Saturday, March 31, 2012

"The gifts you have to give are multitudinous and magnificent -- and your time to give those gifts has only just begun."

Through you I breathe life.Echoes of love.



Old pics.En kylig lördag spenderades på Pizza Hut,exclusive family outing,
Den andra februari 2012.


Kvällen är kommen.Klockan är 17 minuter över tio,engelsk tid.Jag borde ha varit i säng för längesedan,om jag hade varit klok.Men det är jag inte.Klok alltså.Totalt oklokJag har städat köket och tänkt.Städat vardagsrummet.Först somnade Lughán,sedan Tom.Sist Uma.Bara jag kvar.Det här är Umas "bästa" pass,innan hon börjar vakna.Hon somnar runt 8,sedan börjar hon sin "vaka" runt elvasnåret,sedan vaknar hon oavbrutet resten av natten.Jag vet hur det känns i kroppen när jag kryper ner i täcket,har knappt hunnit sminka av mig ordentligt innan jag hör hur hon bökar.Om hon inte redan är vaken när jag kommer in i rummet,vaknar hon sekunden jag släpper spänningarna i kroppen.Skön säng.Varmt.Skön avslappnad kropp.Trött,så trött.Uma vaknar.Får nervryckningar i hela kroppen av trötthet,vet att T blir irriterad också.Han "hatar" amningen.Men jag är så nergången i trötthet just nu att jag inte orkar ta tag i sluta-amma-projektet.Jag är för ensam.

Så som sagt.Borde verkligen gå och lägga mig.Men stunden om kvällarna,denna lilla bubbla,är mitt allra heligaste.jag kan inte somna utan ett par timmars andrum innan.Ibland,om jag är riktigt hjärndöd så tittar jag mest på dokumentärer.Men det är främst den tid då jag får möjlighet och brain space att reflektera över saker och ting.Främst barnen såklart.Barnen och Tom.Mig själv.Just när jag städar ett vardagsrum efter en busy day,det är då jag verkligen inser/känner/förstår att jag är mamma.Det må låta banalt,jag vet.Men det är som om man ibland är för busy,för mycket *i det* om dagarna för att verkligen förstå,att de där två kottarna som jag ta hand om 24/7,dem är visst mina barn.

Jag är egentligen världens slarvmaja,totalt bortskämd.Har alltid varit.När jag var liten gjorde mamma alla hushållsarbeten.Bäddade våra sängar och plockade upp vår smutsiga tvätt som vi inte ens behagat slänga i en tvättkorg.Too much effort.Det känns så sjukt idag,att det var så.Jag förstod aldrig det stora arbete som låg bakom en vardag med att få fyra ungar och ett hem att gå runt.Att mamma gjorde allt för oss,var lika självklart som att jorden snurrar.Dag som natt.Skamligt känns det nu,såklart.Men min laziness som ett naturligt,perverst personlighetsdrag,trivdes nog som fisken i vattnet.Ifrågasatte aldrig barnens brist på engagemang,accepterade det bara som vår verklighet.Min verklighet.

Jag har fått lära om,och lära rätt.Jag blir bättre med tiden,övning ger färdighet.T.ex så är jag självutnämnd kung på att tvätta toaletter nu.Jag köpte ett par rosa plasthandskar med rosor på,tänkte att det skulle passa in på min inre,visuella insirationsimage av den perfekta husfru jag skulle komma att bliva...Mjaaaeee.Skulle vill inte säga att jag har nått hela vägen fram än,men stegen förs i rätt rikting i alla fall...Inte husfru'-delen alltså.Men självständigheten som krävs inom städningen för att kunna driva ett hem.

Jag blir märkligt rörd när jag kryper runt där på alla fyra,på vår äckliga engelska heltäckningsmatta,och plockar upp leksaker.Leksakerna som mina barn har lekt med.Mina barn.Hittar hela strumpförrådet nerpulat bakom ett element,ser framför mig hur Lughán noga har sett till så att jag inte ser någonting,därute i köket.Fort,fort på nakna,varma barnfötter,fort ner med strumporna bakom elementet...

Han gör samma sak med min vikta tvätt.Svaga ögonblicket när jag balanserat högen lite för nära en tvåårings räckvidd.Hör entusiasmen i stegen och de snabba andetagen när han tar hela högen och drämmer ner i golvet med uppfodrande blick.

Mina barn.

Fingrar på hans favoritböcker innan jag sätter in dem i bokhyllan.Om jag finge leva i ditt huvud,inom dig för en stund och se vad du ser,genom dina ögon.Lughán min.

Jag tror nog att din världsbild är härligare än min.

Blir blöt och varm om kinderna,mitt i kaoset.När alla sover.I mitten av ett rum med halvsmutsiga kläder och konstiga föremål.Där ligger en högklackad leopardsko,mina nästan oanvända.Lugháns favoriter.Han måste ha lyckats ta sig in i ytterklädergarderoben och dragit ut dem.

