Monday, February 28, 2011

Mormors axel.

Innan jag somnade imorse,fick jag mig en åktur på mormors axel.Min fina mormor som kom igår.Kul med utsikten...Håller koll på brorsans bus här uppifrån. Feels like flying.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Har sovit hela morgonen....

Snusar järnet under mammas kofta.Favoritställningen a la rumpan upp i vädret.Glassigt. Måste ju ta igen sig efter nattens skrikfest.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Sunday, February 27, 2011

Modern är här!

Hurra,runt lunchtid struttade morsan in här på Greencliffe Drive.Så himla härligt att se henne.Hihi jag är så himla glad,hon och mormor hade shoppat kläder till Uma och Lughan,så jag har sniffat svenne kläder hela dagen hehe.Lovely kläder från Lindex,Kappahl,Polarn o Pyret.Älskar serien "newbie" från Lindex,helt underbara.Hade nog shoppat ihjäl mig om jag bodde i Sverige,thank God att England har så fula barnkläder ;-)....

Uma har sovit jättelite idag,vet inte riktigt varför...Hon verkar må bättre,mycket mindre slemmig i halsen och piggare,men oerhört lättväckt och pruttig i magen..

Lughan är så lycklig över att mamma är här,lyser som solen.

Imorgon jobbar Tom.Jag och mamma ska bara mysa inne med barnen,dricka kaffe,prata.Promenera till parken!...

Uma gråter,plikten kallar.Tit it is.

Puss!

Frulle

Published with Blogger-droid v1.6.5

Sleep little Baby

Ovanligt god natts sömn må jag säga,med tanke på att uma är så krasslig med snor och slem.Hon kom aldrig till ro igårkväll stackaren.Bara snurvlade,skrek och svettades :( Till slut däckades hon i alla fall och har inte haft några problem att somna efter amningarna inatt,hurray.Mamma sitter nog på planet till Liverpool nu,sedan tåg till York,himla smidigt.Kommer nog hit runt lunchtid :-D Nuuu blir det kläder på och kaffe.Fast nej,kaffet tog visst slut igår,attans.Tea it is.Glad söndag på er!
Published with Blogger-droid v1.6.5

Saturday, February 26, 2011

Ätit glass

Har jag gjort.Half baked som vanligt.Uma har alls inte varit lycklig,ogillar allt slem i halsen.Jag och L har busat,jag och Tom har tjafsat om småsaker.Jag fick hem en hel bunt med barnkläder från H&M.Kul!!Lughan har kallat mig vid förnamn hela dagen,minus r:et."Nooooa,Nooooa".Konstig känsla.Som om han ser mig som en människa,inte bara mamma.Stekte halloumi till lunch,love it!Blir nog en lugn kväll.....
Published with Blogger-droid v1.6.5

Alive..

Published with Blogger-droid v1.6.5



Siblings in Love.And Mao

Fina barn.Mina fina barn.Imorse satt dem länge,länge tillsammans i fotöljen,ihopvirade med armar och ben.Lughan blir verkligen helt"ha-galen" när det gäller lillasyster.Vill hålla hela tiden,ingen annan får.Sitter nära,nära och snusar henne på kinden och pannan.Smeker hennes kind med sina varma,knubbiga fingrar,Hon finner sig i behandlingen ett litet tag i alla fall.Speciellt på morgonen då hon är på bästa humöret.Gurglar och tittar med stora ögon på sin bror.
Lughan är även innerligt kär i sin gosedjurs mus nu.Den han fick av sin farmor när han föddes.Döpt till Mao.Mao ska vara med precis överallt,hela tiden.Sova med Mao,äta med Mao,mysa med Mao.Skjutsa omkring Mao i stolen.Blir varm i hela hjärtat över kärleken i hans röst då han ser Mao.Hela,runda ansiktet lyser upp och ögonen glittrar.Rösten blir mjuk och varm.."Maaaoooo".Sen rusar han med kurviga små korvben över vardagsrummet,famnar Mao i ett fast grepp runt halsen.Trösterikt.

När de kommer hem igen från stan ska jag brotta ner den lilla gubben och mysa ihjäl hela honom.Min stora älskade lilla kille.Som en gentle giant med sitt lurviga huvud och dem där ögonen som man drunknar i.Sammetslena.

Smultronet snusar vidare på mitt bröst,och jag dricker kallt kaffe.


WEEKEND

Stilla i fotöljen med mjuk,varm Uma.Hon har snorat och varit febrig hela natten.Har haft henne tätt,tätt intill min kropp,under armhålan.Lilla varelse.Tom och L har gått in till stan en sväng,promenerat längst med vattnet.Bankärendet och sådana tråkigheter.Jag drar en lättnandes suck över att det äntligen är helg.Har varit så himla krasslig den här veckan,killer ont i halsen,febrig,ont i kroppen,ont i ärr.Imorgon kommer mamma,min fina mamma.Idag ska jag försöka få gjort såna där nödvändiga saker.Sortera tvätt,torka ytor,dammsuga.Försöka låta bli att äta glass.Alltså,jag ÄLSKAR verkligen glass.Yummieeee.Målarsugen är jag.Undrar om det finns rum för målartid när man har barn.Kanske sen,men inte nu.Har ju en bröstsugande liten nyckelpiga på mitt bröst alltid,alltid.Lilla U.

