Här tillbringade Tom största delen av sin barndom.
Jag sitter som sagt uppe.Alldeles för sent.Jag har bakat,och pysslat.
Imorgon fyller min Tom år.27 år.När jag träffade Tom var han 23 år.Jag var 17.Det är så fint,när man når flera år tillsammans.Jag sitter ner med födelsedagskortet.I år är det två elefanter med snablar som håller i varandra..."To my gorgeous husband"..Jag skrattar för mig själv.To my gorgeous husband haha.Inte är vi gifta,ännu heller.Jag tänker på kärlek.Det är så många bloggar där det skrivs om "ååh min älskling" och "han är det finaste jag vet" och "aldrig ska jag sluta älska dig" och "vi ska gifta os,hurra"...
Skrattar ännu mer för mig själv när jag tänker att NI kanske tänker,att det just är en sådan blogg jag har.Jag hoppas väl att ni fattar att det inte är så.Att yta och fasad kan alla skaffa sig.Men jag tror nog att jag inte nämne honom så ofta!?Mannen bakom mig och mina barn.
Let me tell you something about my man.
Jag har alltid varit bra på män.Bra på att få män att tro att de är speciella.Jag vet inte vad det är för sjuk egenskap jag har,kanske var är det något som fattas inom mig,som gör att jag har agerat på ett särskilt sätt.Jag har varit totalt tom och avskärmad,de har varit lyckliga.
Tom var inget undantag.Han var min,och jag visste det....Men.Jag märkte snabbt att han var annorlunda.Han blev min vän också.Vi pratade och pratade och pratade och pratade...
Jag kommer ihåg att jag tänkte,att "Vad som än händer så vill jag vara med honom,leva med honom."...Han lyssnade och respekterade,och fanns bara där utan krav.Kravlöst njöt han bara av att vara i min omgivning,men han bad aldrig om någonting tillbaka.
Och jag blev kär.Kär i den här mannen som var så himla självklar runt mig.
Han har så många sprickor och ärr som är ihoptummade och lagade.
Så många erfarenheter,så mycket vilja.Så mycket kärlek och drivkraft.
Så väldigt stark.
Jag älskar hans händer som berättar om allt han gjorde när han var en liten pojke.Alla gånger han av misstag skurit sig i fingret,ramlat ner från ett träd,ramlat av cykeln.Han växte upp på en plats som heter Hasty Bank.Det var ett enda hus,i en hel dalsänka.
Han är uppväxt på the Yorkshire Moors och det reflekteras i hans person så mycket.
Han har sett mig falla som ingen annan har,han har stannat.Han stannar hos mig.
Kärlek är inte "to my gorgeous husband" och alla dessa puttinuttgrejjor.
Kärlek för mig,kärleken till honom,min fästman,finns där för att vi varit så nakna i varandras sällskap.Och han har suttit där.Dag som natt har han suttit i sjukhusets obekväma stolar.Han är trygg,sårbar,passionerad,alldeles för arg,alldels för snäll samtidigt.Försöker för mycket,vill för väl,orkar inte mer.Exploderar.Plockar upp sig själv igen och fortsätter.Precis som jag.Vi är så lika varandra.Så lika att ibland är det två magneter som studsar ifrån varandra,herreguud vad vi kan bråka.Envisa som åsnor båda två.Men han känner mig.Och jag kan bli mörkrädd när jag inser hur mycket han älskar mig ibland.Kärlekens kraft är nästan sjuklig,man kan utföra både stordåd,samt skada något oerhört.In the name of love.
Vi jobbar konstant i motvind,i vår relation.Yttre omständigheter som vill förgöra oss.
Kanske är det därför vi är så starka.Det är aldrig straight forward och vad vi har,kämpar vi för.
Jag är så glad att han är en person i mitt liv som står mig så nära.
Jag är så glad att han förstår mig.
Den där första sommaren tillsammans,herregud vad jag var kär.
Vi körde i bilen,lyssnade på Tracy Chapman..Vi sjöng
"I remember we were driving driving in your car
The speed so fast I felt like I was drunk
City lights lay out before us
And your arm felt nice wrapped 'round my shoulder
And I had a feeling that I belonged
And I had a feeling I could be someone, be someone, be someone"
Men på hemvägen bråkade vi så att du nästan kastade av mig längst med motorvägen.Sen när vi kom hem bäddade du sängen och svepte in mig i mjukaste täcket och låg bara varm och vakade bredvid mig,hela natten.
Idag,tre år senare spelar skivan fortfarande i bilen.Du är ekologisk men går med på att köpa bean burger på Burger King bara för att jag vill.Du går ut och jag blir shockad av att se dig gå,liksom DU FINNS.Tror hela tiden att du är en dröm,men det är du inte.
Jag sitter med solglasögon i framsätet och trummar rastlöst med fingrarna mot ratten där dina händer vilade nyss.Och barnen börjar skrika där bak.De skriker och skriker hur mycket jag än vyssjar.Och Tracy Chapman sjunger i stereon.Du kommer in i bilen igen,du har köpt en kaffe till mig(jag älskar dig!!)och vi ser på varandra och ler så stort vi bara kan.Tittar på barnen och på varandra.Skrattar.Barnen börjar skratta också,för att vi skrattar.Du lägger handen på mitt lår.Inte alls en sån där hand som vissa killar lägger å bara indikerar SEX.Utan en hand som är stor och varm och trygg,och så oerhört älskande.Den säger
"Jag är här,jag går ingenstans.Jag stannar för alltid,du är det vackraste på jorden,jag kan inte leva utan dig"...
Som den älskar mig den handen.Som jag älskar den handen och personen bakom handen.
Vi kör iväg och du glittrar om ögonen och det rynkar sig i tusen små krusningar.
Med mig är du varm och lugn.Många tror att du är arg ibland,för att du får en sån där rynka över ögonen.Du kallades "Hawk Eye" när du var yngre,och jag förstår varför.
När du ger en blick av missnöje,dukar man under.Alla respekterar dig.
Men när du ger en blick som älskar brinner hela jag.
Och kanske är det bara jag,som bär hemligheten om vem du verkligen är.
Varm,rättvis,ärlig,försiktig.och helt underbar.
27 år fyller han.Kärleken i mitt liv.På gott och på ont,min Thomas.Min allra bästa vän
I just want to be there
When we're caught in the rain
I just want to see you laugh not cry
I just want to feel you
When the night puts on it's cloak
I'm lost for words don't tell me
All I can say
I love you 'till the end.
