Saturday, October 25, 2014

Lördag.




Jag har julshoppat på rean, städat, ansiktsmålat och myst. L mår bättre idag men jag är sjuk. Så otroligt ont i halsen, värk och feber. Ganska varmt idag, stundvis soligt. Trädgården är underbar att vistas i, barnen älskar att vara utomhus. Pratade med mamma på kvällen, saknar henne.Saknar Stockholm. Fin dag. Ska påbörja en ny bok och sen krypa till kojs. All kärlek.

Friday, October 24, 2014

Första dagen av höstlov.


Första dagen på höstlovet. Barnen är trötta och jag lika så. Sååå otroligt mysigt att ha alla barnen hemma. Drog en suck av lättnad imorse när jag insåg att jag inte behövde göra "school run". M är hopplös när jag lämnar barnen. I England så radar man upp klasserna utomhus på skolgården, bredvid varandra. I 15 minuter står de så och egentligen får man inte springa runt så mycket. Men det gör barnen ändå såklart, särskilt mina haha! Lughán med Uma i handen och efter dem far Malie som ett skosnöre med håret flygandes likt ett penntroll. Problemet är att hon är så liten. Är rädd att de äldre barnen ska springa in i henne etc. Ramlar ideligen i vattenpölar och river upp handflator på grus. Efter att Lughán har gått in väntar jag och flickorna i cirka 10 minuter till innan vi får gå in på "preschool". Väl där har de ett namnlapp system. Alla barnens namn står skrivna på lappar som är fästa vid kardborre tavla. Malie drar ner alla i ett svep och vill också vara med. Häller ut allt sand från sensory stationerna och röjer runt som en liten minibjörn. Försöker man hindra hennes framfart så fräser hon som en ilsken räv. Söt men bestämd.

Lughán har varit lite hostig den senaste veckan, och framåt eftermiddagen idag så blossade febern. Han blir ännu mer gosig än vanligt när han är sjuk. Ville sitta och mysa i soffan med täcke. Sa att han frös trots att pannan var skållhet. 39,5 grader. Sover gott nu. Skönt att han får vila ordentligt nu i en veckas tid. Tittar på bilderna från idag, svårt att förstå att min son, min älskade pojke har blivit så stor. Han längtar mycket efter julafton och har redan önskat sig två saker. En batman cave och en Zurg från Toy tory, finns att köpas på Disney Store. Vi får se vad tomten säger ;-) Imorse så skissade vi upp ansiktena på två jättestora pumpor som Tom plockade upp från en bondgård i närheten. Lughán har tjatat om att göra pumpor i över en vecka. Han fick själv skissa upp sina stenciler som jag sedan använde som mall när jag gjorde linjerna. Det ska bli roligt att karva dem imorgon. Har tittat på ett par recept på olika kakor man kan göra med pumpa. Ser fram emot att experimentera. Varken jag eller T har särskilt positiva erfarenheter av pumpa i matlagning och bak, hoppas att jag får till något gott som kan konvertera oss båda. Uma försökte också få till det med en skiss men sen överlät hon det ansvaret till mig istället. Sedan målade vi och tittade på Happy Feet. En riktig mysdag. Jag lagade wok och nudlar till middag. Lughán kraschade tidigt i säng, stackaren. Han är så sällan sjuk. Förutom sin astma så är han ett väldigt friskt barn. Får feber typ två gånger om året. Alldeles dimmig över ögonen.

I Onsdags var det full rulle. Uma gick på förskola till klockan 12, när jag hämtade henne så fick hennes bästa kompis Poppy med mamma komma hem till oss för pizzalunch och lek. Glömde helt bort att lägga Malie så hon var som en skrikande zombie när eftermiddagen kom. Hämtade Lughán klockan 3 och sen var det dags för förskolefoto för Uma. Syskonen fick också följa med, så tanken var att jag skulle försöka få till ett fint kort med alla barnen! Det var otroligt svettigt och gick helt åt fanders. Fotografen var ganska obegåvad enligt min ringa mening haha! Blev irriterad på att barnen inte förstod instruktionerna. Enda posen hon ville att barnen skulle ta var på mage. Så fort M la sig på mage trodde hon att det var sovdags så in åkte tummen i mun och ner med kinden mot golvet haha! Lughán och Uma log sina mest spända leenden och det blev verkligen otroligt misslyckat! Stackars barn. Och dyrt. Blir nog inte att jag försöker mig på det igen nästa år. När vi kom hem drack jag kaffe och förberedde mat, för sen åkte Lughán och jag på Halloween disco, och efter det var det en promenad i skogen för att titta på alla pumpor som barnen hade karvat. En fin men hektisk dag. Mysigt att spendera liten egentid med L.

