Saturday, December 31, 2011

Snart nytt.

Hmmm.Världens typ.Ptjaaaa dåligaste start på slutet av det gamla året.Får man skriva så utan att låta fjortis?Jag vet inte...;-) Ni bor ju i framtiden dessutom,kära Sverige.
Meeeeen,sann bloggare som jag är (NOT) kanske jag ska låta bli att nämna vad det berör,
I mean privacyyyyyyy.Men,ni får en mening!
Trouble in paradise.
Så.
Nu.
England är ju lite efter.
En timme...
Inga smällare hörs ALLS än.Konstigt!Faktiskt väldigt konstigt...Det brukar ju dundra och hålla på minst ett par dagar innan iallafall.Maten blev god tror jag!I något apatiskt gråt-tillstånd gjorde jag iordning det.Tugga,tugga,svälja.Bild imorn?Om ni vill.Om DU vill.Du enda människa som läser min lilla,krympande blogg ;-)...Kanske borde gå och lägga mig men funderar på att fiffla lite på datorn,få saker skrivna.Städa köket.Ta ett glas vin eller en kopp te,kanske se en film.Nattuggla.
En till anledning varför jag INTE borde skaffa många barn ;-)
Nattugglan.På natten väcks mitt sanna jag till liv.
Det är då jag orkar med mig själv och min omvärld på riktigt,riktigt!
Det är då jag blir kreativ och min...eeehrrm.Biopolära sida lever loppan!

Ingen idé ändå att lägga sig när Uma vaknar en gång i timmen och skriker.Vet att jag borde köra någon slags "sluta nattamma deluxe" men jag pallar inte mentalt.

Jag är FÖR trött för att stå med en skrikande bebis en hel natt.Känner mig rutten och stinkande då.Rutten himla mamma.Jag VET att jag inte är det,tydliga riktlinjer kan vara bra för en ettåring,men att vara känslig och trött på samma gång leder till den där ruttna känslan liksom.Och den där underbara lilla prutt-doftande keruben med dubbelhaka och rund liten rumpa och små armar och ben och sötdoftande små läppar som man bara vill ÄTA upp,helst nu.Man kan liksom inte låta bli att dra upp henne i famnen i mörkret och vagga,vagga.Säga såja,såja och sniffa änglafjun till hår.Lägga sig i sängen och amma.Om du vill,lilla Uma.Om du vill.Lilla rumpnisse.

Känner mig så himla gammal.Samtidigt som jag känner mig patetiskt ung.
Vem tror hon att hon är liksom!?
21 år gammal med två barn.

Äsch.Jag är jag.

Har lite ångest inför början av Januari.Nya serien av "One Born Every Minute"
börjar.Den här gången inspelat på LGI,sjukhuset Lughán föddes.
Med allra största sannolikhet kommer barnmorskor jag träffat att vara med.
Med allra största sannolikhet kommer rummet där det hände vara med.
Med allra största sannolikhet kommer jag att titta,trots att jag vet att jag inte borde.
Med allra största sannolikhet kommer jag sitta i ett vardagsrum,själv en natt.Med ett täcke med mumin på.I fotöljen.Titta och gråta och titta och gråta.Och känna skulden och smärtan dra sina kalla knivblad över mina hukade axlar,min kropp.

Vem ska trösta knyttet.

Vem ska trösta mig?

Gud ska trösta mig,han jag inte tror på.

Gott nytt år!

2011

Kära 2011.Vilket år det har varit!
Jag visste redan vid tolvslaget förra året,att vad som än skulle komma att hända det här året,så skulle det bli "bebisens år"....Har man BF i början av Januari så faller det sig liksom naturligt att hela det kommande året blir framtidens år.När jag ser tillbaka på året som gått är det först och främst en våg av tacksamhet som sköljer öevr mig.Att ha två friska barn.
Enorm glädje över Uma.Enorm lycka.Första tiden med henne,var trots sjukdom,helt magisk.
Det var fantastiskt att få bli tvåbarnsmamma!Det var annorlunda andra gången.Lugnare på något vis.Jag ahde mer självförtroende och saker och ting kändes ljusa,mjuka.
Nu i efterhand när jag kikar på foton tycker jag att Lughán ser så liten ut.
Lilla storebror.Inte lätt.Inte lätt att förklara att mamma inte kan lyfta.Att mamma inte kan krypa ner i säängen och brottas,mysa.Att mamma har ett litet grodyngel på sig non stop som kräver tutte,tutte,tutte.

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig heller,att Uma skulle vara så krävande.Det är tur att man är ovetandes om sådana saker i början..Kom ihåg att jag tänkte att "äsch,hon är ju spädis,det är klart hon håller låda"Sen tänkte jag "Äsch,i värsta fall håller det väl på så här tills hon är 6 månader."

Nu känner jag:Hon måste väl vara okej,iallafall när hon fyller ca 5 år,va!?"
Men då kommer andra utmaningar,förstås.

Jag hade heller ingen aning om,den nyårsaftonen,att om 12 dagar skulle jag hålla min dotter i min famn.Levande.Jag hade inte heller någon aning om vem hon var,hur mycket kärlek som jag skulle känna.Hur självklar hon skulle komma att bli.Hur mycket ljus hon sprider.
Was there even a life,before you.I don't think so,Uma Isobel.

Jag har aldrig kunnat föreställa mig själv med en dotter.Är djupt berörd av hur fint det har varit,att få möta henne.Hur himla mycket min hon känns.Efter resan emd Lughán så vet jag att sådana känslor inte är något att ta för givet,speciellt inte efter akutsnitt.Att "Du är min".

Ibland skriver jag så här på ett papper.
"Nora.Lughán och Umas mamma."

Jag tycker ju att det är töntigt med sånt,egentligen.När bloggar inte heter "min blogg" utan typ "mamman till mina barns blogg" ;-).Men det sipprar syndigt värme i hjärta och mage när man ser det sådär.Black and white.Att jag är mina barns mamma.Att u all sörja som varit,allt som har varit svårt,blodigt,difust,står jag och mina barn upp.Ur askan stiger jag med mina barn i handen,hela.Det finns inget större än det.En kamp som jag har stridit och vunnit,en styrka av stål.En oerhört sårbarhet.

Jag var absolut inte
förberedd på sorgen som kom.
Att sorgen som kom efter Uma,hade mycket med tiden efter Lughán att göra.
Jag var inte förberedd på det magknipet,den smärtan,tårarna som aldrig tog slut.
Jag vet idag att jag behövde gå igenom en så intensiv sorgprocess för att kunna bli "ren".
Självklart är jag inte där än,men jag har kommit så långt under det här året.
Idag,känner jag att både hjärnan och hjärtat har vunnit över klumpen i magen.Jag vill inte ändra på mina erfarenheter.De har format mig till den jag är idag.Jag känner mig ganska hård,när det gäller vissa saker.Hårdheten har gett mig ökad mjukhet inför mig själv,men även för andra människor.
Jag har vågat inse att det finns ett par dumhuvuden där ute ,-)
Jag VET bättre än många andra inom child birth och hur man läker efter trauma.
Så är det bara :D
Ödmjukhet,vad är det ;-)

Ja,det har varit ett galet år.Ett instängt år,ett kämpigt år ett lyckligt år.
På sätt och vis är det skönt att lämna 2011 bakom sig.Blicka framåt.Förhoppningsvis ett helt år utan vare sig graviditet eller barnafödande ;-)
Jag är inte en sån människa som kan ploppa ut en massa ungar och sen bolla hemmet,mig själv och relationen som flygande fjärt.
Nej,jag är obegåvad.
Koncentrationen på hundra,oavbrutet,för att känna mig tillräcklig.
Och jag misslyckas något oerhört med det,nästan varje dag.Att känna mig tillräcklig är en ovanlig känsla.Jag är dålig på det.

Det har varit mycket skit det här året när det gäller yttre omständigheter.
Pengar,relationer,människor.
MEN förutom mina två underbara barn har jag även spenderat tid i Sverige,där vissa besök har varit hundra procent magiska,och så himla värdefulla.Jag är väldigt atcksam och stolt över min familj,min mamma och pappa och tre systrar,som har gjort allt för att stötta mig.Jag är tacksam för den ökade förståelse jag har inför mina egna föräldrars liv.

Lughán har växt sig stor.Större.
han är fortfarande mjuk,varm och väldigt bestämd.
Han finenr fortfarande stor trygghet i leken,i hemmets lugna vrå.
Han pratar,oj så han pratar.Jag älskar det.

2011 kommer,trots en del koblajja,alltid minnas som året
-Uma kom
-Lughán blev storebror

Det är med varmt hjärta och trött huvud jag säger good bye.Blödig,som vanligt.
Tack livet för allt du giva mig,tack.

Jag lovar att försöka mitt yttersta ,med att ta vara på det flyktiga.
Att vårda det som finns.
Att älska medan tid består.

Friday, December 30, 2011

Dålig dag.

Dålig dag idag.Dålig mamma.En viss någon har skickat terrorsms hela morgonen och efter en sömnlös natt smällde det liksom.Var inne i stan med barnen,båda ungarma bara skrek och Lughán hällde ur smoothien över hela sig,sparkade överallt,sparkade ner filten på marken ideligen,stortjöt och armbågade Uma.Jag förlorade tålamodet och röt ifrån.Han blev ännu mer ledsen förstås och jag kände mig genomrutten och tårarna brände.Regnet är så kallt och ensamheten är så stor ibland.Jag vet att det blir så när han inte får sova.Jag vet att det blir så när jag inte får sova.När människor gör allt för att förstöra för mig.Jag är så himla trött och vill bara sova en månad eller så."Mamma skrika"-sa han när han hade lugnat ner sig..."Ja,mamma skrek och det var fel.Mammor kan också göra fel,inte bara ibland utan t.o.m ofta.Mamma är inte arg på dig,hon är arg på sig själv.Förlåt"

Jag älskar dig så mycket,min lilla baby boy.

Thursday, December 29, 2011

Godmorgon! :)

Kaffet uppdrucket,sitter och huttrar och fryser.Natten har varit lång och hård.Tuttarna har varit helt dränerade.Trots det var hon hungrig vid frukosten,gnagde i sig både ett par brödpinnar(grissini) och yogurt!Värmen i detta hus är mycket opålitligt.Är kall.Barnen springer/kryper omkring.Vi har vinkat av Pappa Tom som skulle till jobbet.Det känns i luften och i de immiga fönstrena att det blir en kall dag.Tror att det blir en lugn morgon.Ska hitta alla mina kläder...Har tvättat och saker och ting ligger vikta överallt,osorterade.Byxjakt!Det är ALLTID så att barnen har kläder och inte jag ;P Som det ska vara förstås!Önskar så innerligt att jag hade lite pengar över till mellandagsrean dock,är i stort behov av några hela tröjor!Gärna snygga! :D Köpte iallafall en ny kalender för 2012 igår,måste bli bättre på sånt.Att hålla koll.Med två barn som växer i snabb takt börjar det bli mer och mer saker/aktiviteter att hålla reda på.Jag är urusel på att uppehålla såna rutiner,att fortsätta skriva varje dag resten av året.Men nu måste jag verkligen!!!

Nu:Ge uppmärksamhet åt min snart ettåring som river och sliter i sin mama'! :) Tvååringen har..eeeh.Hamnat framför Nalle Puh! ;-) Waldorfmorsan,huuuumpf.Menmen.Det är okej.Chill idag. <3

Kram!

Wednesday, December 28, 2011

Mååste sova.men först skriva.Sen duscha.Sen amma.Sen sängen.

Godkväll sköningar.

Är himla hungrig men vet inte om jag orkar gå ut och göra mig en toast eller ej.
Är sjukt trött men rumpan är som fastklistrad vid fotöljen.Uma håller på med något knasigt i sin säng däruppe,slår huvudet i sidan heeeela tiden.Irriterande.Brukar ha som en "kudde" där men har tagit bort den på prov då hon begraver ansiktet i den hela tiden.Men uppenbarligen så måste jag hitta på en smartare lösning då hon istället headbangar huvudet mot hårda väggen och vaknar förstås.Ammar förstås.Somnar inte om förstås.Snaaaark.
Denna mamma är helt sjukt trött.

