Min vän,ångesten.

Knarket.

Sa till Tom att jag skulle "sluta dricka kaffe"..P.g.a mina gulnande tänder.

Nähäpp.Så blev det inte.Nu känner jag mig ännu mer skyldig,där jag sitter och shootar för mig själv.

Man ska aldrig lova något man inte kan hålla sedan,då känner man sig bara dubbelrutten när man failar.

Att shoota kaffe innan sänggående är en sådär lite halvbra idé.

Men egentligen spelar det inte så stor roll,jag somnar lika illa varje gång ändå.

 

Jag har alltid lidit av mycket ångest i mitt liv.När jag var yngre trodde jag att det var p.g.a överkänslighet och tonårshormoner,när jag blev lite,lite äldre,då trodde jag att ångesten iallafall kom från någonting.

*Pågrundav* någonting.

En anledning och så.Nu när jag är lastgammal och mogen(ehrm....!)Så har jag insett att....:

Ångest kan man bara ha,för att man helt enkelt är en ångestbenägen människa.

Det finns hur många olika slags ångestar som helst..
Ett litet urval:

Kejsarsnitts-ångest...(Den är vi bekanta med hör på bloggisen,hähä)

Efter-sex-med-fel-kille-ångest
(No more,no more..Nu är det mer "Va?Inte den igen,samma gamla vanliga ;-))

Nu-har-vi-inte-haft-sex-på-alldeles-för-länge-ångest(Jaaaaaaaaaa,den gamle godingen)

Efter-fel-fylla-ångest

Jag-minns-inte-vad-som-hände-ångest

Jag-är-en-otillräcklig-människa/mamma-ångest

Jag-är-ful-ångest

Ätstörnings-ångest

Identitets-ångest

Livskris-ångest

Dödsångest

 Panikångest...

Och så finns det bara..Ångest.

En ångest som bara finns där.Uppstår.Åååååh vad mysigt när den kommer krypandes.

När jag ska sova kommer den.

Speciellt om jag ska lägga mig tidigt..

Som i Lördags..

Tom:"Nora,snälla lägg dig i tid ikväll."

Jag:"DU är INTE min mamma!"

Tom:"Jo men jag säger det för att jag bryr mig.Gå och lägg dig.."

"Okej" -säger jag.Smyger bakom hans rygg och drar sakta ur telefonladdaren ur jacket bredvid ugnen.

Tom:"Och ta INTE med dig telefonladdaren,jag vet att du kommer ligga där och pilla under täcket när jag kommer vid tolvsnåret"

Busted.Jag tassar moloket upp för trappan.Lägger mig raklång,naken under täcket och stirrar ut i luften.Endast medveten om mina egna tankar,och de små platta hamburgertuttarna som hänger längst sidorna.Tarmarna lever rövare.Det kryper i kroppen och hjärtat börjar slå snabbare.
Fy vad obekvämt det är.

Blä.Vet inte vad det är som stör,men något är det iallafall.

Elefanten Ågren står i hörnet och lurar.Kommer ut ur garderoben,"Hello little friend".

Känner mig som ett grinigt barn när jag tassar upp.Ställer mig i kökets dörröppning,Tom sitter vid datorn.

"Jag KAN faktiskt inte sova,jag har försökt minst en timme"..

 Tom:"Tio minuter har gått Nora.Inte en timme.Tio fucking minuter"

Börjar halvgråta och hulka och börjar rabbla och babbla om massor av random things.

Över irritationen att ingen jävla rakhyvel fungerar i hela huset,att jag måste bli kvitt min waldorfbush i skrevet NU,att min mage hänger och slänger som en konstig vit limpa,eller att jag aldrig har tid att gå till doktorn på egen hand.Att köket inte har städats.Bla,bla,bla..

Tom släpar upp mig för trappan,lägger mig ånyo i sängen och han ger mig en pannlampa.Känner mig butter.Läser en bok där i mörkret.Sniffar lavenderolja för att lugna nerverna.Sniffsniff.

Vid midnatt kommer Tom upp.Han välkomnas av två hålögda ögon där i mörkret.En sömnlös degklump.

"It's meeee,your lovely womaaan!"Välkommen till sängen.Här ligger din pudding och väntar.

Han suckar och vänder ryggen till.

Imorse fick Tom nog.Han skrek och skräna om att jag kväver honom och så.

Ni vet parrelationer.

"Att jag inte förstår hur frustrerande jag äääääär"...

Och:

"Att hur kan man älska någon som inte har någon självrespekt???"

(Appropå helgens skrikfest när jag inte kunde hitta min foundation. . . .)

Jo,tack.Jag förstår att jag är frustrerande.En sömnlös,hålögd deglump,otillfredsställd,instängd,desperate housewife och så vidare...Tror mr.T har kännt av mina bitterlista-vibes lately ;-)

"Att-Ha-Barn-Tillsammans"-Livet är verkligen komplicerat.

Det är ju egentligen ett recept för disaster.

Två halvomogna,unga människor som ska bolla vardag och barn.

Jobb och pengar.

Boende och och stress.

Om det inte vore för det där underliggande neverending kärleken man känner,i allt det tragiska.

Ja då vore man nog två separerade varelser sedan längesedan.

Att dem där två små sovande trollen däruppe gör att man orkar fortsätta.

De får mig att nyktra till,i min dramaqueen-personlighet.

Men jag kämpar på.I "Älska mig själv"-träsket.

För jag tror att T tycker om mig hur jag än är.

Men det där jefla ärret alltså.Det tar sin tid,att älska,but I'm getting there.

Jag och egentiden.

"Jag är min egen lyckas smed",tänkte jag.Barnen somnade,jag rymde.La över ansvaret som ett gyllene guldkorn i Toms hand.Smet ut med skrivblocket och pengar till en kaffe.Sitter stilla.Tittar på människor,tänker på livet.Torkar varken chokladkladdig mun eller tar mig fram med dubbelvagn.Lindrar ej ett syskonbråk,mutar ej med riskaka.Läser inte barnabok,städar ej ett kök.Fuck you,bitterlistan.Här sitter jag och har egentid.Lägg det på minnet.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Lördag!

Hej fina ni,och hej helg!Har precis ätit en sen frukost,med hjälp av barnen.Alltid när jag äter samlas de som fågelungar kring min tallrik, gapar stort och sväljer.Uma verkar dela mitt sug efter oats,hon var ju trots allt little Oat i magen ;-) ...Havre och jag,alltså.Stönar av tillfredsställelse när jag äter gröt,måste ha en skål musli att tugga i mig varje kväll,and don't get me started on flapjacks.Blir tårögd.

Det ser mulet ut,men inget regn hittills.Lughan var på otroligt dåligt humör igår,så när han inte slutade sparka Uma i huvudet så åkte han upp på rummet tillslut....Runt femtiden...Och somnade för natten haha.Totalt omöjligt att väcka honom,helt utmattad stackaren.Vaknade naturligtvis kring fyrasnåret och ville ha frukost ;-)

Vi får se vad dagen har att erbjuda,städning står på schemat,men det är ju mindre kul...

Önskar Dig en fin Lördag.Peace and love and all that jazz... <3

Published with Blogger-droid v2.0.4

Vatten,ååååh vatten.

