Saturday, December 31, 2011

Snart nytt.

Hmmm.Världens typ.Ptjaaaa dåligaste start på slutet av det gamla året.Får man skriva så utan att låta fjortis?Jag vet inte...;-) Ni bor ju i framtiden dessutom,kära Sverige.
Meeeeen,sann bloggare som jag är (NOT) kanske jag ska låta bli att nämna vad det berör,
I mean privacyyyyyyy.Men,ni får en mening!
Trouble in paradise.
Så.
Nu.
England är ju lite efter.
En timme...
Inga smällare hörs ALLS än.Konstigt!Faktiskt väldigt konstigt...Det brukar ju dundra och hålla på minst ett par dagar innan iallafall.Maten blev god tror jag!I något apatiskt gråt-tillstånd gjorde jag iordning det.Tugga,tugga,svälja.Bild imorn?Om ni vill.Om DU vill.Du enda människa som läser min lilla,krympande blogg ;-)...Kanske borde gå och lägga mig men funderar på att fiffla lite på datorn,få saker skrivna.Städa köket.Ta ett glas vin eller en kopp te,kanske se en film.Nattuggla.
En till anledning varför jag INTE borde skaffa många barn ;-)
Nattugglan.På natten väcks mitt sanna jag till liv.
Det är då jag orkar med mig själv och min omvärld på riktigt,riktigt!
Det är då jag blir kreativ och min...eeehrrm.Biopolära sida lever loppan!

Ingen idé ändå att lägga sig när Uma vaknar en gång i timmen och skriker.Vet att jag borde köra någon slags "sluta nattamma deluxe" men jag pallar inte mentalt.

Jag är FÖR trött för att stå med en skrikande bebis en hel natt.Känner mig rutten och stinkande då.Rutten himla mamma.Jag VET att jag inte är det,tydliga riktlinjer kan vara bra för en ettåring,men att vara känslig och trött på samma gång leder till den där ruttna känslan liksom.Och den där underbara lilla prutt-doftande keruben med dubbelhaka och rund liten rumpa och små armar och ben och sötdoftande små läppar som man bara vill ÄTA upp,helst nu.Man kan liksom inte låta bli att dra upp henne i famnen i mörkret och vagga,vagga.Säga såja,såja och sniffa änglafjun till hår.Lägga sig i sängen och amma.Om du vill,lilla Uma.Om du vill.Lilla rumpnisse.

Känner mig så himla gammal.Samtidigt som jag känner mig patetiskt ung.
Vem tror hon att hon är liksom!?
21 år gammal med två barn.

Äsch.Jag är jag.

Har lite ångest inför början av Januari.Nya serien av "One Born Every Minute"
börjar.Den här gången inspelat på LGI,sjukhuset Lughán föddes.
Med allra största sannolikhet kommer barnmorskor jag träffat att vara med.
Med allra största sannolikhet kommer rummet där det hände vara med.
Med allra största sannolikhet kommer jag att titta,trots att jag vet att jag inte borde.
Med allra största sannolikhet kommer jag sitta i ett vardagsrum,själv en natt.Med ett täcke med mumin på.I fotöljen.Titta och gråta och titta och gråta.Och känna skulden och smärtan dra sina kalla knivblad över mina hukade axlar,min kropp.

Vem ska trösta knyttet.

Vem ska trösta mig?

Gud ska trösta mig,han jag inte tror på.

Gott nytt år!

2011

Kära 2011.Vilket år det har varit!
Jag visste redan vid tolvslaget förra året,att vad som än skulle komma att hända det här året,så skulle det bli "bebisens år"....Har man BF i början av Januari så faller det sig liksom naturligt att hela det kommande året blir framtidens år.När jag ser tillbaka på året som gått är det först och främst en våg av tacksamhet som sköljer öevr mig.Att ha två friska barn.
Enorm glädje över Uma.Enorm lycka.Första tiden med henne,var trots sjukdom,helt magisk.
Det var fantastiskt att få bli tvåbarnsmamma!Det var annorlunda andra gången.Lugnare på något vis.Jag ahde mer självförtroende och saker och ting kändes ljusa,mjuka.
Nu i efterhand när jag kikar på foton tycker jag att Lughán ser så liten ut.
Lilla storebror.Inte lätt.Inte lätt att förklara att mamma inte kan lyfta.Att mamma inte kan krypa ner i säängen och brottas,mysa.Att mamma har ett litet grodyngel på sig non stop som kräver tutte,tutte,tutte.

Aldrig hade jag kunnat föreställa mig heller,att Uma skulle vara så krävande.Det är tur att man är ovetandes om sådana saker i början..Kom ihåg att jag tänkte att "äsch,hon är ju spädis,det är klart hon håller låda"Sen tänkte jag "Äsch,i värsta fall håller det väl på så här tills hon är 6 månader."

Nu känner jag:Hon måste väl vara okej,iallafall när hon fyller ca 5 år,va!?"
Men då kommer andra utmaningar,förstås.

Jag hade heller ingen aning om,den nyårsaftonen,att om 12 dagar skulle jag hålla min dotter i min famn.Levande.Jag hade inte heller någon aning om vem hon var,hur mycket kärlek som jag skulle känna.Hur självklar hon skulle komma att bli.Hur mycket ljus hon sprider.
Was there even a life,before you.I don't think so,Uma Isobel.