Thursday, February 24, 2011

Tystnad?

Vaniljglass nu.Lulle sover,thank god.Han vaknade med ett glatt ryck imorse rynt fyrasnåret och tjoade loss på bäbä vita lamm.Kul.Han har slutat att sova dagtid när han är hemma med mig,skriker sig blå hur trött han än är.Han hör väl hur jag och Uma grymtar omkring på bottenvåningen.Jag har inte heller samma tid som förut att sitta och smeka hans lurviga huvud i en timma tills han somnar.Jag vill så klart kunna göra det,men Uma vill ha bröst och byta blöja och skrika lite hon med.Men nu sover han i allafall.Lite febrig och mycket snorig.Lilla killen som aldrig blir sjuk.Uma är också krasslig.Det märks på bajskonsistens,slem i luftrör och humör.Myser omkring hemma idag.Tom jobbar,dinglar omkring i ett äppelträd i någons trädgård i Leeds.Jag skickade sms och sa "förlåt för att jag var så grinig imorse".Det är smärtan som gör mig förbannad och lite stingslig på morgonkvisten.Får plötsligt barnsliga anfall och vill bara ligga på golvet och yla om hur synd det är om mig haha.Riktigt så illa beter jag mig inte ;-).Med barnen och Lulles tvåårstrots har jag världens tålamod,men inte med mig själv och läkningen.Alla krämer som ska smetas på och omslag och skit och pain.Man blir smått psykiskt störd av att gå omkring med gapande hål i magen och ha ont hela tiden.Uma fyllde ju sex veckor igår.Sex veckor efter snitt ska man vara relativt fit for fight,men läkarna säger att min kropp är fortfarande på Dag 1.Ska jag sluta gnälla?Okej då ;-).

Tycker att L och U har så fint samspel.Förutom att Lulle älskar sin syster mer än allt annat,så klaffar även deras scheman så fint.Runt sjutiden när L somnar,börjar Uma skrika.Hon skriker sedan fram till tolv,kvällskolik alltså,men somnar sött och sover fint resten av natten förutom ca tre amningar.På morgonen är Lughan på sitt värsta humör.Sitter och skriker på att man ska skynda med gröten,snabbt ska det gå.Sedan sitter han där och fnittrar hetskt över sin tallrik med gröt.Men då är Uma på sitt bästa humör,hurra!!Skrattar,jollrar pch ser finurligt nöjd ut,trots sin brors ylande.Läker trötta föräldrars hjärtan i ett nafs.

Sedan ammar jag och hon somnar.Då leker jag med Lughan,bygger lego,läser saga och myser med honom.Han behöver den mammatiden,och jag behöver också den tiden med honom.Att kramas,pussas och leka och skratta innan vardagsbestyren tar över.Laga mat,bära barn,vyssja,torka,städa,tvätta,gulla,torka spya,bajsblöjor,ytterkläder,humör.

Kokar broccoli,morötter,gröna bönor och potatis till lunch åt L.Kör på säkra kort när det gäller lunchen,då han är som petigast.Orkar inte laga exotiska grytor till honom om han ändå bara ratar det.Till kvällsmat är han bättre.Till lunch idag mosar jag potatis och morötter med lite smör och mjölk,blandar i färska kryddor.Broccoli och bönor vid sidan av,med smält smör.Keso och hommous som protein.He loves it!

snoriga barn

Skrivsugen idag,hoppas på lugn stund någon gång idag så att jag kan ha date med datorn.Snoriga barn förresten,OVANLIGT.L är nästan aldrig sjuk,friska fikonet.Kusinen var här i tisdags nyfrisk från ögoninfektion,hoppas inte!!!!Lulle har haft lite svullna ögon igår,lilla fisen....Uma ler hela tiden,galet fin min lilla tjejskrutt.Hoppas ni mår bra!
Published with Blogger-droid v1.6.5

Wednesday, February 23, 2011

Hallå i kärleksmörkret!

Nu kletar hela himlen grå.Geggamojja väder.Jag piper omkring illegalt i bil med uma i bärsjalen mellan sjukhus och hem.Idag brände dem mig utan bedövning,bränner bort delar av ärret,dödar hud som ska falla av så att det förhoppningsvis läker.Min kropp vill inte hela sig.Oändliga timmar i väntrum och läkare som skakar på huvudet.skojjar att "oj vad du måste gilla oss,du som kommer hit så ofta".Sköterskorna älskar att sitta och lyssna på mina förlossningshistorier och medicinska bakgrund,så fascinerande och ovanligt anser de.Jag håller låda som vanligt.Tycker om att prata.Uma har kolik,Lughan bajsar alldeles för mycket,jag fick allergisk reaktion på antibiotikan och spydde hela natten.Prova spy med allvarlig infektion i opererad mage.HAHA.Förlossning är som en shit in the motherfucking space i jämförelse.Men jag är lycklig.Kär och galen.I'm a survivor.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Saturday, February 19, 2011

Hejhå lilla ångest.