Helt sjuuuukt trött.
Men nu ska jag sluta klaga ;-)

Det har blåst oerhört mycket idag.Tog en sväng in till stan för att fixa ett par saker,Tom var hemma ett par timmar vid lunch,så jag passade på att smita utan barnen då,de låg och sov middag.Inte alltid jag lyckas med konsstycket att synkronisera deras sömn,men när det händer?It's oh so sweet.Kom på att jag glömt plånboken halvvägs.Lunka tillbaka.
Men det BLÅSTE som sagt.Nästan så att jag åkte av trottoaren,min cigarett jag tjuvrökte(som jag röker ibland när jag är barnlös)vek sig som ett ledset snöre i vinden.
Antar att det är Dagge som är på G eller?
Lilla Dagmar.Stormen.The STorm som lämnat delar av Sverige utan elektricitet,hujedamej.

Glad att jag inte hade med mig barnen iallafall,för den vinden var inte nådig.Tog med dem till supermarket senare under dagen,men det går ju så snabbt att springa mellan bilen och affären,så det gjorde inte så mycket.Uma kurade med rödögda ögon i ergon och Lughán var tokglad och tokchockad i kundvagnen.Tittade sig så nyfiket och ovanlig lugnt runtomkring sig.Så himla söt,min pojke.
Handlade nyårsmat.Blir Skagen Toast till förrätt,Lax med sås och potatis i ugn till varmrätt,hallon cheesecake till efterrätt...Champagne på det!Vi har två flarror som står oöppnade på vårt kylskåp,den ena har stått där sen Lughán föddes.Var på så himla tung medicinering att jag inte drack av den då.Sen dess har den bara stått.Och stått.Och stått.
Väntar jag för länge blir den väl gammal?Visst kan Champagne däcka efter ett tag?
Inte precis som ett mognande rödvin.

Jag såg män som Hatar Kvinnor på julaftons-kvällen.
Så himla efter,I know.
Saken är den,att jag blir så himla anti allt som är "på tapeten"..
Ville vänta tills saker hade lugnat ner sig lite,sedan läsa böckerna,sedan se filmerna.Men nu är det ju den ju filmatiserad på nytt med ny regissör,och mitt lånade ex av Män som Hatar Kvinnor har stått och dammat sen i somras.
Så.Nu.Tittade.Jag.Eller vi.
Skitbra!Satt där med munnen helt öppen och dregglet bara droppade och salivet skummade sig och tårarna droppade och jag skrek och tjoade upphetsat och Tom sa bara '
"SHUT UP WOMAN,I'M TRYING TO WATCH THE FILM"
.Nu är iochförsig en småbarnsmor som aldrig får se en film,oerhört lättimpad,men jag tyckte verkligen att den var bra.Kärlek till karaktärerna och miljön och allt.
Såpass bra att jag ögonaböj beställde hem en liten julklapp till mig själv,alla tre filmerna i en box från Amazon.För 12 pund!Lite drygt 120 kronor!I do indeed like the UK!

Så nu blir det sketagod mat,sketagod champagne,sketagod film.Om nu gubben min är på gott humör kanske detta blir bästa nyårsaftonen på länge.I vanliga fall har jag en tendens att bli sjukt deprimerad.Bli full och gråta,lyssna på Happy New Year av Abba och känna mig sårbar och dödlig.Att tiden går så fort och bla bla bla ni vet.Kanske blir det bra i år.
Två förhoppningsvis sovande troll,som jag ser fram emot att vara mamma åt,ännu ett år!
Varje år blir en fest från och med Du,från och med Ni.Mina små barn.

Jag vet att det varit så himla tyst på bloggen p.g.a tumult i privatlivet.
Jag förtjänar verkligen cheesecake och cgampagne,alltså.

Sitter och tänker så att hjärnan min knarrar och gnäller.
Reflekterar alltid så mycket över barnen när de har gått och lagt sig.Vad vi gjort på dagen,hur jag bemött dem,vilken utvecklingsfas de är i,hur de känner sig,hur jag känner mig som mamma just i detta NU.Hur jag känner mig so människa på "resan" jag gör.
Och så framtiden förtsås.Hoppas att 2012 kommer bringa lycka och lite good luck.
Behöver lite vind i mina segel känner jag.Är så utmattad av all skit som grottat sig fast i mina öron,all skitsnack och dynga som pulserar ur vissa människor alltså.Ofattbart.
Give the world some love.
Tom åkte på begravning Onsdagen innan julafton.
En familjevän som fick diagnosen cancer och tre veckor kvar att leva.
Så himla sorgligt.
Och jag kände bara.THIS IS IT.Livet.
Det blir inte bättre än så här.
Stanna upp och ta hand om det vi har,NU.
Känner att det KAN hända.Jag vill inte vara någon pessimist,men tänk om jag är den som får bröstcancer när jag är 35 och kolevippar innan fyrtio.
Då kommer jag vara så himla tacksam över att jag satsade på att vara hemma med barnen istället för heltid på dagis.Hellre en miljoner kyssar av barnen en en mille på banken tänker jag.Miljonen kommer sen,när barnen blir äldre ;-)

Tycker att det är så många i min omgivning som ödslar allt för mycket tid på att ge ut dynga och bitterhet till sina medmänniskor.
Som låter sina egna problem och bittra tankar sippra ut över andra människor.
Snälla!Hjälp dig själv!Hjälp er själva....Jobba på att reda ut det som är trassligt inom er om det är det som krävs för att ni ska sluta upp med att försöka fucka upp det för andra.Oskyldiga.
Grrr.
.Skiter i om det låter klyschigt,men kommer döden en vacker dag vill jag känna att jag gett någonting. Att jag har funnits där.Att jag har peppat någon,att jag försökt lära mig att älska mig själv,att ta hand om mina relationer.Att jag fått någon att tänka ljusare tankar,att få någon at le.Att ha den där handen där om någon vill hålla,familj eller främling.
Vad är det för poäng med att leva ett helt liv utan att vårda sina relationer?

I min omgivning finns det så oerhört många ovårdade relationer att jag blir mörkrädd.Relationer där man inte tar hand om varandra utan kastar ut i kylan,hit och dit.Som man behagar.Som själsligt ogräs kliar det och bränner likt nässlor.Usch.Skämmes.
Osympatiskt och självcentrerat.

Och i denna jäkla mess ska mina barn växa upp?Inspireras av?
Jag måste vara stark och trygg och vara allt det jag aldrig varit förut.
Jag måste bara finnas där,alltid.Aldrig vika.Bevisa att man visst kan fokusera på det som är gott,trots att resterande värld känns gråsvart och disträ.Att ppure love is the answer.
Mot sig själv och omvärlden.
Att läsa på,suga i sig nya kunskaper,lyssna,vara nyfiken,samla erfarenheter,lära ödmjukhet,öppenhet,
Medmänsklighet.
Att man inte bara kan slita och släönga med människor hur som helst.
Männisor med tillhörande body and soul är INTE som en urtvättad strumpa som man bara kan torka sig i arslet med om toapappret har tagit slut.Nej.

På måndag kommer mamma <3
Min älskade mamma,barnens mormor.En sund,ljus förebild som har brunnit hela livet för att hjälpa andra,för att få vardagen att gå runt,för att finnas där.
Önskar att jag bodde närmre Sverige.


Kära ni!

God jul och god fortsättning fina!Julen har varit fin men känslosam.
Uma's första.
Lughán's tredje.

Blir alltid så mjuk i hela hjärtat och själen när året närmar sig sitt slut.
Får ont i hela kroppen och huvudet när jag tänker på saker som varit mindre bra.
Förväntningar som har gått i kras,relationer som gjort ont och som har känts förbannade.

Blir varm i magen och hjörtat när jag tänker på allt som varit gott,allt som varit mig given.
Min dotter.Min son.Mitt stöd från min familj.
Att få se Uma gå från nyfödd till snart tultande ettåring.
Att få se Lughán bli storebror och prata mer och mer.


Uma's år har det varit.År 2011.
Imorgon är det två veckor kvar tills hon fyller ett år.
Magiska lilla tjej.
Jag kan säga hands down att hon har varit en utmaning.Och på sätt och vis så är jag glad att hon inte var mitt första barn.Då hade jag nog tvivlat på mig själv väldigt mycket.
Jag som mamma liksom.
Uma har:Inte gillat att åka bil,inte tagit nappflaska,inte tyckt om att bada,inte tagit napp,inte sovit,inte ätit,inte gillat att åka vagn,någonsin.Hon har inte tyckt om att bli bytt på,varken kläder eller blöja.

Men.Och det är ett väldigt högt,klart,tydligt,skrattande skallande MEN.
Hon har även varit och ÄR det mest underbara självklara.
Hon har alltid varit vid min sida känns det som.
Den största glädjespridaren,det mest verkande lyckopiller.
Den sötaste,intelligenta,nyfikna lilla tjej jag någonsin stött på.
Hon är så himla galen och unik.
Och så försiktig,och så snäll mitt i all missnöjdhet.Hon är så snäll.

När hon rumsterat en hel natt och hon ligger mellan mig och Tom
och hon slår och sparkar och har sig.
När jag hasat mig upp ur sängen,ner för trappan.
När jag sätter på en stark kopp kaffe och spiller all mjölk för att jag är så trött.
När hon gnäller vid mina fötter,river mina ben.Vill komma upp.
När hon sliter åt sig en tutte när vi satt oss ner i soffan,och biter till så himla hårt.
När jag ska byta på världens största sunkiga blöja,och hon smiter.
Smiter över rummet naken,med sin guppande gosiga,mulliga rumpa i vädret som svänger överallt.Hon kastar sig mot högtalarna,ställer sig upp mot dem,ser uppfodrande på mig.

Jag sätter på hennes musik och hon börjar digga järnet.Litet galet leende och håret som en änglafjunig,elektrisk gloria runt huvudet.Hon slår sina korviga små fingrar mot magen i takt med musiken.
När hon står där i hela sin mjölkvita,lena,knubbiga,runda smultrongestalt.
Med sina stora lysande blå ögon.
Nyponros.
Smultron.
Linblomma.
Blåklocka.

Jag lovar att jag älskar ihjäl henne i den stunden.Och varma fjärilar med vingar av guld kittlar mig i bröstet,ger mig kraft att orka dagen.Tacksamheten som sköljer över mig.
Lilla,lilla tjej.Min dotter Uma.
Som jag skrev någon gång,"you came and rocked my world" och jag menar det verkligen.
För att någon ska rocka riktigt hårt,och vara så himla dunderskön,så måste det ju storma lite.
I all din runda,försiktiga mjukhet,så brinner lågan inom dig.Glöder genom hela mig och din omgivning.Jag förstår att du måste vara lite svår.
Och jag är medveten om att detta bara är början.
Du kommer att fortsätta utmana mig resten av livet,lilla Du.
Utmana mig och berika mig.
Du ska veta att du är välkommen hos mig.
Du bor inom mig,alltid i mitt hjärta,liksom din bror.

Sköna böna,Uma Puma,Uma Satsuma Karamell Piggelina.
Miss Umabelle.
Uma bluebell.
Groda,apa,griskulting,orangutang,elefantunge.
Prinsessan på ärten,älskade lilla rumpnisse.

Din första jul.

Och du lekte så fint med alla dina leksaker,framförallt den lilla orangutangen.
Den lilla,bruna orangutangen som ser ut precis som du.
Och så blev du ganska kär i Lugháns bebis som han fick.
Tyckte om att trycka på dockans mage så att den skrattade.
Så att du skrattade.
Så att jag skrattade.
Så att Lughán blev arg.

Lilla Uma Isobel snart ett år.Jag älskar dig.









Tuesday, December 20, 2011

Solen

Det spelar ingen roll med slask och kyla när mitt alldeles egna varma ljus tinar upp de mest trötta,frusna skratt.De mest gråa tankar får ljusa slut.Med dig hos mig.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Frusen morsa!