Ja,stackars lilla York är minsann översvänmat!Vatten överallt..Det var räddningsbilar hit och dit som ville köra mig och barnen genom det värsta hehe.Men nej,nej."I'm a heeeero on a nappy mission" sa jag,å så plöjde vi igenom skiten.Blöjor ska köpas,blöjor köptes.Nu har båda barnen promenerat,slagits,läst bok,bajsat,ätit pizza,och nu chillar vi.Lughán vägrade regnkläder och gummistövlar,och ibland orkar jag inte ta kampen.Så jag sa:"Okej,fine"..Efter bara ett par meter hade han hoppat järnet i en pöl fylld av gyttja och vadat i vatten upp till knäna..Då tittade han på mig och sa "Lughán blöt,mamma gå hem,hämta wipe"...Våtservett alltså.Nejdu lilla gubben,nu får du allt gå omkring med blöta brallor,sa jag.Så fortsatte vi gå ;-)..Grym mamma :D

Uma är lite tröttisgalen,men vägrar att sova.Försöker droga henne med varm mjölk,i förhoppningen om att hon ska somna,men det blir nog inte så...Det är en dokumentär som jag vill se,men det får vänta till ikväll.

Glömde köpa "bakingridienser"

Det har varit himla dåligt med kommentarer här ett tag och jag vet varför:1)För att jag suger på att uppdatera.Att ha blogg kräver egentligen att man ska vara en lojal bloggare som ser till att uppdatera,med bilder och så.Så att man som läsare får förtroende för den som skriver.Och jag är ju inte så bra på sådana där saker.Skriver när det faller sig in/när jag har tid.Anledning nr.2)För att jag är urusel på att svara!Det ekar ju liksom tomt om folk tar sig tid att skriva en rad och så får man inget svar.Jag blir så himla låst när folk visar uppskattning.Säger någon "Åh vad fint"-så blir jag starstruck och förstummad och förlammad.Och får prestationsångest..Ni vet jag lever ju ett väldigt isolerat liv så jag vet inte hur man kommunicerar längre hehe.Men jag ska bli bättre.Skriv en rad och säg hej om ni har tid någon gång,så svarar jag! :) Kram!

Bitterhetens nya höjder.

Ja herregud.Igår var ingen bra dag.Eller,egentligen var den helt okej,men någonstans där i mitten runt lunchtid så bara:Gaaaaaah.Messade lite med mamma och sa typ:"Buhuuu,jag håller på att bli bitter mamma.Min största rädsla"-Hon sa "Åh,detta ständiga jämförandet över nätet"..Tyckte det var intressant,blev stingslig.Satt och funderade ett tag.Folk brukar ju säga det "Sluta jämföra dig Nora".Och det roliga i kråksången är ju att jag INTE är en person som jämför mig.Jag var nog väldigt mycket så när jag var yngre,så jag har redan gått igenom den processen.Ömsat skinn och kommit ut på andra sidan.Att INTE jämföra sig.Det är ju så jag är.Jag kan absolut inspireras och jag har ett väldigt stort människointresse,som jag kan debattera kring.Men jag jämför mig sällan så att jag blir ledsen.Mitt liv är ju mitt och så vidare.

MEN.Nu på senaste tiden har jag faktiskt kännt mig lite bitter på vissa saker.Riktigt omogna saker som vanligtvis inte rör mig ryggen.Men känner man sig bitter så gör man,och då är det lika bra att dra ut spökena ur garderoben och får ur sig det.Troll pallar ju inte solljus,så jag tänkte att,låt oss stråla ihjäl bitterheten med lite strålkastare ;-)

Noras bitter/irritationslista:(OBS,känner inte alltid såhär,oftast inte.Mycket är omoget som sagt,så bare with me.)

-Folk som har lätta förlossningar

-Folk som kommer hem från BB på dag två och säger "Nu är vi äntligen hemma"

-De som hade epidural under förlossningen och claimar att
 "Den hade gått ur kroppen när jag krystade" 

-Naiva människor.


-De som blir "omhändertagna" under sin graviditet,ba:"en weekend på spa/hotell"..

-De som har ungen i dagis från ett år.

-De som inte är hemma med det äldre syskonet om de får en ny bebis tätt.

-De som har fina magar efter de fått barn (Jag har både rynkig hud,delad magmuskel,snittärr och bristningar...)

-De som har snygga tuttar

-De som inte har ont i kroppen hela tiden

- De som har stöd och hjälp i form av familj och vänner.

-De som har barn som sitter stilla i vagnen

-De som har tid att styla sig själv på mornarna

-De som har pengar att köpa kläder till sig själva

-De som har tid att träna

-De som kan gå på en date med sin pojkvän

-De som har en kärleksfull svärfamilj som finns där och uppskattar ens barn  ;-)

-De som kan äta vad som helst och fortfarande vara smala

-De som har vänner

-De som har barn som inte bråkar 24/7

-De som har barn som inte konstant suger en på huden,heeeela tiden.Oavbrutet snuttande på halsen och bärande på skirkande barn.

-De som har ett tryggt boende.

-De som har stöd och hjälp från sin mamma heeeela tiden.

-De som kan gå till en frisör.

-De som har städhjälp

-De som jobbar och har sina barn på dagis och säger att "de vet allt om föräldraskap"

-De som har egentid

-De som ligger i sängen en hel natt och tittar på dvd

-De som har tid att blogga utan barn som hänger en i svansen hela tiden ;-))))
(Japp,i detta nu skriker båda och slår mig :D)

-De ensamstående som påstår att vi i relationer har det såååå lätt.Well,min kille jobbar hela tiden och vi har fortfarande inga pengar.Så jag har NOLL sällskap,varje dag.Plus en relation att ta hand om.

-De som kan åka på semester med hela familjen..

-De som har en man fri från barndomstrauman och som inte är egen företagare ;-)

-De som har tid och pengar att gå i terapi och bearbeta sin bitter/irritationslista :D

(OBS!Detta är som sagt en bitterlista)

Puuuuh.Nu känns det så mycket bättre hahaha! Kärleken strömmar ånyo i min lille kropp ;-)

Fyfan vilken lista.Usch,och ner i papperskorge med dig,ditt fula troll.

Jag ÄR tacksam och lycklig över mitt liv,varje dag :) Tror mest att det har att göra med regn,brist på sällskap och hormoner.Längtar tills mamma kommer hit den 23 maj. <3

Nu ska jag ut i regnet med barnen,kanske baka någonting!Brukar alltid känna mig lite stel i kroppen och sinnet när jag:

.Inte har bloggat på ett tag
-Inte har bakat på ett tag
-Inte haft sex på ett tag
-Inte druckit kaffe på ett tag
-Inte gått på promenad på ett tag
-Inte målat på ett tag..

Så.Promenad it is.Må tantrumen lysa med sin frånvaron så att denna mamma slipper höra på mer.Har så fruktansvärt ont i huvuuudeet av allt förbaskande bankande.Sluta banka,skrika.Klappa er lilla mamma på huvudet och pussa mig.Ge mig champagne och praliner,köp mig nya kläder,torka min rumpa när jag har bajsat och kör runt mig i en dubbelvagn ;-)

Kram!

Stilla Torsdag.

Regnet har fortsatt även idag,så vi får ta en lugn dag.Är så sugen på att ta en långpromenad,men kottarna de små samarbetar inte.Mycket gnäll och gnissel idag.Uma har somnat på mitt bröst.Varm och svettig.Hon sover inte så ofta dagtid längre,men de vaknar runt 5-5.30 om mornarna för tillfället,så det blir fröken trötter iallafall.Hade tänkt klocka in sovstunden i samband med vagn och promenad,men icke.Hon somnade på höften när jag höll på att förbereda kvällens mat.Grönsakssoppa av de sista,ledna små grönsakerna i kylen.Får bli regnkläder och trädgård om Lughán får myror i brallan senare.

Börjar bli kissnödig.Blir alltid kissnödig när Uma somnar på mig haha.Slår aldrig fel ;-)..

 Blir nog ett par koppar sådana här idag..Inte lika fancy dock.