När jag var liten kunde jag inte klättra i träd.Har aldrig kunnat.Liten och tjock,föll hårt och dunsade i marken bara.Jag var aldrig den söta tjejen,den fina tjejen i klassen.För det är ju det som räknas eller,ens värde som människa,som barn.Tycker att det är läskigt att ha fått en tjej.Min älskade lilla guldklimp som bara är Hon liksom.Är rädd för barnkläderna på hyllan,rädd för bodysarna som det står "I am a girl på" i rosa.Rädd för den världen.Jag vet inte ens varför jag är så rädd.Att vara tjej är ju underbart!Hon är underbar!Men jag är bara så rädd för klättra i trädet syndromet.Rädd för att sätta på en klänning på en bebis och bara"its a giiiiiiiirl look at this pink dress its a giiiiirl.Lilla gulliga flickan.Baaaara söt,kan inte klättra i träd,för sårbar,liten å fin.Hon e ascool,asrolig,asfin.Så mycket mer än bara "its a giiiirl"..Ä jag vet inte.Är bara skraj.Skraj inför det som komma skall,hoppas hon kommer vara urstark.Mycket starkare än vad jag var när jag växte upp-Måste rannsaka mig själv och bena ut mina osäkerheter som kvarstår i mig som kvinna så att de inte speglas av i henne.Svårt.'Konversation på fejjan mellan två engelska tjejer med ettåriga döttrar,diskuterar hår..."Åh jag försöker få min lilla flickas hår att bli mycket tjockare än vad det är nu,det är så himla tunt och fjunigt liksom.Skulle göra vad som helst,betala vad som helst,bara hon hade lite tjockare hår som jag kunde fläta."

Ugh.

Umapuma bingbong.Älskade dotter.Du är fin.Lilla figur.

kroppen,the never ending journey.

Sjukhus igår,Ah jag är så trött. Min kropp,min kropp. Min kropp. Överleva. Överlever.Lever över allt som är jordiskt.Svårt.Farfar är här och passar Lughan lite,häller färg i sinken och "diskar".Tacksamhet.Uma surrar vid mitt bröst,skrek tre timmar non stop på sjukan igår,förstår henne.Hatar sjukhus. Hon ler idag och myser,underbar och mjuk.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Wednesday, February 16, 2011

Godnatt!

Ammar nattpigg bebis.Splittrad dag.Barnen är mitt allt,min sketna kropp är inget.Godnatt Lovers!
Published with Blogger-droid v1.6.5

Tuesday, February 15, 2011

Dagen avklarad

Jag har pratat länge med mammi i telefon,skönt.Vissa dagar känns ensamheten verkligen påtaglig.Att jag bor i ett annat land och inte har någon vän eller familj som hoppar in på fika en vanlig tisdag sådär.It's all part of my destiny,så kan man tänka ibland. Fast just idag,när infektionen är förklarad tillbaka och man måste på akut ultraljud för att kolla insidan,ett hem att ta hand om,och två små galna troll att se efter,då hjälper det inte att tänka destiny.Tänker mest på att jag inte har tid att vara sjuk,inte någon tid att besöka sjukhus. Vill bara vara med mina barn,mina underbara två. Uma ler och skrattar,gurglar och sover.L far mest omkring och ropar "tooooa patt"= stooora paddan (ur favoritboken). Gnager på inlagda vitlökar gör han också,den lilla galningen.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Godmorgon lovelies

I'm such a bad Blogger,ey? Lugn morgon hittills,thank-you god.Måste till doktorn idag,checka ärret. Tippar på infektion igen. Kukont. Uma är så underbar,ler och gurglar hela tiden. Jag blir varm i hela magen.L är på g med maraccas och trumma i sitt lilla kök. Har snott min hudkräm och tillagar någon slags häxblandning därinne. Snart kommer han nog att börja mata mig. It's all good in my world.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Sunday, February 13, 2011

Sunday Lunch

Published with Blogger-droid v1.6.5

Saturday, February 12, 2011

Mjöligt inre.

Idag har jag mest haft ont.Helvetes jävla ökenråtta.Vi provar med ilska ett tag,okej.

En förlossning är rena rama spottloskan i jämförelse med den fysiska och mentala efterbörden.Inte den efterbörd a.k.a moderkakan i frysen,utan
Efterbörden.Smärtan och PTSD.Post Traumatic Stress Disorder.Spökar på.Bökar omkring,rumsterar.Sedan efter L.Vaknar kallsvettig,darrar,rycker,vibrerar sönder.Flimrar till,rycker till.Vill inte se,inte höra,inte prata.Och så självförtroendet då!.Vissa säger ju att man får ökat självförtroende efter barn.Hahahahaha.Ha.Ha.Jag är trött på min kropp,skriker på den,slår den."Sluta upp med att vara så jävla meningslös,kroppskrälle.Varför fungerar inte du..?"Tittar på "OneBornEveryMinute" och deprimerar mig i eufori.Det är så himla fantastiskt när de bara öppnar sig och klämmer ut ungen.Jag vill också.Tom sa:It's just your bitterness speaking,baby".jag säger:Sorgen.Sorgensorgensorgen."The motherfucking sorrow,babe.It's killing me".Öronbedövande.Jag faller som pudersnö,inuti.Luckras upp,ruttnar bort.Ont.

