Nu känns det nästan som om att det går för fort fram i utvecklingen med Uma.
Mamma hinner inte meeeed!
Uma underbara,fina,piggelina.För piggelin är hon.
Hon har börjat att fokusera på något specifikt föremål,för att sedan kasta sig mot det,ta tag i det med handen och sitta och pilla en längre stund.Skulle rensa mina fickor och hon blev helt till sig över hur mynten glänste och det rosa godispappret som prasslade.Hela munnen trutade och hon började dreggla över hela sig av upphetsning!
Tidigare har hon mest pillat lite förstrött för att sedan släppa det på marken.
Eller fumlat med det,försööökt att hålla fast,men tappat och blivit frustrerad.
Men nu är hon på G som sagt.Greppar tag i allt som flyger förbi,om det nu är min sjal,eller brorsans hår,eller pappas näsa.
Beundrar de som överhuvudtaget lyckas med konsten att bära smycken under småbarnstiden.Jag hade alltid så mycket smycken förut,men det är verkligen ett big no,no.
Bara hud mot bebisansikte.Skyddar liten bebishand.
Nya vagnen är en hit,hon gillar ju att sitta upprätt.
med sina rödkantade små trötta ögon sitetr hon sär medan brorsan håller henne i handen.
Herre vad jag älskar henne.Lilla skitungen.Världens grymmaste tjejja.
Jag är så jävla stolt där jag flyger fram med min dubbelvagn.
Vilka skatter jag har.
För oavsett hur svårt det är att vara mamma ibland,med trotsålder och skrikfester,
så är det tametusan det mest givande du någonsin kommar att göra!
Jag känenr i hela kroppen hur mycket detta verkligen är Livet.Mitt liv.Min resa.
Det är så himla utvecklande och givande.Trots att man nästan kvävs i bajsångorna ibland så hittar man en väg ut.Och när man kommit ut på andra sidan väntar ett landskap där det alltid är sommar och själen könns luftig och stor.Perspektiv.tacksamhet.Ödmjukhet.Förundran.
Bottenlös kärlek.Blir förbluffad själv av kärleken.
Ser på nån dokumentär och det är en liten kille på elva år som springer omkring på skolgården.
Tänk att det är min Lughán en vacker dag.
Fan vad livet är underbart.tack Gud!
Mamma hinner inte meeeed!
Uma underbara,fina,piggelina.För piggelin är hon.
Hon har börjat att fokusera på något specifikt föremål,för att sedan kasta sig mot det,ta tag i det med handen och sitta och pilla en längre stund.Skulle rensa mina fickor och hon blev helt till sig över hur mynten glänste och det rosa godispappret som prasslade.Hela munnen trutade och hon började dreggla över hela sig av upphetsning!
Tidigare har hon mest pillat lite förstrött för att sedan släppa det på marken.
Eller fumlat med det,försööökt att hålla fast,men tappat och blivit frustrerad.
Men nu är hon på G som sagt.Greppar tag i allt som flyger förbi,om det nu är min sjal,eller brorsans hår,eller pappas näsa.
Beundrar de som överhuvudtaget lyckas med konsten att bära smycken under småbarnstiden.Jag hade alltid så mycket smycken förut,men det är verkligen ett big no,no.
Bara hud mot bebisansikte.Skyddar liten bebishand.
Nya vagnen är en hit,hon gillar ju att sitta upprätt.
med sina rödkantade små trötta ögon sitetr hon sär medan brorsan håller henne i handen.
Herre vad jag älskar henne.Lilla skitungen.Världens grymmaste tjejja.
Jag är så jävla stolt där jag flyger fram med min dubbelvagn.
Vilka skatter jag har.
För oavsett hur svårt det är att vara mamma ibland,med trotsålder och skrikfester,
så är det tametusan det mest givande du någonsin kommar att göra!
Jag känenr i hela kroppen hur mycket detta verkligen är Livet.Mitt liv.Min resa.
Det är så himla utvecklande och givande.Trots att man nästan kvävs i bajsångorna ibland så hittar man en väg ut.Och när man kommit ut på andra sidan väntar ett landskap där det alltid är sommar och själen könns luftig och stor.Perspektiv.tacksamhet.Ödmjukhet.Förundran.
Bottenlös kärlek.Blir förbluffad själv av kärleken.
Ser på nån dokumentär och det är en liten kille på elva år som springer omkring på skolgården.
Tänk att det är min Lughán en vacker dag.
Fan vad livet är underbart.tack Gud!
No comments:
Post a Comment