Tuesday, May 31, 2011
Monday, May 30, 2011
To not be walked upon
Bröööööööl
Yeah,yeah.Whatever.
Regnig dag,söta barn,sexig man,tisdag imorgon.Kul!Livet är kul!
Sunday, May 29, 2011
Ey!
Har du haft kejsarsnitt?
Friday, May 27, 2011
Thursday, May 26, 2011
Stresshjärna
Regnet har öst ner hela dagen och Uma har fått sina sista sprutor i sina underbara lår.Inget mer nu tills hon fyller ett.Jag kommer INTE sakna dem.Fyfan.Tuffaste beslutet som förälder att ta i början.To spruta or not to spruta gift i mulliga små lår.
Jag tog beslutet att göra det,eftersom att jag inte skulle kunna leva med konsekvenserna om något hände henne och det var mitt fel.Men det är pest eller kolera.
Finaste Uma.
Barnen är fortfarande snoriga.
Måste äta någon slags middag,men TIDEN.Tiden finns inte.Och så borde jag duscha också.Häpp.
Wednesday, May 25, 2011
Sweet,sweet love and peace
Tuesday, May 24, 2011
Ni ser mig inte,men det är jag!
Sover.Slår upp ögonen
Monday, May 23, 2011
Kyssvänlig!
Sunday, May 22, 2011
Banan!
Min sanning!!!!
Livsmotiv
Mjukt hjärta
Saturday, May 21, 2011
Tomten satt i granen och sket på en gren
Friday, May 20, 2011
Nirvana
Att ibland når man botten,precis innan man åker upp till ytan igen.
Tar första andetagen utan smärta,trevandes.
Barnen visar vägen till ett hjärta utan sorg.
Jag tror att jag är en sådan som måste pumpa ur mig all skit,
innan jag kan gå vidare.
Det funkar inte att bara svälja och aldrig närma sig det som är svårt,
att gömma undan.
Jag måste älta för att nå nirvana.Men man måste såklart vara försiktig så att man inte blir förblindad av sitt eget tankehjul.Råkar fastna någonstans därinne i all sorg och förhårdad.Det är en konst att lära sig att bli mjuk och att känna sig upprymd och lätt igen.
Nu är jag ute på andra sidan.
Vägen är fortfarande lång att gå,men vid vägkanten blomstrar ljuset.
Ingen ilska eller bitterhet,bara tacksamhet och lyckliga tårar över allt jag är välsignad med.
Lättnaden sköljer genom min kropp som sockerdricka.
Små försiktiga bubblor av mitt gamla jag,men även mitt nya.
Jag gillar den jag är och den jag har blivit!
Hon är cool.
Thursday, May 19, 2011
Mammas lilla snorkråka!
Wednesday, May 18, 2011
Hej hej!
Tuesday, May 17, 2011
Jamen,gonatt' dårå!
Trött tjej
Monday, May 16, 2011
Tom när han var liten
Sunday, May 15, 2011
Mysteriet.
Helgen!
Jag,Uma,Lughán och Tom.
I Leeds.Utanför vårt gamla hus som Toms syster numera är bosatt i.Ruskigt konstigt att se någon annan bo i det hem där vi först tog hem får förstfödda son.Himla mysko.Men så är livet,i ständig rörelse och förändring.
Belly matters
Inte räds jag din fulhet,inte.För vad är egentligen fult...?
Varför är det så fult att våga vara ful som kvinna...?och vad ÄR egentligen FULT..?
Mjuka ränder och krusningar,rynkor och vågor.
Allt är bara så mjukt,och fint.
Här har mina två barn bott och växt sig stora,från ett litet,litet frö.
Bott i det allra heligaste av rum.Hur kan jag känna att detta är fult..?
Jag för magrevolution mot min omgivning.
Genetiken bestämmer hur vi ska se ut.
Jag har ärvt min pappas hud.Lätt för att få bristningar.Min mamma hade inte några bristningar alls och födde barn mycket lätt.Jag har antagligen ävnen ärvt min pappas mor,min farmors,kropp när det gäller att föda barn.
Hennes förstfödda son dog efter en flera dygns lång förlossning där han inte orkade kämpa mer.De två andra förlossningarna var också svåra,men både pappa och hans syster överlevde.
Jag undrar hur det var att vara ung kvinna på den tiden då man ingen hjälp fick,efter att ha förlorat sitt barn.Att ligga ensam på ett sjukhus med vita väggar och ingen pratar om det. Det förbjudna som skall fortsätta att vara osagt.För all framtid.
Jag blir snurrig och kall av att tänka på detta.Förtvivlad.
Jag ska för alltid älska det faktum att min kropp har burit fram liv i form av L och U.
Mina två barn.
En Son och en Dotter.
Rynkor och bristningar och slapp hud spelar inte så stor roll när man har ett friskt hjärta som slår och två friska barn vid sin sida.
Nu vet jag att även min mage kommer att bli bättre med tiden,
efter att alla barn är födda och rätt träning,så kommer jag att se bättre ut..