Jag har aldrig kunnat föreställa mig själv med en dotter.Är djupt berörd av hur fint det har varit,att få möta henne.Hur himla mycket min hon känns.Efter resan emd Lughán så vet jag att sådana känslor inte är något att ta för givet,speciellt inte efter akutsnitt.Att "Du är min".

Ibland skriver jag så här på ett papper.
"Nora.Lughán och Umas mamma."

Jag tycker ju att det är töntigt med sånt,egentligen.När bloggar inte heter "min blogg" utan typ "mamman till mina barns blogg" ;-).Men det sipprar syndigt värme i hjärta och mage när man ser det sådär.Black and white.Att jag är mina barns mamma.Att u all sörja som varit,allt som har varit svårt,blodigt,difust,står jag och mina barn upp.Ur askan stiger jag med mina barn i handen,hela.Det finns inget större än det.En kamp som jag har stridit och vunnit,en styrka av stål.En oerhört sårbarhet.

Jag var absolut inte
förberedd på sorgen som kom.
Att sorgen som kom efter Uma,hade mycket med tiden efter Lughán att göra.
Jag var inte förberedd på det magknipet,den smärtan,tårarna som aldrig tog slut.
Jag vet idag att jag behövde gå igenom en så intensiv sorgprocess för att kunna bli "ren".
Självklart är jag inte där än,men jag har kommit så långt under det här året.
Idag,känner jag att både hjärnan och hjärtat har vunnit över klumpen i magen.Jag vill inte ändra på mina erfarenheter.De har format mig till den jag är idag.Jag känner mig ganska hård,när det gäller vissa saker.Hårdheten har gett mig ökad mjukhet inför mig själv,men även för andra människor.
Jag har vågat inse att det finns ett par dumhuvuden där ute ,-)
Jag VET bättre än många andra inom child birth och hur man läker efter trauma.
Så är det bara :D
Ödmjukhet,vad är det ;-)

Ja,det har varit ett galet år.Ett instängt år,ett kämpigt år ett lyckligt år.
På sätt och vis är det skönt att lämna 2011 bakom sig.Blicka framåt.Förhoppningsvis ett helt år utan vare sig graviditet eller barnafödande ;-)
Jag är inte en sån människa som kan ploppa ut en massa ungar och sen bolla hemmet,mig själv och relationen som flygande fjärt.
Nej,jag är obegåvad.
Koncentrationen på hundra,oavbrutet,för att känna mig tillräcklig.
Och jag misslyckas något oerhört med det,nästan varje dag.Att känna mig tillräcklig är en ovanlig känsla.Jag är dålig på det.

Det har varit mycket skit det här året när det gäller yttre omständigheter.
Pengar,relationer,människor.
MEN förutom mina två underbara barn har jag även spenderat tid i Sverige,där vissa besök har varit hundra procent magiska,och så himla värdefulla.Jag är väldigt atcksam och stolt över min familj,min mamma och pappa och tre systrar,som har gjort allt för att stötta mig.Jag är tacksam för den ökade förståelse jag har inför mina egna föräldrars liv.

Lughán har växt sig stor.Större.
han är fortfarande mjuk,varm och väldigt bestämd.
Han finenr fortfarande stor trygghet i leken,i hemmets lugna vrå.
Han pratar,oj så han pratar.Jag älskar det.

2011 kommer,trots en del koblajja,alltid minnas som året
-Uma kom
-Lughán blev storebror

Det är med varmt hjärta och trött huvud jag säger good bye.Blödig,som vanligt.
Tack livet för allt du giva mig,tack.

Jag lovar att försöka mitt yttersta ,med att ta vara på det flyktiga.
Att vårda det som finns.
Att älska medan tid består.

Friday, December 30, 2011

Dålig dag.

Dålig dag idag.Dålig mamma.En viss någon har skickat terrorsms hela morgonen och efter en sömnlös natt smällde det liksom.Var inne i stan med barnen,båda ungarma bara skrek och Lughán hällde ur smoothien över hela sig,sparkade överallt,sparkade ner filten på marken ideligen,stortjöt och armbågade Uma.Jag förlorade tålamodet och röt ifrån.Han blev ännu mer ledsen förstås och jag kände mig genomrutten och tårarna brände.Regnet är så kallt och ensamheten är så stor ibland.Jag vet att det blir så när han inte får sova.Jag vet att det blir så när jag inte får sova.När människor gör allt för att förstöra för mig.Jag är så himla trött och vill bara sova en månad eller så."Mamma skrika"-sa han när han hade lugnat ner sig..."Ja,mamma skrek och det var fel.Mammor kan också göra fel,inte bara ibland utan t.o.m ofta.Mamma är inte arg på dig,hon är arg på sig själv.Förlåt"

Jag älskar dig så mycket,min lilla baby boy.