Ett par använda kissblöjor bakom en soffkudde.

Drar igen gardinerna hårt.Trots att jag är mamma nu,och "vuxen",vill jag ändå bekänna att jag är barnsligt rädd för mörker.Jag undrar varför.Jag vet inte.Bara en sån där "grej" som får obehaget att rusa som bubbel i kroppen.
Jag ska hålla mina barn i handen och säga "Såja,såja.
Det är inget att vara rädd för,hjärtat mitt".
(Fast jag är rädd själv ibland.)

Bollar hit och dit inom mig.Föräldrar är också människor o.s.v..

De sista bilarna är parkerade i skåpet.De sista pusselbitarna sorterade och kläder vikta.

Däruppe sover mina barn,snart vaknar den ena.Varma,blöta kinder igen över att ha barn som vaknar.Att ha barn som hoppar ur sina sängar alldeles för tidigt imorgon och drar ut alla sina leksaker jag så noga har städat undan ikväll.Tacksamheten över det.

Inte bara kärlek som ekar in i evigheten,men tacksamheten likaså.

Gåvan är ni.
Trots tårar och tantrum och hjärtevärk och känslor av otillräcklighet och trötthetspanik.
Samma stund ni tog era första andetag,blåste ni även livet in i mig.

Meningen med allt.

Ni räddade mig.

Fast det får man inte säga högt.Så jag viskar det här istället.Berätta inte för någon.



Ännu en skev dag.


Men vad fa-an.Vad segt det går för tillfället.Umas sjukdom blir värre och värre,hade det varit vardag hade jag lätt besökt doktorn nu.Men att sitta och uggla på en akutmottagning känns omotiverat.Hon är liksom pigg och bitsk fortfarande.När hon mister sin bitskhet vet jag att det är allvarligt ;-)..Det var väldigt kallt imorse när jag vaknade.Natten var orolig.Uma vaknade hela tiden och jag drömde mardrömmar.Tom är ledig,men sjuk.Dunderförkyld.Och vi vet ju hur män är när dem är småkrassliga ;-) Får be honom att upprepa meningar hela tiden,då jag inte hör vad han säger när han stönar så innerligt i självömkan hehe.

Det betyder att barnen är med mig.Som vanligt.Är själv så otroligt trött att jag nog egentligen är en ganska dålig mamma idag.Orkar inga större äventyr.Frågade om Lughán ville gå ut i trädgården,men han nekade.Jahapp.STäd och småplock och småätning av den sockerfria morotskakan i kylen.Pretty good för att vara sockerfri,må jag säga.

Barnen kivas,Uma har redan fått dagens första fläskläpp.

Försöker dra ner på tuttandet,men det går sådär.Gråter och skriker så att hon skakar av tuttabstinens så fort en timme har gått.Håhåjaja.

Imorgon ska jag vara mer putslustig.Dra ut på något mer stimulerande.

Kanske skriva något intressant ;-)

All kärlek.

Friday, March 30, 2012

4 år.


Så.Mitt bästa tips på dåliga dagar är att koncentrera sig på att hålla näsan över vattenytan,inget mer än så.Var snäll,mot dig själv.Du står i början av en hinderbana,alla bökiga saker ligger utspridda framför dig.De reser sig och tornar upp sig,höga,mörka.Du måste ta dig över.Istället för att ställa dig nära,nära föremålen och bli nedslagen av dess storhet,ställ dig en längre bit ifrån.Småjogga först,öka takten.Upp med blicken.Upp med blicken och fäst den vid horisonten,bortom alla hinder.Med fart i benen så tar du föremålen med storm.Flyger över dem med vinnande steg.Hopp.Hopp,hopp,hopp.I mål.Mitt bästa tips är att bara köra på.Det gör inget att någon unge är sur eller att allt inte är helt perfekt.Kör på bara.Och ge dig själv lite kärlek och en klapp på axeln.Tillåt dig att skratta om tillfälle ges,men ta det lugnt i övrigt.Inga krav.Jag t.ex har spenderat förmiddagen med att äta upp en kall,ekologisk chokladkaka jag har i kylen.Min fredagspresent till mig själv.Jag är så himla trött,då är choklad min goda,goda vän.Av bästa sort.Jag har lyssnat på musik,tvättat,hängt tvätt ute i solen,pratat med Tom i telefon,torkat ytor,ätit lunch med barnen,sorterat tvätt,dammsugit,lekt med barnen i trädgården,rökt en cigarett,förberett grytan till ikväll.Slängde nog i för mycket krydda,så jag anske får tänka över ett mildare alternativ till barnen.Nu sover Uma en snabbis,men tror inte att det blir så länge,då hostan hon har stör henne.Hon somnar ju bara genom amning,när hon är riktigt slut,och mjölk är ju slembildande,så så fort man placerar henne i sängen så hostar hon järnet.Host,host,host.Hela nätterna hostar hon och gnäller.Hela dagarna slemmar hon och snorar.Har baby monitorn på,längesedan jag använde den.