*In the mirror pic*-haha!Finally,liksom ;-) en bloggares number one pose!Fast jag har ingen ajfåååån utan en HTC,men iallafall.Dagens outfit,mjuka byxor jag sovit i,urtvättat linne.Kofta.Smink för att gömma the fact att jag inte duschat sen i lördags....Tidsbrist osv.Tycker sååå mycket om Magdalena Graafs mänskliga mamma/livet-blogg,och i den så är de flesta foton av henne tagna så häääär va.Fast hon är ganska så mycket mer fabulös än vad jag är!!Hur mår ni?Jag fryser.Fan,försöker få till jul-feeling i kroppen,men visst är det ganska ruttet såhär års? Vill lägga in mig på sömn-rehab.Sååååå trött alltså.Dödstrött.Skakar,fryser,hackar tänder av trötthet.Värmer kalla fingrar på Lughans varma mage/rygg-han skriker som en stucken gris.Inte imponerad.Elak mamma.Lille älskade,gosiga,roliga L.igår vandrade han omkring i mina killer heels i leopardmönster.Medfödd talang.Läppstiftet på,såklart.Uma slog i huvudet i dörren,fick en bula som gick innåt,jag mådde illa av rädsla men det löste sig.Såg värre ut än det var.Hon stod på alla fyra och svängde på huvudet likt Stevie Wonder,bang sa det i dörrkanten.Galning.Arnika hjälpte.Julklappar klara,ska vänta ut den här tunga veckan bara.Tom åker till Skottland på begravning tidigt imorgonbitti.Mycket jobb och så.Så himla fint det kommer bli med lugn och ro på julafton,äta praliner,leka,läsa.Kärlek och att vara varm.Tacksamhet...Julpuss till er!
Published with Blogger-droid v1.7.2

Sunday, December 11, 2011

Söndag.

Busy vecka känns det som.Mycket som behövts göras,som gjorts.Lekts och stormat.Försökt få till en julstämning...Det är MYCKET som pågår just nu.Släktproblem.Kan förstås inte skriva om det,egentligen.Men kan säga som så att det inte är min släkt ;-)...Tänk.Tänk.Tänk att spendera hela sitt liv med att vara överjävlig mot folk.Manipulera,uttnyttja,spy galla.Och sen dör man.Tråkigt det låter,eller hur!?Så jävla FETT tråkigt och onödigt liv,när man ligger där på sin dödsbädd och är så himla ensam,för hela ens liv har gått ut på att vara obehaglig,att tycka synd om sig själv.Jag brukar tänka att livet är som ett super Mario spel.Det gäller att bli själsligt avancerad,att klara nivåer.Att klättra upp...Vissa människor kommer liksom inte längre än level 1.Sen står de och döspinner med sprattlande små mario-ben mot en hård vägg.Springer på utav bara fan,men har inte fattat att det står en vägg där.Tvärstopp.Det var det livet.Själv är jag ju supersmart och fladdrar omkring däruppe på level 101,liksom.On my stairway to heaven ;-)

Bitterheten är en återvändsgränd,så jag sätter punkt här.Innan jag åker dit själv.Hålla ögonen riktade mot ljuset,det som är gott och det som är värt att kämpa för.Så.Nu.

Vill egentligen måla,men hittar inte mitt målarpapper.Suuuuuckelisuck.Rastlös manodepressiv hjärna har jag ;-) Fingrarna kliar,måste få gjort något.

Är nöjd med dagen.Varit på Ikea och jag fick tag på en Adventsstjärna till fönstret.Lycka!

Fick även tag på:Sill,julmust,glögg,juleskum(Ogillar starkt i vanliga fall,men allt går ner så länge det är svenskt hähä...Det bor en liten PATRIOT inom mig!)..Två små halmbockar med rött snöre runt.En sänghimmel till Uma.Två toalettborstar.Jahapp.

Har ätit indisk take away mat och svullat framför XFactor på datorn.Olagligt att titta live,jag vet.

Borde försöka sova.Men huvudet spinner.Snart vaknar nog Uma.

Ta hand om er.Hoppas tredjeadvent har varit fin för er!

Kram!

Tuesday, December 6, 2011

Jag är mer än så.

Jag är så glad över att jag är jag.Jag är så glad över att kunna vara öppen om det som är svårt.I wear my heart on my sleeve,jag har inget att dölja.Jag ser inte ner på andra människor och deras val.Jag ser på min omgivning och mig själv med förlåtande blick.Jag är inte trångsynt och jag har inget behov av att behöva försvara mig själv på ett aggressivt sätt.Jag behöver inte älskas av alla..Jag har inte brist på humor,är ingen pretantiös torrboll.Jag har aldrig claimat att mina åsikter är en universiell sanning.Jag är medveten om att denna blogg till största delen reflekterar one way street- inlägg,men jag lovar,det finns mer till mig :)....Anledningen att jag tänker på detta ikväll,är pga en kommentar jag såg på Peaceful Parenting's sida på Facebook.De delade en reklam om att breast is best.Att bebisar som ammas,är starkare.Någon kommenterade " Blir ledsen av detta,min son har autism trots att jag ammat i två år.." Någon annan svarar "Ja,t.o.m amning biter inte på vaccineringens biverkningar..Amning ÄR bäst,alla ni andra som inte gillar reklamen är töntar"......Blir mörkrädd.Här är folk medlemmar på peeeeaceful paaarenting sidor och fördriver tiden med att klanka ner på andra människors föräldraskap.Fräscht,verkligen.Jag personligen tror absolut inte att autism skulle ha ett samband med vaccinering.Lika lite som jag tror att mamman bredvid mig på bänken,som aldrig ammat sitt barn,skulle vara en sämre mamma än mig!!Kära värld.Get a grip....Det ENDA jag brinner för,är att föräldrar ska må bra.Att man får göra som man vill i största möjliga utsträckning,att man för välja sitt föräldraskap...Att man vågar lita på sin magkänsla.Föräldraskapet står och faller inte med kejsarsnitt/vaginalt,amning/formula,vaccination eller ej.Jag lovar.Viktiga beslut som behöver fattas,visst.Men inte hela världen....Är sjukt trött på att folk kör upp undersökningar,statistik och böcker under näsan på folk....Den naturliga förlossningar/föräldraskaps- världen(som även jag är del av)producerar tonvis av material,information pumpas ut ständigt.En egen elitism.Om man nu ska lita på kroppens egna signaler.Om man nu ska lyssna på de egna instinkterna.Varför ska man lösa så mycket då?Varför ska man förstå på ett intellektuellt plan?Om man nu ska vara så au naturaaaal.Man kan inte läsa sig till en orgasmic birth eller ett föräldraskap utan utmaningar.Är trött på bildtävlingar med titeln " årets vattenförlossning" och se bilder på kvinnor i extas med bebis påväg ut ur muffen.Samtidigt som man claimar att det är så härligt,intimt,personligt,skyddat,heligt.Jag har inte ett enda foto från mina förlossningar.Inte under förlossningsarbetet iallafall.Det är ett medvetet val,så att kroppen och jag får arbeta i lugn och ro.Jag skulle ha upplevt det som övergrepp om någon kört upp en kamerablixt i nyllet på mig.En födande vattenbuffel i strålkastarsken ;-)...Vart jag vill komma?Jag vet inte riktigt.Skriver från mobilen så det blir lite rörigt..Men ALLT är liksom en yta.Vill folk hävda sig och trycka ner andra för att få sin ensidiga sanning hörd,då luktar det ruttet tycker jag.Oäkta.De som claimar att de gör allt rätt i sitt föräldraskap men samtidigt kör ner andra människor och deras val i samma andetag,har liksom missat poängen.De som säger att jag har misshandlat och förstört mina barn genom kejsarsnitt och vaccination,kommer nog få sig en redig shock när ungen i tonåren ba"I hate you mummy"..Väljer att operera tuttarna/skära sig,eller försöka ta livet av sig.. TROTS ATT MAN AMMAT I TRE JÄVLA ÅR OCH FÖTT MED FITTA.Suprise.Man väljer sina val utifrån vad som känns bäst just då.För en själv.Sen är det bara att follow the flow.Att vara ödmjuk inför resan.Hur man börjar?Döm inte andra.Var snäll not dig själv.Godnatt!
Published with Blogger-droid v1.7.2

Sunday, December 4, 2011

Hey baby..

Du ligger i rummet och sover,ljuset från det brinnande röda,gör dig lugn.I din lilla vrå.Du har alltid varit så himla glad och nöjd,när du får vara i din egna lilla vrå.Trygg med vetskapen att jag och pappa är nära dig.I ditt varma täcke kryper du ner,fingrar på din överläpp.Bruna,varma ögon ut i mörkret.Sitter på stolen och väntar på att du ska somna..."Juice" viskar du."Juice imorgon älskling."-svarar jag..."cuddle mamma"....Två armar upp i luften i mörkret och jag kramar dig.Du lutar huvudet och munnen mot min nacke och är så himla varm.Jag vet ingen som har så varma händer och fingrar som du,Lughán.När det är som kyligast är det du som värmer mig.När det är som kyligast.När det är som kyligast här i England,är det du som gör att jag har fötterna fästa vid jorden.Min riktlinje,min väg,mitt mål.Mitt svar....När jag betvivlar något eller vacklar,så tittar jag på dig.Jag blir lugn.Jag är lugn.....Du är min allra finaste.Solstrålen.Kommer alltid minnas din bestämdhet :) Envis.Ingen får mig att skratta som du.När jag säger eller gör saker som är så himla typiskt mig,skrattar du.Rakt ut.Du känner mig så himla väl,jag är genomskådad av en tvååring!Jag vet att det inte är lätt att vara storebror alltid,speciellt inte när man fortfarande är så liten själv.Jag vet att du älskar Uma av hela ditt hjärta,men det betyder inte att du måste vara helt okej och jättesnäll hela tiden.Det är okej att vara irriterad,det är okej att tycka att hon är i vägen.Det är okej att ligga i min famn och få vara "Lughán bäbis" en stund,som du har gjort på sista tiden.Det är din lilla signal,då vet jag att du behöver ha mig nära själv en stund.Jag bär dig i mina armar som när du var nyfödd.Du vill att jag ska vyssja dig.."Ssssh,bebis Lughán.Sov nu....."..Pussar på din mjuka panna.Det är okej att putta på mig när du vill läsa boken.."Snälla en bok till mamma"...Det är okej.Jag har alltid tid för dig.Det är okej att vara arg en hel dag.Jag stannar kvar,finns alltid här.Det är okej att slå i dörrar och gråta ut,det är okej.Jag finns alltid här.

Jag vill så gärna ge dig gåvan av en "bubbla",Lughán.Det är en bubbla som är mycket speciell.Den finns runt omkring dig,alltid.Den har en färg som du får bestämma själv.Det är inte en bubbla som skärmar av dig från omgivningen.Det är inte heller en bubbla som skyddar dig totalt.Diamanter måste nämligen slipas.Men,den här bubblan.Den filtrerar.Den filtrerar på så sätt,att enbart positiv energi kommer in.Du kan se det negativa.Du hör vad människor säger.Elakheter,tråkigheter,bitterhet.Mörker.Men det når dig ej.Bubblan gör att du ser saker i klarhet,som dem är.Bubblan gör även så att du ser igenom människors fasader och osäkerheter,falsk hårdhet och försvarsinställd ilska.Bubblan ger dig förmågan att se saker inte andra ser.Bubblan ger dig insikten om att saker inte alltid är,som dem till synes vara.Bubblan är mjuk och alltid varm.Det är en plats där du alltid kan få ro,dra dig tillbaka.Få tänka utan att bli störd.Du kan stänga ute alla ljud.

Och kanske viktigast av allt.Bubblans insida bär en spegelmekanism.Inte en spegel,som en klassisk"yta"spegel.Utan en spegel som reflekterar insidan av dig själv.Och i mitten av reflektionen brinner ljuset.Det är ljuset inom dig,du ser.Bubblans reflektion speglar the true essence of you.I bubblans insida ser du allt som är så himla bra med just dig...Just din bubbla speglar hur unik och värdefull just du är...Bubblan glänser och skimrar,påminner dig om att ha roligt i livet.Att det är så himla viktigt.Förlora inte skrattet.Bubblan påminner dig också om att du är ensam.Inte ensam på ett läskigt sätt,utan ensam på ett stärkande vis.Låt mig se om jag kan förklara det bättre...Ensam,som i,du är fri.Enbart du är ägaren av dig själv.Du är fri.Det är en befriande ensamhet.Det är en oerhörd rikedom,att få sitta stilla med sig själv.Njut av upplevelsen att få vara just du.Gör som du vill.Följ ditt hjärta.Ingen annan kan tala om för dig hur du ska leva ditt liv.Ingen annan kommer någonsin vara du,veta hur det är att vara du.Bara du.