Är så jävla livrädd att hamna i någon slags "ficka".To posh to push.Jag hade gärnat pushat ut bebisar varje dag om jag bara hade fått chansen.

Men vad fantastiskt det är när barn föds.Tårarna strömmar,det stockar sig i halsen,hjärtat snörps ihop till sölig,varm massa.Ett barn är fött!Så vackert,stunden.Då.Föds.Barnet.Då i detta nu,så vackert.Vill krama hela världen.

Tröstar mig med Ben och Jerry och en enmånaders bebis på brösten.För det fyller hon ju idag,min Uma,en månad.Min fjäril.


Friday, February 11, 2011

Ack å ve!

Åh,suck vad ont jag får av att ränna efter barnen.Eller barnet närmare bestämt.Ni vet igår när jag skrev att allt gick så jädrans smidigt.Ja,sen gick det åt helvete,haha.Lughan sov bara en halvtimme och sedan fick han fnatt.Sprang omkring och stortjöt p.g.a diverse anledningar.Hittade en av min mammas kvarglömda vantar och började tjuta efter mormor.Det var helt enkelt inte mycket annat att göra än att knata ut till parken,med bebis i bärsjal,tunga vagnen och L o.s.v...Kul att man inte får lyfta tungt på tre månader efter ett normalt snitt.Hur har man tänkt då!?Nej,nej.Här är man superwoman som bollar barn och dammsuger redan efter två veckor.Men man är ju tvungen ju!!!Kan ju inte ligga i sängen å käka praliner precis när man har hem och barn och man.Visst låter jag som en korkad hemmafru?Haha det blir så ibland.

Fick ta igen överansträngningen senare i form av ursinnig smärta.Gick på toa på kvällen för att kissa,kändes som hela det inre slets upp.Man är ju sydd i såpass många lager,och urinblåsan är lite blåslagen efter behandlingen den fick under operationen.Satt där på toa och flåsade mig igenom en liten kissning,som värsta superförlossningen deluxe.

Blir så arg.Grrrr liksom.Lilla anuskropp.Läk,lääääk.

Idag för en månad sedan plumsade jag omkring i poolen i vardagsrummet och mös med magen och värkarna.Tiden rinner likt sand mellan fingrarna.Om ett dygn föds Uma.Klockan 15.35 på eftermiddagen,den tolfte.En månad gammal.Hon har börjat prata nu,och ler så att hjärtat brinner av kärlek.Gurglar små läten,vill få kontakt.Kan ligga hur länge som helst på mitt knä och bara njuta medan jag killar henne under fötterna,Myser med hennes mage.Jag är så otroligt kär i henne.Lilla loppa.

WTF!?Äppeljuicen slut,nu igen!

God damnit,jag är beroende!Mera, mera,meeeraaa!!!
Published with Blogger-droid v1.6.5

Published with Blogger-droid v1.6.5

myser med Uma i sjalen....

...medan monstret äter lunch....
Published with Blogger-droid v1.6.5

Good Friday ma people!

Hoppas att allt är toppen med er,här hemma är det myspys,med sovande bebis och bananätande barn. Sitter och funderar över hur jag ska kunna smita uppför trappan å bajsa utan att L märker.Pallar inte att dra med honom på toan.MVH//Den Fräscha Modern
Published with Blogger-droid v1.6.5

Thursday, February 10, 2011

Det bara rullar fram!

Ja,nästan i alla fall.Det har gått så himla smidigt idag med barnen,trots dålig natt.Allt har bara klaffat,så skönt!Det finns ingenting så underbart som när saker och ting går smidigt.Fokuserar på mammarollen,fokuserar på barnen.Det är bra med barn,man tvingas in i nuet.Det finns bara nu och nu och nu och nu.Nu sover han,min prins.Han har kommit in i en period då han är rädd för nästan allt.Vaknar svettig av mardrömmar.Rädd för minsta lilla fluga,rädd för motorsågen,borren.Rädd för svarta ryggsäcken som hänger på dörren.Rädd för att vara ensam.Satt hos honom tills han somnade.Har haft Uma i bärsjalen hela morgonen,bärsjal is the shit,måste rekommendera till alla blivande päron.Kör på en mjuk trikåsjal nu när hon är så liten,när hon blir tyngre om ett par månader eller så,investerar jag nog i en vävd sjal,gärna med ull och ekologisk bomull.Slitstarkt..Ska kolla runt lite på Ebay,begagnade vävda sjalar blir bara bättre med slitage och är betydligt billigare också.Vi får se..

Det är så skönt med solen.Det är så är så skönt med fåglarna.Det är så skönt med sovande,varm bebis på bröstet.Livet är så skönt,dessa stunder.

Det är underligt att vara mammaledig.Man befinner sig som i ett vakuum.Minns att med Lughan kändes det som om livet höll andan och stod på paus.Har en känsla av att i framtiden,när man jobbar och är busy med andra saker,lär man se tillbaka på den här tiden och tänkte"det var livet.Då.Med barnen.Det som är värt något."