Thursday, December 29, 2011

Godmorgon! :)

Kaffet uppdrucket,sitter och huttrar och fryser.Natten har varit lång och hård.Tuttarna har varit helt dränerade.Trots det var hon hungrig vid frukosten,gnagde i sig både ett par brödpinnar(grissini) och yogurt!Värmen i detta hus är mycket opålitligt.Är kall.Barnen springer/kryper omkring.Vi har vinkat av Pappa Tom som skulle till jobbet.Det känns i luften och i de immiga fönstrena att det blir en kall dag.Tror att det blir en lugn morgon.Ska hitta alla mina kläder...Har tvättat och saker och ting ligger vikta överallt,osorterade.Byxjakt!Det är ALLTID så att barnen har kläder och inte jag ;P Som det ska vara förstås!Önskar så innerligt att jag hade lite pengar över till mellandagsrean dock,är i stort behov av några hela tröjor!Gärna snygga! :D Köpte iallafall en ny kalender för 2012 igår,måste bli bättre på sånt.Att hålla koll.Med två barn som växer i snabb takt börjar det bli mer och mer saker/aktiviteter att hålla reda på.Jag är urusel på att uppehålla såna rutiner,att fortsätta skriva varje dag resten av året.Men nu måste jag verkligen!!!

Nu:Ge uppmärksamhet åt min snart ettåring som river och sliter i sin mama'! :) Tvååringen har..eeeh.Hamnat framför Nalle Puh! ;-) Waldorfmorsan,huuuumpf.Menmen.Det är okej.Chill idag. <3

Kram!

Wednesday, December 28, 2011

Mååste sova.men först skriva.Sen duscha.Sen amma.Sen sängen.

Godkväll sköningar.

Är himla hungrig men vet inte om jag orkar gå ut och göra mig en toast eller ej.
Är sjukt trött men rumpan är som fastklistrad vid fotöljen.Uma håller på med något knasigt i sin säng däruppe,slår huvudet i sidan heeeela tiden.Irriterande.Brukar ha som en "kudde" där men har tagit bort den på prov då hon begraver ansiktet i den hela tiden.Men uppenbarligen så måste jag hitta på en smartare lösning då hon istället headbangar huvudet mot hårda väggen och vaknar förstås.Ammar förstås.Somnar inte om förstås.Snaaaark.
Denna mamma är helt sjukt trött.

Helt sjuuuukt trött.
Men nu ska jag sluta klaga ;-)

Det har blåst oerhört mycket idag.Tog en sväng in till stan för att fixa ett par saker,Tom var hemma ett par timmar vid lunch,så jag passade på att smita utan barnen då,de låg och sov middag.Inte alltid jag lyckas med konsstycket att synkronisera deras sömn,men när det händer?It's oh so sweet.Kom på att jag glömt plånboken halvvägs.Lunka tillbaka.
Men det BLÅSTE som sagt.Nästan så att jag åkte av trottoaren,min cigarett jag tjuvrökte(som jag röker ibland när jag är barnlös)vek sig som ett ledset snöre i vinden.
Antar att det är Dagge som är på G eller?
Lilla Dagmar.Stormen.The STorm som lämnat delar av Sverige utan elektricitet,hujedamej.

Glad att jag inte hade med mig barnen iallafall,för den vinden var inte nådig.Tog med dem till supermarket senare under dagen,men det går ju så snabbt att springa mellan bilen och affären,så det gjorde inte så mycket.Uma kurade med rödögda ögon i ergon och Lughán var tokglad och tokchockad i kundvagnen.Tittade sig så nyfiket och ovanlig lugnt runtomkring sig.Så himla söt,min pojke.
Handlade nyårsmat.Blir Skagen Toast till förrätt,Lax med sås och potatis i ugn till varmrätt,hallon cheesecake till efterrätt...Champagne på det!Vi har två flarror som står oöppnade på vårt kylskåp,den ena har stått där sen Lughán föddes.Var på så himla tung medicinering att jag inte drack av den då.Sen dess har den bara stått.Och stått.Och stått.
Väntar jag för länge blir den väl gammal?Visst kan Champagne däcka efter ett tag?
Inte precis som ett mognande rödvin.

Jag såg män som Hatar Kvinnor på julaftons-kvällen.
Så himla efter,I know.
Saken är den,att jag blir så himla anti allt som är "på tapeten"..
Ville vänta tills saker hade lugnat ner sig lite,sedan läsa böckerna,sedan se filmerna.Men nu är det ju den ju filmatiserad på nytt med ny regissör,och mitt lånade ex av Män som Hatar Kvinnor har stått och dammat sen i somras.
Så.Nu.Tittade.Jag.Eller vi.
Skitbra!Satt där med munnen helt öppen och dregglet bara droppade och salivet skummade sig och tårarna droppade och jag skrek och tjoade upphetsat och Tom sa bara '
"SHUT UP WOMAN,I'M TRYING TO WATCH THE FILM"
.Nu är iochförsig en småbarnsmor som aldrig får se en film,oerhört lättimpad,men jag tyckte verkligen att den var bra.Kärlek till karaktärerna och miljön och allt.
Såpass bra att jag ögonaböj beställde hem en liten julklapp till mig själv,alla tre filmerna i en box från Amazon.För 12 pund!Lite drygt 120 kronor!I do indeed like the UK!

Så nu blir det sketagod mat,sketagod champagne,sketagod film.Om nu gubben min är på gott humör kanske detta blir bästa nyårsaftonen på länge.I vanliga fall har jag en tendens att bli sjukt deprimerad.Bli full och gråta,lyssna på Happy New Year av Abba och känna mig sårbar och dödlig.Att tiden går så fort och bla bla bla ni vet.Kanske blir det bra i år.
Två förhoppningsvis sovande troll,som jag ser fram emot att vara mamma åt,ännu ett år!
Varje år blir en fest från och med Du,från och med Ni.Mina små barn.

