T som i Torsdag.

Torsdag.

Tomt schema, öppen dag. Ska ta lite blodprov bara. Ljummet ute. Lite kvavt. Åska och regn skulle behövas. Dundra av sig.

Jag var så sur och trött och tråkig imorse. Barnen bråkar så att det ryker om det, och vissa dagar tryter tålamodet.

Bättre nu.

Märklig, underbar kväll igår. Tom kom hem från jobbet, jag fixade mat. Sen lämnade jag skrikande barnen till honom, drog på mig mina höga klackar och promenerade för andra gången den dagen till Fulford och skolan. Världens varmaste sommarkväll var det, och min svarta höstkappa hängde tung och slapp och oanvänd på väskan. Köpte en kaffe hos italienaren, fick gratis. Han blev uppspelt över att se mig utan barnen så sent på kvällen. Pratade en stund. Kaffe och sol och kväll och ensamheten. Bara cigaretter som saknades, men cashen är få för tillfället. För få för cigg.

Somriga människor som hånglade och ölade överallt. Mysigt.

Föräldramöte på skolan, ramlade in som yngst. såklart. Lite läskigt faktiskt, hjärtat slog. Nervös. Som första dagen på nya skolan ungefär. Men! Nu det sjuka. Min tatuerares fruga blir Lugháns förskolepedagog till hösten. Haha. Sjukt, bisarrt och konstigt.. "Jag har hört mycket om dig" sa hon. 

Wild child. Men jag är tam nu.

Jaja. Det blir nog bra. Hon var underbar. Skönt.

Fötterna blödde när jag värkte in genom dörren vid halv tio. En timma till skolan. Det betyder att jag igår gick 4 timmar på höga klackar och två av dem timmarna var med dubbelvagn.

 Jahapp.

Påvägen hem köpte jag en cola och en tidning, killarna hängde ut genom fönstret och skrek:

 "Let me come inside your p***y" - Du, jag har faktiskt varit på föräldramöte serru. Vuxen nu. 

((P.S This is England, alltså det handlar inte om ang. huruvida man är attraktiv eller inte, utan de gör bara så. I allmänhet. Hänger ut och håller på genom bilfönstrena. ))

Idag ska jag baka. Och andas. Vissa dagar inom föräldraskapet handlar mest om andningen. Andas in och ut i lugna tag när svetten och blodet stänker. Det blir nog bra. Om de bara finge sluta slå varandra så mycket och kanske överväga en timmes sömn under dagen, ba. Lyckan vore total.

Suget.

Hej vackra ni! :) Är så himla bloggsugen, men även så väldigt busy. Barnen, barnen, barnen. Uma är en turbobebis. Raket i rumpan har hon. Gasar omkring på full speed. Många koppar kaffe blir det för att orka hålla uppe tempot. Däckar som en apatisk gris när de äntligen somnat för natten. Har kravlat upp för trappan runt niosnåret varje kväll. I säng. Med mobilen dock. Tumblr i mitt hjärta. Min lingonvecka har kommit igång igen. Första gången sedan förlossningen. Det ville ni veta, va? Tänkte väl det ;-) Syndafloden, minst sagt. Slutat nu, men heeeerregud, trodde ett tag att livmodern ramlade ut. So very fresh. Darrar runt på svaga ben och drömmer om blodiga köttbitar att långsamt mala mellan mina vegetariska käkar. Järnbristen. Ikväll ska jag på föräldramöte. Mitt första. Så jävla vuxet, alltså. Har ni det bra? Hoppas det. Hur snygg är killen? Helt sjukt snygg. Hur kåt blir man? Väldigt. Www.desperatesteinerwives.com .... Call me.

Livet.