Är rädd för den verkligheten,den som så många andra lever.Jobba 9 to 5 med barnen på dagis.Men man kanske växer i det så småningom,i takt med att barnen växer sig stora.För tillfället blir jag mörkrädd när jag tänker på dagis.Att han skulle vara på lekskola och jag skulle jobba i affär eller så.Att vi skulle tappa den nära kontakten,tappa "vårat" språk.Tappa gnistan mellan oss,humorn.Rädd att tröttheten och skriken skulle ta över.Litegranna som vilken kärleksrelation som helst som inte blir uppmärksammad och närd.Helt plötsligt så har man gått om varandra.Försöker kommunicera med det slår bara snett.Fattar fel.Vad vill du?Hur ska man någonsin kunna göra annat när man inte vill missa en sekund av sitt barn.Livet är rörigt som det är,jag är rörig som jag är.För mig är det så viktigt,att vara här nu,med honom,med henne.Inte för att lägga mig i mina barns liv hela tiden,för det ska man nog inte göra.De är individer,inte en förlängning av en själv.Men att finnas där.En fast punkt.England är the country of dreams,och för det är jag tacksam.Det går bra att tänka utanför boxen här,behöver inte ta hänsyn till ett vanligt Svensson liv.Jag skapar livet jag vill leva.

Tja,Uma här igen....

Har varit vaken hela natten och skrikit.Jag kunde inte sluta,trots att jag försökte...Men har man ond prutt i magen så har man. Brorsan drömde mardrömmar och skrek han med. Mamma ser ut som ett spöke i ansiktet idag,vilken mes. Hon mumlade nåt om choklad och kaffe. Men först måste hon torka min lilla rumpa hi hi. Har bajsar nu äntligen. Det var på tiden!
Published with Blogger-droid v1.6.5

Wednesday, February 9, 2011

Trött på ont

Fan.Ärret är dåligt.Öppet,varigt.Sårvätska som stinker helvete.Manuka honey påkletat på stor jobbig binda fasttejpad med dålig tejp på ärret.Jag är så trött.Sätter på mig tajta tröjor,sminkar mig,ser ut som vanligt,glad och fräsch.Men när jag är själv,i badrummet naken, gapar såret och jag är trött.Ingen "linje" bara rött,öppet,kletigt.Fan.Det suger kukhelvete att inte kunna vara jag,vara normal,vara frisk,vara levande.Ser på mina barn och känner bottenlös skuld inför det faktum att min kropp bara sviker,gång på gång.Svag."Konstigt" säger doktorn."Du som är så ung,borde ha en stark kropp".Men jag ekar av ålder,pirrar i leder.En trött kropp.En ex anorektiker med överbelastade leder,förtvinade muskler.Längtar efter mig själv.Vill skala bort allt det som är jobbigt,påträngande,obekvämt.Fel.Önskar att jag var bättre på att ta hand om mig själv.Istället för att bara slå.Slå på kroppen,slå på hjärtat,slå på hjärnan.Bort,bort.Du är ivägen.Men det är ju jag.Det är ju jag nu.Acceptans.Ser en bild på mig själv,tagen för två år sedan och känner inte igen mig själv.Så ung,och smal och fin och hel.Inget trauma,ingen sjukdom.

Lughan vaknade,drömde mardröm.Tom tröstade,jag satt fast med skalbaggen på tutten.Hon e så fin,så fin,så fin,så fin.Liten tufs av hår på huvudet,låter som en gris när hon är upprörd,världens minsta lilla ansikte.Det är härligt att lära känna henne,min dotter.En helt egen liten person.Försiktig.Lite ängslig,väldigt mammig.Mjuk.Nyfiken,öppen,vaken.Gråtig.Ler mer och mer för varje dag som går,tröstar trasigt mammahjärta.Ögon som nästan ploppar ut av livsglädje.Jag är så glad att du är här,Uma.Älskar hur hon ligger naken på rygg med magen upp i vädret och känner sin omvärld med alla små kroppsdelar.Hej,här är jag.Allra helst vill hon bara gosa,som en liten ihopkrupen fågelunge under min armhåla,med världens varmaste täcke runtomkring sig.Flåsa söt andedräkt på min kind,hålla hårt mitt finger.Mysa med min hud.

4 veckor.Grattis älskling.

Nu vaknar Lughan,igen.Tom uppför trappan.Vill krypa ner hos honom,hos Lughan, i sängen.Krama hela,mjuka pojken.Sova tillsammans.Det är det bästa som finns,att gosa med honom.Att sova med ett barn.Pure bliss.

Godnatt!