Hoppas vädret är finare hos Dig! <3 Kram.

It is ok to be stuck, to feel torn, to be in a sort of ''hold'' ~ There is often a shedding of old and birthing of new bubbling in these difficult places. Be brave enough to sit with yourself here

Godkväll! :) Har sällskap av en liten fröken rumpnisse som inte vill sova.Kryper omkring i sin jordgubbepyjamas och pillar på saker och ting.Hänger i mitt knä,drar mig i tuttarna.Att sluta amma har verkligen gått över förväntan.I tisdags är det tre veckor sedan och hon sover numera hela nätter.Somnar sent och vaknar tidigt,gnyr och gnäller och rumsterar runt en del i sömnen,men efter att hon lagts tillrätta med en ryggsmekning och gosetäcket runt sin knubbiga lilla kropp,så chillar hon resten.Hurra!May it last,oh baby.Det är lite upp och ner,vissa dagar är bättre än andra.Balansgången med två små barn hemma som går igenom sina egna,individuella små(stora) resor är både utmanande och magiskt.Jag tror att jag har svårt att tygla min impulsivitet.Jag är nog i grund och botten en väldigt känslopumpande,bubblande boll av energi och entusiasm.Inte nödvändigtvis glättig,men ganska galen ;-) När jag vill något så vill jag det NU,och så gör jag det NU.Driver saker igenom på nolltid,med världens kraft.Korta passioner som slocknar efter ett tag.På gott och ont.Bytte skola fem gånger under gymnasiet.Drog hit och dit,strövade fritt.Minns att jag bojkottade hela det stereotypiska skolsystemet,ville helst sitta hos lammen och skriva poesi.Känna livet.Inget mer än så.Finge jag bara leva för en sekund,må det bli på ett dansgolv någonstans i skimrande ljus som blinkar och allt ba glider i slow mo,och i mitten av allt,i ruset står du och jag,han och hon och vi är ett.

Att sväva på ett dansgolv.Att känna livet,då,precis just nu.Med hjärtat ditt i min hand och hud mot hud.

Idag känner jag livet via barnen.Den där millisekunden av total livsberusning och the high life sker i skratten,i de små sakerna de gör.I beröringen av dem,i alla små utvecklingssteg.Livet genom deras ögon och minnena från min egen barndom.

Men jag kan ju inte precis springa längre.Kan inte blåsa som en fjunig fjäder för vinden.

Men jag fortsätter ju virvla,ändå.

Tumla upp och ner,inom mig.Hit och dit och tankebanor som ibland är bra,ibland mindre bra.

Ibland MÅSTE jag måla.NU.Eller skriva.Då blir det jobbigt.Det ska mycket till för att tämja min impulsiva sida.Samma med sexualitet tror jag nog.NU behöver jag sex,sen får det bli öken ett tag,om jag inte är sugen.Om jag inte har lust.

Lust.Att ha lust.Lust till livet,lust i allmänhet.Att ha lust att ta chanser,lust att prova på nya saker,lust att våga säga "Ja!"

Tänkte på det.Ironin i det faktum att många,som pratar med mig om mina förlossningsupplevelser,frågar/spekulerar vilt angående om mina "begränsningar" kanske har att göra med rädsla.Rädsla blockerar nämligen.Ironiskt eftersom att jag är en sådan "Ja,till livet!" människa.Det har aldrig spelat någon roll hur skit min tillvaro har varit,det är livet liksom.Jag har välkomnat livet med allt vad det innebär,så jävla skevt är det,livet.Men underbart.

Jag har ingen rädsla i mig.Eftersom att jag är "beyond"..Som gubben i koncentrationslägret som de svalt och torterade.Han sa "Ta vad ni vill,gör vad ni vill med mig,men ni tar aldrig min frihet"...

Vi är fria.Och helt unika,var och en av oss.Det är en kittlande känsla,storheten i att vara fri.

Ibland undrar jag,om man får så mycket av den "svåra" biten som man klarar av.Just för att jag INTE är rädd,maxas utmaningen.Redan långt innan jag fick barn var jag sugen på att föda.Jag har alltid velat bära barn och föda dem.Jag tycker att min resa är ashäftig.Undrar verkligen vart den för mig.Jag är inte rädd.Nyfiken,sorgsen ibland,men aldrig rädd.Det bildas som ett vakuum mellan mig och andra människor,och det "tomrummet" har jag fått lära känna och vänja mig vid.Hej du gråa elefant som står i vägen för mig och min omvärld,ska vi bli vänner nu?Är det det som är meningen?Jag har alltid haft lätt för att kommunicera med människor,nu sätts jag på prov.Jag har alltid haft lätt för att älska och förlåta,nu sätts jag på prov.Jag har alltid varit en passionerad människa med en kraft utan dess like,nu sätts jag på prov.Jag har alltid velat få saker gjorda NU.Nu ska jag föda barn,bannmig!!NU,sa jag.Kom an bara,ut ur fittan ska du unge!!!!!!...Jag trodde att det fungerade så.Jag klarar ju vad som helst.JA,just det.Jag klarar ju vad som helst.Jag är en överlevare.Just därför fick jag mina erfarenheter.Ur askan i elden,som en phoenix fågel.Jag vet att det blir som jag vill ha det en vacker dag.Resan dit är bara längre än för de flesta.I never said it was going to be easy,just that it was going to be worth it.

Hela mitt jag har sätts på prov.Inte konstigt att det knakar i fogarna och att det viner i öronen,och hjärtat vibrerar som en kolibris vingslag.Hej,vad det gungar på stormens hav.Livet brusar i mig och kittlar mina tårkanaler.Dansar tango med mitt hjärta.Gråten mitt i skrattet och vice versa.En sjöman älskar havets våg,och jag är mitt livs kapten.Vilket fartyg jag styr!Så länge skutan kan gå,så länge hjärtan kan slå.

Min sanning är nämligen levd.Inga illusioner.Jag följer alltid min innersta instinkt,lyssnar alltid till kroppen.Mina barn behövde räddas.Min kropp var en husbrand.Elden var lös.Det var så varmt,så varmt,lågorna var intensiva.Dödande i slutändan.Det är min innersta resa.Den jag bär på.

Jag tror att det kan vara det som förvirrar ibland.En förlossning är som en labyrinth.Man går,och går och går,man ser inte slutet.Kommer slutet någonsin..Man känner sig tröstlös ibland,värkar som avtar..Labyrinthen ser likadan ut,har jag inte varit här förut?Det ser precis likadant ut här som det gjorde för flera timmar sedan!?(Fortfarande på x antal cm öppen)Kärnan nås tillslut,barnet föds!Sen ska du ut igen,gå och gå och bearbeta förlossningen,kroppen ska återhämtas.Man måste ha tillit åt det faktum att man finner sin väg ut igen.Ut ur förlossningslabyrinthen.Om man är rädd,rädd för att aldrig se slutet,"kärnan" eller födelsen..Då kan man blockeras sägs det.Ett kejsarsnitt sker.Brak.Man kan inte ens linka ut ur labyrinthen,inget avslut kommer.Du drabbas troligen av depression.Om nu detta med labyrinthen är sant,då ska ni få veta vilken person jag är i detta.Tänk er en havande kvinna som vankar i den här labyrinthen,modet på topp,hjärnan på ett positivt mindset och hjärtat öppet.Hela mitt jag skriker "JA",hela jag är ett med detta barn.Livmodern som pumpar och jag går och jag går och jag går.Jag vet att slutet kommer Jag vet att jag har kraft och ork,jag tvivlar aldrig.Jag är hon som på sluttampen springer på mina ben,med magen i vädret,tuttarna slängandes.Armarna upp i luften,hurraaaaaaaaa,vad jag älskar att föda baaaaarn,I'm made to do this!!!!Jo.Det är sant.Jag ÄR hon.