Igår var sista dagen på terminen och jag och Malie storstädade huset, så gott det nu går att städa med en 17månaders. Imorgon ska jag åka och julshoppa lite, det är nämligen rea i shoppingcentret som ligger i närheten, så tänker passa på. Tom jobbar inte den här lördagen, så jag lämnar nog honom hemma med barnen.


Tuesday, October 21, 2014

Malie Astrid Rose







“May it be a light to you in dark places, when all other lights go out.”
― J.R.R. Tolkien, The Fellowship of the Ring

Tisdag

Tisdag. Hurricane väder imorse när jag körde barnen till skola och förskola. Fick svepa in M i sin snowsuit för att skydda henne från vinden. Skolgården är full av vattenpölar överallt, frestelsen stor för alla barnen att hoppa i. L är så ängslig när han tappar saker. Nu senast är det vattenflaskan. Han  blir så otroligt orolig och tror att lärarna ska bli arga på honom. Fick prata med dem och de var såklart helt okej med det. Uma gav mig "a big puss and a big hug" som hon alltid gör innan jag går. Malie spottade och fräste som en ilsken liten räv över att inte få stanna. Hon vill också vara stor och gå på lekis. Haha. Bara 2 år kvar ;-) Min björn. Har fortfarande inte tömt min mobil. Seg i starten. I November börjar NaNoWriMo och jag tänkte koncentrera mig på att rensa i röran. Har så mycket anteckningar överallt som jag måste fixa med. Ingen novell blir alltså skriven, men det ger mig ialafall en anledning och ursäkt att try a little harder. Motiverad att faktiskt göra något med den lilla tid jag har. En spark i baken.

Monday, October 20, 2014

Baby bird.

 Äter banan.


 Håller utkik efter brevbäraren.

Min mjuka M.

Uma har börjat på förskola nu. Går till klockan tre två dagar i veckan sedan början av September, plus två dagar till klockan 12. Ledig fredag. Måndagar betyder därför lite extra mycket för mig och M. Jag saknar verkligen både Lughan och Uma när de är på skola och förskola, men samtidigt är det fint att bara få spendera tid med M. Hon behöver det. Att verkligen helhjärtat koncentrera mig på hennes behov. Det märks att hon är nummer tre i barnaskaran. Både L och U är två stormiga personligheter, och att utveckla tjock hud var för Malie prio 1 när hon kom till vpr familj. Sedan hon började krypa har hon "slagits" för en plats i syskonskaran. Satt sig på huvuden, lärde sig spotta coh skrika gällt, gällt väldigt tidigt. Skriker så högt så att syskonen kvider. Biter. Biter i frustration över att hon inte får favoritplatsen i soffan. Att någon tar hennes kloss. Biter för att hon är minst. Biter för att man ska se henne. Jag ser dig älskling. Min varma lilla pudding. Jag ser. Hon tror att hon är mycket äldre än hon är, tror att hon klarar av så mycket mer än vad hon egentligen gör. Hon imiterar precis allt. Och tänjer mycket på gränser  för att få uppmärksamhet. Hon är väldigt frustrerad över syskonens närvaro samtidigt som hon inte kan leva utan dem. Blir uttråkad. Vandrar från rum till rum, längtar efter sällskap. Säger jag att "nu ska vi hämta Lughan och Uma!" - så lyser hon upp och strålar som en sol. Hon spenderar mycket tid i sin bilstol, min lilla husmus. Med tummen i munnen. Sparkar av sig sina skor, tittar ut genom fönstret. Gungar sin lilla kropp i takt med musiken när radion spelar favoritlåten. Ju vildare desto bättre. Förutom att åka ut på äventyr, så är badandet och rumsterande i trädgården stora favoriter. Hon är en riktig vattenbebis. Orädd. Inte rädd för varken skumbad eller dånande hav. Däremot kan hon bli ängslig av vissa barnprogram på tv. Hon älskar att duscha också. Vill hålla duschkranen själv, tvätta själv, göra själv. Alltid själv. Äta själv, sätta på sig skor. Allas skor. Drar ständigt ut alla skor ur byrån, trots att vi försöker låsa dörren så mycket som det går. Sätter på sig Toms skor. Inte bara fel fot men bak och fram också. Tårna i en bullig knöl vid hälen. Stegandes framåt med lysande ansikte. Hon är vild. Ska utforska allt, smaka allt. Har alltid något i munnen. Legohuvuden. Gammalt papper. Äppelskrutt och lövrester. En dag stod det tre ambulanser utanför vår dörr och väntade. Kullerbyttor nerför fotölj, Trampar bara på och faller handlöst. Ritar som sjutton. Överallt, hela tiden. Vill ha Lughans pennor. Rita, rita, sjunga, sjunga. Håller mina händer och dansar järnet. Varma, små mjuka korvfingrar. Varm, mjuk kropp. Så mycket kraft. Stunder av stillhet, på mitt knä. Då pratar hon och betraktar. Ler stort. Min älskade baby bird. Min mjuka, runda, helt gudomliga. På måndagar åker vi till Monks Cross och handlar mat. Hon får springa i mjölkgången med håret studsandes i luften. Livsglädjen i ett barn är något som jag aldrig riktigt kommer över, skönheten i det. Det rör mig alltid till tårar. 