Jag vet att det varit så himla tyst på bloggen p.g.a tumult i privatlivet.
Jag förtjänar verkligen cheesecake och cgampagne,alltså.

Sitter och tänker så att hjärnan min knarrar och gnäller.
Reflekterar alltid så mycket över barnen när de har gått och lagt sig.Vad vi gjort på dagen,hur jag bemött dem,vilken utvecklingsfas de är i,hur de känner sig,hur jag känner mig som mamma just i detta NU.Hur jag känner mig so människa på "resan" jag gör.
Och så framtiden förtsås.Hoppas att 2012 kommer bringa lycka och lite good luck.
Behöver lite vind i mina segel känner jag.Är så utmattad av all skit som grottat sig fast i mina öron,all skitsnack och dynga som pulserar ur vissa människor alltså.Ofattbart.
Give the world some love.
Tom åkte på begravning Onsdagen innan julafton.
En familjevän som fick diagnosen cancer och tre veckor kvar att leva.
Så himla sorgligt.
Och jag kände bara.THIS IS IT.Livet.
Det blir inte bättre än så här.
Stanna upp och ta hand om det vi har,NU.
Känner att det KAN hända.Jag vill inte vara någon pessimist,men tänk om jag är den som får bröstcancer när jag är 35 och kolevippar innan fyrtio.
Då kommer jag vara så himla tacksam över att jag satsade på att vara hemma med barnen istället för heltid på dagis.Hellre en miljoner kyssar av barnen en en mille på banken tänker jag.Miljonen kommer sen,när barnen blir äldre ;-)

Tycker att det är så många i min omgivning som ödslar allt för mycket tid på att ge ut dynga och bitterhet till sina medmänniskor.
Som låter sina egna problem och bittra tankar sippra ut över andra människor.
Snälla!Hjälp dig själv!Hjälp er själva....Jobba på att reda ut det som är trassligt inom er om det är det som krävs för att ni ska sluta upp med att försöka fucka upp det för andra.Oskyldiga.
Grrr.
.Skiter i om det låter klyschigt,men kommer döden en vacker dag vill jag känna att jag gett någonting. Att jag har funnits där.Att jag har peppat någon,att jag försökt lära mig att älska mig själv,att ta hand om mina relationer.Att jag fått någon att tänka ljusare tankar,att få någon at le.Att ha den där handen där om någon vill hålla,familj eller främling.
Vad är det för poäng med att leva ett helt liv utan att vårda sina relationer?

I min omgivning finns det så oerhört många ovårdade relationer att jag blir mörkrädd.Relationer där man inte tar hand om varandra utan kastar ut i kylan,hit och dit.Som man behagar.Som själsligt ogräs kliar det och bränner likt nässlor.Usch.Skämmes.
Osympatiskt och självcentrerat.

Och i denna jäkla mess ska mina barn växa upp?Inspireras av?
Jag måste vara stark och trygg och vara allt det jag aldrig varit förut.
Jag måste bara finnas där,alltid.Aldrig vika.Bevisa att man visst kan fokusera på det som är gott,trots att resterande värld känns gråsvart och disträ.Att ppure love is the answer.
Mot sig själv och omvärlden.
Att läsa på,suga i sig nya kunskaper,lyssna,vara nyfiken,samla erfarenheter,lära ödmjukhet,öppenhet,
Medmänsklighet.
Att man inte bara kan slita och släönga med människor hur som helst.
Männisor med tillhörande body and soul är INTE som en urtvättad strumpa som man bara kan torka sig i arslet med om toapappret har tagit slut.Nej.

På måndag kommer mamma <3
Min älskade mamma,barnens mormor.En sund,ljus förebild som har brunnit hela livet för att hjälpa andra,för att få vardagen att gå runt,för att finnas där.
Önskar att jag bodde närmre Sverige.


Kära ni!

God jul och god fortsättning fina!Julen har varit fin men känslosam.
Uma's första.
Lughán's tredje.

Blir alltid så mjuk i hela hjärtat och själen när året närmar sig sitt slut.
Får ont i hela kroppen och huvudet när jag tänker på saker som varit mindre bra.
Förväntningar som har gått i kras,relationer som gjort ont och som har känts förbannade.

Blir varm i magen och hjörtat när jag tänker på allt som varit gott,allt som varit mig given.
Min dotter.Min son.Mitt stöd från min familj.
Att få se Uma gå från nyfödd till snart tultande ettåring.
Att få se Lughán bli storebror och prata mer och mer.


Uma's år har det varit.År 2011.
Imorgon är det två veckor kvar tills hon fyller ett år.
Magiska lilla tjej.
Jag kan säga hands down att hon har varit en utmaning.Och på sätt och vis så är jag glad att hon inte var mitt första barn.Då hade jag nog tvivlat på mig själv väldigt mycket.
Jag som mamma liksom.
Uma har:Inte gillat att åka bil,inte tagit nappflaska,inte tyckt om att bada,inte tagit napp,inte sovit,inte ätit,inte gillat att åka vagn,någonsin.Hon har inte tyckt om att bli bytt på,varken kläder eller blöja.