Förvirringen är total.Men låt mig gå tillbaka till kärnan och påminna alla om vad "naturlig födelse" betyder.Folk tror att en "naturlig förlossning" äger rum hemma,utan komplikationer.Men en "naturlig förlossning" börjar i huvudet.Med dig själv.Din relation till den egna kroppen och sinnet.Hjärta,hjärna,kropp.Sedan så är det så att vissa säger "Med hjälp av vissa saker,att vara hemma,föda utan smärtlindring,rätt attityd,ett aktivt förlossningsarbete,kunskap o.s.v så kommer du att lyckas"...Nu är det så,att den typen av förhållningssätt egentligen är väldigt ytligt.För det som är naturligt på riktigt,the true essence of natural birthing is:Birth is a mystery.

"Looking at birth as Mystery, rather than controllable event, allows us to move beyond the limits of our egos."

Där har du den magiska meningen.Det är INTE ett "controllable event",och man kan INTE lägga över hela ansvaret på kvinnan.Det går inte.Det är ointelligent och felaktigt.Det är där vissa "föda barn naturligt via muffen är det enda rätta"-folk missar målet så totalt.De påstår nämligen att:"Via all rätt kunskap som leder fram till sanningen,kommer du att kunna föda barn framgångrikt".Som om det vore en prestation.Typ:"Pluggar du tillräckligt inför provet så kommer du få alla rätt"..Förlossningar fungerar inte så....De  säger och gör precis det man INTE ska göra.Intellektualisera födandet.Att föda barn sker "inom dig"..Du kan inte läsa dig till hur det kommer att bli.Det är felaktigt.Du kan förbereda dig,men du kan inte veta.Att ha en "naturlig inställning" till en förlossning är jättebra på alla sätt och vis.Eller,ett instinktivt förberedande,skulle jag nog vilja säga.Det maxar nämligen chanserna att du får en fin upplevelse.Att du tror på dig själv,att du litar på processen.För processen är normal,ändra fram tills dess att den inte är normal längre.Och då dog man förr.Jag är som sagt en väldigt instinktiv person,och hade jag varit själv i naturen hade jag nog lagt mig någonstans för att dö.Dragit mig undan och dött.Så "naturlig" är naturen.Rå och kall ibland.Magisk mest,men inte bara.En förlossning är inte en tillrättalagd bild av en gudinna med långt,lockigt hår med ett ljuvt,mjukt sköte och perfekta "amma-vänliga"-meloner som gnyr a la porrfilm medan hon njutningsfullt krystar ut sitt lilla jesusbarn likt en tvål.Välkomnas av fadern med stånd.Stånd över denne gudinna som har fött deras gemensamma lilla jesusbarn..."ÅÅåååh,vilken perfekt förlossning,åååh vad vacker och magiskt..."..Det är inte så det går till.Dock är det en redig hormoncocktail inblandat i groggen,så det är självklart en religiös upplevelse,när ungen väl är ute.Kroppens lättnad,hormonpåslag,ryggdunk från barnmorskor och ett alldeles nytt liv som tittar upp med sina tindrande ögon."Halleluja!Jag gjorde det,jag födde som en gudinna!!"...(Minnet är kort,när det gäller barnafödande.Naturen är designad så.Jag minns t.e.x inte förlossningens mest intensiva fas,hur tufft det var då,medan kirurgiska smärtan efteråt förnimmer jag glasklart bara jag sluter ögonen.De flesta förlossningsgudinnor glömmer fort att det var ett tag de faktiskt tvivlade.Att det var en stund de kände "jag klarar inte detta"...Att det var en stund de kände "Aldrig mera föda barn"...Att det var en stund de skrek för kung och fosterland,"ta bara uuuut ungjäveln nu"...Det glömmer de så fort barnet ifråga är fött..."Det där gjorde jag väl bra?"..."Ja,det gjorde du!"...."Och varför fungerar det inte för andra då?Om det fungerade för mig?Är jag helt enkelt upplyft i mitt perfekta födande?Jag är nog någon slags modern Jungfru Maria.God bless resten,de som födde via k-snitt och sugisklockis,korkade individer.."....

Jag tror att jag som person aldrig kommer att vara "perfekt".jag kommer nog alltid att vara impulsiva,crazy me.Med en relativt misshandlad ung kropp och en gammal själ.Men skrattar gör jag alltid.För alltid.Skulle jag måla mitt hjärta,så som jag tror att det ser ut,skulle det inte vara ett perfekt,jämnrött gullehjärta.med mjuka,symmetriska former.Men det skulle nog vara lite all over the place.Det rödaste röda och svärta och sot.Och ärr.Och vilt.Men det vet vi ju alla.Att vild är vacker ;-).

Tiden rinner genom mina fingrar!

Hej på er godingar.Livet pågår,hela tiden.Rutinerna klockas och dagarna försvinner i ett nafs.Redan över en vecka sedan sist?Jahapp.Verkar inte bättre.Blir ni någonsin fundersamma så ta er en titt på Instagram "NAldenBeauty"-där finns nog de flesta ledtrådar till om jag är vid liv eller ej,hehe.Här regnar det en hel massa...Det bara regnar,och regnar och regnar.Trött.Barnen är också trötta efter en morgon av lek på skolan.Jag är mör i lederna efter powerwalken dit och hem....Vi hade en så fin helg!Skönt att ha Tom hemma både lördag och söndag.Vi stack iväg med barnen till ett naturområde här i närheten,skog och så.Inga hundar.Det var fint.Jag ska skriva mer ikväll.Lovar :) Prata lite.Just nu har Uma dragit ut varenda våtservett i hela förpackningen,och Lughán bullrar uppe på sitt rum.Förvisad upp dit av hans grymma moder efter ett trippeltantrum a la skitunge ;-)...Kram,kram,kram! <3

OBS!Av någon anledning fungerar inte mobilbloggningen för tilfället,tror att det kan vara därför det är så jefla öken härinne.Jag hjärta mobilbloggning. Får snacka med Tom,teknik-nissen i huset och se vad han har att säga!Heeeeeelp meeeeee.Som Lughán brukar säga.

Hej!

Nu ska jag hoppa i säng!Ska bara hänga en sista tvätt och fundera över vad som kommer ske imorgon,barn som ska fixas och sättas i vagn för att tas till toddlergroup.Det tar en timme att gå med rask takt med dubbelvagnen.Varje onsdag.Tänker att barnen hinner slå varandra mycket på den timmen,hehe.

Är så trött så att jag snart droppar,men blir lätt sittande med rumpan fastklistrad..

Ska kolla värdena hos doktorn.När jag får tid.Drar ju med mig min halva dagisgrupp vart jag än går,så får hoppas att jag får tid på nedervåningen hos läkaren,så att jag slipper ta ut alla barnen,uppför trappan.Måste börja ta hand om mig själv,och blodvärdena får bli grunden.Det här med blåmärkena...Lämnar inget åt slumpen nu när saker är som dem är..
Existensiell ångest har levt loppan i min kropp igår och idag.Breivikrättegången sätter sina spår,även hos en lonely swede like me.

Kan inte koppla det.Höra hans röst och se att han är en människa.Man vill så gärna bara säga att han är ett monster,att han är sjuk och så.Att han bara är en mad man.

Men han är en människa,som du,som jag.

Och alla människor är människor.

Jag var en läsare av Synne Roynelands blogg,innan hon omkom på Utoya.
Halkade in där någon gång under förra året och fastnade.

Tog ett litet tag att koppla,att hon var hon som var där som dog.