Bubblan påminner dig också om att du inte är ensam.På planeten.Man ska ta hand om varandra,vår jord och djuren.Medmänsklighet.Att tillsammans kan vi göra underverk.

Bubblans insida är bucklig och ojämn.Nyanserna inom en och samma färg är många.Några skuggor här och var,några runda hörn.Det påminner om att inget är perfelt.Fel och brister hör till.Att annorlunda inte betyder fel eller ful.Att se på sin omgivning med förlåtande blick.Att sanningen ser olika ut för olika personer,att perspektivet är annorlunda,beroende på vem det är.Lyssna in,but stand your ground.

Jag tror att livet kommer att vara fullt av äventyr.Fullt av saker som måste göras,jobb som måste fullföljas,saker att uppleva,skratta åt,tillsammans med.
Människor att möta,musik att lyssna till,filmer som ska ses och böcker som kommer läsas,platser att besöka,destinationer att nå,
Men för mig,är det du och lillasyster som är resan.

Sluter ögonen i bruset och det är ögonblicket du kom till mig jag ser.Ögonblicket du och lillasyster kom till mig.Varmt huvud mot mitt bröst.Nytt liv.Allt försvann då.Ingenting spelar någon roll längre.Jag känner mig så väldigt stark,genom er.Jag vacklar inte.Vindarna blåser starka runt mig,men jag viker inte undan.Jag kämpar för er,aldrig ger jag upp.Stunden då du kom insåg jag att jag måste kämpa för mig själv.Du pusslade ihop mitt trasiga jag.Alla förlorade delar av mig fann varandra igen.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom.
De vackraste stunderna i livet är de jag delar med dig.
Alltid inom mig,aldrig utan dig.

Älskade lilla Lu.

Och mitt ljus är du.

Nya bärselen är så himla super.Lilla grodan,mjuk som siden.Doft av mjölk och vanilj.Somnar på direkten,nära,nära.Sveper jackan om,lilla fjäril i kokong.Vaknar upp i julbelysningen,lilla ansiktet.Klädd i blå.Baby blue.Lilla pojken?Lilla tjejen.Min tjej hon är,min baby blue.Lilla Uma.Julrusning och det är du och jag på vägen.Människor och bilar smeker tätt längst sidan av min kropp,trängsel och inte mycket luft.Jag andas dig.Rör min nästipp mot din lilla,röda,kalla.Du skrattar upp mot mig så sockerbitständerna står rakt ut.Lutar huvudet bakåt så långt du bara kan,du vill att jag ska pussa dig under hakan.Killa din hals.Du piper av skratt.Folk stannar upp,tittar sig omkring?Vart kom det där skrattet ifrån?Mitt i julsrusningen.Det är bara baby blue som får världen att stå stilla,stanna upp litegrann.Det är bara baby blue.Min lilla Uma.Du sover inte,äter inte.Du är ett barn man slår,säger experterna.Vilka experter?Dem....Du lilla underbara,mjuka havregryn..Little Oat,förra julen,om du minns.Lilla O.You drive me crazy.With love...Så himla gudomlig.Mjuk,rolig.Envis,bitig.Som en tiger kastar du dig på bror när han är dum mot dig.Enträgen,du ger inte med dig.Vi är nästan jämlika du och jag,i envishet.Maten,du vet.Sitter där i frustrations-spjunk vid din sida.Men du äter ingenting.Knäppis.Du som älskar musik så att det spritter i hela kroppen,du som älskar när jag ligger ner på mattan och du hoppar över hela mig,du som älskar att kasta med brors bilar fast han blir så arg,du som är så väldigt dyrbar.Du blir så glad av pappa.Står mot fönstret,på tjocka korviga ben och tittar ut i trädgården där pappa rafsar löv och klipper gräs.I December.Ditt lilla ansikte lyser som en snödroppe,blåa ögonen glittrar.Ljust fjunigt hår som växer rakt upp på huvudet,lägger sig aldrig ner.Jag skrattar alltid så mycket när det är blött eller inoljat och tvingas ligga ner,som en rödkindad griskulting ser du ut.Ditt crazy hair alltså,baby blue.Fjunet ALLA vill dra i...Lughán klappar dig alltid "lite hårt"...Han drar med tjocka,varma fingrar i hårets ändar...Man blir så sugen,förstår du.Du tittar förvånat upp på honom.Med stooora ögon och små påsar under dem.Ler mot honom.När han pratar med dig blir hans röst alltid så himla pipig.Mjuk och känslig,ljus och försiktig,låetr han när han pratar med dig,Vrider huvudet på sne när han försöker få dig att förstå..Han känner verkligen av dig.Ditt väsen.Rör vid dina kinder,klämmer dig på rumpan.Snusar ditt huvud,ditt ansikte.Rundheten.Läpparna.Litet geléhallon.

Nästan 11 månader är du.Snart ett år.Ett år.Stop all the clocks.Uma älskling.Tack för att du är min dotter.Njuter var minut av dig.Varje minut med dig är helig.

Fem fingrar ska skydda dig.

Tuesday, November 29, 2011

Innan playgroup imorse!

Uma sov en snabbis imorse innan lekstunden i kyrkan,så vi passade på att mysa....Man märker hur hela Lulle bara njuuuter av att få mamma till sig själv.Lika viktigt som det är att få vara alla tillsammans,lika viktigt är det med egentid ibland.I förra veckan gick jag och Lughan och fikade själva t.ex.Guld värt! :)
Published with Blogger-droid v1.7.2

Säg hej till Freddie!

Visst ser det ut att kunna vara mitt barn?Haha.Han är så himla mycket som Lughan,till kropp och utseende.Född i maj 2009.Idag har jag tre barn nämligen.Min vän Rosie har tagit en break från mammaskapet och stuckit ut på ridtur.Skönt :) I utbyte har jag fått låna hennes tvättmaskin då min är trasig ;-)...Hittills går det bara fint!Man kanske skulle skaffa en trea ;-)...och yes,jag får visa bild på honom i bloggen.Hoppas Du har en fin dag!Kram <3
Published with Blogger-droid v1.7.2

Världens finaste pojke.

Lughan växer och pratar.Det är så otroligt roligt när barnen börjar prata.Skrattar så mycket.Igår fick han något galenskaps moment och sprang omkring naken,försökte ställa sig på huvudet,skrek om pepparkaksgubbar och köpa kringlor till Lughie i fönstret.Slog sig på rumpan och snoppen gjorde han också,med sin trähammare.Övertrött much ;-) Han älskar sina bilar och böcker mest.Samt allt ätbart,och att gå ut.Mysa med kramar och bok i soffan med mamma utan läskig lillasyster som vill amma hela tiden ;)...Han är lugn,mjuk,envis,kraftfull,rolig.Älskar innerligt.Han kan kopiera varje ord man säger,både engelska och svenska.Med vissa undantag ;-)."Bangetin" är fortfarande ett av mina favorit-hitte-på-ord.Bärgningsbil.Också tycker jag mycket om när han säger "fläliit" om fjäril.Han säger "lussin" om russin,så lussebulle har automatiskt blivit "lussinbulle".Vid ett par tillfällen har han glatt utropat "köttbulleeee" när han sett lussebullarna tina i ugnen ;-)Han pratar om sig själv i tredjeperson,såklart.Mysigt när han benämner sig själv som "Lughie" Det låter så kärleksfullt och mjukt....Har köpt en pulka som jag tror att han kommer älska,typiskt att det inte kommit någon snö än!November förra året var det snökaos vid den här tiden och jag var höggravid.Oh sweet memories.Prinsen blir stor.Men bebisen min är han för alltid!
Published with Blogger-droid v1.7.2

hej bloggen

Internet har legat nere men nu är jag back on track.Har haft sån bloggabstinens att jag typ frossat.Min lilla,lilla blogg.I heart you.Är alldeles galet trött,ännu en natt av amningsmaraton.Naturen är klok,man är liksom inte så sugen på en till knodd så länge den blivande elvamånaders-bejbyn suger tutte som om det inte kom en morgondag.Jotack.Tur för henne att hon är så fasligt mjuk och doftar som en nybakad lussebulle.Gråa hår hade jag annars haft.Nu,fånga sömn.Hörs snart!!!!!P.S I love you.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Thursday, November 17, 2011

*Lughán i närbild*


"choklaaaadkaka,mamma....choklaaaadkaka!"

Bild:Mr.Google.

Återuppstånden ifrån de dö'a.Hit me like a ray of sun.

Hej!
Jag heter Nora och jag är f-r-i-s-k.
Men lång tid tog det..Eller.Är man magsjuk tycker man ALLTID att det tar för lång tid?

Sen blev jag frisk som en nötkärna.Frisk nog att träffa min barnmorska igår iallafall HÄHÄ.
Ååååååh Kim <3 <3 <3
Fan vad jag älskar att prata med henne.
Är mäkta stolt,då hon på senare tid har fått mer och mer media-space.
Pratat i radio med sina friska fläktar och kloka ord.
Lättnadens suck över att det finns åtminstone EN vettig barnmorska i detta land.
Moder Jord.

Pratade om allt mellan himmel och jord,förstås.
Jag pratade lite om att en kvinna.Två kvinnor!Sagt till mig häromdagen att
"En förlossning är lika naturligt som sex"
och
"En förlossning kräver enbart medicinsk behandling om kvinnan "gör det" till en medicinsk händelse"....
Hehe.Vi både skrattade och kände vemod.
(Jag tror förresten att vi alla är ganska överens att det var liite lättare att göra bebis,än att trycka ut.Lättare in än ut,om man säger så.Tror ABSOLUUUT att det dött fler kvinnor i barnsäng,än i sänghalmen a'la orgasmic action ;-))

Ni vet.Jag är ju ett STORT fan av naturligt.Fanatiska Fanet Nr.1!
Och mina förlossningar,speciellt Uma's,
Var så naturligt det kunde bli.
Men en sak fascinerar mig.Att vissa 'supernaturalister' tror att naturen är så himla snäll och bra alltid!?
En förlossning är i de flesta fall,en naturlig process som leder till Liv.
Men.Likt alla andra djur,har vi alltid dött.Både som gravida,och när vi fött.
Lika naturligt som det är för oss att dra oss undan när vi föder.Är det att vissa dör.

Remember the cycle of life,baby.

Jag säger inte att just du skulle ha dött.
Eller du.
Eller du.
Eller du.
Men tjejen bredvid dig på tunnelbanan.Kanske the girl next door.
Jag.
Och visst,naturen är najs och vacker att titta på.Men förbaskat kraftfull.
Och trots att jag gillar att surfa vågor så springer jag hellre undan i tid för Tsunamin än sveps med och försvinner för alltid.
Jag väljer hellre skalpellen,för att rädda mitt barn.Om det krävs.
Jag väljer hellre döden själv än döden för mitt barn.
DET,om något,är naturligt.A mother's instinct.
Lika naturligt det är för mig att föda hemma,lika naturligt är det för mig att veta when to make the call.Att känna sin kropp så pass väl att veta när det är dags att rädda mina barn.
Animal Instinct.
Och trots att det kanske är något bittersweet och kanske"tragic but beautiful"över bilden:

*Vattenbuffeln som ska föda,komplikationer uppstår.Brölar högt.
Lägger sig i skymningen under busken och dör sakta.*

Jag vill inte vaaaara den där vattenbuffeln som dör.Okej?
Jag vill att kirurgen ska hoppa fram bakom busken på savannen å ba:"Supriiiise!!Klart du ska leva,klart vi ska rädda dig och dina barn,lilla döende vattenbuffel"

Jag skiter i allt.Rädda mitt barn.

Sen kan man komma och tycka att saker är orättvisa.(Typ varje dag)

Ja.No suprises here either.Livet är EJ rättvist.Men vi har alla våran egen väg att vandra,och den är God damn holy.Through cuts ans bruises we stand.Or fall.Men jag ska säga er att världen kan rocka ganska fett från det liggande perspektivet också,när man fallit.Blir man starkare!?Ja.
Gör det ont!?Som fan.
Är man tacksam!?Som fan.