Dålig karaktär

Jag borde läsa givande böcker men är för hungrig och sugen på skvaller.Slösurfar lite,kanske kollar jag på ett program på Channel 4.Har ju inte tv,men ibland blir man ju sugen på att se på lite skit.Sugen på att skippa hälsan ikväll och bara äta snusk.För andra dagen i rad.Igår hetsåt jag en isglass klockan halv ett på natten bara för att jag var tvungen.Dålig karaktär jag har.Har alltid haft.Hoppas bara på att minikorven fortsätter att snusa på mitt bröst.Hon vrider på sig lite oroligt,kolik skrik here we go kanske.Tom klappar lurvigt huvud nummer 2 uppe i sovrummet.Han vill inte sova han,min Lughan.Min guldgosse,min knubbiga kerub,mitt hjärta,mitt allt.Gnällspik har han varit på kvällen,tills han fick prata med älskade mojmojs i telefon.Då blev han glad igen.Pratade om traktor och Uma,traktor och Uma.Och mitt hjärta brann.Myste en stund innan läggdags,mös ner hela mitt huvud och ansikte i hans mjuka,runda.Drog i lockarna.Killa mage litegrann.Mysa nära,nära.Han hade det så fint på lekgruppen idag.Blyg först som vanligt,men sedan glad som bara den.

Ser fram emot att sova,krypa tätt intill bebis och Tom.Bada i rött ljus från lampan under sängen.Sova och vakna till en ny dag.Med mina tre.Tom jobbar imorgon.Full rulle.

I feel that when I'm with you.It's alright.

Bombhot i staden,tog en timme med bil in till lekskolan idag.Hurra!Festligt!Skrikande bebis,skrikande barn.L blir provocerad och lite road av Umas oljud,börjar rabbla babbla gälla toner han med...Men vi kom fram tillslut,det är ju huvudsaken.På våran väg in till stan var det en bilolycka häromdagen.Nån snubbe som svängde ut på vägen utan att se sig för.Personen i den andra bilen,som smällde,behövde hjulas in helt fastspänd i ryggnacke-monster-ställning.Tänker att livet är dyrbart.Tänker att fan vad onödigt.Tänker på hur otroligt obekvämt det är att åka ambulans.Sedan jag flyttade till England har jag åkt ambulans fem gånger.Pretty bad.Två gånger gravid.Första gången med en kraftig blödning under graviditeten med Lughan,tänkte där jag låg att var det inte missfall så har det blivit det nu.Skakade sönder där jag låg.Andra gången gravid,var med Uma.Att ligga fastspänd i guppande ambulans med värkar från hell är också roligt.

Älskar ljuset just nu,det tänkte jag på där i bilen mellan mina skrikande två barn.Fan vad jag älskar att det börjar bli så himla ljust ute nu.York minster i solljuset är en oslagbar syn.Visst känns det hoppfullt om våren?...När man irrar upp förkyld och trött med genomkissat barn på armen vid någon förgrymmat tidig tidpunk,hjälper det att världen ler genom fönstret..


Det tänkte jag mycket på när jag bodde i Skewsby.Det är så förbaskat trösterikt med årstider som pågår och förändras utranför vårat fönster.Det spelar ingen roll hur många tårar som har fallit just precis den dagen när man har vinden mellan äppelträden i trädgården,hästen som står varm och god i hagen bredvid,regnet som öser ner,som dränker en direkt.Att hålla en darrande fågel i sin hand som just flugit in i fönstret.Önskar att det var mera praktiskt att bo på landet,nu måste vi bo i stan tills jag och min trasiga hjärna tar körkort.För så känns det som,att hjärnan är trasigt.Skruvar lösa när det gäller allt praktiskt.Fumliga händer,dålig balans.Tom är raka motsatsen,varför vill han vara med mig?Igår tappade jag datorn i golvet bara sådär och hela han med kontrollbehov och perfektionism i fingrarna fick nog hålla tillbaka hela sig,trots att jag såg hur nerverna ryckte i mungiporna.Inte lätt att vara sambo med mig.Inte lätt att leva med mig själv heller,alltid.Hoppas på att han ser ljuset i mig,någonstans därinne bland allt söligt slarv och mörker.Hoppas han tycker att det är värt.

Stackars Tom.han är så himla fin,min Tom.Stark,själslig.Vill vara med honom,vara vid hans sida.Du vet när man är sjuk,sådär apsjuk så att man önskar att man dog.Då vakar han.Lämnar aldrig min sida,smeker min kind.Bara närvarar.Han är levande.Känner stort,älskar stort,rasar stort.Har aldrig sett en människa så djup som han,så arg som han,så fin som han.

If you are lost you can look and you will find me.Time after time.

Tuesday, February 8, 2011

The new me.

Snuvig dag idag för Uma.Min lilla korv.Hon börjar bli riktigt bebismullig nu,jag älskar det!Vill mysa med varje liten mjuk,gosig del.Det är så otroligt underbart med bebisdoft,bebisljud.Bebistiden!Jag älskar det innerligt,trots sömnlösa nätter.Klart att man inte känner sig på topp om natten efter fyra timmars skrik och en son som vaknat av oljuden,men jag trivs.Trivs med buller och stök,ljud och rörlighet..Älskar doften av svettigt barn som precis vaknat och pratar som en liten kvarn..Älskar att få privilegiet att vara förälder med allt vad det innebär...Jag lever för dessa två små troll,för min familj.Låter säkert må-illatråkigt.Men jag gillar den nya Nora.Långt bort från alkohol och ytligheter.Bara blöjor och kramar och skrikiga barn.Det är jag.