Hej blogg. Det finns ett talesätt som mumlar om att att man inte skriver så mycket när det är som sämst. Och så är det nog. Iallafall med mig. Blir tyst. Fan, orkar inte skriva om vad det handlar om, men jag leder ett himla tungt liv. Alltså, barnen är mitt ljus och min lycka, men med barn följer ansvar, svärfamilj, landbyte, trasig kropp och relationer. Ensamhet, I guess. Den biten är tung. Jag hinner knappt att duscha för tillfället, än mindre blogga. Pumpar choklad och tar hand om barn. Barn som vägrar sova, barn som trotsar, ett hem som behöver städas och en relation som trasslar. Att betrakta på nära håll vad ett miserabelt föräldraskap gör med vuxna människor senare i livet, är så himla tragiskt. Blir kall och sorgsen och ser på mina egna barn och hoppas att jag gör något rätt. Andas mest på ytan och känner mig sjukligt svag. Ska ta prover i nästa vecka för att se om det är något lurt med systemet. Bakar gör jag dock. Slevar smet och vispar fluff så att svettet ryker, med skrikande barn vid fotknölarna. Terapiiiiiii. För tillfället hade jag inte sagt nej till Dagis. Vara en lattemamma med high heels som dumpar avkommor på dagis när dem är nyss fyllda ett. Okomplicerat att avsäga sig allt ansvar och på riktigt TRO att dagis är bra för små barn. Så är ju normen i Svea, ändå. Måste kännas skönt att inte ens behöva fundera över det beslutet, eftersom att "alla gör likadant".. Får alltid lust att slänga in den bollen i vaccinationsdiskussioner. Dagis och kött. Att inte vaccinera p.g.a skräckishistorier(som är sanna, don't get me wrong) men samtidigt matar sitt barn med blodpudding och sätter på dagis vid 15månaders ålder max. Hmm. Man väljer sina strider. Ska skriva mer om det någon gång när jag är taggad. Vill sova i ett år känns det som. Sen vill jag skratta och vara lätt. Återuppstå och svänga min mammarumpa på klubb.Var hos Doktorn och han förkunnade att jag behöver operation. Helst nu, men då blir det inga fler barn, och ett sådant beslut orkar jag inte ta när jag är 21 år. Magen har fått permanenta skador efter tuffa graviditeter och förlossningar, muskelvävnaden lyckas inte hålla tarmarna inne, så jag har det som engelsmännen kallar för en "hernia" ...De ska hyvla av hela magen och rulla upp. Skära från höft till höft och linka omkring i korsett i ett halvår. Folk snackar slempropp och eventuella bristningar, jag snackar förlossningar där man närstan dör och permanenta kroppsskador. Ja men jaaaaaaa. Måste man vara så sjukt jävla unik hela tiden.

Dagens irritation: Föräldrar som säger åt mitt barn, när det är uppenbart att jag redan är on the ball. OM jag är on the ball. I was fucking born on the ball. Jag har hökögon och är megaintelligent när det gäller sociala samspel, ser allt. Precis allt ser jag, men ignorerar ibland. Ingriper när det behövs. Utomstående människa kliver in i en situation som jag redan har agerat inom och börjar dra mitt barn i armen då mitt barn tagit ett gosedjur från en annan kotte?? Skriker över rummet och håller på. Sköt dig själv..

Några nyheter.

- I Torsdags hittade jag äntligen ett kanelbullerecept som fungerade.
- I Lördags lagade jag min allra första pizza.
- I Söndags rusade vi med bilen över landsvägarna och dog nostalgidöden över Skewsby och luften man andas där. Fan vad fint vi hade det. Minns en febrig dag då jag såg ut genom mitt fönster med liten Lughán i armarna och tänkte " gyllene år " ... Det var ett gyllene år. Inhaleringen som behövdes för att orka allt som skulle komma. Minns så väl mina första besök med mina barnmorskor. Hur vi pratade i timmar och de satt me öppna munnar och sa att de aldrig hade hört något så hemskt. Hur jag spydde ur mig alla blodiga detaljer om vårt förflutna där på vår stormönstrade vardagsrumsmatta. Hur jag höll om dem och aldrig ville släppa taget.
- I Måndags var jag på RailwayMuseum igen. Barnen älskade det.
- I Tisdags(igår) fastnade jag i ösregn med två barn och en lysande röd singelvagn utanför en kyrka som var stängd. Det var så himla kallt och barnen bara skrek. Köpte kakor och hade en sådan där fika på golvet som man inte ska ha om man är en "duktig mamma". Satte på värmen och lät barnen gå nakna och äta chokladkex. Man får ha sådana dagar ibland. Välbehövligt.

- I dag drack jag kaffe med mammorna och höll andan när de pratade förlossningar. Alltså jag är okej egentligen men hjärtat rusar som nån jävla speedwayligist. Kroppsreaktion. Tar år att läka fast man är okej med vad som har hänt. Det är ju mest fyrtioplusaere i min grupp, så varje gång det kommer en pappa dit så blir man hett villebråd hehe. Skulle bara veta att sanningen som liger och väntar under mina kläder knappast är något att hänga i julgran. "You look soooo young, how are you? *blink, blink*" - Well, I need some coffe, that's all.

