Stannade uppe sent,längre än resten av familjen.Släckte där nere,gick uppför trappan.Tom låg i sängen med Uma.Båda sov,hand i hand.Stunder man vill stanna tiden och bara sväva i.Den där känslan.Kärleken.Stor och rymlig.Som att kasta sig utför ett surrande flygplan,utan fallskärm.Men ändå tryggt.Säker på att vingarna bär.Gick in till L.Han låg som en groda i sängen med bara ben,hade sparkat av sig täcket.Stoppade om honom som en liten kåldolm,sådär som mormor brukade göra när vi var små.Min familj skapar vingarna som bär mig när jag kastar mig ut från flygplanet.Skapar varje fjäder och blåser liv i mig,gör så att livet är så ruskigt värt att leva.En livsglädje som spritter inom mig,som bubblar likt sockerdricka ur varje por.Kärleken. Bilden ovan är tagen idag.Han har bajsat här.Det talar han om för mig nu,att han har bajsat.Går fram till mig och stryker sitt lurviga huvud mot mina ben.Går och lägger sig på mattan,"byt bajsat mamma".Men ibland gråter han när man vill byta.Det känns som om han gråter av genans och skuld.Som om han gjort något fel.Viktigt att bekräfta barn och möta dem med kärlek,glädje och stort leende.Jag vill aldrig någonsin att L ska behöva känna sig i vägen,att han gjort något fel eller så.Jag välkomnar hela dig,min son.Hela underbara du.Välkommen bajsblöja!Mamma älskar dig så att hjärtat brister.
Published with Blogger-droid v1.6.8
No comments:
Post a Comment