Lördag.

Dagarna är fyllda av liv, städning, barn, skratt, gråt och plugg. Många tankar om livets varande och identitet, nästan oavbrutet pågår det. Ska bli fint när barnens moster A kommer om en vecka, behöver någon att prata och lufta tankar med. T är underbar men jobbar också som en galning med sitt. Vi svettas på våra håll. Och på måndag är det nystart, igen. Så är livet mycket. River flowing, vatten som ändrar riktning och man får bara hänga med så gott det går. Tror att det blir fint för min pojke. Spåkterapi i torsdags och han är världens kämpe. Älskar honom så att det värker i hela mig. Lite längre till nya skolan, köra varje dag. Med mina tre barn. Är jag vuxen nu? Känns inte som det. Det har snurrat lite väl fort de senaste åren. Tiden. You crazy thing. 

I am here

Detta året. Ett liv. Så mycket som händer. I mitten av juli tar jag examen och sen kan jag vara tillbaka i full swing. Det är ju trots allt skrivandet jag mår bäst av,  och det jag helst vill göra. Bloggen känns som ett ex som man fortfarande har känslor för. Vill hitta tillbaka och lära känna den igen. Så mycket underbart som jag vill skriva om. Om självandringar och ömma nätter. Om barnaskratt och täckedagar. Om bilkörning och skolbyte. Ett ord i taget. I am here.

1 år

Malie 11 månader.

Så. Idag kom dagen, dagen då M har funnits i våra liv, utanför livmodern i 1 helt år! Magiska andetag, magiska ögonblick. Känns som att jag inte riktigt har haft tid att vila i detta, tid att ta in att hon är här. Slutet av graviditeten var så tuff. Sen kom hon och det var magiskt, men sen blev jag sjuk. Miins att jag sjönk och sjönk och sjönk och aldrig trodde att jag skulle kunna stå upp igen. Men vi har överlevt. Malie och jag, allihopa. Många förändringar har skett, men jag finns fortfarande kvar någonstans därinne. Det har snurrat så fort bara. Barnen, körkortet, plugget, kroppen. Läkandet. Tänkte att nu måste jag återhämta mig resten av mitt liv. Istället kastade jag mig in i stora projekt för att dränka och dämpa hålet, för att blunda och hålla för öronen, för att slippa se och känna, för att bedöva förlorade stunder och för att rymma bort från kroppslig börda.

Nu börjar det lugna ner sig igen. Examen närmar sig i Juli och körkortet är mitt. Sedan tar jag nog ett års break från allt. Skriva, måla, läka, känna in. Är glad över att få vara med M varje dag. Hon är ljuvlig. Livsnjutare. Ligger lättjefullt i solen, på mattan, i soffan, i vår säng. Med tummen i munnen. Hon är mjuk hela hon. Går inte än, men kryper i snabb fart, klättrar överallt och älskar att utforska saker. Min dotter. Älskade M. Just nu ligger hon och sover med apan tätt intill sig. När hon vaknar ska vi gå ut på promenad och äta picknick tillsammans. Bara ta det lugnt och njuta av hennes närvaro.

Körsbärsblommen utanför fönstret, hyacinterna och solens varma strålar påminner mig så mycket om tiden då du kom Malie. Den första stunden då din varma lilla kropp mötte min. Våra första nätter tillsammans inannför sjukhusets kalla väggar, men i vår säng var det varmt. Våra första steg tillsammans. Jag var envis att bära bilstolen trots att jag egentligen inte fick. Bära den ut genom dörren och möta luft, tillsammans. Sedan dess lämnade du aldrig min sida, baby. Sjukhussäng på sjukhussäng. Akutrum, väntrum, kärleksrum.

                                                        Varm, mörk, mjuk, gudomlig.

Helig.

Älskade Malie. Tack för att just du kom till oss. 

Varje gång jag lyssnar på Dry Land med Joan Armatrading så tänker jag på dig.

Waterboys och Joan Armatrading. Time is a healer älskling. 

Trasiga hjärtan blir hela i ditt hjärtas ljus,

onda stunder blir vackra, med dig i min famn får jag alltid ro.

När du föddes så skrattade min himmel och jordens hjärta slog.

Älskar dig alltid.