- Kaffet har nämligen tagit slut, de som känner mig vet att det betyder katastrof. Tryckte till täcket kring barnen imorse och rusade in till stan som en gasell(not) och köpte mig största fetingen till takeaway. Motar migränen i grind.

- Jag är så jävla risig. Mår illa, har huvudvärk och känner mig svimfärdig. Slutkörd. Som när skor har blivit så nötta att fötterna blir blottade för varm, grusig asfalt. River upp tills det blöder.

- Jag kommer. Den 18Juli går flyget hem till Sthlm, dagen efter min prins födelsedag. Det blir bra. Första svenska sommaren på tre år. Firar födelsedag där! Niiiiice. Ladda mina pissiga kroppsbatterier.

- Idag tog min lillasyster studenten. Sjukt stolt storasyster.

- Nu: Bad, Tumblr, Bed.

Kalla Junimornar'.

Hej vackra. Barnen sover och jag blickar ut över vår frusna trädgård. Är det verkligen Juni? Mystiska Juni. Kalla Juni. Fryser på morgonen, fryser på kvällen. Om solen visar sig pikar den någon gång runt 12snåret för att åter mulna när eftermiddagen tar vid. Barnen är vackra, mjuka och galna. Bråkar mycket. Älskade Uma klämde världens minsta fingertopp i dörren idag, så platt och blå. Världens minsta, runda Uma. Fast 17 månader igår. 17 månader sedan du kom till mig. Minns precis hur det kändes, stunden jag fick se dig. Minuterna innan. Hur T såg ut och hur kroppen kokade. Sen kom du. När ett barn kommer stannar livet. Jag hoppas att alla får uppleva det någon gång, som anhörig. Att bara betrakta det. Man tror på Gud, stunden man ser ett barn komma till världen. Nu håller min lilla skrutta på att bli stor. Större. Kärleken så stor, trots tidigt tvåårstrots(hehe).

Idag besökte jag och Lughán förskolan, i rummet intill toddlergroup. Bara 15 minuter ungefär. Älskade knytt. Han säger "lilla vän" och stryker min kind. Sluter ögonen och tar vara på varje liten millisekund av det. Min blivande 3åring. Tre år sedan jag blev mamma. Den här tickande månaden, 17 Juni- 17 Juli är svåra, varje år. Älskade barn, att du fick leva. Att jag fick leva, att vi var ämnade för varandra. Vet att sånt kanske låter ganska så mycket bullshit, men jag känner så. Att han och jag dog och uppstod och att det är heligt. Tacksamheten över det är ständigt närvarande, även de dagar som är så himla tuffa.

En liten pojke på lekis idag har precis fyllt 1 år. Han kröp fram till mig och upp i min famn, gav mig världens största leende och började gosa med mig. Ena armen runt min hals, andra handen med tumme i sin mun. Det sköt som en löpeld av värme i mig och det kändes som mina kinner höll på att explodera kärleksdöden, tårarna sved. Vad är det med barn? Och djur? Money can't buy it. Var tvungen att vända mig bort så att inte hans mamma skulle se. Pinsamt liksom. Men så oerhört rörd över det ögonblicket.

 All that matters är ni, barn.

Onsdagen.

Jag har "en sån där vecka". Jahapp. Lekis har stängt den här veckan, så onsdagsturen till gruppen med mammor och annan luft, själ, barn o.s.v blev ju inte av som vanligt idag. Rutinmänniska som man är så blir man lite svettig. Fastnade i världens regnväder idag, skrattade ihjäl oss både jag och Lughie. Han gömde sig i garaget och jag i farstun, stod och gapade till varandra. "Titta regnet mamma!!" Uma ville upp i famnen på väg hem från stan, så hon fick sitta på styret. I leopardleggins, en kissbula och hår som spretade för vinden, världens största leende. Skrattar igen. Det är skönt när man skrattar med barn. De har de bästa skratten. Sockerdrickaskrattet, nykärskrattet, sommarskrattet. Uma är helt inne på böcker nu. Skriker "buuuucka" och kommer rusande och sular första bästa stackars bok, ner i mitt arma knä, i bästa fall. Ofta i huvudet på mig. Sen så gränslar hon bestämt mitt knä och kryper ihop som en liten boll. Lilla knyte. Som en dumpling ungefär. Degig och varm och mjuk. Har alltid läst mycket med L, men nu är det dubbelt upp. Två barn som vill sitta på mig, två barn som vill hålla bok."Mamma mu gungar" kan dra åt helvete alltså. Mår illa av blotta åsynen haha. Sjukt träligt. Man vet att man borde gömma en bok när man börjar hysa personligt agg mot karaktärerna. Kråkan som ba "Du är för tjooock mamma mu"  Shut up!!!! Så himla långa konversationer om typ ingenting har dem. Kråkan och mamma Mu.Uff.

