Saturday, February 22, 2014

Promenad

Klockan är alldeles för sen, och planerna inför morgondagen är fortfarande lösa. Idag gick vi på promenad i ett naturreservat och köpte mat till djur och växter till akvariumet. Vi ska köpa lite nya fiskar, och det tycker Lughán ska bli spännande! Jag lagade mycket mat och pysslade med det ena och det andra. Tänker mycket. Ska sova, snart. Fånga lite vila innan Malie vaknar. Glädje och tacksamhet idag över min lilla familj, att jag har tre barn och att de är friska. Gåva, gåva.

Lördag

I torsdags fick Malie smaka pannkaka för första gången, pannkaka med yogurt. Gott tyckte hon! Malie är ett drömbarn när det kommer till ätande och det är jag tacksam för. Hon är den första av barnen med att sluka avokado från start, och det  är så himla nice tycker jag. Hon är jordbarn och behöver tyngd i maten, och avokado är ju perfekt då. Bra fett. Gick på alphakurs på kvällen, vill lära mig mer. Älskar kyrkan jag går till ibland, men jag har väldigt starka känslor gällande vissa politiska punkter, och jag önskar kyrkan kunde ta ansvar för skadan som skett. Människor vill ha power och gör religion till något som splittrar, något som exkluderar vissa människor. Kristendom vänt ut och in, och det gör mig så otroligt frustrerad. Men fina människor, god mat och intressant konversation. Igårkväll gick jag och stickade hos en grupp av vänner från toddlergroup, trevligt, men kontortanten som in princip kickade oss ut ur skolan råkade vara där haha! Oops. Idag på morgonen körde jag, och nu jobbar Thom. Vi ska nog ut och lufta barnens lungor och ben senare. Det blir fint. Peace.

Thursday, February 20, 2014

Sportlov

Eller, sportlov och sportlov. Half term heter det här, för i England lyser snön med sin frånvaro. Vi brukade åka till dalarna för att åka slalom när jag var barn, fina minnen. Hoppas att få ge mina barn lite skidåkande. Här hemma lunkar det på. Har sjukt lite tid till övers så bloggen blir mest sittande. Känns jobbigt. Älskar att skriva. Ju längre paus det blir mellan skrivstunderna, desto svårare blir det att ta upp det igen. Ungefär som en vän man inte har pratat med på länge. Plötsligt har det hänt så mycket i tystnaden och frånvaron från varandra att man nästan blir tom på ord. Det har hänt sååååå mycket. Kurs såklart, mycket jobb, både praktiskt och bok/uppgift studier. Uma och Malie är ju hemma på heltid, och med M's sömnstörningar är det tufft att finna energin med allt. Körningen är ett kapitel för sig och jag har hittills haft otur med instruktörer vid test. Känns som en böld som aldrig läker. I vägen är den, vill bara få det ur vägen nu. Huvudet är splittrat och jag får ingen ro att samla tankarna. Aldrig tyst nog att fullborda en mening i huvudet. Alltid storm och stök och vissa dagar känner jag harmoni och andra dagar har jag ångest. Kropp som är kaos och hem är kaos. Kärleken till man och barn består, och det är tur det :) Kärleken och lyckan över dem är alltid där i bakgrunden, och självklart är det anledningen till att man fortsätter kämpa. Barnens farmor kom på besök från Frankrike, stannade ett par dagar. Jag terapitatuerade mig och ölade med Chris. Lughán ritar och ritar, Uma studsar och studsar, Malie, björnungen, har världens mysigaste humor och gosig, rund buddha mage. Vaknar och klättrar, kryper och skriker. Hänger och dinglar, äter och njuter. Plaskar i badet och nyper, petar. Vi har lämnat waldorf, mer om det i nästa kapitel. Fred på jorden.

Wednesday, February 5, 2014

Baby M

Måndagen den tredje Februari fyllde min älskade, mjuka 9 månader. Nio månader sedan jag gick mot mitt dödsbord, utslagen. Minns precis blekheten, utsattheten, ensamheten. Kudden, hur den kändes, tyget mot min nacke. Håret mot kudden. Bara jag och taket, lamporna som snurrade, speglingen av mitt uppskurna, but if you close your eyes, does it almost feel like nothing has changed at all. Ligger på rygg och buken runt ärret är fortfarande uppsvullet, känner inte igen området. Som om hela kroppen skrek nej, pallar inte detta. Infektionen i blodet, i huvudet. Trodde inte att jag skulle kunna stå upp igen, mentalt. Rehab resten av livet. Men. Nu är jag här, Och hon är här. Och let me tell you, hon är ljuvlig. Precis som hon var, när hon föddes. Man får som en direkt reaktion på sitt barn när det föds, och det är oftast något som följer en resten av livet. Med Maie var det, jäklar vilken kraft. L och U var så väldigt medtagna vid födseln efter en helvetesresa till jorde, medan Malie kraschlandade med full kraft och vitalitet, som hon skrek! Hela insidan skrek hon ut. Inte i panik eller ett ledset skrik, men ett "aaaaaargh, here I am" Jord, jord, jord. Malie är oxe och en typisk sådan. Urkraft, tung, envis, stabil. Äter mycket mat. Det enda som inte stämmer är bristen på sömn, men håller på att undersöka gluten, om det kan vara det. Hon är varm, pulserande jord. Varm, röd jord mellan mina fingrar, älskade barn. Värmer upp hela insidan på mig så att jag brinner. Brinner för dig. Står upp, fysiska kraften som aldrig tar slut. En mänsklig liten dammsugare som suger upp allt hon kommer åt, ivriga fingrar som spretar efter jordklumpar och hårstrån. Tjocka, korviga ben som man kan vända och vrida på hur som helst, kittlig, särskilt under låret och under fotsulorna, revben.  Varma tinningar, röda ilskna kinder, bruna, mjuka, snälla ögon. Stark men också känslig. Vill att man klappar hennes huvud om och om igen tills hon somnar, snuttar sin tumme. Lilla barn. Lutar huvudet mot min bröstkorg. Jag tänker för mycket, spretiga tankar som far omkring i världens elddans, men när hon ligger så, mot min bröstkorg, stannar allt. Barn är så otroligt bra för mig. Lever för stunderna av rå, ren skönhet, blir inte vackrare än detta, blir inte mer smärtsamt än detta. Malie älskar att bada. Hysteriskt mycket så. T doppar de stora först, sedan kryper M fram till dörren, nakken. Klappar, dunkar, skriker på dörren, släpps in. Här är jag. Badet! Kastar sig fram, ställer sig upp mot badkarskanten och skriker glädjetjutet. Världens gladaste lilla människa. När hon väl är i slutar hon aldrig veva sina armar som en elvisp. Propeller, propeller, fly high with me baby. Mammas kerub. Mammamammamamma i monitorn. Världens bästa Malie, mammas elefantunge. Värdefulla lilla hjärta som slår, God only knows tacksamheten över hennes hjärtas slag.