Men.Och det är ett väldigt högt,klart,tydligt,skrattande skallande MEN.
Hon har även varit och ÄR det mest underbara självklara.
Hon har alltid varit vid min sida känns det som.
Den största glädjespridaren,det mest verkande lyckopiller.
Den sötaste,intelligenta,nyfikna lilla tjej jag någonsin stött på.
Hon är så himla galen och unik.
Och så försiktig,och så snäll mitt i all missnöjdhet.Hon är så snäll.

När hon rumsterat en hel natt och hon ligger mellan mig och Tom
och hon slår och sparkar och har sig.
När jag hasat mig upp ur sängen,ner för trappan.
När jag sätter på en stark kopp kaffe och spiller all mjölk för att jag är så trött.
När hon gnäller vid mina fötter,river mina ben.Vill komma upp.
När hon sliter åt sig en tutte när vi satt oss ner i soffan,och biter till så himla hårt.
När jag ska byta på världens största sunkiga blöja,och hon smiter.
Smiter över rummet naken,med sin guppande gosiga,mulliga rumpa i vädret som svänger överallt.Hon kastar sig mot högtalarna,ställer sig upp mot dem,ser uppfodrande på mig.

Jag sätter på hennes musik och hon börjar digga järnet.Litet galet leende och håret som en änglafjunig,elektrisk gloria runt huvudet.Hon slår sina korviga små fingrar mot magen i takt med musiken.
När hon står där i hela sin mjölkvita,lena,knubbiga,runda smultrongestalt.
Med sina stora lysande blå ögon.
Nyponros.
Smultron.
Linblomma.
Blåklocka.

Jag lovar att jag älskar ihjäl henne i den stunden.Och varma fjärilar med vingar av guld kittlar mig i bröstet,ger mig kraft att orka dagen.Tacksamheten som sköljer över mig.
Lilla,lilla tjej.Min dotter Uma.
Som jag skrev någon gång,"you came and rocked my world" och jag menar det verkligen.
För att någon ska rocka riktigt hårt,och vara så himla dunderskön,så måste det ju storma lite.
I all din runda,försiktiga mjukhet,så brinner lågan inom dig.Glöder genom hela mig och din omgivning.Jag förstår att du måste vara lite svår.
Och jag är medveten om att detta bara är början.
Du kommer att fortsätta utmana mig resten av livet,lilla Du.
Utmana mig och berika mig.
Du ska veta att du är välkommen hos mig.
Du bor inom mig,alltid i mitt hjärta,liksom din bror.

Sköna böna,Uma Puma,Uma Satsuma Karamell Piggelina.
Miss Umabelle.
Uma bluebell.
Groda,apa,griskulting,orangutang,elefantunge.
Prinsessan på ärten,älskade lilla rumpnisse.

Din första jul.

Och du lekte så fint med alla dina leksaker,framförallt den lilla orangutangen.
Den lilla,bruna orangutangen som ser ut precis som du.
Och så blev du ganska kär i Lugháns bebis som han fick.
Tyckte om att trycka på dockans mage så att den skrattade.
Så att du skrattade.
Så att jag skrattade.
Så att Lughán blev arg.

Lilla Uma Isobel snart ett år.Jag älskar dig.









Tuesday, December 20, 2011

Solen

Det spelar ingen roll med slask och kyla när mitt alldeles egna varma ljus tinar upp de mest trötta,frusna skratt.De mest gråa tankar får ljusa slut.Med dig hos mig.
Published with Blogger-droid v1.7.2

Frusen morsa!

*In the mirror pic*-haha!Finally,liksom ;-) en bloggares number one pose!Fast jag har ingen ajfåååån utan en HTC,men iallafall.Dagens outfit,mjuka byxor jag sovit i,urtvättat linne.Kofta.Smink för att gömma the fact att jag inte duschat sen i lördags....Tidsbrist osv.Tycker sååå mycket om Magdalena Graafs mänskliga mamma/livet-blogg,och i den så är de flesta foton av henne tagna så häääär va.Fast hon är ganska så mycket mer fabulös än vad jag är!!Hur mår ni?Jag fryser.Fan,försöker få till jul-feeling i kroppen,men visst är det ganska ruttet såhär års? Vill lägga in mig på sömn-rehab.Sååååå trött alltså.Dödstrött.Skakar,fryser,hackar tänder av trötthet.Värmer kalla fingrar på Lughans varma mage/rygg-han skriker som en stucken gris.Inte imponerad.Elak mamma.Lille älskade,gosiga,roliga L.igår vandrade han omkring i mina killer heels i leopardmönster.Medfödd talang.Läppstiftet på,såklart.Uma slog i huvudet i dörren,fick en bula som gick innåt,jag mådde illa av rädsla men det löste sig.Såg värre ut än det var.Hon stod på alla fyra och svängde på huvudet likt Stevie Wonder,bang sa det i dörrkanten.Galning.Arnika hjälpte.Julklappar klara,ska vänta ut den här tunga veckan bara.Tom åker till Skottland på begravning tidigt imorgonbitti.Mycket jobb och så.Så himla fint det kommer bli med lugn och ro på julafton,äta praliner,leka,läsa.Kärlek och att vara varm.Tacksamhet...Julpuss till er!
Published with Blogger-droid v1.7.2

Sunday, December 11, 2011

Söndag.

