Monday, November 3, 2014

Malie 18 månader.




Malie 18 månader. När ett nyfött litet fuktigt knyte ligger i ens famn, andas mot ens bröst. Så otroligt liten och så väldigt varm. Då stannar tiden. Och man tror att det där lilla knytet aldrig kommer att växa sig större. Just i denna stund. När Guds ljus lyser genom alla spruckna väggar och golv, alla brustna hjärtan. När ett barn föds. Älskling. 18 månader nu. Säger så många ord. Så levande och stark. En självklar plats i våra hjärtan, i vårt liv. Malie är stark. Stark och äventyrlig. Hennes energi och kraft tar aldrig slut. Inte rädd för yttre ting. Vind, vågor, regn eller jord. Min lilla storm stina. Hon som drar ut om natten, i mörkret och vätan, bara för att få uppleva stormen. Däremot har hon inre rädslor. Mardrömmar och mörker. Kroppsnärhet, vill vara familjen nära. Malie är född i oxens tecken. Det genomsyrar hela hennes lilla person. Stabil. Fötterna på jorden, jordad. Stark. Otroligt stark och kraftfull, målmedveten. Älskar livet. Djupa, stora, bruna ögon. En känslighet. Mjuk att vidröra. Så mjuk när hon kryper upp tätt intill. Alltid sugandes på tummen. Klättrandes på soffan, hoppa ner. Läsa bok, gärna upp och ner. Försöka uttala nya ord. Bli buren upp och ner med sprudlande skratt och flygande hår. Dansa vilt, bygga torn för att sedan välta dem. Klappa mig. Omhändertagande, älskar bebisar. Går ofta omkring med en docka under armen som hon kallar "bebi". Bilar, lego och spindelmannen tycker hon också mycket om. En väldigt annorlunda upplevelse, med sitt tredje barn. Hon blir ju inskjutsad i ett etablerat hem. Med stora leksaker, för större barn. Exponerad tidigare. Med L fick vi inte tv fören han fyllde 3 år. Hon har sett på film sedan ettårsåldern. Inte för att hon tittar, men hon sitter iallafall i samma rum och sånt skjunker nog in omedvetet. L fick en spindelmannendocka i 5års present. Malie är besatt. Hon älskar att dra i hans stela armar och ben.

Och att rita. L ritar mycket med vuxenpennor så det blir automatiskt att M tar efter. Vänder jag ryggen till en sekund så är hon där, på bordet, ritandes med yviga gester på bordskivan eller stolen. Soffan har fått sig en omgång många gånger. Hon är en bestämd liten krigarprinsessa som har fötts med frihetens vingar i sitt lilla bröst. Baby bird. Som L sa att hon såg ut som på ultraljudet. Han skrattade och sa "baby bird". På skolgården när vi lämnar de stora barnen så vill hon ur sin barnvagn. Vrålar, ålar sig, kommer loss. Bryter sig loss. Rusar. Rusar med lockarna flygandes, röda stövlar som lyser. Imorse var det vinter i luften, Vintersol och vinterluft. Och min runda, röda prick som en lysande komet. Huvudet höjt mot skyn. Sprattel och livsglädje i benen. Får ofta kommentaren av omvärlden att jag har "my hands full". Att min nummer tre inte blev ett lugn barn. Men hon har ett grundlugn, i sin själ. Det lilla mjuka, heliga som hon så tydligt visade och strålade nör hon var nyfödd. men urstyrkan fanns också så tydligt där, från första skriket. Jag är så otroligt kär i henne. Min lilla vargunge, min krigarprinsessa. Det spelar ingen roll att det är fart och fläkt och bus och karusell. Det gör inget att det snurrar så länge det snurrar med dig. Med dig Malie. Malie Astrid Rose. Malie. Det lugna, det mjuka, det utländska, mitt indien. Mitt afrikahjärta. Min kärlek för världen. Du jord, du mörklila fjäril, mitt mehndi mönster. Astrid. Dina rötter, din vikingasjäl, din styrka och ursprung. Rose. Min engelska ros. Mörkrosa, ljusrosa. Skönheten. Morgondaggen på rosens blad. En ny dag. En ny födelse. Må din kärlek för livet alltid blomstra och bestå. Det är nu som livet är ditt, din stund på jorden, allas vår jord. 18 månader av kärleksruset och dina varma, knubbiga, lena armar runt min hals. Jag ska alltid minnas. Tacksam.