När man läste hennes blogg bara några dagar innan,hon pratade om vad hon skulle göra till hösten.Hon hade kärlek på norska,tatuerat på underarmen.Det minns jag så tydligt då jag själv ville ha,på samma ställe,"du och jag är miraklet"..Thomas Di Leva's.

Det konstiga med skrift,är ju att man möts i nuet,även om texten är skriven längesedan.Läser jag Jane Austen så är jag ju DÄR.Där och då.

Jag undviker därmed mitt eget taffliga bloggarkiv.Läser jag är jag där.Och det är mycket som jag inte vill återuppleva.Come again om 20 år liksom.så kan jag förfasas över mina omogna små outbursts på ett behagligt,*förlåtande* avstånd hehe ;-)

Det är det jag tycker mycket om med bloggar,att det inte finns någon mall.Man skriver med sitt eget språk,med stavfel och små egenheter.Tycker mycket om att lära känna människor så.Känner mig som en blind person som låter fingertopparna smeka en människas ansikte,känna in varje liten rynka och utbuktning.Jag känenr dig,jag ser dig och uppskattar dig och älskar dig precis som du är.Intimt,kanske är rätta ordet...Små själbitar av dig,som ett färgglatt strössel,flimrar förbi.Faller lätt mot vita bakgrunden.
Jag läser dina ord,Synne.

Vi är många som läste dina ord.Väldigt levande är du,i allra högsta grad.

Tänker att.Om en fågel viskade i ditt öra att:"Om en vecka dör du"...-"Du blir skjuten."

Åk inte.

Nej,det känns verkligen förjävligt rent ut sagt...

Sedan såg jag klippet om 40åriga skådespelerskan med ALS som långsamt tynar bort,med en treårig son.

Sedan läste jag artikeln om att Jenny Olsson,före detta *superlångskidåkare* har dött i cancer 32 år,efterlämnar sig en man...Och en son på 2 år..

Vill falla samman i en liten pöl av gråt och skak och ilska.

Men jag vet att det får vara så.Att man får vara ledsen för sånt som är "utanför" sin egna bubbla ibland.

Kärleken är störst,alltid.

Måndag och skrik.

Hej fina ni! <3

Vet inte vad det är med Uma alltså.Eller.Hon är alltid så här,men vissa dagar har jag väl mer eller mindre energi för det.Och den dåliga ryggen hjälper inte tålamodet.

Skrik,skrik,skrik och kläng,kläng,kläng.

Hysteriskt skrikandes alltså.Och Lughán trashar stället som vanligt.

Håhåjaja.

Får alltid shoppingsug nör det är jobbigt haha.Önskar mig cash så att jag kan köpa till mig lyckan ;-) Eller,iallafall ett par nya shorts,lite roliga leksaker till trädgården och så.Ciggen har ja ju totalt slutat med,så det är ju bra.Önskar bara att jag hade gängat ihop mig med en rik man hehe.

Dagliga rutinen med parkhäng på förmiddagen skrotades idag då vi fick besök av vår healthvisitor,det är en person som checkar så att alla i familjen mår bra i sig själva..Hon håller mig uppdaterad på aktiviteter och nya grupper som uppstått som man kan gå till.

Med L's svårigheter är det mycket att ta hänsyn till.

Nej,nu skriks det igen,så måset kila.Lunch och sedan ut,ut,ut.Måste ha luft.

Stor kram! <3

You are life.

''You are Life passing through your body, passing through your mind, passing through your soul. Once you find that out, not with logic, not with the intellect, but because you can feel that Life - you find out that you are the force that makes the flowers open and close, that makes the hummingbird fly from flower to flower. You find out that you are in every tree, and you are in every animal, vegetable, and rock. You are that force that moves the wind and breathes through your body. The whole universe is a living being that is moved by that force, and that is what you are. You are Life.'


Godkväll kära ni!
Jag är så sömnig.Sitter och väntar på en tvättmaskin som ska skaka klart där ute i köket,alla sover.Idag tog vi äntligen av ena sidan på Lugháns spjälsäng,det har varit hans trygga borg tills nu,han har totalvägrat helt.Men idag gick det äntligen."Sängen trasig!?"Frågade han försiktigt och ledset,men sorgen utbyttes snart mot glädje när han insåg att man både kunde leka med bilar där nu,och gosa med mamma,läsa bok.

Jag brukade krypa ner hos honom innan också,förstås.
Krypa ner hos varm tvååring och prata om dagen som har gått.
Få stunder finare i livet.

Nu kan han gå upp själv på mornarna och komma in till oss,eller leka med sina bilar.
Hans rum blir mer och mer viktigt för honom,han brukar fråga om han får gå upp själv och leka,så försvinner han upp för trappan,stänger grinden och säger "Komemr snart"..Så smyger jag upp och kikar vad han gör,då sitter han oftast i sin lilla stol och bläddrar i en bok.Sin bok.

SKönt för honom att komma ifrån lillasyster lite.
Skönt för lillasyster.
Skönt för mig.

De bråkar så sjukt mycket,och Lughán slår dövörat till när det gäller tillsägningar angående slag/spark/bit/klös/attack o.s.v..Uma ger igen,ger sig in i leken,utmanar och irriterar.
Men hon är så mycket mindre,så skadan blir ju större.
Ingenting fungerar.
Att ha dem i vagn bredvid varandra är med andra ord en m.a.r.d.r.ö.m..
Håhåjaja,en mammas värld.

Jag har haft en så himla fin dag idag iallafall :).Heliga Söndag.
Mys med familjen.Bakat och lekt.Bara varit.Skrattat,busat,byggt koja.
Varit himla kär i både man och barn.(Ovanligt!!!! ;-))

Extra fin dag var det nog,då gårdagen var så skit,haha.
Jag var bara så otroligt sliten igår.Tom jobbade och jag var bitter.Ryggen värkte sönder och båda barnen var övertrötta,men vägrade ha vilatund.Uma sover inte om dagarna längre,inte med mig iallafall.Så det kan bli lite knas när hon blir övertrött sådär,det betyder att konstant bära,bära,bära.Och min rygg har sagt stopp tillslut.
Drömmer av att bli masserad och bankad på som en mör köttbit hehe.

Thailändsk fotmassage,att ha en person som står på en med sina fötter och trycker till,mosar hela den krassa kroppen.Moooos.Knäcka ben tillrätta,leder som knarrar.

Jag är så risig alltså.Ryggar till när jag ser mig själv i spegeln,blek som fan.Känns som jag ser mig själv utfrån på det mest underliga vis."Hej,hej krakel spektakel i spegeln".

Får blåmärken så himla lätt.

Bar tungt idag och fick stort,svullet blåmärke på övre smalben,suck.
Tom kommenterar ständigt.Att han är orolig och så,över blåmärkena.
Lughán är oerhört fysisk,så jag antar att det är det!?

Pratas Child Abuse,när det egentligen är Parent Abuse liksom!?
Hehe.

Vet att det kan vara ett tecken på leukemi,men det är nog bara paranoian som tar över.

Trött å höngig och glåmig och med värk i hela kroppen.
Kom sommar och sol!

Igår när jag drog med mig skrikande Lughán hem från parken,stannade en bil till,hon som körde sa;"Ursäkta,vet du var SPA't "Senses" ligger någonstans!?
Ja,det skulle nämligen igga på Clifton Green sa dem!"..

Jag:"Nej,Sorry."

Hon ba:"Men,om du bor i närheten så måste du väl säkerligen veta vart det ligger någonstans!?"

Båda barnen skriker i vagnen.

Det är DÅ,go' vänner,som bitterheten slår till haha.Jag ba:
"Nej,jag har absolut ingen aning,då jag är heltidsmamma till två små barn.
Varken tid eller pengar till sådant."