Milda Matilda, du vilda lilla elefantunge. 
Det var så mycket det första året, jag var så stressad med allt.
 Kurs och körning, jag blundade mest och körde bara framåt med spända käkar. 
Städ och tvätt och uppfostran. 
Det här året är jag "ledig".
 Dig får jag bara uppleva liten en gång. 
Jag ger dig min morgon, min dag, mitt hjärtas slag.

Sunday, October 19, 2014

Söndag med familj.

Mobilen är fylld till bredden med bilder, och pga den teknogirl som jag ju inte alls är, har jag ej lyckats tömma den än. Waldorfbarn och allt det där. Har en väldig hang up på bilder. Är rädd för att förlora. För att det inte finns så mycket från den första, skakiga tiden efter L. Så jag håller så hårt jag kan i varenda litet memory card. Ballar ur om något går förlorat. Bilder och tid. Klarar inte av att vara försenad, blir blind av panik. Underligt.

Jättefin dag. La mig klockan halv ett och fick sovmorgon av T till klockan halv 9. Sen kom Lu hoppandes i sängen och visade upp sitt senaste alster :) Han ritar så att bläcket stänker och svetten droppar. Målar upp bild på bild i huvudet som han ger liv till med hjälp av mina Sharpies. Noggrant ska det vara. Min magiska pojke. Blir gärna väckt av det. Hans vilda vispande med armarna och glada leende, doften av nyritad bild mitt i nyllet. T blir galen av allt papper som han använder, smyger sin lilla hand genom den barnsäkra glipan till skrivaren. Bara ett papper till.

Däremot så har jag sjukt mycket vatten i öronen hela tiden, så jag har typ lock för öronen varje morgon när jag vaknar. T blir galen. Som att försöka kontakta en döv älg. Det har blivit så efter mina sena bad om kvällarna. Älskar att bada. Sjunker dödstrött ner i varma vattnet och sen så ligger jag bara där. Med öronen dränkta. Halvt medvetslös. Kliver upp och torkar mig knappt. Virar in håret i handduk och dimper ner i sängen. Somnar med halvt skållad hud och blött hår. Vaknar med afro och döva öron.

Går på så lite sömn så kroppen fick sig en sömnchock imorse efter min lilla sovmorgon. Mådde skit. Dundrande huvudvärk och värkande kropp. Märkligt. Packade ihop oss och åkte ut på landet, till fältet. Andas ren luft, skingra tankar. Where my heart belongs. Vi hade picnic och M är bedårande när hon gör precis allt som syskonen gör. Vill vara stor. Vi hälsade på lamm och gick en sväng, drack lite mer kaffe, åt lite fler kex. Sen körde vi hem och storstädade. The never ending story av småbarnslivets smuts! Jag lagade en Sunday roast och badade barnen. Uma på bushumör och L lekte hund. Sedan barn i säng. Uma är så kärleksfull att lägga. Säger I love you so much och pussar med smultronläppar, mitt livselexir.