Men 1.Sluta skylla på kvinnan.De flesta vet(måste väl för faaan fatta!!)att när det kommer till barnafödande så föder man som man föder.Du KAN inte bestämma om det ska gå på två eller tjugo timmar.Drömma,tänka,affirmera,förbereda.Visst.Men aldrig veta.
(Med detta sagt kan jag å andra sidan tycka mig veta att nästa gång jag föder kommer det att vara magnifikt och fullständigt fantastiskt och såklart via the holy hole(s.k.a fittan)...Det vet jag.Men det kanske man kan,när man har ett par förlossningar i baggaget?I know my stuff...Är man bäst så är man...hähä)

Jag älskar att ha värkar.Bättre än ett fulländat musikstycke.Nästan.

Alltså,jag är inte gravid(nejherregud).Men man kan väl få fika med sin barnmorska iallafall,såhär,tio månader efteråt!?Såklaaart.
Blir så i gasen och röd och varm och engagerad.Skulle kunna sitta 24 timmar non stop och prata om förlossningar och kvinnor och föräldraskap.Sjukt intressant.Vet ni hur mycket jag brinner för detta!?Sjukt mycket.Sjukt mycket brinner jag.Som en neverending fire brinner jag på bara knä för Dig och Dig och Dig.För oss alla.


Och jag ska få tillbaka sjukhusjournalen.När jag fick Lughán.Måste betala lite först.Här i England är det 'all about the money'..The business of being born.
Sen ska vi gå igenom,bit för bit.Min bok.Tjock som bibeln,är min journal.Ständiga infektioner,ständiga komplikationer.Kämpar varje dag för att min pojke ska bli hel.Han är hel i mitt kärleksljus,men ni vet.Oron.vissa detaljer om hans förlossning,vad de gjorde.Vad de gjorde mot honom.Vågar jag nog aldrig sätta ord på.Men.Om det inte hade gått vägen.Om han inte hade orkat.Vet jag nog inte hur jag skulle kunna förlåta.Så jävla mycket dimma.Så himla många felaktiga beslut.Som ett tåg man inte kunde stoppa.Spände fast mig.

De övergrepp som fick mig att tillslut säga "Fuck you"..Fuck you föralltid.Min kropp,mitt rike.
(Wow.Första gången i mitt liv.)

Men storyn handlar inte bara om mig.Utan om honom också.Pojken som Överlevde.
Och jag undrar om han en gång kommer fråga vartifrån han fått ärren på hans huvud.
Pojken min.

Folk säger säkert att jag har en "hang up".
Hade någon varit där,förutom Tom,hade man aldrig sagt det igen.Aldrig förminskat.


Jag undrar ibland om han drömmer,som jag.Om allt blod som är i mina drömmar någon gång kommer hitta hans drömland.Jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte är så.
Du är Out of this world,Lughán.Out of this world.
Ingen Alien.Ingen Ängel än.Världens finaste,mest heliga väsen.Varm och mjuk.Ursinnesstark.
Så,så stolt över dig.
Älskar dig för alltid...

Älskade barn.

Uma växer.Lughán växer.Helt plötsligt har språket kommit.Inte bara hundratals ord,utan meningar..Sammansatta hela meningar som blir till konversationer och världens finaste samspel.Helt fantastiskt är det.Tror varje dag att jag blivit kysst och välsignad av någpon himla Gud eller något.
Att JAG får uppleva DETTA!
Han säger så himla mycket roliga saker.Meningar om ditten och datten och kärlek och saker och hur fina alla gubbar och gummor är.Hur fin Uma är,mamma,pappa.Hur fin Lughán är.
Min Lughán.

Uma är en galen apa.Rockar fett.Min tjej rockar fett och det känns så himla skönt.Hon vet vad hon vill.Hon luktar fortfarande väldigt mycket bebis.är så himla mini,men rund förstås.
Rund men mini.Som det ska vara.Tiger.She´s a tiger.
Prinsessan på ärten,totally.

Hon är heldålig med maten,alltså.Petar i sig minimalt.Det är okej.Vi låter det ta tid.Försöker uppmuntra på olika sätt,men aldrig tvinga.Rispande,kalla,gummiskedar runt mjuk bebismun är liksom inte så skönt,mamma.Jag bestämmer själv.Det är okej.

Sover,vaknar,sover,vaknar.Sover ingenting.Har fest på natten.Okej Uma.Jag veeet att vissa säger "Anna Wahlgren,Nora."..Men jag säger nej.
Jag säger inte att andras sätt att göra saker på,är dåliga.Men jag gör på mitt vis.
Det är en viktig punkt i hela den här mammasoppan.Mitt sätt är inte en universiell sanning.Mitt sätt är inte det bästa sättet,för de flesta andra.Mitt sätt är bäst för mig,för att det är så jag gör.
OCH JAG DEALAR INTE MED ANNA WAHLGREN!

Fattaru!?

Lughán har klippt sig.Jag var sjuk,med huvudet ner i toaletten och Uma på andra armen.Men Tom tog honom till frisören och han satt som ljuset.Du ÄR ljuset pojken min.Chokladklubban hjälpte förstås.Det blev kort.För kort,if you ask me,men jag vande mig snabbt.Är glad att han slipper svettas,slipper ha lugg i ögonen som kliar,slipper klämma spretiga små strån i haklappen.Jag kan kyssa hans nacke igen.Han ser så himla mycket ut som en pojke nu.Hjälp.Mitt barn.Är obekväm med "könandet".Blir skakad och berörd av att prinsen växer.Han är så egen och gullig och rolig och finurlig.Vilja stark som en oxe,och munnen stor som en flodhäst när han ryter ifrån...Måste köpa lite färggglada leggings från PoP.Lite unisex style.
Nu nör han ser så "pojkig" ut är jag rädd att folk kommer dundrandes med spindelmannen-kalsonger och skit ;'((((

I'm telling you:Vill du skapa ett monster,ge ditt barn socker och tv.
Vill du undvika att skapa ett monster,ge ditt barn frukt och läs Elsa Beskow.Hehehe.
Nu har vi ju ingen tv,men Winnie The Pooh och Pingu tittar vi ibland på Youtube.

Lughán vet hur han ska spela mig.

Han har börjat ta mitt ansikte i sina händer.Mina kinder lutandes mot hans korviga små varma fingrar.Han kommer nära,nära.Lughán har väldigt brett mellan ögonen,så effekten blir som en giraffunge i närbild.Om ni har varit på kolmården någon gång och fått en giraff precis mitt i kameran,så vet du vad jag menar..Och så viskar han sakta medan han stryker min kind "Choklaaaadkaka,mamma.Choooklaaakaka"..

Nej Lughán.

Men ibland.Ibland säger jag "Ja,min älskling"..Och så tar vi vagnen och lastar full med lillasyster och blöjjor och grejjor,sedan kör vi in till stan och köper chokladmuffins.Med allra största sannolikhet innehållandes ett litet E-nummer eller två.Och en hel jävla masse socker.

Ibland är jag en sådan mamma.

Men sedan får man handskas med mooonstret...


P.S Dagens irritation:Inte konstigt att barnen blir knäppa i pallet när "Årets Julklapp" är ett leksaksgevär.Med multiple functions och fem olika piphål.Från tre års ålder.Fräääscht.
Och sedan står mammorna 20 år senare och är så förkrossade över att lille Pilt har gått ut i krig.

Monday, November 14, 2011

Vad den heter

Kallar den här sjukdomen "hur man går ner fem kg på två dagar".Ett litet helvete of my own när skrikiga barn måste tas om hand och mannen gör det män gör bäst,ger mamman dåligt samvete.Oh so nice.Och till alla er,som säger att jag ej upplevt the ring of fire.Mitt anus blöder.My hoop is burning.Hejdå//kolera-morsan
Published with Blogger-droid v1.7.2

*När pappa bär mig men mamma är tätt intill*

Published with Blogger-droid v1.7.2

*När man varit och köpt lite mjölk och kommer hem igen*

Varför jag är vaken?Börjar på d och slutar på e.Prutten ville ut.Fresh.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Sunday, November 13, 2011

very much prutt i magen

Men åååh vilken konstig helg.På lördagskvällen låg jag och skakade i någon slags influensa-skit,feber och värk i kroppen.Idag har jag haft sjukt ont i magen.Som maginfluensa fast utan att spy.Det stormar i min mage.Full med fis,men inget tar sig ut.Skulle ju ha en sån där fisventil som man har till bebisar.Sa det till Tom.."well,and then you can put this fart pipe up my bum and let all the wind out of my cute little anus,right!?" Han såg blek ut.Fars dag och allt..Skulle ju berätta om vad jag gjorde förra veckan,men så blev jag sjuk och orkeslös och självömkande.Fy.Jag ogillar att vara mamma när jag är sjuk.Vill krypa ner i sängen och suga på en piggelin,men det går eeeej när huset är fullt av wild ones som behöver en mammi..Nu ska jag "sova" lite.Snart vaknar Uma.Om inte av sig själv,så av min mages dunderljud.Aj.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Friday, November 11, 2011

Hej förresten!

Har ni haft en bra vecka!?Jag har gjort sjukt mycket saker,inte bara sorterat strumpor.Ska berätta senare men nu måste jag ta hand om rastlösa barn som är på dåligt humör!Kram
Published with Blogger-droid v1.7.2

Och det spelar ingen roll om broar faller så länge jag får vara mamma åt mina barn

Vi människor är formbara.Men även fria.Det du säger,behöver inte röra mig,gå in i mig.Om jag inte tillåter det.Det du,ni säger,har inte någonting att göra med min verklighet.Det tänkte jag igår när jag mottog nya kejsarsnittsrapporter,de tror att kejsarsnitt kanske ökar risken för diabetes och astma senare i livet.Det var en barnmorska jag känner som delade artikeln på FB igår.Barnmorskan i fråga har haft två oklomplicerade hemmaförlossningar och fångat både barn och moderkaka själv.Det är lätt att ha åsikter och föra propaganda för saker du ej har upplevt själv tänker jag.Som när svärmor satt och pratade om hennes nya mans ex.Hon hade ett planerat snitt.Hur icke unikt det var.Hur so not special it was.Hur det knappt ens kunde nämnas som en händelse alls.Hur kvinnor pratar om varandra.Hur en kvinna kan prata om någon annans födande,säga hur det var...Ni har ingen aning!

Och slagorden falla.Att stå som mamma,kvinna,människa.I ringen omgiven av stenkastning och dömande ord.Jag låter friden i mig komma,händerna faller längst mina sidor,ner på knä i smutsen.Det är jag och Jesus i vita särken med blodstänk efter slagen,och ett huvud som blöder från vassa tungor.Sluter ögonen och inom mig blommar det bara,håller barnen i mina händer.Vi är tillsammans,allt är som det ska vara.Jag viker inte.Jag är stark.

För vet ni.Det spelar ingen roll.Det spelar ingen roll.Dina känslor av hat,avsky.Att trycka ner.Dina dömande tankar.Det rör bara dig!Det rör ingen annan!...

Jag lever med mina barn.Vi skrattar,leker,bråkar,gråter,dansar,fnittrarf,lamsar.Älskar.

Att sitta och dela artiklar om forskning som påvisar svaghet hos mig som mamma.Som inte rör dig själv.Är beyond mig.Jag förstår inte vad man vill ha sagt,vad man vill förmedla.Kommer aldrig förstå.

Mina barn har en mamma som inte dömer.Mina barn har en mamma som vet att livet inte är rättvist.Mina barn har en mamma som vet att trots att man kämpar och tar slagen,får man inte alltid det man vill ha.Mina barn har en mamma som inte ser världen i svart vitt...Mina barn har en mamma som vet att livet är skört,att livet inte är något att ta för givet.Som njuter var minut av att leva i nuet,att vara mamma,människa.Mina barn har en mamma som vet att själen är fri.You are what you think.Det spelar ingen roll vad andra tycker,tänker ,säger om dig.Du är fri.Det är fantastiskt!Att få vara fri....

Du är fri,mitt barn.