Busy vecka känns det som.Mycket som behövts göras,som gjorts.Lekts och stormat.Försökt få till en julstämning...Det är MYCKET som pågår just nu.Släktproblem.Kan förstås inte skriva om det,egentligen.Men kan säga som så att det inte är min släkt ;-)...Tänk.Tänk.Tänk att spendera hela sitt liv med att vara överjävlig mot folk.Manipulera,uttnyttja,spy galla.Och sen dör man.Tråkigt det låter,eller hur!?Så jävla FETT tråkigt och onödigt liv,när man ligger där på sin dödsbädd och är så himla ensam,för hela ens liv har gått ut på att vara obehaglig,att tycka synd om sig själv.Jag brukar tänka att livet är som ett super Mario spel.Det gäller att bli själsligt avancerad,att klara nivåer.Att klättra upp...Vissa människor kommer liksom inte längre än level 1.Sen står de och döspinner med sprattlande små mario-ben mot en hård vägg.Springer på utav bara fan,men har inte fattat att det står en vägg där.Tvärstopp.Det var det livet.Själv är jag ju supersmart och fladdrar omkring däruppe på level 101,liksom.On my stairway to heaven ;-)

Bitterheten är en återvändsgränd,så jag sätter punkt här.Innan jag åker dit själv.Hålla ögonen riktade mot ljuset,det som är gott och det som är värt att kämpa för.Så.Nu.

Vill egentligen måla,men hittar inte mitt målarpapper.Suuuuuckelisuck.Rastlös manodepressiv hjärna har jag ;-) Fingrarna kliar,måste få gjort något.

Är nöjd med dagen.Varit på Ikea och jag fick tag på en Adventsstjärna till fönstret.Lycka!

Fick även tag på:Sill,julmust,glögg,juleskum(Ogillar starkt i vanliga fall,men allt går ner så länge det är svenskt hähä...Det bor en liten PATRIOT inom mig!)..Två små halmbockar med rött snöre runt.En sänghimmel till Uma.Två toalettborstar.Jahapp.

Har ätit indisk take away mat och svullat framför XFactor på datorn.Olagligt att titta live,jag vet.

Borde försöka sova.Men huvudet spinner.Snart vaknar nog Uma.

Ta hand om er.Hoppas tredjeadvent har varit fin för er!

Kram!

Tuesday, December 6, 2011

Jag är mer än så.

Jag är så glad över att jag är jag.Jag är så glad över att kunna vara öppen om det som är svårt.I wear my heart on my sleeve,jag har inget att dölja.Jag ser inte ner på andra människor och deras val.Jag ser på min omgivning och mig själv med förlåtande blick.Jag är inte trångsynt och jag har inget behov av att behöva försvara mig själv på ett aggressivt sätt.Jag behöver inte älskas av alla..Jag har inte brist på humor,är ingen pretantiös torrboll.Jag har aldrig claimat att mina åsikter är en universiell sanning.Jag är medveten om att denna blogg till största delen reflekterar one way street- inlägg,men jag lovar,det finns mer till mig :)....Anledningen att jag tänker på detta ikväll,är pga en kommentar jag såg på Peaceful Parenting's sida på Facebook.De delade en reklam om att breast is best.Att bebisar som ammas,är starkare.Någon kommenterade " Blir ledsen av detta,min son har autism trots att jag ammat i två år.." Någon annan svarar "Ja,t.o.m amning biter inte på vaccineringens biverkningar..Amning ÄR bäst,alla ni andra som inte gillar reklamen är töntar"......Blir mörkrädd.Här är folk medlemmar på peeeeaceful paaarenting sidor och fördriver tiden med att klanka ner på andra människors föräldraskap.Fräscht,verkligen.Jag personligen tror absolut inte att autism skulle ha ett samband med vaccinering.Lika lite som jag tror att mamman bredvid mig på bänken,som aldrig ammat sitt barn,skulle vara en sämre mamma än mig!!Kära värld.Get a grip....Det ENDA jag brinner för,är att föräldrar ska må bra.Att man får göra som man vill i största möjliga utsträckning,att man för välja sitt föräldraskap...Att man vågar lita på sin magkänsla.Föräldraskapet står och faller inte med kejsarsnitt/vaginalt,amning/formula,vaccination eller ej.Jag lovar.Viktiga beslut som behöver fattas,visst.Men inte hela världen....Är sjukt trött på att folk kör upp undersökningar,statistik och böcker under näsan på folk....Den naturliga förlossningar/föräldraskaps- världen(som även jag är del av)producerar tonvis av material,information pumpas ut ständigt.En egen elitism.Om man nu ska lita på kroppens egna signaler.Om man nu ska lyssna på de egna instinkterna.Varför ska man lösa så mycket då?Varför ska man förstå på ett intellektuellt plan?Om man nu ska vara så au naturaaaal.Man kan inte läsa sig till en orgasmic birth eller ett föräldraskap utan utmaningar.Är trött på bildtävlingar med titeln " årets vattenförlossning" och se bilder på kvinnor i extas med bebis påväg ut ur muffen.Samtidigt som man claimar att det är så härligt,intimt,personligt,skyddat,heligt.Jag har inte ett enda foto från mina förlossningar.Inte under förlossningsarbetet iallafall.Det är ett medvetet val,så att kroppen och jag får arbeta i lugn och ro.Jag skulle ha upplevt det som övergrepp om någon kört upp en kamerablixt i nyllet på mig.En födande vattenbuffel i strålkastarsken ;-)...Vart jag vill komma?Jag vet inte riktigt.Skriver från mobilen så det blir lite rörigt..Men ALLT är liksom en yta.Vill folk hävda sig och trycka ner andra för att få sin ensidiga sanning hörd,då luktar det ruttet tycker jag.Oäkta.De som claimar att de gör allt rätt i sitt föräldraskap men samtidigt kör ner andra människor och deras val i samma andetag,har liksom missat poängen.De som säger att jag har misshandlat och förstört mina barn genom kejsarsnitt och vaccination,kommer nog få sig en redig shock när ungen i tonåren ba"I hate you mummy"..Väljer att operera tuttarna/skära sig,eller försöka ta livet av sig.. TROTS ATT MAN AMMAT I TRE JÄVLA ÅR OCH FÖTT MED FITTA.Suprise.Man väljer sina val utifrån vad som känns bäst just då.För en själv.Sen är det bara att follow the flow.Att vara ödmjuk inför resan.Hur man börjar?Döm inte andra.Var snäll not dig själv.Godnatt!
Published with Blogger-droid v1.7.2