Tänkte vara organiserad i år och köpte halloween godis tidigt. Tänkte att nu jäklar är jag smart! Har nästan ätit upp allt nu ... Ha! T började och jag klagade, sen började jag också. Choklad och Downton Abbey. Rusig av kärlek till den serien. Fin söndag. Fredens liljor.

Saturday, October 18, 2014

En lördag i Oktober


  Uma och Otto.

Uma älvhjärta påväg till kalas.

  Skriver brev till moster.

 Min mjuka älskling.

Gör höstlyktor.



Du är mitt ljus.

Fin höstdag. Luften ljummen, solen lös. T jobbade på förmiddagen, jag och barnen gjorde lyktor tillsammans. Övar inför halloween pyssel på tisdag, på Lus skola. Sen kom T och jag och Uma sprang i vinden. Hon älskar att vara med bara mig. Min älva. När blev du så stor. Benen och armar längre. Självförtroendet växer. Ritar mycket mer nu, inte lika rädd att jämföras med sin bror. Hon är mitt hjärtas glitter och min själs störst fröjd. Så full av ljus och livsglädje. Älskar att åka buss. Ville hålla sitt paket själv och väntade tålmodigt tills vi klev av. Hon har fått en bästa vän. Sin allra första. En flicka som heter Poppy. De sprudlar ikapp och springer ständigt omkring i ett busmoln av ljud och skratt. Hon är trött, svettig, känslig. Har precis varit sjuk. Hon som aldrig är sjuk. Slocknade liksom och ville lägga sig tidigt. Lilla frö. Tillbaka till sin fulla strength nu men hostar fortfarande. Höstrusk. Dimmiga mornar, tigerstövlar. Fönstren i bilen igenångade. Framtidsdrömmar. Vill titta på buzz bee på Netflix, kura i min säng medan jag städar. Lägga sig nära, nära som en liten bultande, varm räka i sängen på morgonen. Vaknar i feberyra och vill ha sin bunny. Är så otroligt mjuk. Vill att jag ska blunda och bita henne i mage, näsa, hjärta. Lutar huvudet mot hennes mjuka mage som hon har ritat med tusch på, och tar in allt som är hon. Gudagåva. En sinnesupplevelse. Ett känslospröt. Jag kämpar med min trötthet. Jag är så tråkig när jag är trött och hemmet faller samman av alla saker. Hur mycket jag än rensar ut och dumpar till second hand växer bergen av prylar. Min kreativitet som spiller över i projekt som aldrig blir klara. L som är likt Picasso. Målar och ritar och målar och ritar, sätter på print hela sitt inre register. En bottenlös brunn av kreativitet och ständigt flow. Inspirerar mig att fortsätta följa konstnärsdrömmen trots att man sitter fast i råtthjulet. Gratitude is abundance. Han är en riktig kämpe, min son. Min son. Som fyllde 5 i Juli. Minns dagen då du kom som igår, samtidigt som att minnena rör sig om ett liv som är long gone liksom. Jag har förändrats ofattbart mycket de senaste 5 åren. Likaså har L förändrats. Vuxit. Blivit pojke. Autism/Asperger. Men den mest empatiska och sn'llaste person jag vet. Trots att det SVÅRT och den inre kampen hos oss båda så oerhört smärtsam at times. Han är så otroligt snäll och jag är oerhört stolt över honom. Så att det värker. Jag säger inte det ofta till andra människor, ej heller skriver jag det ofta. Men jag säger det ill honom varje dag. Visst upprepar han frasen ibland likt en papegoja, men han vet nog. Kryper ihop, min varma pojke, i sin säng. Med ett stort leende på läpparna. Stryker hans varma kinder och mjuka hår. Ögon mörka, runda, snälla, lugna. Urkraften inom honom är stilla. Enbart vila och lugn kärlek består. Kom till ro. Läser utan svårighet sina läsböcker. Jag är väldigt fascinerad över läsandet. Ritandet. Hans tankar A walking miracle. Ser honom genom fönstret, i skolan. I uniform bland sina vänner. I can see your halo, Lughan. Så mycket ljus som håller om dig, som strålar ut ur dig. Och M. Hon tar in allt. Precis allt suger hon i sig, översätter till sitt eget. Kopierat. Under sommaren har hon vuxit från bebis till toddler. Är kraftfull. Härmar allt det goda, men även det onda. Spelar mig ur händerna dagligen. Skriker och gapar och bits och dundrar. Äter allt hon inte får. Smuts och grös och blad och kattmat. Ligger på rygg i vardagsrummet, sugandes på tummen och pillar sig i naveln. Fladdrar med långa ögonfransar. Älskar dansen. När all about the bass spelas så är det som om dansmagin har fullkomlig makt. Benen går som trumpinnar. Älskar sin mat. Ogiallar att sova. Skrattar som sjutton när man säger "apple". Är väldigt smart. Man kan inte gömma någonting för henne. Är otroligt varm. Världens bästa nallebjörn. Säger oh yeah hela tiden. Förstår allt men pratar inte så mycket, men kan kopiera de flesta ord. Som nummer tre behöver hon inte säga mycket. Hon pekar mest. Älskar sin trädgård. Utforskar ständigt. Energin tar aldrig slut. Min lilla oxe. Mitt jordväsen. Det är inte lätt att varayngst. Ändå trivs hon mitt i röran. Ibland blir det helt tyst, och då kan man hitta henne i soffan läsandes en muminbok. Hon sover inte så bra. Vaknar halv ett och sen är det liksom kört. Älskar katterna, hönsen och Otto. Ottos som precis har varit jättesjuk. Min älskade kanin. Tårarna tog aldrig slut. Men han överlevde mot alla odds! Veterinären förvånad, jag väldigt tacksam. Han fick ny bur idag. Uma gosade med honom länge. Min familj.