Lughán får titta på en film.Helt okej.

Igår firade jag och Tom 4 år.Through happiness and sorrow,through good times,and bad times.
Mycket skratt och många tårar har det varit.Det känns som vi har levt en halv livstid bara under de fyra,ynka år vi har hållit ihop.Två barn.Egentligen är det inte ens 4 år.Vi blev tillsammans "på riktigt" först till sommaren.Men 4 år sedan vi träffades,den där konstiga dagen,kvällen,i Botton Village.Jag minns så tydligt den konstiga tågfärden till stationen vars namn ingen kände igen när jag frågade.Gubben med sin trasiga van och en ruffsig,tuffsig gårdshund som körde mig upp till annexet där jag skulle bo.Ingen teckning på telefonen.Vi skulle på bibelafton den kvällen,en lettisk volontärarbetare som bodde i familjen jag stannade hos,sa "kom,dra med på fest".Jag var så himla tveksam om jag skulle gå.Men han var väl helt okej,och jag var ung och slampig så jag tänkte väl att.Semesterflört låter kul.Påvägen till lokalen plockade han upp sin flickvän.Den kvällen träffade jag Tom.Vi pratade hela natten och han sa,som alla män har sagt till mig.Att jag är så lätt att prata med och att mina ögon glimmar av livslädje när jag har druckit rödvin.Jag försökte nog ligga med honom,som man gör,men han sa nej.Resten av den veckan arbetade jag hårt om dagarna,men plockades upp på kvällen av honom.Tog mig till magiska naturställen,roliga pubar.Jag minns att jag älskade hur han körde.Hans händer var så erfarna på ratten.Jag minns att jag inte kunde prata engelska medan han körde bilen.För många saker att tänka på samtidigt.Han vägrade fortfarande att ligga med mig.Den sista kvällen sa han "Träffas vi igen"-"Ja sa:"Absolut"...Han sa:"Jag väntar på dig"..Jag sa:"Okej,vi ses"...Jag stängde bildörren i mörkret och vände mig om,kom ihåg lättheten jag kände i stegen.Vi skulle aldrig träffas mer,det kände jag på mig.

Han ringde och skrev ofta.Skickade rosor som jag ignorerade.

Jag skickade ut ansökning till sommarjobb till tio olika ställen i England.Bara ett svarade.Org Organic,en hälsokostbutik och ekologiskt café,i Leeds.I Leeds bodde Tom.Den sommaren flög jag dit,och jag mötte honom på flygplatsen.Minns precis hur han såg ut.Solbränd.Varma,skrattande ögon.Jag var chockad av fjärilarna i magen.Satte mig i bilen.Medan han körde betraktade jag honom och tittade på hans nacke.Tänkte "Tänk om jag kunde lägga handen på hans nacke,känna hans hud under mina fingrar"..

Idag 4 år senare vilar jag alltid handen på hans nacke om jag sitter i framsätet.

Efter att ha bott med en underbar thailändska som också var min kollega,i en månad,flyttade jag in med Tom.

Jag blev kär.Jag älskade honom nog innan jag blev kär i honom.

I Oktober det året-08,blev jag med barn.

Denna fantastiska människa,underbara man.Världens finaste.Oavsett vad som händer i frmatiden kommer han alltid vara min favoritperson.Han har gått igenom så mycket och bär på så mycket inom sig.Bryr sig så mycket.Han bryr sig så mycket om mig och barnen.Han vill oss så väl,och kämpar för att få allt att funka,trots att isen vi går på ibland är så tunn,så tunn.Ibland känns det som om inget yttre spelar någon roll.Att pengar och materiella ting,livsomständigheter inte spelar någon roll,så länge jag får ha hans händer,och våra barn.T har åldrats mycket sedan vi blev tillsammans.Blir ledsen av det ibland.Livets tunga ansvar o.s.v...Jag och barnen.

Vårt liv tillsammans har definitivt varit en bergochdalbana,mycket som har hänt,många situationer som har utmanat oss.Fortfarande utmanar oss.Men jag vet att han är the one.Om det nu finns någon sådan.Jag är egentligen ingen vidare romantiker.Vi fungerar inte alltid,missförstår varandra i den stressiga vardagen,gnäller på varandra,blir trötta på varandra.Men jag litar på honom.Han är en god,varm och oerhört lojal människa.The one and only.Skulle *peppar,peppar* vårt förhållande ta slut en dag,känner jag nog att då är jag menad att leva ensam resten av mitt liv.Är det inte han,så är det ingen.Jag är egentligen ingen relationstyp.Haha.Ironiskt nog.Men min T är himla vacker.Tacksam för att du står ut med mig,älskade du!