Mina barn har en helt jävla fucking amazing mamma.Och om ni bara visste hur magiskt det var när mina barn föddes.Så helt jävla fucking orgasmic.Och jag låg där och skakade med maskiner och starka ljus,Guds ljus föll över mig och mina barn och när jag såg dem och höll dem och fick känna deras hud och kroppar,dansade det glitterkonfetti inom mig.Och tacksamheten jag kände.Och läkaren höll min hand,kramade den så hårt.Vi lyckades rädda barnen.Mina två mirakel.Ett nytt liv.Ni vet inte vad ni pratar om när ni dömer,när ni inte upplevt något själv.Fattar ni det?.Du barnmorska som födde hemma i vatten och sedan delar med dig av din svartvita sanning.Det är bara sekteristiskt och obehagligt och trångsynt och oprofessionellt.

Du som inte vet vad lidande är.
Tänk på det.
Don't you ever dare judging before you walked a mile i my shoes.Before you birthed like me.Before you birthed my children.Befored you've had a baby saved.Before someone told you,you might die but you survive.


Om ni bara visste hur jävla magiskt det är varje gång ett barn föds.

Ingenting behöver beröra mig då ingen annan är mamma till mina barn.Liksom jag aldrig kommer vara mamma till dina.Var finns poängen med att döma en annan mamma angående deras sätt att föda/deras föräldraskap?..Vad vinner du på det?

Sluta döma.Nu.Du vinner ingenting.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Friday, November 4, 2011

let's make it five.

Umas femte tand har pluppat upp i övre käken,yihaa.Denna vecka har hon alltså battlat både förkylning,stämbandskatarr,hosta,snor,ond hals och tandagnissel.Och jag är dunderförkyld.Med andra ord finns det en anledning till att bloggen har stått på tomgång.Fett trött.Ja.Fett trött helt enkelt.Men barnsligt stolt och lycklig blir man ju när en vit liten gadd ser livets ljus.Gulligt.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Friday, October 28, 2011

Och i dig.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Kär i dig.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Psykotisk mamma kl. 02.50

Åååh fan vad jag är trött.Orkar inte mera med amningen(påminn mig om det imorgonbitti ;-) Eeeviga snuttandet.Inte det att det är jobbigt att amma,men att AMMA.Har ammat(seriöst) minst tio gånger sedan hon "somnade" .Fine under spädis-tiden,men ej när ungen i fråga är nio å en halv månad.Mina nipples och ögonlock svider.Tror det plus sjukdomsnätterna plus höstmörkret plus kylan plus brist på kaffesällskap,plus pengabrist plus Toms sinnesjuka släkt plus kejsarsnittsdiskussioner med omogna små tonårsmorsor som inte kan stava eller räkna till tio( men föda med vid fucking fitta går bra) plus Gaddafi's döda nylle plus en hel masse annan skit(ja,nu öser vi på friskt här)finally har tagit kål på travhästen.Allra helst skulle jag ta igen mig på sofflocket hemma hos miss K.Dricka kaffe.Ta en cigg.Prata.Och barnen leker i en solstänkt trädgård.Snällt.Det värsta med med min livssituation är inte det som synbart är,utan det som måste upplevas för att förstås.Osynliga dolkar i en rygg som vill väl när man kramas.Föbannelse.Livserfarenhet kallas det!!!!Att vara nersågad till fotknölarna bär absolut även frukt.Jag menar,man måste ju stå upp igen!?Och när man gör det har man fått ännu ett kamerafilter till sin samling,förmågan att se världen,människor,livet i nya ljus.Ibland grumligt,ibland grått,ibland kristallklart/öppet/naket/rent.Och lugnet av en själ som fått ro efter storm,brusar som lugna vågor i öronen.De säger att barn ej läker en människa som värker,trots att jag förstår teorin,tycker jag på sett och vis att det inte är sant.Du kan nämligen inte hålla på och neka vem du är efter barn.Maskerna du bär måste falla,för att kunna komma nära.Brutalt och läskigt,och ibland stänker blodet efter roller/masker som nästan vuxit samman med den du egentligen är.Att övertyga sig själv tills man nästan tror på det,skapar en mkt smärtsam avskalningsprocess när man vågar förstå.Barn gör att du måste förstå.Pretty little pain,men det måste ske.Du blir skör som tunn is inför livets sårbarhet,men din hud blir till drakfjäll,skit faller av dig.Blodet blir tjockare,hjärtat mer rent,men mindre naivt.En process,smärtsam/befriande,men som måste ske.Part of the package liksom.Skörstark.Inatt känner jag mig mest skör.Vem kan trösta knyttet?Knyttet vet att om natten blir allt så mycket värre än det egentligen är,och imorgon när jag vaknar är jag stark som diamant igen.Finslipad.Ville bara säga det.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Wednesday, October 26, 2011

Brööööl

Grottkvinnan Nora har vaknat till liv.Lughan har varit otroligt sjuk inatt,han sover fortfarande(9.06) han som vanligtvis vaknar senast klockan sex.Har vakat hos honom hela natten med ett litet tänt ljus.Kännt mig som mamma Lovis i Ronja Rövardotter.Suttit och klappat litet lurvigt,varmt barnhuvud.Och ammat en hel massa också.Uma däremot,vaknade klockan fem,gick upp och däckade på vardagsrumsmattan med bebis klättrandes över mig.Har druckit kaffe med grädde i,bästa grejjen,men känner mig fortfarande som bilden visar.One big osminkad bröööööl.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Tuesday, October 25, 2011

Gutenfuckingmorgen.

Lulle värre idag,väser och rosslar,hostar å låter.Men humöret är på topp!?Hoppar runt som en glad studsboll,trots att han knappt kan andas :/ Doktorn igen nu på morgonen,är INTE nöjd med medicinen som skrevs ut.Läser alltid på ordentligt innan jag ger honom något.Blev lite misstänksam när två av de största apoteken inte hade medicinen inne,utan fick beställa.De frågade många gånger om det verkligen var till krupp.Det är en sjukt stark medicin som innehåller steroider och är mkt giftig,används även inom cancertreatments,man ba:TACK!Absolut ska jag pumpa honom full med det.Droppade eukalyptus olja i en aroma therapy lampa som jag ställde i hans rum.Natten gick okej,men morgonen mkt dålig :/ Om barn kunde fatta att man ska ta det lugnt när man knappt kan andas!Suckelisuck.Regnar gör det också :(((( Och Uma skriker av trötthet efter att ha varit vaken halva natten heheeee.Okej,slutar klaga NU!I'm alreeeet.Hoppas ni också är.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Monday, October 24, 2011

Onormal

Vilken är er värsta/bästa!?I challenge you!!!Pussen
Published with Blogger-droid v1.7.2

Normal

Lulle har krupp :/ Låter så sjukt smärtsamt.Läkaren vill proppa honom full med kortison och skit,men jag avvaktar lite och ser hur det utvecklas.Har gett honom örtte med lite manuka honung i.Manuka honey är liquid gold,det vet ni va,va,va!?Hjälpte mitt köttsliga,infekterade ärr att läka efter dotra mi schlets ur min arma kropp i början av året.Mirakel-stuff.Stackars Lughie <3.Livar upp stämningen med att visa min BÄSTA VÄRSTA PARTYMIN.Inte många som får se den,precis.Känn er stolta,hedrade,utvalda,unika och djupt berörda.(Känsliga läsare varnas)Okej,först en bild där jag är normal....
Published with Blogger-droid v1.7.2

Så här fett cool var jag i fredags.

Muckarugräl eller!?
Published with Blogger-droid v1.7.2

Sex vanliga frågor.

1."Vet du hur en värk känns!?Med tanke på kejsarsnitten..."-Nej,jag har ingen aning,med Uma var det som magi,under alla timmar(30+) så kände jag inte ett dugg.Ej heller med Lughan,trots tidig vattenavgång och kemiska tillsatser i blodet.Värkarna har både dubbla,intensiva och täta utan smärtlindring,men jag kände i n g e n t i n g.True story.
2."Blöder man efter kejsarsnitt!?"-Nej,mina barn har nämligen inte haft några moderkakor,det brukar vara så vid kejsarsnitt.Nästan som om man inte hade varit gravid alls liksom.Ungarna bara uppstod som mirakel,ej ens samlag krävdes,ej moderkaka eller navelsträng.
3."Har man ont efter kejsarsnitt"!?-Nej,inte särskilt,dagens moderna kejsarsnitt görs via titthålskirurgi,alltså krävs bara kanske en alvedon på din höjd.
4."Visst känns det konstigt när man står upp efter förlossningen och man väger så otroligt mycket mindre,känns som man svävar va!?" Ja,absolut,jag hoppade direkt upp från operationsbordet ba:"Kejsarsnitt gives you wings" och så hoppade jag glatt ut med barnet under armen och sjukhusärken fladdrandes kring de blodstänkta benen.
5."Men känns dina barn verkligen som dina egna"?-Nej,jag var ju aldrig gravid.
6."Jag tänkte jättepositivt innan min förlossning,och så gick den bra,du kanske ska pröva det!?Och glöm inte andningen"!-Tack för tipsen,du har säkert rätt.Nästa gång ska jag komma ihåg att andas,var nog därför det inte funkade :/

:)
Published with Blogger-droid v1.7.2

Gooodmorgon förmiddag vackra människor!

Efter världens längsta helg,är vi redo för en ny vecka här i England!Okej,världens längsta helg har det väl inte varit,men eftersom Tom oftast jobbar lördagar känns det alltid lite lyxigt när vi har en hel helg tillsammans!Barnen har mest bråkat,suck.Lulle klarar inte av när Umis leker med hans saker,han brukar putta bort henne och har även börjat rikta sparkar mot hennes huvud(!!!!) Suck.Han blir värre när Tom är hemma,tror att han blir jätteavis när pappa bär på/leker med/myser med uma...Lulle började må dåligt igårkväll och hat haft hög feber och en nasty hosta,så vi ska snart bege oss till doktorn.Det är " half term" i England den här veckan,alltså är det inga aktiviteter för barnen.Som det ser ut nu hade vi ändå inte gått med tanke på Lughan,så det gör ju ingenting!Längtar till Fredag,för då kommer syster A hit :))) Längtarlängtarlängtar.Nu ska jag packa en liten ryggsäck med fika till doktorsbesöket,typ juice och lite frukt.Jag är en sån mamma som glatt trycker in en banan i ungen om han börjar gnälla haha!Rekommenderar babybell-ostar,Lulle älskar ost och tycker att det är spännande och roligt med den prassliga förpackningen!Bättre alt.än chips och godis som de flesta engelska barn får var dag!Uma slurpar i sig Ellas Kitchen smoothies nu på egen hand,hon som vanligtvis hatar att åka vagn,har nu något att göra nr hon blir arg,hurra! ;-)..Hörs snart peeps xoxo
Published with Blogger-droid v1.7.2

Friday, October 21, 2011

York Minster <3

Åh vad jag älskar min stad.Det värmer fint med insikten att man kan ha två hem.Sthlm å York.Livet är ett äventyr,och snart ska jag se när Laura Marling spelar i världens största katedral.Pretty epic.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Utgång!

Ja herregud,vilken skitdag jag har idag!Rutinerna i obalans och griniga barn.Tur då att jag ska på KONSERT ikväll och dricka DRINKAR efteråt,om nu inte Tom ringer och det är kris här hemma vill säga.Separationsångest?:JA!!.Glad att få hoppa i ett tajt fodral och höga klackar?:JAA!...
Det ska nog gå bra det där..

Monday, October 17, 2011

I don't know if I love you or not..