"Jahaaa,I see",sa hon.

Och så körde hon iväg.

Nej,nu!Nu ska jag vänta ut den där maskinen,sen ska jag tvätta ansiktet och krypa ner i mjuka duntäcket bredvid varm Tom.Ta fram mobben och hänga på Tumblr en stund,men sen ska jag snarka.Vila ryggen.Ladda nya veckan.Nu kör verksamheten igång igen här,så toddler group på Onsdag blir det iallafall.

Bilderna är från dansfesten som uppstår när barnen lyssnar på The Waterboys.
"Church not made with hands",heter låten.
Umas favorit,precis som storebrors ;-) Åh älskade ni.

Visst ser man hur hela livet drar igenom den där lilla gestalten?Färil,fjäril.



Godnatt!

Och mitt ljus är du.På denna jorderund

"Om du tänker dej den skogsväg vi
vandrar ibland
Vik vid stigen, ner till vattnet
Din hand är i min hand
Det sägs att långt
där nere i djupet
På botten av den sjön
Finns en silverskatt som glimmar
Och den är din i natt, så slumra
in och dröm"

Hej fina ni.

Jag har så mycket inom mig,så mycket att skriva om,så mycket att bearbeta och fundera över.Jag har målat hela kvällen,vilket gör mig mycket gott,men nu skakar jag som ett löv att trötthet.När Tom kommer hem från jobbet är jag alltid så himla frusen och ynklig.Som en mjuk spagetti känner jag mig,dränerad på allt blod.Måste ideligen sätta huvudet mellan knäna så att jag inte svimmar.Snurr,snurr i bollen.Älskar att mina fingrar är täckta av duvblå färg,förresten.Knapprar på tangenterna.Känner ro.

Jag och Tom har pratat länge ikväll.Om situationen som är.Om vår älskade son.Jag har länge,länge haft på känn att något inte står rätt till.och mina farhågor är besannade,och det stärker min tes om instinkten.Det är väl för privat att skriva om,antar jag.Men bloggen är ju min dagbok ibland,där jag borde kunna skriva vad som händer,hur jag känner mig och så.

Jaja.Utmaningen iallafall.Föräldraskapet.Visualiserar målbilder och struktur.Orka kämpa,orka sträva mot ljuset som lilla maskrosen i asfalten.Ur sprickan växer jag.

Jag har fått måla.

Folk brukar säga det,fråga "Målar du!?"

När jag får möjlighet till det.Inte för att visa mina alster för någon,jag gör det ju för att överleva.
Kreativiteten är min syrgasmask när den egna andningen blir för tung.
Jag är ingen konstnär,eller så.Bara måste ha det för att kunna andas.
Som en fisk på strand,flämtar efter luft.Eller en apa i en alldeles för liten bur.


Mitt ego har verkligen fått sig en boost sedan amningen nådde sitt slut.(Blondinbella,be proud sister!!)Och tur är väl det,annars hade jag nog aldrig pallat att sluta.De positiva punkterna överväger de negativa,och då blir allt så himla värt i slutändan.Det känns gott och skönt.Bara lite sorgligt.Men inget jag ångrar iallafall,bra bra...Egoboosten har kommit i form av t.ex måleriet.Jag har alltså inte målat på över 15 månader.Inte för att jag målade mycket under tiden jag bara hade Lughán heller,men ändå.Jag hade iallafall en större möjlighet till att göra det då,även om man inte hade vett nog att inse lyxen av att bara ha ett barn när man bara hade ett barn. ;-)

(Det är en av människans största svagheter;
Omförmågan att inte sakna kossan förn's båset är tomt,liksom.)

Det har ju varit jag,och enbart jag som har tagit alla kvällar och nätter.
Nu behöver jag inte rusa upp och ner som en galning hela kvällarna längre.
Hon sover.
Och vaknar hon tar Tom det.

Så nu har jag fått måla.

När föräldraskapet är oerhört utmanande,så vill jag rekommendera att man försöker nära sin själ.Det är ett stort missförstånd att "egentid" skulle vara ett fult ord och något man inte behöver som mamma.

Egentid i min värld betyder;
En tid som är nödvändig för alla människor,för att orka med.För att orka vara den person/förälder man vill vara,för att må bra.Då man laddar upp sina slitna själsbatterier med den allra mest gyllene energin.
Och denna energi och uppladdning är personlig och unik,från person till person.
Vissa dricker kaffe,
andra går ut med hunden,
någon vilar lite,
en annan bakar,
kanske en fika på stan,med sig själv,eller med en vän.

Jag målar eller skriver.
Jag skulle kunna köra på utan kreativ injektion,men då vet jag att jag blir en mycket ledsen,puttrande motor som går på tomgång helt.
Kreativ mamma betyder happy mamma.

Happy mamma betyder,förhoppningsvis,lyckligare kiddos.

Mitt liv är ett väldigt ensamt liv,så det gäller att ta tag i guldkorna.Ibland får disken vänta.

Och imorgon när saker blir kämpiga,så lever färgerna och hoppet inom mig.
Att igår fick jag iallafall måla ostört i en timme.

Älskade Lughán.

Det är kämpigt nu,jag vet det.
Jag vet att du vet att jag vet.
Jag vet att du är förvirrad.
Jag hoppas att du vet att jag gör det allra bästa jag kan,
även när jag missar målet ibland och studsar hårt mot otillräcklighetens hårda,kalla botten.

Jag landar inte där,jag studsar bara.Studsar tillbaka med nya krafter för att hjälpa dig.
För att hjälpa oss.Aldrig någonsin lämnar jag,alltid finns jag här.

Och du.

Så väldigt genomskinlig och grå blir jag,utan dina andetag.
Och utan dina luft i mina lungor,finns jag ej mer.



Min baby boy,min Lughán.

God morgon!

Visst är det onsdag idag?Nu när måndagen var röd känns det lite vimmelkantigt,har ingen koll.Har satt i mig en portion gröt och funderar över vad denna dag må ha väntande i sitt sköte(hehe)Gårdagen var hektisk,och det känns i kroppen i dag.Ryggen strejkar och lederna knarrar.Barnen hamnade i slagsmål i dubbelvagnen igår,mitt i en hagelstorm,så jag fick släpa fullastad vagn plus 17kilos lulle i,plus umabelle på armen.Ujujuj.Uma skrattade hysteriskt när de ilskna små iskornen studsade henne i ansiktet.Galen fis.Sedan bakade jag,underbar kaka!Uma sov aldrig någonting igår under dagen,så hon slocknade redan vid halv åttatiden.Så jag fick målartid :) Så sköööönt.Vi får se vad vi hittar på idag..Nu ska bajsblöja på den stora bytas.Puss.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Grå Måndag,men en fin sådan :)

Hej!

Sista dagen av påskledigheten för Tom,han har ju varit ledig både Fredag,Lördag och Söndag..Ovanligt!!Vanligtvis brukar han ju jobba sex dagar i veckan,så det har varit skönt.Men,tycker faktiskt att det ska bli skönt med lite vanliga rutiner igen,brukar av någon outgrundlig anledning få mer gjort när han är borta från hemmet ;-) Ut och jobba med dig,karlslok!

Vi har varit på köpa-blöjor-färd,och jag har köpt ett stort canvas som jag hoppas få möjlighet att vara kreativ med..Någon kväll i den närmaste framtiden.Tredje natten i rad som Uma sover mellan nio och sex på morgonen,hurra!

Hon vaknar till och kastar av sig täcket,och man får bädda om henne.Men hon ammar inte och hon vill inte ha någon annan mjölk eller mat,så otroligt skönt.