Tack för skratten och samtalen.Tack för att du står vid min sida och håller mig om ryggen när mina knän skälver och benen ger vika.Tack för att jag får bo i din famn när nätterna känns för långa,och tack för morgonkaffet och kyssen jag får varje morgon,trots att jag egentligen inte förtjänar det.Inte med mitt morgonhumör.Tack för att du låter mig gråta när jag behöver det och gläds med mitt skratt när jag har kommit ut på andra sidan.Tack för alla ändlösa samtal och konversationer vi har haft om saker och ting.Om förlossningar,vår gemensamma upplevelse,men även min personliga.Utanförskapet.När du gick hem från sjukhuset.De nätterna.All smärta.Tack för att du har orkat lyssna.Tack för att du omfamnar min trasiga kropp som om den vore den mest värdefulla av juveler.Du ser alltid skönheten i defekterna.Älskar mig så ömt.Tack för att du har stannat,trots att du har sett alla sidor inom mig.All ilska,all sorg,all lycka,glädje,skratt.All ångest.Alla saker i mig som bubblar och krusar,du skrattar road och säger ibland.."I wish I could live in your brain for a while to see what's actually going on in there!!"..

Du är himla fin.Min boyfriend,lover,allra bästa vän.Mina barns pappa.

Guess how much I love you?

Lealösa Fredag.


Dålig dag.Det känns i luften.Då får man sitta ner i soffan med en kallnande kopp kaffe och försöka energiboosta sig själv så mycket det bara går.Trots att nagellacket flakar,trots att Umas snor begraver hela världen,trots att Lughán slår och slår och slår i dörrar,på möbler,på Uma,på mig,på allt.Skriker åt mig hit och dit.Känner mig darrig ut i fingertopparna,desperat efter sällskap och ett samtal.Han jävlas med mig oavbrutet,trycker på alla knappar inom mig.Vet inte vem jag är.Vet inte hur jag ska reagera.Ibland så vet jag inte ens om jag orkar reagera.När man pratar med små barn så måste man verkligen mena det man säger.Energin att mena det man säger på ett lugnt,sakligt,bestämt sätt till ett barn som drämmer till en i skallen med närmaste tilltyg varje gång man närmar sig,24-7,är ibland inte möjligt.Desperat efter energin att orka ta tag i små projetkt jag borde göra.Men snoring bebis på armen som gnäller,då vandrar man omkring hela dagen som i ett ingemansland.Hon är inte direkt superlätt,längre,Uma liten.Lätt i kroppen alltså.Och stääändigt sjuk.Nätterna ger mig panikångest av trötthet och jag drömmer om att bara kunna lägga mig i en säng,själv och dra täcket om mig.Och somna.

Hon är såpass sjuk idag att jag inte kan gå till biblioteket som planerat.Men hon är inte såpass sjuk att hon inte kan bråka med sin bror,tydligen ;-) As always.

Positivt tänkande och affirmeringar.Idag SKA bli en bra dag.Jag ska kunna handskas med alla(de flesta) situationer på ett tillfredsställande sätt.Jag ska överleva.Ibland handlar det bara om att överleva.Och det gör man oftast!I'm still standing,o.s.v...

Ser mig som en ickerökare men inser att jag nog inte är det.Stressröker dagligen för tillfället.När barnen kivas i vagnen och man har överlevt att överhuvudtaget få ner dem i vagnen,då känenr jag bara "well done you" och så röker jag en ciggarett därbak,där det inte syns.Skamligt,ohälsosamt,useless,jag vet.Men min lilla comfort.

Peace out people!Må värme sprida sig i ert inre idag,lyckan över att vara just DU!Livet är heligt,the good and the bad.Alltid,alltid.Heligt.

Wednesday, March 28, 2012

all because of you,fuck you.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Tuesday, March 27, 2012

Come inside of the heart's house.There is peace and solace there

De bygger om och renoverar i det jättelika huset på andra sidan gatan.Många lastbilar att titta på och förundras över.Jag uppskattar dock inte alla byggarbetare som ständigt käkar lunch i förarsätet och glor in på mig och mina kiddos med eyes open wide.De betyder att de bevittnar allt,including Lugháns skrikfester när vi ska iväg någonstans och så...Inte för att de bryr sig om oss,men man känner sig betraktad!Jag ba:"Hey,hey,here's me and my kiddelitos!!"

Sockerplopp i trädgården.



Solkrämen har format Umas hår till en klibbig massa.Solkräm?Betyder det att det är nästan sommar nu?Inte riktigt,men idag kändes det som det.Uma är ju så blek om nosen,så extra försiktig är jag med hennes känsliga huvud och hårbotten...Hennes hår är ju som änglafluff,medan Lugháns hår ligger som en vintermössa,håller värmen gör han,lilla Björne! ;-)!