Här en random bild på mig i regnet under mitt grodparaply.Missnöjd,tydligen.Men det var inte det jag skulle skriva om,utan Blondinbella.Ointressant,va!?Haha.Men here we go.Jag diggar Isabella.På ett konstigt love/hate-vis.Man kan säga att det går upp och ner.Ner för tillfället.Ni kanske inte följt Blondinbella och Quetzalas dispyt som uppstått,men det har skapat debatt iallafall.Handlar kort och gott om Isabellas missnöje över Quetzalas sätt att romantisera misär,ätstörningar,själdestruktiva beteenden,dåliga relationer o.s.v.Man ska vara en GOD förebild enligt BB och inte skriva om det som är tungt/svårt/tabu....Att man måste ansvara för det faktum att man är en bra förebild.Ingen människa BER väl egentligen om att ses som en förebild,men man kan ju inte neka att man har ett stort inflytande på unga kvinns om man är storbloggare.Oavsett vilken nisch man har.Jag tycker personligen att man blir mer svettig,får mer prestationsångest och får mer deprimerad feeling inför framtiden som känns ALL ABOUT THE MONEY när man läser Blondinbella än när man läser Quetzala.Jag tycker om svärta,sot och ord som lever.För trots att jag ibland diggar Isabella och hennes hurtbulle-stil,skrattade jag rakt ut när jag läste ett inlägg idag,där hon visade dagens outfit,en "cashmircape med rävskinn",för att sedan skriva "så mysigt att kunna klä sig höstigt" för att sedan skriva "är så sugen på popcorn och plopp".....Jorden anropar Isabella Löwengrip!!!!Jag finner ett svagt obehag när någon promotar sig själv och sitt varumärke så stenhårt att man blir en karikatyr av sig själv...Om man nu ska snacka förebild alltså."Tänk inte på övriga världen,flickor,sätt på er skygglapparna.Titta framåt,stenhårt,egoboost.Jag sa EGOBOOST.Skit i rävarna,klä er som ni vill,det är ju så mysigt och snyggt.Det är huvudsaken.Det ska bli så gott med popcorn och plopp,hörrni.Detta är livet som ni ska eftersträva.Ligga och dofta gott på en missoni-kudde och en pläd av dött djur.Lyckan i en liten ask..."Nu ska jag själv inte vara så tight-arsed så att jag lägger över något ansvar på BB,men eftersom att hon själv har mycket åsikter om just det här med att vara en "bra förebild"..så vill jag bara komma med en liten notering:Du är liksom same same but different,BB.Man kan ju bara komma överens om att vi är olika.Vi inspirerar på olika sätt.Somliga dricker Jack Daniels och skriver öppet om sex och säger " its all about the heart",andra äter plopp och popcorn iklädda torterat djur och säger "var dig själv!!(its all about the money)"....Vem väljer du?...
Published with Blogger-droid v1.7.2

Saturday, October 15, 2011

När liten blir stor. <3

Published with Blogger-droid v1.7.2

Uma,gnagaren

Trots att Uma inte använder napp är det gött att gnaga,nu när tänderna precis är sådär nya och ömma.Rött ilsket tandkött.Många gråtfester bjuder dagarna på när hon ger sig på klossar i trä,gubbar i trä,bilar i trä/metall.Gör ont!Såklart!..Gav henne naturgummi-nappen,åh så skönt tyckte hon :))..Orangutang,eller hur?Mammas lilla.Fjunigt,flygigt hår och stora runda,tätsittande ögon.Klättrar överallt,helst fastklamrad på mig eller hängandes i tutten.En liten orangutang,absolut.Så go'.
Published with Blogger-droid v1.7.2

IBS och ärret/magen/livmodern.

Läkaren i onsdags och hon konstaterade IBS.Blodprov på tisdag,för att utesluta allvarligare tarmsjukdom.Har alla 'klassiska' IBS-symptomen,så vi får se.Medan hon klämde på magen passade jag på att fråga om delades magmuskeln."Många kvinnor efter magoperationer som klagar över det.Inget att göra någonting åt.Bär lössittande kläder som döljer.Operation råder jag dig ej,med din infektionskänslighet."...Tack då...Vet ni hur mycket jag skyr detta som pesten!?Jag vill bara föda barn.Inte dras med medicinhelvetet eller maaagoooperations-komplikationer.Helvetesjävla skit.Jag har inte bett om detta(man får inte alltid det man önskar/kämpar för,lilla Nora.Livets skola).Orkar inte med övergreppet på min kropp.Som när man tagit på sig en alldeles för tajt klänning till middagen där det bjuds pizza plus världens mensvärk och ångesten över exet och hans nya gudinna till tjej,som utstrålar"I give him everything you didn't give".Inte bara obekväm utan "jag-kan-inte-andas"...Jag känner ärret hela tiden.Ont,tajt,obekvämt,i vägen,fel.(jag är fel)tonårs-mantrat löd " fet och ful" som vuxen kvinna och som mamma är jag fel...Det svider mest.Drömde igår att jag inte hade någon livmoder.Kirurgen står med blodiga händer och med livmodern i sin hand,fnissar med kollegorna bakom Blåa Skynket....Vaknar.Känner mig tom.Ihålig.Utan livmoder och själ.Barnen får mig att fungera like a robot sådana dagar,tinar upp hjärtats frusna kanter och stödjer mig i sorgen.Kärleks-krigare.Sätter på kaffe.Sminkar mig.Ofta för mycket smink,sådana dagar.Jättemycket,megamycket smink.Så att jag lever upp till bilden av modern medicin.Ung brittisk(svensk) tjej med kejsarsnitt,förstås....Lever vidare i lögnen att allt är som det ska.Men kroppen minns ett trauma för stort att sopa under mattan.All metall.All kyla,smärta,skuld,infektion.Bor i kroppen,fängslat i varje por.Somnar,vaknar,kaffe,smink.Kramar barnen,fungerar.Allt är som det ska...Vägen ska vandras,jag vandrar.Ett.steg.i.taget.På väg.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Friday, October 14, 2011

Uma.

Hej finaste flickan.
Min Uma.I onsdags fyllde du nio månader.
Idag visade sig äntligen hennes två framtänder genom tandköttet.Vilken tid det har tagit!
Och ont har det gjort.Fyra tänder har du nu.Ganska sen.Växer långsamt,växer bra.
Du är ett yrväder.Du gör mig lycklig.Du far omkring precis överallt.
Följer efter brorsan överallt,han blir irriterad.Men ibland komemr jag på er,Lughán med armen runt dig,kysser din fjuniga hjässa.Pratar med tonen i hans röst han bara använder när han pratar med dig.Ljus och ren,sjungandesDin tokiga,roliga,underbara,ofta avundsjuka bror.

Uma älskar Lughán.Öppet och heljärtat.Det gör ont i mig ibland.Ibland när han får för sig att ett slag i hennes ansikte går hur bra som helst.Hon fryser till i stunden,blinkar till.Blir ledsen,men ler igen så fort han rör på sig igen.Hon älskar honom verkligen.Alltid förlåten.

Hon leker med ALLT.Hon har precis börjat bli mer självständig i leken och kryper gärna omkring på egen hand,rotar i lådor och står och vaggar mot lilla lekspisen,traktorn,cykel.
Allt med hjul tycker hon mycket om,förstås.Är det något vi har mycket av här i huset så är det olika rullande ting i trä.Hon pillar och fnular,med koncentrerad blick.
Jag tycker att hon blir mer och mer lik Tom.

Hon tycker mycket om att följa med till alla lekgrupper vi går till,jag och Lughán.
Hon "springer" iväg snabbare än Lughán.Fortfort över golvet far hon.Är övermodig och ramlar ibland,på mjuka rumpan.Som en studsboll.Gör sig sällan illa men vill av chocken mysa med mamma,och bröstet,förstås..;)

Uma är en mix av galenskap och mjukhet.Hon är liten och mjuk.Rund och go.Så himla snäll.Men också "feisty" som sjutton.Tiger,apa,nyckelpiga.Baktung fjäril.
Med fjunigt blont hår som spretar åt alla håll och mulliga små lår.

Kärleken till Uma är enkel och självklar.Vår värld,vår familj är inte hel utan henne.Blott nio månade gammal och förändrade mitt liv sedan första andetaget.Envis,stark och nyfiken.

Men liten.

En liten ärta.
Pussvänliga läppar,kinder,armar,mage,lår.
Ätbar.

Så himla liten i jämförelse med hur Lughán var.

Hon är väldigt tidig med allt som har med fysisk aktivitet att göra,men sen med tänder och mat.Puréer och yogurt och bröstmjölk är fortfarande bäst.Väldigt mammig.Lughán är mammig nu,men minns honom inte som så mammig när han var liten bebis.Han sträckte sig aldrig efter mig på det sättet som Uma gör.Men största glädjetjutet får hon nog när Tom kommer hem från jobbet.Kastar sig framåt,tjuter,skrattar,piper,fnissar.Pratar.Man kan ha långa konversationer med henne nu.Hon svarar alltid.

Julen närmar sig med stormsteg.Första julen med vår Uma.Magisk var tiden som höggravid.Magisk var förlossningen,magisk var stunden hon kom.
Magisk är hon.
Everybody needs a little sparkle in life,and my sparkle is you...

Lilla snigel akta dig,och blinka lilla stjärna.Blinka lilla Umabell,Uma Isobel.

Tuesday, October 11, 2011

Hej.Här sitter jag med en tjock liten hand i håret och ilskna små finnar,lysa som stoppljus i mörkret.



Hej! :)
Saknar er.
Saknar Dig.Bloggen.
Jag är så himla trött.Trött överallt.Kryper hela vägen ner i tårna.Gör mycket med barnen,hela dagarna.Helgen var hektisk,men fin.Var på tvåårs-partaj hos en vän som bor i en båt.Temat var "skogsdjur" och Lughán kom som en julren.
På söndagen kom Toms syster och hennes dotter på besök,barnen lekte.I måndags tog vi det lugn,då barnen är lite snoriga.Idag har vi varit på Toddler Group(Öppna Förskolan!?) i kyrkan här intill.Det var fint.Fast det blir alltid så chockade,engelsmännen,när man ammar.Haha.
"OMG,is that a real tit,I mean,a reeeal boob!??With milk in it!?
I haven´t seen one of those for a looong time,put it away,woman!"
(Det var förresten en kvinna i tidningen idag som hade ammat på "Debenhams" i ett hörn,och personalen hade avrått henne från att göra det då det skulle vara "unsafe" för henne och barnet.Vad menar de egentligen!?Om lokalen inte är säker ska väl ALLA utrymma,omedelbums!??Varför är det så provocerande med en ammande kvinna,när hälften av Englands män pillar sig på "jordnöten" med tillhörande "hasselnötter",överallt.Hela dagarna.I varje affär.BIG YUCK.
Vakna England.Breast is best.

Amningen,ja.Är lite trött på´t om jag ska vara ärlig.Det är nätterna som inte funkar!Hon vaknar varje timma.Jag kan inte slappna av,ligger där som en sur,stel strömming ba:KAN INTE SOVA.Suck.Först vill jag inte att hon ska vakna,men då blir jag helt paranoid och VILL att hon ska vakna så att jag vet att hon lever och andas.Sen när hon väl vaknar så blir jag irriterad.Hehe.Logiken.

Veckorna spinner fort.Som ett ekorrhjul.Imorgon är det onsdag IGEN och det blir Steiner lekgrupp på morgonen IGEN.Men onsdagen imorgon är ingen vanlig onsdag.Uma Isobel fyller 9 månader.9 freakin´månader!Min tös.Min älskade,älskade baktunga fjäril.Min crazy banana.Min knäppisbrudisvildisskönisbönis.Min pigga,vakna,intelligenta,nyfikna,krypande,nästan-gående,apa.(Jo för går,det gör hon nästan!!)
9 månader sedan jag födde dig.
Sedan jag födde dig.
Jag är din mamma och jag födde dig.Aum.

Som mitt HJÄRTA har SLAGIT sedan dagen jag födde dig.
Oh,sweet Uma Isobel.

Mitt första föräldramöte för Lughán sker imorgon klockan två.Med skakande fingrar och ring i öronen lyckades jag pillra ihop hans biografi på datorn.Brevet om hans liv.En förkortad version,jovisst.Men ändå.Ett liv.Snabbspolat.
Ni vet ju att jag inte kan köra snabbspolande saker!?hehe.Så jag kan tänka mig att det blev lite för långt.Läste med gråtig,ynklig röst upp texten för Tom.Medan barnen skrek i bakgrunden.Oh,the drama.
De är ju MYCKET intresserade av FÖRLOSSNINGAR,de kära waldorfmänniskorna ;-) Att man ska skriva om det alltså.
MinnasKännaTänkaÅterupplevaGråtaÄlska.Vara tacksam.
Kommer lacka fett om de kommer med nån jefla översittarattityd,alltså ;-)

Pjuuuhie.Nervös är jag,i sanning..."Intervjuv"...kallar de det.Eller "intervieeeew"..in english please.

Och mina övertrötta kottar ska springa/krypa omkring och slå på varandra och skrika "shit" å "fuck" och imponera storartat på de ylleklädda,långhåriga,gooooda,fittfödande förskolelärna.Eh.Ehehehe.HÄHÄ..hjälp.