Sunday, December 4, 2011

Hey baby..

Du ligger i rummet och sover,ljuset från det brinnande röda,gör dig lugn.I din lilla vrå.Du har alltid varit så himla glad och nöjd,när du får vara i din egna lilla vrå.Trygg med vetskapen att jag och pappa är nära dig.I ditt varma täcke kryper du ner,fingrar på din överläpp.Bruna,varma ögon ut i mörkret.Sitter på stolen och väntar på att du ska somna..."Juice" viskar du."Juice imorgon älskling."-svarar jag..."cuddle mamma"....Två armar upp i luften i mörkret och jag kramar dig.Du lutar huvudet och munnen mot min nacke och är så himla varm.Jag vet ingen som har så varma händer och fingrar som du,Lughán.När det är som kyligast är det du som värmer mig.När det är som kyligast.När det är som kyligast här i England,är det du som gör att jag har fötterna fästa vid jorden.Min riktlinje,min väg,mitt mål.Mitt svar....När jag betvivlar något eller vacklar,så tittar jag på dig.Jag blir lugn.Jag är lugn.....Du är min allra finaste.Solstrålen.Kommer alltid minnas din bestämdhet :) Envis.Ingen får mig att skratta som du.När jag säger eller gör saker som är så himla typiskt mig,skrattar du.Rakt ut.Du känner mig så himla väl,jag är genomskådad av en tvååring!Jag vet att det inte är lätt att vara storebror alltid,speciellt inte när man fortfarande är så liten själv.Jag vet att du älskar Uma av hela ditt hjärta,men det betyder inte att du måste vara helt okej och jättesnäll hela tiden.Det är okej att vara irriterad,det är okej att tycka att hon är i vägen.Det är okej att ligga i min famn och få vara "Lughán bäbis" en stund,som du har gjort på sista tiden.Det är din lilla signal,då vet jag att du behöver ha mig nära själv en stund.Jag bär dig i mina armar som när du var nyfödd.Du vill att jag ska vyssja dig.."Ssssh,bebis Lughán.Sov nu....."..Pussar på din mjuka panna.Det är okej att putta på mig när du vill läsa boken.."Snälla en bok till mamma"...Det är okej.Jag har alltid tid för dig.Det är okej att vara arg en hel dag.Jag stannar kvar,finns alltid här.Det är okej att slå i dörrar och gråta ut,det är okej.Jag finns alltid här.

Jag vill så gärna ge dig gåvan av en "bubbla",Lughán.Det är en bubbla som är mycket speciell.Den finns runt omkring dig,alltid.Den har en färg som du får bestämma själv.Det är inte en bubbla som skärmar av dig från omgivningen.Det är inte heller en bubbla som skyddar dig totalt.Diamanter måste nämligen slipas.Men,den här bubblan.Den filtrerar.Den filtrerar på så sätt,att enbart positiv energi kommer in.Du kan se det negativa.Du hör vad människor säger.Elakheter,tråkigheter,bitterhet.Mörker.Men det når dig ej.Bubblan gör att du ser saker i klarhet,som dem är.Bubblan gör även så att du ser igenom människors fasader och osäkerheter,falsk hårdhet och försvarsinställd ilska.Bubblan ger dig förmågan att se saker inte andra ser.Bubblan ger dig insikten om att saker inte alltid är,som dem till synes vara.Bubblan är mjuk och alltid varm.Det är en plats där du alltid kan få ro,dra dig tillbaka.Få tänka utan att bli störd.Du kan stänga ute alla ljud.

Och kanske viktigast av allt.Bubblans insida bär en spegelmekanism.Inte en spegel,som en klassisk"yta"spegel.Utan en spegel som reflekterar insidan av dig själv.Och i mitten av reflektionen brinner ljuset.Det är ljuset inom dig,du ser.Bubblans reflektion speglar the true essence of you.I bubblans insida ser du allt som är så himla bra med just dig...Just din bubbla speglar hur unik och värdefull just du är...Bubblan glänser och skimrar,påminner dig om att ha roligt i livet.Att det är så himla viktigt.Förlora inte skrattet.Bubblan påminner dig också om att du är ensam.Inte ensam på ett läskigt sätt,utan ensam på ett stärkande vis.Låt mig se om jag kan förklara det bättre...Ensam,som i,du är fri.Enbart du är ägaren av dig själv.Du är fri.Det är en befriande ensamhet.Det är en oerhörd rikedom,att få sitta stilla med sig själv.Njut av upplevelsen att få vara just du.Gör som du vill.Följ ditt hjärta.Ingen annan kan tala om för dig hur du ska leva ditt liv.Ingen annan kommer någonsin vara du,veta hur det är att vara du.Bara du.