Natten till idag sov Uma verkligen dåligt,slemmade och snurvlade mellan lakanen.Har svårt att hitta rätt amningsposition.Jag tycker om att ligga ner när jag ammar,vilket gick bra i början,men nu är hon så väldigt trött att hon inte riktigt får till det nattetid.Som ett litet trött skrynkligt russin till ansikte söker hon febrilt efter bröst.Svårt att amma när man är täppt i näsan,lilla fis.Den enda ställningen som går nu är att sitta upp.Bök med tusen kuddar och mitt gnälliga ärr som smärtar.Jag får så bloody ont i svanskotan av det.Skada efter alla nätter spenderade på uschlig sjukhussäng med ammande bebbe...Men tror att hon växer i amningssjälvförtroendet ju längre tiden går...Hon är ju så liten ännu.

Fyra veckor fyllda imorgon!Helt galet vad tiden går fort.

Tom har jobbat idag!Det går jättebra att vara själv med barnen,believe it or not.Måste bara vänja mig vid att ha två underbara troll att bolla med om dagarna.Jag är så lycklig!Så otroligt lycklig...Känner mig så hel..Tänk att få uppleva sådan KÄRLEK.Det är verkligen som att vara nyförälskad.Sådär så att man måste nypa sig i armen för att inse att det är på riktigt.

Tom lagar mat och jag sitter i soffan med lilla loppan.För tillfället sover hon faktiskt,konstigt.Brukar vara vaken vid den här tiden och leva rövare,men kanske kommer det bli en lugn kväll och natt.Hoppas,hoppas!

Imorgon bär det av till lekgruppen på York Steiner School igen,det blir fint.Skönt att träffa andra mamas och så.Fast om Uma blir febrig eller så går det ju inte förstås.Men jag tror nog inte det,det får bli bärsjal i alla fall!

PussåHej//Gråtmild mama

skönt att ha morsan...

....för sig själv när bror min sover. För herre min gud vad arg han va innan han somnade,brorsan. Trots att han fick blåbärsyoghurt efter lunch och allt. Otacksam är vad han är min bror. Själv e man ju happy bara man får mjölk!
Published with Blogger-droid v1.6.5

min fästman är en good boy!

Bästa medicinen efter sömnlös natt med kolik-bebis är en god kopp kaffe. Med SKUMMAD mjölk. Brownie point goes to hubby!
Published with Blogger-droid v1.6.5

Monday, February 7, 2011

Smal,tjock,liten,stor,fel,rätt o.s.v.Boring.

Precis som man ska vara,som man är.

Uma vägde 3495 gram vid födseln.Lughan vägde 4005 gram när han föddes.Har glömt att nämna det.Stora bebisar alltså!Liksom Lughan skjuter Uma i både bredd och längd i rekordfart så fort jag börjat amma...

Längden mäter de inte i England.Visste inte det när jag fick Lughan,så jag blev jätteledsen.Kontrollfreak som jag är så ville jag ju veta.

De är i allmänhet "dåliga" på sådana saker här i England.Har gått till "bvc" en gång med Lughan under hela hans liv.Man är ju så van vid Sverige och alla nummer och statistiska fördelningar.

Men jag är faktiskt innerligt glad på många sätt att det är som det är i England!Så länge barnet är friskt så spelar det ju verkligen ingen roll hur hur lång eller kort eller stor eller liten...Tycker inte om hur barn jämförs efter mallar så tidigt...När jag var med barn med Lughan sa de att jag "mätte för stort" så de skickade mig på extra ultraljud.Väl där konstaterade de att Lughan hade längre ben än genomsnittet.Jaha.So what,ska dem in med motorsåg i livmodern då för att kapa av lite eller?...Ugh.Idioti.

Lughan väger som en 3åring.Tror han väger ungefär 16 kg,genomsnittstreåringen väger ca15.Han har längre tår än de flesta av mina.Stor pojke!Bvc hade säkert förfasat sig över vilken liten knubbsäl han var."Banta ungen",typ.Ovetande om att Lughan enbart äter ekologisk vegetarisk kost utan socker förutom lite ekologisk äppeljuice någon gång ibland.

(okej då,inte helt sant.Ibland får han en liten kaka av sin farfar,men bara ibland)

Han är helt enkelt sådan.Helt perfekt.Obehagligt att det ska börjas redan nu.Självkänslan i botten så fort man är född.
"För liten,för stor,för brett mellan ögonen,stort huvud".

Eller när det handlar om "prestationer".Såsom:"när började din bebis krypa,gå,prata?"Tråkigt!!Tycker inte att man ska stressa barnen,stressa barndomen.Leksaker och ting som ska få barnen att lära sig det och det,börja gå tidigare o.sv.Fort,fort.Skynda,skynda.Som om barnet skulle vara av en dålig design.Barn vet precis vilka muskler de ska använda för att utvecklas i den takt de är ämnade för.No need to worry.Man behöver inte köpa alla pryttlar som de reklamerar.It is all about the money.Lita på instinkten istället.Leksaker som föder fantasin,inte saker som redan är "klara" med inbyggda röster som rabblar A B C,ljus som lyser och sirener som tjuter.

Nej nu..

