Saturday, October 18, 2014

En lördag i Oktober


  Uma och Otto.

Uma älvhjärta påväg till kalas.

  Skriver brev till moster.

 Min mjuka älskling.

Gör höstlyktor.



Du är mitt ljus.

Fin höstdag. Luften ljummen, solen lös. T jobbade på förmiddagen, jag och barnen gjorde lyktor tillsammans. Övar inför halloween pyssel på tisdag, på Lus skola. Sen kom T och jag och Uma sprang i vinden. Hon älskar att vara med bara mig. Min älva. När blev du så stor. Benen och armar längre. Självförtroendet växer. Ritar mycket mer nu, inte lika rädd att jämföras med sin bror. Hon är mitt hjärtas glitter och min själs störst fröjd. Så full av ljus och livsglädje. Älskar att åka buss. Ville hålla sitt paket själv och väntade tålmodigt tills vi klev av. Hon har fått en bästa vän. Sin allra första. En flicka som heter Poppy. De sprudlar ikapp och springer ständigt omkring i ett busmoln av ljud och skratt. Hon är trött, svettig, känslig. Har precis varit sjuk. Hon som aldrig är sjuk. Slocknade liksom och ville lägga sig tidigt. Lilla frö. Tillbaka till sin fulla strength nu men hostar fortfarande. Höstrusk. Dimmiga mornar, tigerstövlar. Fönstren i bilen igenångade. Framtidsdrömmar. Vill titta på buzz bee på Netflix, kura i min säng medan jag städar. Lägga sig nära, nära som en liten bultande, varm räka i sängen på morgonen. Vaknar i feberyra och vill ha sin bunny. Är så otroligt mjuk. Vill att jag ska blunda och bita henne i mage, näsa, hjärta. Lutar huvudet mot hennes mjuka mage som hon har ritat med tusch på, och tar in allt som är hon. Gudagåva. En sinnesupplevelse. Ett känslospröt. Jag kämpar med min trötthet. Jag är så tråkig när jag är trött och hemmet faller samman av alla saker. Hur mycket jag än rensar ut och dumpar till second hand växer bergen av prylar. Min kreativitet som spiller över i projekt som aldrig blir klara. L som är likt Picasso. Målar och ritar och målar och ritar, sätter på print hela sitt inre register. En bottenlös brunn av kreativitet och ständigt flow. Inspirerar mig att fortsätta följa konstnärsdrömmen trots att man sitter fast i råtthjulet. Gratitude is abundance. Han är en riktig kämpe, min son. Min son. Som fyllde 5 i Juli. Minns dagen då du kom som igår, samtidigt som att minnena rör sig om ett liv som är long gone liksom. Jag har förändrats ofattbart mycket de senaste 5 åren. Likaså har L förändrats. Vuxit. Blivit pojke. Autism/Asperger. Men den mest empatiska och sn'llaste person jag vet. Trots att det SVÅRT och den inre kampen hos oss båda så oerhört smärtsam at times. Han är så otroligt snäll och jag är oerhört stolt över honom. Så att det värker. Jag säger inte det ofta till andra människor, ej heller skriver jag det ofta. Men jag säger det ill honom varje dag. Visst upprepar han frasen ibland likt en papegoja, men han vet nog. Kryper ihop, min varma pojke, i sin säng. Med ett stort leende på läpparna. Stryker hans varma kinder och mjuka hår. Ögon mörka, runda, snälla, lugna. Urkraften inom honom är stilla. Enbart vila och lugn kärlek består. Kom till ro. Läser utan svårighet sina läsböcker. Jag är väldigt fascinerad över läsandet. Ritandet. Hans tankar A walking miracle. Ser honom genom fönstret, i skolan. I uniform bland sina vänner. I can see your halo, Lughan. Så mycket ljus som håller om dig, som strålar ut ur dig. Och M. Hon tar in allt. Precis allt suger hon i sig, översätter till sitt eget. Kopierat. Under sommaren har hon vuxit från bebis till toddler. Är kraftfull. Härmar allt det goda, men även det onda. Spelar mig ur händerna dagligen. Skriker och gapar och bits och dundrar. Äter allt hon inte får. Smuts och grös och blad och kattmat. Ligger på rygg i vardagsrummet, sugandes på tummen och pillar sig i naveln. Fladdrar med långa ögonfransar. Älskar dansen. När all about the bass spelas så är det som om dansmagin har fullkomlig makt. Benen går som trumpinnar. Älskar sin mat. Ogiallar att sova. Skrattar som sjutton när man säger "apple". Är väldigt smart. Man kan inte gömma någonting för henne. Är otroligt varm. Världens bästa nallebjörn. Säger oh yeah hela tiden. Förstår allt men pratar inte så mycket, men kan kopiera de flesta ord. Som nummer tre behöver hon inte säga mycket. Hon pekar mest. Älskar sin trädgård. Utforskar ständigt. Energin tar aldrig slut. Min lilla oxe. Mitt jordväsen. Det är inte lätt att varayngst. Ändå trivs hon mitt i röran. Ibland blir det helt tyst, och då kan man hitta henne i soffan läsandes en muminbok. Hon sover inte så bra. Vaknar halv ett och sen är det liksom kört. Älskar katterna, hönsen och Otto. Ottos som precis har varit jättesjuk. Min älskade kanin. Tårarna tog aldrig slut. Men han överlevde mot alla odds! Veterinären förvånad, jag väldigt tacksam. Han fick ny bur idag. Uma gosade med honom länge. Min familj.

No comments:

Post a Comment