Bubblan påminner dig också om att du inte är ensam.På planeten.Man ska ta hand om varandra,vår jord och djuren.Medmänsklighet.Att tillsammans kan vi göra underverk.

Bubblans insida är bucklig och ojämn.Nyanserna inom en och samma färg är många.Några skuggor här och var,några runda hörn.Det påminner om att inget är perfelt.Fel och brister hör till.Att annorlunda inte betyder fel eller ful.Att se på sin omgivning med förlåtande blick.Att sanningen ser olika ut för olika personer,att perspektivet är annorlunda,beroende på vem det är.Lyssna in,but stand your ground.

Jag tror att livet kommer att vara fullt av äventyr.Fullt av saker som måste göras,jobb som måste fullföljas,saker att uppleva,skratta åt,tillsammans med.
Människor att möta,musik att lyssna till,filmer som ska ses och böcker som kommer läsas,platser att besöka,destinationer att nå,
Men för mig,är det du och lillasyster som är resan.

Sluter ögonen i bruset och det är ögonblicket du kom till mig jag ser.Ögonblicket du och lillasyster kom till mig.Varmt huvud mot mitt bröst.Nytt liv.Allt försvann då.Ingenting spelar någon roll längre.Jag känner mig så väldigt stark,genom er.Jag vacklar inte.Vindarna blåser starka runt mig,men jag viker inte undan.Jag kämpar för er,aldrig ger jag upp.Stunden då du kom insåg jag att jag måste kämpa för mig själv.Du pusslade ihop mitt trasiga jag.Alla förlorade delar av mig fann varandra igen.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom.
De vackraste stunderna i livet är de jag delar med dig.
Alltid inom mig,aldrig utan dig.

Älskade lilla Lu.

Och mitt ljus är du.

Nya bärselen är så himla super.Lilla grodan,mjuk som siden.Doft av mjölk och vanilj.Somnar på direkten,nära,nära.Sveper jackan om,lilla fjäril i kokong.Vaknar upp i julbelysningen,lilla ansiktet.Klädd i blå.Baby blue.Lilla pojken?Lilla tjejen.Min tjej hon är,min baby blue.Lilla Uma.Julrusning och det är du och jag på vägen.Människor och bilar smeker tätt längst sidan av min kropp,trängsel och inte mycket luft.Jag andas dig.Rör min nästipp mot din lilla,röda,kalla.Du skrattar upp mot mig så sockerbitständerna står rakt ut.Lutar huvudet bakåt så långt du bara kan,du vill att jag ska pussa dig under hakan.Killa din hals.Du piper av skratt.Folk stannar upp,tittar sig omkring?Vart kom det där skrattet ifrån?Mitt i julsrusningen.Det är bara baby blue som får världen att stå stilla,stanna upp litegrann.Det är bara baby blue.Min lilla Uma.Du sover inte,äter inte.Du är ett barn man slår,säger experterna.Vilka experter?Dem....Du lilla underbara,mjuka havregryn..Little Oat,förra julen,om du minns.Lilla O.You drive me crazy.With love...Så himla gudomlig.Mjuk,rolig.Envis,bitig.Som en tiger kastar du dig på bror när han är dum mot dig.Enträgen,du ger inte med dig.Vi är nästan jämlika du och jag,i envishet.Maten,du vet.Sitter där i frustrations-spjunk vid din sida.Men du äter ingenting.Knäppis.Du som älskar musik så att det spritter i hela kroppen,du som älskar när jag ligger ner på mattan och du hoppar över hela mig,du som älskar att kasta med brors bilar fast han blir så arg,du som är så väldigt dyrbar.Du blir så glad av pappa.Står mot fönstret,på tjocka korviga ben och tittar ut i trädgården där pappa rafsar löv och klipper gräs.I December.Ditt lilla ansikte lyser som en snödroppe,blåa ögonen glittrar.Ljust fjunigt hår som växer rakt upp på huvudet,lägger sig aldrig ner.Jag skrattar alltid så mycket när det är blött eller inoljat och tvingas ligga ner,som en rödkindad griskulting ser du ut.Ditt crazy hair alltså,baby blue.Fjunet ALLA vill dra i...Lughán klappar dig alltid "lite hårt"...Han drar med tjocka,varma fingrar i hårets ändar...Man blir så sugen,förstår du.Du tittar förvånat upp på honom.Med stooora ögon och små påsar under dem.Ler mot honom.När han pratar med dig blir hans röst alltid så himla pipig.Mjuk och känslig,ljus och försiktig,låetr han när han pratar med dig,Vrider huvudet på sne när han försöker få dig att förstå..Han känner verkligen av dig.Ditt väsen.Rör vid dina kinder,klämmer dig på rumpan.Snusar ditt huvud,ditt ansikte.Rundheten.Läpparna.Litet geléhallon.

Nästan 11 månader är du.Snart ett år.Ett år.Stop all the clocks.Uma älskling.Tack för att du är min dotter.Njuter var minut av dig.Varje minut med dig är helig.

Fem fingrar ska skydda dig.