Friday, October 17, 2014

En blogg i ide.

Egentligen sover inte bloggen för att jag har aktivt valt det. Men bloggen har blivit som ett par skor som blivit för små. Ungefär. Det känns ovvant och obekvämt. Vilket egentligen är idiotiskt, eftersom att det inte är så många som läser den. Det är ett par engelska personer som läser, översätter från svenska till engelska, och det kan ju lätt bli lite märkligt då. Tycker inte om det. Google translate översätter inte tillräckligt nära sanningen. Jag har nog hamnat i en spricka mellan två språk. Jag förlorar svensk grammatik och tycker att ord ser konstiga ut. De flesta böcker jag läser är på engelska, språket som pågår omkring mig likaså. Jag har alltid haft språket som verktyg så det känns som ett handikapp. Blir inte bättre av att jag inte skriver heller. Att känna sig ringrostig botas egentligen enbart av skrivandet. Jag är trött. Väldigt busy med livet i allmänhet och känner mig nog ganska sketen i både kropp och själ. Älskar bruset med barnen, men kroppen är kass och slitet tungt. Är pluffsig, rund och degig. Håret en katastrof efter en fatal klippning. Nyheterna deprimerande med ebola och halshuggningar. Mörkret och rusket totalt här i York. Idag lyser faktiskt solen, men det är en ovanlig syn. Det regnar och blåser oftast, ända in på benet. Det känns som att man sitter fast i ett livshjul med så måsten. Min kille jobbar väldigt mycket, det är knapert. Halloween och jul snart. Med barn så rusar livet och tiden så trots att det "bara" är oktober så känner jag nästan redan doften av nejlikor. Jag minns en tid när L var bebis, det kändes som att hela livet var i min famn, stannade där. Tiden var oändlig, evigheten. Han skulle aldrig växa. Bara stanna där vi var. The golden years. Men han växte, jag växte. Jag som var så ung har blivit vuxen nu. Att fylla 24 i Juli kändes som en blixt från klar himmel. 24 år. Och barnen. Don't get me started. Jag ska skriva om barnen. Hur de växer, vad de gör. Dokumetera mera. Innan tiden har runnit mellan fingrarna.