Internationella HemmaförlossningsDagen idag. Hurra.

L drog ner brallan på mig och frågade efter "Lughans special scar" och drog med varmt pekfinger mot den guppiga linjen .. Där kom du ut. När du var en liten bebis. Ur mammas mage när du bodde där. Make sense, huh? Förbryllad blick.


L kom in till köket och ville ha prinsesstårta till lunch. Kaxigt.

Nu sover hela huset och jag sitter och knattrar på Ts mobila internet på datorn. Komplicerat. Internet ligger nere igen, man blir ju trött.

Ikväll stod jag i köket och undrade vad alla flugor kom ifrån som gled omkring i mitt synfält. Tills jag förstod att det var personliga svarta prickar som dansade enbart i MINA ögon. Wtf. Coolt. Trött som sagt. Svimfärdig. Måste börja med blutsaften igen för att sparka igång det här gamla åbäket till kropp. Gör som jag vill, gör vad jag säger. Behave.

Stor kram. Saknar er. Känner ofta att jag vill ha lite egentid så att jag får blogga och skriva. Barnen tillåter inte att jag lyfter ett finger för tillfället. Knappt så att disken och städningen blir gjord. På allvar alltså.

Kärlek.

En Söndag i regn.

Hej vackra hjärtan. Här sitter jag med ett vinglas och en kopp te. Vet inte hur många inlägg jag påbörjat den senaste tiden, men jag har ideligen blivit avbruten av vardagen, barn som har velat ha uppmärksamhet eller mat  som behövts laga. Varje kväll släcker jag ner datorn med ett icke färdigställt inlägg som längtar efter omsorg och snabba tangentslag. Ord som vill bli till meningar som vill bli till inlägg på den lilla planeten av love and affection. Livet, hemmet och bloggen är som en levande organism, pulserar ojämnt. Följande skrev jag imorse iallafall. Kort och livlöst. Men så kan det vara ibland. Kärlek, värme, regn. Så kan man sammanställa det hele. Och hunger. Äta mat, hela tiden. Visste jag inte bättre hade man väl misstänkt ett *på tjocken* tillstånd- men så är icke fallet. *Alla drar en djup suck av lättnad* (Har trots allt inte haft mens sedan förlossningen, om intresseklubben nu är tvungen att anteckna sån' där oväsentlig info)

" Drottningens jubileum(God save the queen!!), så vi har långhelg i England. Så sjukt skönt då jag känner mig sliten. Värker i tår och ömmar i leder, är så himla frusen hela tiden. Kroppen fick en nerkylningschock efter veckan av högtryck. Torsdag och Fredag ruskade det som sjutton, jag och barnen bakade mycket. Igår var jag hos Chris och fick mer bläck i huden, det tar sig :) Idag är vi hemma och städar, barnen är små sömntutor som glider omkring och dricker juice och vi läser mycket. Uma har fått eget rum, vi flyttade Toms kontor till vårt rum. Känns härligt. Uma med träbokstäver på hennes dörr. En egen liten person. Och vårt rum kan bli "ungt par"-vuxet igen. Tänt och film och mys och knull. Hähä.


Imorse kom det en farbror polis hit, hade miniförhör ang. om Tom varit ute med sin van imorse eller ej, tydligen hade det varit ett rån någonstans med en vit van med hans reg. nummer. Hmm. Lughán tyckte att det var spännande med en polis. T's hjärta tickade till en extra gång, tror jag nog. Det hördes på rösten. Jag älskar att känna en människa så väl, som jag gör med Tom. Sådär väl så att man känner in varje nyansskillnad i hela människan. Rösten och sättet han rör sig på. Vackert. Men påfrestande ibland. Ni vet när man verkligen känner personen ifrågas buttra mood och så vidare. Men för det mesta fint. Jättefint. Jag har det bara fint. "