Om man skulle klaga på något så skulle det väl vara den sena nattningen,kvällarna försvinner vilket innebär att när kök är stödat,vardagsrum plockat,sista laddningen tvätt upphängd,samtal med Tom avslutat,så är det inte så mycket kvar av kvällen.Och trots att jag egentligen är världens nattuggla,är klockan elva deadline för mitt sänggående om jag ska upp vid sex och kunna ta dagen med skrik och andra utmaningar.

Jag är verkligen trött.Borde inte vara det,nu när jag inte ammar längre,men tror att det i sig är en stor omställning för kroppen.Darrar och har mig.Fryser konstant.Tror även att jag har ätit alldeles för mycket choklad på senaste tiden,nu under påsk,då både magen har ballat ur totalt med krämpor och svullnad,och visst känns choklad i överflöd nästan lite "giftigt" för kroppen!?Får apont i huvudet och känner mig bakis.Men det stoppar inte en professionell chokladhetsätare som mig,inte.Nejnej ;-) Ös på,ba'!

Sen så är privatlivet kaos.Och DET om något tröttar ut en.

Men det ska man väl inte skriva om i bloggen va,haha!Blogger rules!?Antar det.

Men jag har ju inga vänner,så bloggen blir min enda.

Mitt liv är som en enda stor dokusåpa.Borde skriva bok,göra film.
Uttnyttja denna tragikomiska verklighet!

Oavsett allt,så är barnen det jag lever för,och de skänker mig så mycket glädje med sina tindrande själar,glada skratt och små upptåg de har för sig...

Bra dag,iallafall.Bra måndag.Frid i själen och lugn.Ska laga mat och bona,städa och plocka.Fundera och planera.Fundera över vad jag och barnen ska hitta på nu resten av veckan, då påskledigheten sträcker ut sig under tre veckors tid.Inga toddlergroups att gå till alltså.Får messa lite mama's och se om de vill umgås och ha playdate med mig och mina vildingar.

I may hope so.


Kärlek!

....

"Your life is a sacred journey. It's about change, growth, discovery, movement, transformation, continuously expanding your vision of what is possible, stretching your soul, learning to see clearly and deeply, listening to your intuition, taking courageous challenges at every step along the way. You are on the path… exactly where you are meant to be right now… And from here, you can only go forward, shaping your life story into a magnificent tale of triumph, of healing, of courage, of beauty, of wisdom, of power, of dignity, and of love♥ "

Ville bara säga hej!

In hit och energiboosta,mina vänner.

Påskdag idag!Härliga tider...Eeeh.Maybe not?Nej,positiv skulle jag vara,ja.

Gud vad kul!!!!! ;-)

Vi ska över till Leeds för att fira,fira med Toms syster och henne dotter.Det blir väl roligt,det.Måste försöka undvika kombinationen choklad och Lughán så mycket det går,men det blir nog svårt.

Jag och Uma är uppe och partar och har varit ett tag nu på morgonen.Lughán är också vaken men han bestämde sig för att stanna på sitt rum ett tag och läsa högt ur sin bok ;-) Skönt att höra hans malande stämma däruppe,haha,så att man vet vad han gör.Inga hvuden ner toaletten eller klättringar i bokhyllor o.s.v

Den andra vuxna personen i huset sover.

Ser ni vad jag fick igår?Kul att Tom smygfotade haha.Ska påpeka snabbt angående övre bilden att jag ej är gravid haha,men jag har IBS som utlöses kraftigt vid socker och mjölkinntag,så ni kan lista ut att choklad,that amazing holy shit,inte är så bra.IBS i kombination med en permanent delad magmuskel som släpper ur alla tarmar ur sin grotta,är inte så bra om du vill ha en platt mage,men det spelar inte så stor roll.Det jobbigaste är bara när folk tror att jag är preggo,så NEJ,det är jag ej.Basically.Och jo,jag såg en sådan där operation som jag behöver,men känenr mig fett osugen på det.När man ser dem där avskurna hudbitarna med fett under som ligger på en sådan där bricka,och ett megalångt ärr på det.Som om man inte hade fått nog av obehagliga opeationer liksom.Urk i min lilla burk.

Iallafall.Jag får väldigt sällan presenter,så när jag väl får en blir jag så in i helvete sketaglad hehe.Och får jag en BOK i present,och inte bara en bok,utan en BAKBOK,och inte bara en bakbok utan en EFTERLÄNGTAD,SUKTAD EFTER bakbok,ja då är lyckan sannerlig total ;-)

När jag hade tackat så mycket för presenten och bläddrade igenom den så gömde jag varma tårar av tacksamhet bakom bladen.Ärligt alltså.Dem bara kom.Och jag blir så himla generad över tacksamhetstårar att jag måste gömma dem hahaha...

Men nu vet ni.Den där boken fick mig att gråta av glädje ;-)

Är stendöd efter en sen kväll/natt,spenderades med IBSkrämpor i soffan,skrivandes på BTA;s FBpage och så tittade jag på BGT,och skrattade ihjäl mig.Älskar allt sådant.X-factor,Britains Got Talent,The voice etc,etc..Blir barnsligt "med" och sitter och vickar på rompan där i soffan,med världens största flin.Pinsamt,jag vet.Så jag gör det i min ensamhet.

Hoppas ni får en fin dag,nu gnäller tummeliten här bredvid.

Kram och kärleksljus!

All good things come to an end...Eller.Bäst att sluta när man är på topp.

Snorig PåskPuma..

Galen påskprins...

Hej min vän.Tack för att du tittar in.Man kan väl säga att jag har varit på ett påskbreak..Eller så kan man säga att livet kom i mellan..Eller så kan man säga att jag har varit upptagen.Med att sluta amma.Tro't eller ej.

Det gick inte till slut.Jag vill ta vara på alla fina minnen,stunder med amningen.Kommer det en tidpunkt då man inte trivs längre..Sluta då.Den tidpunkten har legat och puttrat under ytan alldeles för länge,så tillslut kom det upp.I form av moderligt psykbryt ;-)

Uma ammar mycket.Hela tiden,hela nätterna.Hon har absolut aldrig sovit en hel natt.Hon vaknar vanligtvis ca tio gånger om natten.Hon tuttar och suger och stönar och biter.Hon ammar när jag bär henne,när jag lagar mat,när vi leker,när hon ska sova,när vi badar,när vi är i trädgården,på flygplatsen,på flygplanet,på toaletten,i sängen,om natten,i lekparken,på shoppingtur,i bilstolen.

Uma.Ammar.Hela.Tiden.

Tom,denne waldorfiga,ekologiska,idealistiska,hemsnickrade,pretantiösa husfadern, har t.o.m slängt ur sig att han "HATAR AMNING OCH ATT HAN VILL ATT ETT EVENTUELLT TREDJE BARN NÅGON GÅNG I FRAMTIDEN SKA FLASKMATAS DÅ VÅR MAN/KVINNA RELATION TYP ÄR SÖNDERTRASAD EFTER ATT DETTA TROLL HAR BOTT I VÅR SÄNG OCH SUGIT,LIKT EN BLODIGEL,PÅ MINA HÄNGANDE,SLÄNGANDE GUMMITUTTAR I SJUHUNDRA ÅR OCH ATT ENOUGH IS ENOUGH"...Typ så...Fast på engelska.