Kände att det blev lite bister stämning i bloggen,hehe.Så nu kör vi på med lite lyckopiller istället.Barnen,barnen,barnen.Lilla Uma.Uma går så mycket nu,otroligt gulligt.Efter Sverigevistelsen så sa det bara ssschvoooom och nu racar hon runt överallt.Ljuvligt.Det finns vissa saker här i livet som får det att värka till lite extra i hjärtat av livsglädje och kärlek,och en av dessa saker är när små barn(helst knubbiga och nakna ;-))precis har lärt sig att gå.Så ivrig och nyfiken.Så rolig.Fortfarande klängig,gnällig och mammig,ammar mycket.Men hon blir mer och mer en liten person som pratar om ditten och datten."Halla,haaaalla!!" i telefonen.Blir så till sig när pappa kommer hem.Hon älskar sin pappa så mycket.Sömnen är det fortfarande skitdåligt med,tyvärr.Har alltid varit och är fortfarande Umas största akilleshäl.För tillfället är jag så nergången i sömnlöshetens tröstlösa rike,att jag lätt skulle knarka sänghalm om jag kunde ;-).

Säng.Ljuva säng.Längtar efter dig.Längtar efter en hel natts sömn.Längtar efter att bara ha Tom att tänka på,kroppsligen ;-) Inga tysta viskningar eller sängar som knarrar,täcken som vänds på.

Hon har temperament,stark vilja och en envishet som heter duga.Hon räds inte att ge sig på Lughán trots att han är så mycket större än hon.Lever rövare.Brottas och kivas,jagar varandra.Skrattar tillsammans,skriker tillsammans.Är sjuka tillsammans.

Hon är väldigt innerlig.Har en innerlig,mjuk kärlek i sin kärna,trots sin pjaspersonlighet.Bakom tigern,bakom skoj och bit och riv och gnäll döljer sig en mjuk,len chokladpralin.Gudomlig.Med stora försiktiga ögon betraktar hon saker och tar saker in.Njuter av beröring och kramar.Att luta huvudet.Att bli sedd.Att bli berörd och gosad med.

Mammas hjärtan.Aldrig tar jag er för givet.Att ni kom till mig.

body matters.

Fiiiiiiiiiiiiiiiiiin

Blev inpluppad som medlem i en FB grupp igår.Den handlar om mammakroppen efter graviditet och förlossning.Jag tycker att det är nyttigt för en omgivning att se vad vissa av oss har att kämpa med,så jag la upp några bilder på mig.Att "kämpa" med,menar jag inte övervikt eller mammakilon.Jag pratar om kirurgiska komplikationer.Så här ser verkligheten ut för många liksom.Jag fick genast minst tre private messages angående hur modig jag är som la upp dem där bilderna bland de andra "smala modellkropparna".Någon sa:"Heja du!Heja du som vågar lägga upp bilder på en kropp som varken är smal eller perfekt".Någon annan sa "Jag förstår att du vill sudda bort ditt fula ärr,jag förstår inte hur du orkar leva med den kroppen..Vad modig och fin du är...Och POSITIV"...(???????)

Okej.För det första!Angående detta med smalhet.Jag ÄR smal.För smal till och med.Enligt mig.Stress och amning har tagit knäcken på mig och jag är försvagad.NEJ,inte anorexia.NEJ,inte bantning.Det syns kanske inte på kort,eller så är ni fucking blinda,men imorse när jag vägde mig så stannade vågen på 48,8.Det är för lite för mina 164 cm.Jo,jag tycker det.Jag saknar mina former.Men detta snack om att jag inte skulle vara smal alltså!Ta du den smutsiga,trångsynta,förvridna kroppsynen och kasta den i papperskorgen!Och om jag inte skulle vara smal då?Skulle det vara något att skämmas för?Jag eftersträvar inte smalhet.Jag eftersträvar att vara frisk och må bra.Att känna mig stark och hälsosam.Men sanna mina ord,48 kg är inte min biologiska vikt.Whatever you say.

Nummer två.Sluta säg "Jag förstår att du vill sudda ut ditt ärr"...Vad snackar du om?Mina barn föddes så.Via fönstret.Kan ni greppa det?Kan ni greppa det faktum att mina två barn,föddes via mitt ärr?Hallelujah!Och det är något jag ska tycka är fult?Unket.
Sen att det bär med sig många psykiska,smärtsamma ärr,det är en annan sak.Men aldrig att jag skulle skämmas.

Nummer tre.Jag visar inte bilder för att få ömkan eller patronising praise,jag visar bilder för att n o r m a l i s e r a.Så här ser jag ut.Inte p.g.a graviditet eller barnafödande,utan efter kampen mellan liv och död.Jag är så jävla lyckligt lottad som kan gå.Att jag inte behöver rullas runt i en rullstol med bajspåse på magen och kollapsad blåsa.Att jag inte förblödde där på operationsbordet.Att jag vann kampen över infektionen.Jag är så himla lyckligt lottad.

Jag var som en operationssvullen blåsfisk med slangar hit och dit och nålstick över hela kroppen.En överlevare.En sjukling.Jag är frisk nu.Jag ser bra ut.Whatever you say.