Jag vill ändå ha sagt att det spelar ingen roll hur jag än ser ut i slutändan!
Inte för att jag inte bryr mig om skönhet,för det gör jag.
Men vad skönhet ÄR för något,är däremot ämne för diskussion.
Min mage ser inte ut som den borde enligt idealet,men vilket ideal undrar jag?
Jag tycker att min mage är vacker!
Jag tycker varje mage som burit på ett barn är vacker!
Ingen kvinna ska skämmas eller gömma sin mage som om det vore en hemlighet...
När ska vi sluta att skämmas....?
Jag tycker att mitt ärr är vackert,oftast.Ibland känns det obekvämt och smutsigt,
men det går inte att undvika det,det är en del av min kropp som jag lär mig att älska.
Det är en symbol för kamp och frihet och sekunden,ögonblicket då mina barn kom till världen,med lyckotårar och lungor fyllda luft och själar genomsyrade av kärlek och ljus!
En symbol för livbärare,en symbol för frihet.Mina barn!Deras födsel.Min kropp!
Jag är STOLT!
Våga att älska det som andra tycker är fult.Det som andra tycker att du ska gömma bort.
Våga att inse sanningen och verkligheten.
Våga att välja att inte följa med strömmen.
Våga att stå upp för dig själv.
Våga att känna ändlös kärlek till den kropp som inte var som den än gång var,
men har förändrats till det bättre av att ha burit Ditt barn.
Våga att inte bry Dig.
Våga att vara Du.
Våga vara stolt.
Att i sanning INTE bry sig om vad andra tycker och tänker om mig och min kropp är den vackraste av egenskaper.Frihet.Jag är fri.Kvinnan är fri.
Saturday, May 14, 2011
Min första hatkommentar :-D....*stolt*
Jag och Tom har garvat skitlänge..
Det är nämligen så att jag.Nora.Är värsta slappismorsan.
VARJE lekistillfälle står jag där med de andra mammorna,med kaffet i halsen och bara lyssnar på deras samtal om scrapbooks och sparade navelstumpar och andra grejjor.
Jag är absolut inte sådan.
Jag SKULLE däremot vilja vara sådan,jättegärna...
Hahahaha.
Men alltså,jag tror nog att jag ska skriva ut den här kommentaren och sätta på väggen och peka på..och liksom ba " Se där,jag är VISST en sån där mamma som bara tänker på sina barn "
Trots att jag inte är det.
Ego mamman deluxe som tänker på massor av andra saker också.
Alltså jag MÅSTE verkligen ta tag i detta med kiddsens photo album t.ex....
Ja ni läste rätt,jag har inte fixat sådana än.Livet rinner på och jag är ju en sådan där mamma som gör andra saker på kvällarna än att tänka på mina barn bara.
Som att röka massa cigaretter,ha vilt sex och blogga.
Men NU tänkte jag iallafall gotta mig över den här kommentaren.Ba,shit.
Här har vi någon som tror att jag är en sådan där mamma som jag alls inte är men som jag helst gärna vill vara.Då måste jag ju ha lyckats,lite iallafall..Att se ut som supermama?
Tom skrattar fortfarande.Ska jag ta det som en pik eller?
Fan vad han känner mig väl....
(Det rekommenderar jag INGEN,att skaffa er en man som känner dig bättre än vad du gör.Det misstaget har jag gjort.Då undkommer man aldrig någonting,han ser liksom på mig när jag har ätit upp all glassen eller knullat grannen eller vad som.)
Häpp!
Hahahahaha!
- Anonymous said...
-
Ok, mammor är säkert stolta över sina barn, men vad jag inte förstår är att de ska berätta om ungarna oavbrutet. Ingen förutom möjligtvis närmaste släkten är intresserad av första ordet, första stegen, hur gulligt det är när ungen gör ditten & datten, osv. Det är tabu att erkänna detta för att man "måste" tycka om barn, men ledsen att göra dig och andra mammor besvikna, men ert barntjat är bara jobbigt och oftast ointressant. Ni mammor borde skaffa er ett liv och inte bara leva genom era barn.
- May 14, 2011 1:29 AM
- Nora said...
-
Hahahaha!Du får ursäkta,men fan vad patetisk du är som tar dig tid att skriva en så lång och så noga genomtänkt kommentar till en person du inte känner vars blogg är jätteliten och enbart är en personlig dagbok där jag skriver ner vissa delar ur mitt liv!Max fem besökare.Stackars dig som inte får uppleva den kärleken som jag får!Att ha barn är helt fantastiskt.Jag lever inte genom dem men jag kan absolut säga att de berikar mitt liv och den person jag är,varje dag.Tack och hejdå!..P.S Om du kände mig,så skulle du också veta vilken ÅNGEST jag har över att jag aldrig någonsin skrivit ner några ord angående mina barns utveckling.Ingen bebisbok eller någonting.Hahahaha så din kommentar är så jävla klockrent fett fel som den kan bli!Grattis till hjärndöden babe,dålig självkänsla du måste ha,stackare. :)