Ett + ett halvt år sedan.Jättekär.Wiiiie det börjar närma sig fredag då Mor min kommer!Roligt!
Det ska bli så skönt att prata svenska och bara bla bla bla bla bla bla..
Skönt!
Knyttet vaknade runt halv sex och ville gå upp,men jag lyckades vagga honom till sömns igen vilket var välbehövligt för både honom och mig.Ibland går det inte rent fysiskt att ta sig upp.Det går bara inte.Imorse var det mina ögon som krånglade.Försökte så gott det gick att bända upp ögonen men de var som ihoplklistrade av trötthet.Vid halv åtta steg vi i alla fall upp då jag inte kunde ta sparkarna i ryggen längre.Ibland förstår jag mig inte på Lughán.Han vaknar jättetidigt och är superpigg men när vi väl kommer upp så bara gäspar han och gnäller och gnyr av trötthet.Varför ska det vara så svårt att sova ut undrar jag?
För sedan blir det skrikfest när man försöker få honom att somna igen.
Jag måste komma igång mer med rutinerna.Trots att Lughán föddes för sex månader sedan vaknar jag fortfarande på morgonen och känner mig som ett stort frågetecken.Hur gör man med ett barn?Vad ska vi göra idag?
Trots att det finns hur mycket husliga bestyr som helst att göra kommer jag helt enkelt inte igång riktigt.
Det blir lätt att man bara sitter och segar.
Önskar att det fanns fler människor jag kände i min omgivning.Skulle vara så vackert att ha "fika med en vän" uppskrivet i sin kalender.Det skulle vara jättefint.
Det kan gå dagar utan att jag har en konversation med någon överhuvudtaget.
All denna grubbeltid skulle man ju kunna utnyttja till någonting nyttigt,men istället så rinner den mellan fingrarna och jag tänker för mycket på frågor som jag inte kan få besvarade.
Vill bli mer produktiv.
Känns fint att ha börjat en kurs i alla fall.trots att det bara är sista helgen i varje månad.
I lördags fick vi uppgiften att gå ut i naturen och ställa oss frågan-
What does it mean to be alive?
Vi skulle använda oss av våra sinnen istället för vårt intellekt för att besvara frågan.
Vad känner du,vad hör du,vad ser du,vad smakar du!
Det var fint!
Dessa ord blev mitt svar:
Everchanging
crisp
clear
connection
circle
light
hope
texture
roughness
strive
shadows
air
cold
rythm
vulnerability
death
ground
bridges
wet
details
longing
cracks
warmth
strength
hand in hand
magic
attention
freedom
konstruction
directions
ownership
Ska försöka ta mig iväg till gymmet senare.Det var längesedan nu jag var där.I förra veckan fann jag inte tiden och när jag fann tiden blev jag sjuk.
Sedan är jag så himla sugen på kalles kaviar att jag ska försöka tjata till mig en tripp till Ikea senare!
Nu borde jag ta tag i disken medan Lughán har sin lilla nap!
Och laga linsgryta!
Ack det ljuva fattiga unga mamma-livet i främmande land.
Känner mig gammal.
Det ska bli så skönt att prata svenska och bara bla bla bla bla bla bla..
Skönt!
Knyttet vaknade runt halv sex och ville gå upp,men jag lyckades vagga honom till sömns igen vilket var välbehövligt för både honom och mig.Ibland går det inte rent fysiskt att ta sig upp.Det går bara inte.Imorse var det mina ögon som krånglade.Försökte så gott det gick att bända upp ögonen men de var som ihoplklistrade av trötthet.Vid halv åtta steg vi i alla fall upp då jag inte kunde ta sparkarna i ryggen längre.Ibland förstår jag mig inte på Lughán.Han vaknar jättetidigt och är superpigg men när vi väl kommer upp så bara gäspar han och gnäller och gnyr av trötthet.Varför ska det vara så svårt att sova ut undrar jag?
För sedan blir det skrikfest när man försöker få honom att somna igen.
Jag måste komma igång mer med rutinerna.Trots att Lughán föddes för sex månader sedan vaknar jag fortfarande på morgonen och känner mig som ett stort frågetecken.Hur gör man med ett barn?Vad ska vi göra idag?
Trots att det finns hur mycket husliga bestyr som helst att göra kommer jag helt enkelt inte igång riktigt.
Det blir lätt att man bara sitter och segar.
Önskar att det fanns fler människor jag kände i min omgivning.Skulle vara så vackert att ha "fika med en vän" uppskrivet i sin kalender.Det skulle vara jättefint.
Det kan gå dagar utan att jag har en konversation med någon överhuvudtaget.
All denna grubbeltid skulle man ju kunna utnyttja till någonting nyttigt,men istället så rinner den mellan fingrarna och jag tänker för mycket på frågor som jag inte kan få besvarade.
Vill bli mer produktiv.
Känns fint att ha börjat en kurs i alla fall.trots att det bara är sista helgen i varje månad.
I lördags fick vi uppgiften att gå ut i naturen och ställa oss frågan-
What does it mean to be alive?
Vi skulle använda oss av våra sinnen istället för vårt intellekt för att besvara frågan.
Vad känner du,vad hör du,vad ser du,vad smakar du!
Det var fint!
Dessa ord blev mitt svar:
Everchanging
crisp
clear
connection
circle
light
hope
texture
roughness
strive
shadows
air
cold
rythm
vulnerability
death
ground
bridges
wet
details
longing
cracks
warmth
strength
hand in hand
magic
attention
freedom
konstruction
directions
ownership
Ska försöka ta mig iväg till gymmet senare.Det var längesedan nu jag var där.I förra veckan fann jag inte tiden och när jag fann tiden blev jag sjuk.
Sedan är jag så himla sugen på kalles kaviar att jag ska försöka tjata till mig en tripp till Ikea senare!
Nu borde jag ta tag i disken medan Lughán har sin lilla nap!
Och laga linsgryta!
Ack det ljuva fattiga unga mamma-livet i främmande land.
Känner mig gammal.
No comments:
Post a Comment