(Haha,förresten,det har kommit en ny reklam i England som ska stödja amning.En bild på en kvinnas bröst,ena tutten är en bebishand placerad på,det andra bröstet pryds av kvinnans egna hand och mannens mäktiga dominanshand tryggt placerat över.Texten under ba:"You can still keep your husband satisfied and smiling even though you breasfeed"..Wtf??..Mina bröst är mina egna,och enbart mina egna.Mina val kring mina bröst gör jag enbart för min egen skull.Mina tuttar existerar ej som glädje åt min man.ATT dem glädjer min man,är en annan sak.Men det är ju upp till honom,och inte mig.Skulle det nu vara så att jag verkligen inte ville amma,skulle jag inte göra det.Mitt val att amma är i allra högsta grad ett egoistiskt val,som de flesta val i det egna livet SKA vara.Amning kändes naturligt för mig,det har det alltid gjort.Och tiden efter Lughán,då amningen egentligen var helt omöjlig.Jag hade variga,öppna sår,mjölkstockning och svampinfektion i bröstvävnad.Jag var fullpumpad med droger,däckad i en sjukhussäng med slangar hit och dit,ett infekterat operationsärr med slangar som dränerade ur vätska från magen.Kateter.Jag kämpade på ändå.För att JAG ville.Men jag blev alltid aggro när barnmorskor sa att "Ja ååååh vilken duktig mamma du är som ammar"..NEJ,jag är ingen "duktig" mamma.Sluta göra så mycket dramatik kring amningen.Sluta lyfta kvinnor som gör det till skyarna.Sluta se det som något äckligt eller konstigt.You do it or you don't.Och jag skulle aldrig i hela livet anklaga någon annan för sämre band mellan mor och barn,för att denne inte ammat??Den ENDA relationen jag vet någonting om,är relationen mellan mig och min son/dotter..I do not CARE about others or what other people think or do or personal choices they make for themselves!..Live and let live...)

(Slut på världens längsta parantes)

Tittade på foton i söndags.På henne.Från tiden hon var liten,tiden som är nu.15 månader fyller hon,den tolfte.Tänkte på det faktum att jag inte har sovit en hel natt på 15 månader.Att jag har varit den som har tagit henne,varje natt.Sprungit upp och ner för trappan,varje kväll.Stressat med badet,stressat med duschen,stressat med tandborstningen,stressat med Lughán,stressat med allt.

Jag har försökt att trappa ner,men hon hänger på min höft dagarna i ända,så nu på slutet har hon dragit ut brösten själv.Hon har kunnat säga två ord klockrent.Pappa och tutte.

I tisdags fick jag nog.Jag slutade helt enkelt...Helt jävla crazy egentligen,men det fanns inte någon annan utväg.Har tänkt så mycket på att "Jag kan inte göra det själv,jag behöver avlastning,jag behöver hjälp"..Men det finns ingen hjälp att få.Jag förstod helt plötsligt att,vill jag verkligen sluta,då är det enbart upp till mig.Bara jag kan göra det.Tom har haft påskledigt igår och nu i helgen,så jag tänkte att:"Let's do this shit"-Och så gjorde jag det...Bar och bar och bar på ett mycket ledset barn.Och brösten,ajajaj.

Stod med henne hela första natten,hon kunde bara sova i min famn.

Jag lämnar dig inte,Uma liten.

Tillslut började hon dricka mjölk.Varm mjölk,komjölk.Sen började hon sova.Natten till idag sov hon mellan halv nio på kvällen och sju på morgonen.Hon har aldrig tidigare sovit mer än högst två timmar i sträck.Jag låg på soffan så att hon inte skulle se/lukta mig.

Och vet ni.Ikväll åt hon.Ikväll åt hon middag.Grönsaker,svamp,lök.Ekologisk bagel med färskost och stora bitar av ägg.Ikväll åt hon,min lilla bebis.

Sen i tisdags har hon börjat gå ännu mer.Nu kryper hon inte alls,bara går.

Jag står om kvällarna och masserar mina smärtande bröst,handpumpar ur det värsta trycket,det har varit en balansakt på en knivsegg,att minska min enorma mjölkproduktion utan att få mjölkstockning.Men det går.Det är med sorgblandad glädje,bittersweet,jag märker hur fort det går.Att idag har jag inte ens pumpat brösten än,det är redan kväll.I tisdags kunde jag inte ens gå en timme utan att bli sprängfylld.Andades värkandning när jag lyfter ur tuttarna ur behån på morgonen,sprejjade ner kaklet på andra sidan badkaret med tusen strålar mjölk,med bara ett lätt tryck med handen.Fyllde ett NallePuh-glas igårkväll med ett par tryck.Mjölkko.No more.It's the end of the life as we know it.

Gråter av sorg och lättnad och kärlek och hormoner,ner i vasken.Gråter,gråter,gråter.Skrattar,skrattar,skrattar.Omtumlande är det.Du droppar som har livnärt mitt lilla barn från första stund.Gör jag rätt nu?

Men jag har en röd tråd i mitt föräldraskap.Och det är instinkt.

Det finns inget mer mäktigt än det ordet.Jag har alltid,och kommer alltid att följa min intstinkt,både under graviditet,förlossning och spädbarnstiden/småbarnsåren..Lyssna till den inre rösten,du vet alla svar.Du har alla svar.Visst,ta råd om du behöver.Men lita främst på dig själv.Jag känner mig själv,jag känner mitt barn.Det är bra för Uma,det är bra för mig.Det är bra för hela familjen att vi slutar amma,tidpunkten är rätt.

Sedan i tisdags har jag gått upp två kilo i vikt,känner mig mer energisk.Jag skrattar mycket och längre och börjar minnas en tid då utmattning inte var det enda tillståndet.Jag ser ljuset nu.Jag känner igen mig själv.Hello little lost friend.Ut ur amningsdjungeln,här kommer jag!!Med vilt galopperande,pigga ben,en återfunnen kåthet(hehe),ett gladare jag.

Jag har amningen att tacka för så mycket.För så väldigt mycket.Första gången vi låg hud mot hud,när Kim hjälpte mig att ta av mig klänningen,klä av dig,hud mot hud.Bröstet som du sökte på direkten.Alla vackra,vackra stunder.

Jag har älskat att amma dig,Uma baby.Och i en drömvärld skulle jag fortfarande amma,om det bara var ett par tre gånger om dagen,för att mysa,eller så.Men det var det inte,det var oavbrutet,hela tiden,dygnet runt.

Istället för att bara koncentrera sig på mina bröst så leker hon med mig istället.

I onsdags sa hon mamma för första gången,på riktigt.(Nej,jag är en sådan där tråkig mamma som inte räknar "mamamamamama"ljuden som mamma ;-))

Nu ropar hon mamma efter mig hela tiden.Ropar "maaaamma"-och tultar ut i köket där jag står och bakar eller diskar.Sträcker sig efter mig.Denna gyllene lilla kerub,liksom svävar fram.Och njuter av en kopp varm mjölk i mitt knä i soffan.Istället för att bita av mig bröstvårtan.

Mitt lilla knytt.Tiden var inne,tiden var rätt.Nytt kapitel,nya möjligheterMitt liv med dig.

Jag sa till Tom att: "Jag har lärt mig en sak om mig själv,och det är att jag ALDRIG kommer bli en sån där natural mama' som sitter där med mjölkiga tits och ammar min fyraåring"..

Han sa:"Vänta du bara Nora.Du är 21 år nu.Jag slår vad om att när du är 40+ så kommer du sitta där med dina hemmafödda,fyraåriga tvillingar och amma dem medan du stickar en halsduk av ditt könshår"..

Okay,baby.See you on the other side ;-)

Glad Påsk <3!

En Söndag.

"I free myself from hatred
through forgiveness and love.
I understand that suffering,
when it cannot be avoided,
is here to help me on my way to glory.

I understand that
everything is connected,
that all roads meet,
and that all rivers flow into the same sea."

From Aleph.
By Paulo Coelho.