Nummer fyra.Jag fattar att ingen vill mig illa.Jag fattar att det är sagt med välmening,att fol vill vara snälla.Att folk säger "Men du är fiiiiiiiiin Nora.Du är fiiiiiin"...Som en intygelse på att hjärtat och själ betyder mest och genom den så strålar all positiv hjärteglans som ett skimmer ut ur min kropp och GÖR min kropp fin.Att hela jag är fin.Fin,fin,fin.Den ÄR alltså inte fin.Men den BLIR fin p.g.a att jag är jag!?Att jag är unik och på så sätt värdefull?Att jag är lika mycket värd,TROTS att inte jag har en "snygg" kropp?

Nej.Jag är inte bara "fin".Jag är snygg,sexig,het,kåt,mjuk,vig,fit och helt underbar också.

Mitt ärr bär jag med stolthet ska ni veta.Det är ert problem att ni blir obekväma när jag dinglar med min hängmage i nyllet på er...."Stackars Nora." ..

NEJ,det är INTE synd om mig.Jag har fått allt jag önskar i livet,jag har bara fått kämpa för det lite mer än andra.

Någon sa
"Min kille tycker inte lika mycket om min kropp längre nu när jag har fött barn :((("

Alltså seriöst?

What the fucking fuckety fuck.

Seriöst?

Tråkig kille.Jääävligt tråkig.

Gick ur gruppen.Är snäll ca 360 dagar om året men ca 4 dagar känner jag ren avsky och blir äcklad över födabarnvärlden och dess tillhörande stigman!Get a grip people!

Hare bra!

Published with Blogger-droid v2.0.4

if you want to know where your heart is,look to where your mind goes when it wonders.

Godmorgon!Skulle ha bloggat igår men hamnade framför Sofias Änglar och spenderade kvällen med att gråta.Livets sårbarhet.Och barn som är sjuka.Barn som dör.Vad är meningen med det?Universum inom dig,lilla tjej.Och jag blir sur och tvär och konstig istället för varm,vis och ödmjuk.Oh,life's irony.Nu ska jag läsa bockarna bruse för Lughan.Carpe Diem and all that.


Published with Blogger-droid v2.0.4

Sunday, March 25, 2012

Älskade blogg!


Hej fina,fina Du!

Hoppas du mår bra!?
Jag mår bra!

Jag hade en underbar tid i Sverige och sedan dess har det varit full rulle med barnen.Intensiv vecka ligger bakom mig och ni tar vi tag i den nya!Sista veckan av lekgrupper innan Påskuppehållet.Jag ääälskar påsken,verkligen.Finaste tiden.Tycker nästan bättre om påskpynt än julpynt.Det bor nog en liten Jesus-lover inom mig,tror jag nog ;-) Jag har fått så mycket energi från min kära familj hemma i Sverige.Så nu orkar jag igen.Jag är så tacksam över att de finns,att de stöttar mig i det jag gör <3

Jag har städat hela dagen känns det som,med avbrott för mat/lek/blöjbytning och läsning och allt sådant som hör livet till,solens sken har vi ärats med,så trädgård och glass var ett måste på listan!Åh vad jag älskar att ha Tom hemma på Söndagarna :) Mighty good man.

Imorgon blir det jag och barnen igen.
Klockan är redan mycket och jag har en del saker jag behöver fixa med,så catch you later!


Varm kram!


Sunday, March 18, 2012

Sista kvällen...



Godkväll!Uma sover sött och jag sitter framför "Så ska det låta" med mamma.Härligt att invlovera sig i den svenska kulturen ;-)..Såååå,sista kvällen.De här dagarna har gått hur fort som helst,och jag har haft fullt upp!I torsdags var jag,Uma och mamma och shoppade,i fredags var vi hos mormor,igår hade syster A redovisning och efter det fikade jag med E,H och H...Idag var jag i stan själv.Helt själv.Självvalt.Hade säkert kunnat ringa en kompis för en fika,men jag är en enstöring.Måste känna in mig själv lite,checka hjärta/själ och kropp.Göra det jag gjorde när jag var yngre..Åkte alltid in till stan och strövade omkring själv.Tänkte och funderade.Det var härligt att få tid till att göra det igen..Köpte kläder till barnen och en klänning till mig.Köpte kanelbullar och stötte ihop med mamma och Uma i parken när jag var påväg hem.Lilla älskade hjärtat lekte i sanden.Ringde Tom.Mother's Day i England idag.Stort för dem.Jag är ju mamma alla dagar av året så jag bryr mig inte så mycket om hypet!Lughán hade en dålig dag igår,men bättre idag,sa Tom.jag längtar ihjäl mig efter honom.Han berättade om att han hade varit på Zoo idag,han sa att det var roligt att se den blå giraffen(! ;-)),roligt att se flodhästen,roligt att se fågeln,roligt att se apan.Det ska bli så roligt att se dig,imorgon gubben.Det har varit underbart att få vara i Sverige ett par dagar.Hemma,hemma.Nya energier att ta hem till min egna lilla familj,i England...So the adventure continues...Så mycket kärlek.