(Ska nog inte nämna att jag äter för mycket vingummin med en massa E-nummer i,att Lughán tittar *allt-för-mycket* på Nalle Puh ibland...Att han även sett ett eller två avsitt av Big Brother med mig när han varit på myshumör och jag varit på lat-morsa-humör...Och att jag,om jag hade pengar,antagligen skulle operera mina hängtuttar.Och gå på regelbunden Brasilian Wax.Ja.Det ska vi vara tysta om.)

Imorgon ska jag till läkaren ang.min mage.Kan typ inte äta någonting utan att få SJUK kramp.Hej förlossnings deja vuuuuu.Nejrå.Så farligt är det inte.Men det gör mig svettig iallafall.Också växlar jag mellan förstoppad/dirrepirre/förstoppad/dirrepirre.
(Men sluta läs min blogg dårå om du blir äcklad!!!?)
Särskilt efter mjölkprodukter,rotsaker,kolhydrater.
Sällan efter.Protein typ..Kul matliv man får då.
ETT ÄGG,MEN VA GOTT.
Är vegis och vill väl förbli sådan
-trots att jag medger brist på motivation ibland-.

Pratade med mamma häromdagen.
Jag:"Åååh jag börjar känna mig bra i kroppen på riktigt nu.Har inte ont i ärret så mycket längre.Jag känner mig hel,liksom.Ej trasig."
Mamma:"Du sa PRECIS samma sak exakt nio månader efter du fick Lughán.Och PRECIS efter det så blev du gravid med Uma."
Jag:"Äre saaant!?Men va faaaen.."

Jag hoppade över ligget som erbjöds igår.
Måste bli bättre på de där små pillrena.


(Vad är grönsaken "Swede" på svenska förresten!?..Kålrot!?..I ugn,idag.Fyfan vad ÄCKELPÄCKEL...Som en svettig armhåla,smakade det.Fy.)

(Hittade förresten en klump på huvudet idag.Bakhuvudet.Typ en knöl har vuxit på mitt bakhuvud.Passande då,hypokondriker som jag är,att jag ska till the Doc imorgon.Får la fråga om det då.)

Hörs snart,sweet peas.

Tuesday, October 4, 2011

Rubbish me.

Men ååååh,vad jag är rubbish på att skriva.Truth is.Sedan Uma började krypa finns inte tiden riktigt.Har man ambitionen att få ett hushåll att gå runt med allas själar i någorlunda okej shape,så krävs rutiner och sömn och mat och lek och närhet och "i-nuet".Cirkusen är i full gång här hemma!Toms mamma var på blixtvisit från Frankrike,så i söndags hade vi en riktigt "familjedag"..toms syster med tillhörande amazing dotter kom också förbi,kusinerna lekte så mycket!Uma var vädigt imponerad av deras lek,hon blev helt tyst.Hon som i vanliga fall håller låda så att det står härliga till.Uma Satsuma.Det var fint,det var det...

Hösten.Jag kan knappt skriva ordet:Höst,utan att bli tårögd.Oh,how I love you so.Jag är lite underdog på så sätt,älskar hösten.Love,sweet love.Vi har ju haft en ganska så random värmebölja,i förra veckan landade temperaturen på 30 grader.Nu är det svalare igen,tack!Sommaren är jobbig,svettig,insekter som flyger hit och dit och gnager på små barn.Ilsken sol som sticker barn i ögonen,barnen blir arga.;) Hösten är välkommen!

Men sen komer VINTERN,och den är inte heller nådig i barnsammanhang.Bök och stök med overaller och "lager på lager"...När vintern kommer blir jag så himla nostalgisk dock.Känns som det var igår jag staplade omkring höggravid på isen,med en liten Lughán i handen.Jag var prick 38 fullgångna veckor på juldagen 2010.Den julen glömmer jag aldrig! <3

I lördags jobbade Tom.Blir så sjukt deppig när han jobbar helg.Känns som om att tomheten ekar.Sen ville inte barnen somna på kvällen heller,så vi fick inte till vår filmstund.Men det är ooookej.Får göra´t i helgen istället.

I måndags(igår) gick jag till en ny Toddler Group i York,som satsar mycket på konst för barnen.Urmysigt!Men klurigt att bolla båda barnen,förstås.Vi målade med olika grönsaker,förvirringen var total ;)...Lughán blev lite orolig och trodde röda färgen på potatisen var blod,så han ville inte måla mer efter det.. ;)...

Imorse var vi på Toddler Group i kyrkan som ligger precis intill oss!..Jag älskar att betrakta Lughán när han leker..Älskade pojke.

Uma är en liten galning och röjde järnet hon med.Jag är så glad att hon är här,vår Uma Isobel.Herregud vad en sån där mini-människa kan förgylla ens liv!

Jag har det bra.Stressigt,men bra!Vardagen är helig och jag vill inte tänka på att en dag kommer dagen då jag inga bebistår får pussa på mer.När barnen är små.Nu.

Saturday, October 1, 2011

Babies in the wild

Published with Blogger-droid v1.7.2

Wednesday, September 28, 2011

Tröttöga.

Godnatt fina ni.Jag har stekt i 30graders värme idag,åh ja!Svettiga barn,morgonångest,glass,lekgrupp,eftermiddagsfika hos fellow mama,hambuuurgareee.Getost.Jäpp.Natti.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Published with Blogger-droid v1.7.2

My heart

Published with Blogger-droid v1.7.2

Tuesday, September 27, 2011

Älskade.

Kanske för privat att skriva om kan tyckas,men.Kärleken till mina barn.Älskade små.Den största utmaningen man möter som förälder,är kampen med sig själv.Älskade barn.Lughán växer upp,blir en liten pojke,jag får andnöd av det miraklet.Min pojke.Min pojke.Darrar på fingrarna och jag gråter när fingrarna hamrar tangenter.Kärleken till mina barn.Ordlös.Han pratar nu,jag pratar med honom.Leker,skrattar,förstår.Tillsammans.Han ber om saker,skriker,gråter....Han gråter.Som en människa,ett barn.Inte som en bebis längre.I det arga skriket finns regnbågen av känslor,smärtan påtaglig.Om än flyktig,så river det ändå.Sorgen,besvikelsen,även skam.Så tydligt.Gör ont i mig när jag torkar hans tårar,men jag vet att allt är som det ska vara.Det gör ont att växa.Han andas snart lätt igen med glada leendet och ögonen som glittrar.Varma fingrarna och munnen mot min hals igen.Jag är så tacksam för gåvan att få vara hemma med honom.trots att det sliter ibland.Han är en cocktail av ursinnesstark vilja och sårbar känslighet.Han behöver stöttas med varma kroppen,varma stadiga rösten.Att finnas där när han vill hålla hårt,men respektera att ta avstånd när han visar tecken på det.Förstå hans integritet i den egna leken.Hans egna bubbla av jag-upplevelse.Inte störa.Den tolfte Oktober har jag och Tom vårt första föräldramöte inför förskolestarten om ca.ett år.Till dess ska jag skriva Lugháns biografi,det har jag fått i uppgift av skolan.Blir tårögd bara jag tänker på det.Men de vill ha med det allra viktigaste,såsom graviditet,förlossning(!),familjesituation,personlighet etc.etc...Älskade lilla gryn.Mammas Lughán.Jag är så stolt.En levande,varm människa.En fågel som fick vingar.Min lilla björn.Min Lughán.

Monday, September 26, 2011

It's a hard life.

Jobbiga saker pågår nu,bränner hål i mage och hjärta.Barnen mår bra och det är inte kärlekstrassel.Handlar om falska spel,dömande tankar,elakhet.Och lågt IQ.Förvånas ständigt över människors brist på förståelse.Ointelligenta nänniskor är svåra att "fånga",hala som fiskar.Dead game.Jag har inte tid med så stora påsar skit i mitt liv.Vill ta avstånd.Våga lilla jag,våga.She flies with her own wings.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Friday, September 23, 2011

Sugmärke på bröstet

När bebben inte bara använder mig som vandrande napp och ger blodiga rivmärken på boobsen,utan även oglamorösa,blåa sugmärken,känns livet som ammande mor ganska så irriterande.Ack,om hon bara tog flaska så att jag kunde trappa ner på tutteriet...sliter av mitt håååår.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Miss Umabelle ...Fire of my heart

Published with Blogger-droid v1.7.2

Thursday, September 22, 2011

Humdidum.Hello little friend.

Har en sådan sjuk matångest.Det har liksom bara smygit sig på under de senaste månaderna.Klarar inte av att känna mig mätt.Vill ligga ner på en soffa och andas djupa andetag efter att jag har ätit ett par matskedar pasta med sås.Det var längesedan jag kände SÅ mycket ångest över mättnad.Du är inte välkommen här,gamle vän.No more,no more.Småäta kan jag,smågodis,en smörgås här en smörgås där.Äter gör jag förstås också,men inte utan ångest.Vet verkligen inte hur eller varför den har kommit!?Det är inte så att jag är rädd för att vara,bli tjock utan jag blir bara så himla obekväm.Orkar inte tyngden i magen.Kanske har det med stress att göra?Med småbarn kan man ju aldrig tugga klart eller äta i lugn och ro.Pastabitar glider ner i strupen utan att tuggas ;)...Som ex-anorexic behöver man ju extra mycket lugn och ro runt sig när man äter.Jag har verkligen hamnat i en dålig cirkel.Det klassiska scenariot som utspelar sig varje dag är att jag ska äta,men slutar efter ett par tuggor p.g.a stress,och det faktum att jag behöver fixa med andra saker,Vi försöker sitta ner som familj och äta frukost och middag,men det blir alltid att jag springer omkring för att alla ska ha det som de behöver.Haklappar,stolar,tallrikar,juice,te till Tom,mat på tallrikar som är för varmt,blåsa,blåsa,spring,spring,torka upp,sätta sig,mata bebis,bebis sätter i halsen upp å stå,och så vill Lughá inte ha mer mat,springer iväg utan att ha tvättat händerna,"kom tillbaaaka ooonge"skriker jag,han tillbaka,tvättar händerna,vill ha yogurt,äter yogurt,nu är Uma klar,medan jag torkar Uma har Lugh'an fått upp skafferiet och hällt ut all spagetti på golvet som han sedan dansar på och skrattar glatt åt det roliga ljudet av knäckt spagetti o.s.v o.s.v....mmmm familjeharmonin.Det slutar med en stressmage,halväten tallrik,sätter på en snabbkaffe medan jag städar upp köket en snabbis och hittar en kakbit.Smyger upp på toan för att power-bajsa medan Tom passar barnen en sekund,och MULAR samtidigt in kabiten ner i halsen,ba.Multi-tasking ni vet.Som en tjuv.Tuggar snabbt,sväljer,energipåslaget,adrenalinet,redo för sista lek,pajamaspåklädning,skrik,bokläsning."GODNATT BARN"sedan står jag där i skåpet och letar godis på kvällen istället.Quick energyyyy.."Snälla,säg att vi har glass hemma"..Glömmer att dricka vatten,bara alltför mycket kaffe...Vaknar uttorkad nästa morgon med torr mun och är sockerbakis.Ömma,otränade leder och fisar som doftar vingummi-orgie.Fräääääsch.Not.

Jag måste få en rutin.Regelbundna måltider.Jag skulle nog tippa på att 60% av mitt dagliga energiintag består av (dåligt)socker..resten är typ 30% smörgåsar 10% mat....Illa,illa.

Jag har ätit en ordentlig lunch precis nu.Med mycket grönsaker och råris och druckit grönt te istället för kaffe.Kom igen nu kvinne,dags att återfå hälsan!

Jag förstår verkligen varför det existerar så många misslyckade magoperationer,där man förminskar magsäcken.Det är hur lätt som helst att sätta i sig ett par godisbitar här,ett par godisbitar där,och MISSA maten.Men det är ju så himla mycket hälsosammare att äta en ordentlig portion mat med mycket grönsaker,protein,långsamma kolhydrater,än ett par godisbitar liksoooom.Hänger ni med i det suddiga resonemanget?


(alltså,detta handlar inte om vikt.Vill bara fungera som en normal människa.Som inte är beroende av ett ständigt småätande och aldrig klarar av att äta en hel måltid utan matkoma/ångest/stressmage.)