Friday, March 16, 2012

Photo Booth och tonårsåren..


Blir lite nostalgisk med familjens laptop och Photo Booth..Så när jag kommer hem så går jag bananas likt fjortis deluxe,ba.Tröttnar aldrig..Smink överallt.Hela nyllet.Trötthetsnyllesminkmammi.Uma lever rövare på mig om natten,hon är även förkyld och förstoppad efter flygturen.Killer.Pappa lagade en sådan fierce fisksoppa igår,den bränner fortfarande på läpparna.Fisksoppa plus nordisk vintervind har gjort mina läppar röda.Oh it's burning,baby.Burning.






Sverige!


Hallå finingar!Tyst var det på denna fronten :) Jag och miss Uma anlände till Stockholm på onsdagskvällen!Härligt,härligt.Är så trött bara.Full rulle men jag älskar det <3 Sthlm I love you!

Saturday, March 10, 2012

Terapibakade också,förstås...



Toms syster Ella fyller ju 24 imorgon,därav anlednngen till hans frånvaro ikväll/inatt! ;-) När man inte vet vad man ska ge i present,brukar jag baka någonting..Så förenar man nytta med nöje ;-) Nöjet var på min sida...

Denna Strawberry Cheesecake gick jättesnabbt att svänga ihop och behövde inte bakas i ugnen,jag hoppas att den var lika god som smeten smakade...

Det är vaniljstång i den vita krämen vilket ger en så god smak och en sådan fröjd för ögat att se alla små svarta prickar i den vita härligheten <3

I love cake.

Frågor på det?

Kram!

Så trött..


Crazy girl..



Magsjuk baby..:(

Tom är ute på festligheter.Jag sitter här i soffan och springer upp och klappar på sjuk,febrig,spyendes pojke/ammar dotter o.s.v..Neverending karusell! ;-)

Jag är tröööött.Försöker känna efter om jag mår lite illa.Vill må illa nu,om jag blir sjuk överhuvudtaget så låt det ske nu,nu,nu.Så kanske jag får det överstökat och kan resa på onsdagkväll iallafall :/ Har längtat så otroligt mycket efter att få komma hem ett par dagar,ladda batterierna..Det har varit ett par tröttande månader som nu ligger bakom mig,det här skulle ju bli min "present"...*klaga,klaga*..

Vågar inte gå och lägga mig,nu när Lughán är så risig :/ Han sover ju så dåligt i vår stora säng också,så det är lönlöst att försöka få honom över där.

What to do,what to do.I drink my cup of tea.

Hurra!

Tom kom hem tidigare från jobbet,så då passar jag på att smita ut om ett tag,just nu fifflar han med sin van,men SEN.Då jäääklar.Iväg till stan för wipes och blöjinköp!Kanske inte så exotic,men en liten mini-flykt från de sjuka barnen blir det iallafall!Så här snygg är jag idag förresten.Snyyyyyygg.Snyggobertus.


Published with Blogger-droid v2.0.4

Vad händer?

Solen lyser,Uma känns febrig,har haft krupp-liknande hosta hela natten,vaknade klockan fem imorse,snorar floder,är övertrött,gnäller och klänger.Lughan spyr som en hund.Huset är helt smutsigt,Uma har dragit ut alla kastruller,kavlar m.m ur skåpen och strött brödsmulor överallt...Och tvättmedlet har tagit slut.Jag är oduschad,osminkad,finnig,svullen,trött och rädd.Rädd för att bli spysjuk och inte kunna åka till Sverige på Onsdag.Why noooow!?Varför blir allt bara pannkaka så fort man har något att se fram emot.Återkommer vid bättre humör ;-)


Published with Blogger-droid v2.0.4

Friday, March 9, 2012

Boob flash ;-)

Jahapp.Barnen somnade visst.Ena på tutten,den andra i sängen...Peaceful Friday afternoon,indeed.Men snart ska jag börja med maten,funderar på vad jag ska laga.Pastsgratäng tror jag.Sen blir det poppa popcorn i kastrull med Lulle :)) Mysigt!


Published with Blogger-droid v2.0.4

jag hade det på känn....

Ja,herrregud alltså.Dessa tantrum.Det blir nog min död tillslut ;-) Med den kraft som Lughan besitter så tvivlar jag på att jag hade pallat utan hjärtsvikt om jag hade varit över 40 när jag fick honom.Han är som en tjur...Nu när jag ska vara ifrån honom ett par dagar,så tänker jag tillbaka på senaste gången jag var utan honom.Han var elva månader gammal.Ammade visserligen inte,men iallafall.Omgivningen höjde på ögonbrynet när jag åkte till Sverige,tre dagar var jag borta.Till saken hör ju att L har världens bästa relation till sin pappa,men ändå.Hur kunde jag åka?Och tyckte jag t.o.m att det skulle bli skönt?But why?...För att han är så fysisk.Jag minns att jag var utmattad och behövde ett fysiskt break.Jag saknade honom,såklart.Innan Uma kom så kunde jag aldrig relatera till folk när de pratade om hur jobbigt det var att flyga och resa med småbarn.De som hade "vanliga" barn,jag förstod inte vad de klagade på.Lughan har ärvt min känslighet och Toms enormt kraftfulla,ibland självdestruktiva temperament.Och folk som inte känner honom säger bara att "åååh,han är bara en pojke",eller "åååh,det är bara trotsåldern".Lughan är inte som "andra" barn.Jag har ju Uma,så jag vet.Lughan har en så kraftfull själ,jag kapitulerar under hans styrka ibland.Han är starkare än mig,men jag måste vara föräldern.Jag kan fundera ibland på,om jag på ett spirituellt plan,faktiskt inte kunde föda honom.Ser på foton där han ligger i mina bleka,svaga armar,lysande och vaken.Vem föder dig,Lughan liten?Ingen föder mig.Jag föder mig själv.Minns att jag skrev "En stjärna är född"-och så var det verkligen.Gudomlig,egendomlig,lysande och självständig.Med ena foten kvar i änglariket.Jag såg vingarna på honom en gång,när han var liten.Pojken som överlevde.Uma är vad många kallat high need,ammar mycket,sover lite,vägrar bada,äta,åka bil/vagn o.s.v.Men hon utmanar inte på samma sätt.Att flyga med henne är bara att placera henne som ett skrikande baguette under armen ;-) Easy.Varenda moment med L är en utmaning,och jag vill bara hjälpa honom och göra mitt allra bästa för att han ska må bra,göra rätt.Men det är svårt eftersom att jag upplever att han själv inte vet var de förvirrade känslostormarna kommer ifrån.Äsch,vet egentligen inte varför jag skriver det här.Det är för mycket,och för många aspekter för att täcka i en liten text.För komplext.Vissa delar går inte att sätta ord på,ändå.De är bara själsliga och upplevs enbart mellan mig och honom,och jag bär på min personliga kamp,och han på sin.Det är också svårt att förklara för en omgivning som är oförstående,som tror att det är trots eller klassiska pojkfasoner.Det är det inte.Men en dag kanske det blir mer klarhet,och han kan tala om vad som sker i honom.Hur det känns när han tycks försvinna i sig själv.Jag håller dig i handen,hela vägen min vän.Och när du inte vill hålla så finns jag ändå.Min älskade pojke,mitt hjärtas fröjd.Med mig,pappa och lillasyster Uma är du trygg.Vårt brinnande ljus.Vår Lughan.


Published with Blogger-droid v2.0.4

Godmorgon Fredag!






Godmorgon fina ni!
Vi har en långsam och lugn start på dagen här,väntar på att få grönsaker och ägg levererade från Riverford,sen ska vi nog bege oss ut till parken!Mysigt :)
Lughán känns ganska trött idag,och då vet jag att humöret kommer tryta så jag stålsätter mig på att få bemöta många tantrum idag,kärlek i hjärtat,kärlek i hjärtat. ;-)

Läste någonstans att när ens barn beter sig som värst ska man föreställa sig barnets goaste jag inom sig.Fungerar ibland,ibland inte hehe.

Tom jobbar imorgon,och sen ska han iväg och fira sin syster i Leeds,som fyller år.Han komemr stanna över natt så jag är busy,busy med barnen.Men det är jag ju alltid..

Hoppas att Du får en fin dag!

Thursday, March 8, 2012

Gråååter!

Finns den i butik än?En av glassnyheterna i år tydligen..Alltså.Jag har på riktigt tårar i ögonen hahaha.Vet ni hur mycket jag älskar glass??Vet ni hur mycket jag fullkomligt ÄLSKAR delicatobollar??Hurra,hurra,hurraaaa!

Lugn Torsdag som blev dramatisk..

Såhär ser det ut hela dagarna när man tvåårstrotsar ;-)

Vi har haft en lugn morgon :) Vi var ute i trädgården och lekte och drack kaffe...
Men Lughán ramlade ner från stentrappan tyvärr och gjorde illa pannan så det blev en blixtvisit till sjukhuset för att kontrollera att allt var okej med honom..Just huvudskador kan ju vara lite diffusa så om det ser illa ut vill jag alltid dubbelkolla...Men Tom ringde precis och de var påväg hem igen :) Tur att han jobbade nära idag och var såpass flexibel i sitt schema idag...
Uma tiger..

Smilet man får när man kastar en boll :D Hon älskar bollar <3

Uma på sin motorbike ;-)


Lughán var inte imponerad över hur lite snö det var!!!

Lite söt ändå ;-)


Älskade.

Kaffet var med!


Inte äta grus Umabelle!!!






Vatten!


Uma,den lilla bollen diggar trampolinen! :D