Jädrariminlillalåda har det gått för långt.Nu kallar Lughan t.o.m pajen som han äter till middag för cock.Tror minsann att jag har närt en liten ligist vid min barm.
Festligt!Just like his mama then.

Nu har ongen slutat skrike..

Jatack.Skönt.Vilken soppa till dag det har varit idag!Det hela började egentligen igår med att L blev helt vettskrämd när Tom borrade i väggen.Kastade sig mot dörren och ba:"pappaaaa,daddyyy".Idag körde grannen igång.Med motorsågen,häh.Hela dagen höll han på, grannen.Why why why måste man motorsåga upp ett helt träd i sin minimala tädgård med en monstermotorsåg på en måndag WTF!???

Funderade ett tag på att skrika arg genom fönstret,men kom sen på att han känner ju han som äger vårt hus,och det skulle ju inte vara så bra om han fick nys om att jag som hyrde var en hormonstinn,arg sugga med milky boobs som skrek arga ord genom fönstret.

Men Lughan blev verkligen så rädd.Usch,det finns inget mer hjärtskärande som när ens barn är rädd.När det lilla hjärtat galopperar i hundra knyck och tårarna strömmar.Mitt lilla hjärta...Fick trösta,vyssja,sjunga.Trösta min stora bebis ett slag.Satt där med Uma vid bröstet och snurvlande L runt halsen.Omringad av mjuka,varma bebislår.Började nästan gråta själv ett slag,av tacksamhet.Fan vad fina dem är!!!

Uma skrek hela natten och halva dagen idag.Men nu har hon slutat.Ligger på mitt bröst med stora,stora ögon och bara tittar.Jag har bara ätit Bombay Mix idag och druckit kallt,jäkligt starkt kaffe.Regn och rusk utanför fönstret,någon random gubbe ska snart komma och kolla gasledningarna.Man vill ju inte explodera precis.Usch,tror att jag gått och blivit hypokondriker sedan jag blev mamma.Häpp.

mmm lunch!

Gårdagens....Men iallafall..Gott vare..


Published with Blogger-droid v1.6.5

Sunday, February 6, 2011

Nightnight..


Snabbt inlägg innan mannen min inte orkar ta hand om tutt-fixerad bebis längre hehe. Hon har sin lite skrikiga kvällssession nu,det har blivit lite av en rutin.
För trött för att amma ordentligt,morrar och lever loppan,fiser,pruttar,nyser,hickar,tjuter..
Små vakna ögon..Åh hon är verkligen så otroligt underbar,min lilla dotter...Det är så fantastiskt att hon kommit till oss,at få lära känna henne...
Hoppas på en någorlunda peaceful night,är så trött för tillfället,och veckan som ligger framför oss jobbar Tom oavbrutet,så det blir inte mycket vila för mig och mitt onda ärr..


Sleep tight ma people!

Prinsen äter middag!

...och mamman choklad.
Published with Blogger-droid v1.6.5

älska bärsjalen!

Jag och musslan myser!
Published with Blogger-droid v1.6.5

Sugar update



Shortbread.Vik hädan du älskade lilla onda,skottska kaka!!

Jag åt alla shortbreads vi hade i skåpet.Kanske cirka 6 stycken.Minst.
Plus en påse Haribo Starmix på kvällen.
Jajja.Karaktären is going strong I see.England gör mig tjock och sjuk!!!
Balanserade upp det hela med lite avokadosallad till lunch.

Lillgrisen Uma är förkyld,buhuu.Nu blir jag en sådan där jobbig hönsmamma och ska bara bära omkring,amma amma amma,vyssja,sjunga,mysa.Stanna uppe hela natten.På helspänn.
Jag vet vad hon har,för jag har det också.Snorig och rivig ond hals.Det hörs när hon flämtar,andas,snurvlar,jollrar.Lite hes.Hon har ont.

Är rädd att hon ska börja hosta upp slem och sätta i halsen.Bebisar är läskiga på så sätt.Snurvlar hit,slemmar dit,kvävs litegrann,slutar andas litegrann sådär.Eller få hög feber.

Stackars lilla älskade snutt. :-(

Läskigt.

Saturday, February 5, 2011

Älskade barn.




Om sorg.Om allt som är tabu.Jag har fött mina barn med två akuta kejsarsnitt.Och jag är en riktig kvinna,en riktig mamma.Bränns det?

Efter min första förlossning rasade hela mitt inre.Arg,bitter,ledsen,frågande.Blev så trött på mig själv och den person jag blivit.Kunde inte känna värme eller kärlek längre inför andras vackra förlossningsberättelser.Avskydde det hos mig själv.

Varför blev det som det blev,varför,varför?Så många olika förvirrade saker att hantera.Det var så jävla jobbigt att vara så sjuk i England,med alla nålar,smärta,människor som kommer och går med sterila handskar och trött blick.Röda alarmknappar man behövde trycka på när man behövde hjälp att komma upp.Och ingen kom.Och om någon kom,irritationen över att jag hade blött ner hela sängen och mig själv med blod igen liksom.Fan vad trötta de blev på mig.Och jag blev trött på mig själv.Kände mig som världens dåligaste mamma,de sa de också till mig att jag var.Om jag inte kunde ta hand om mitt barn när jag var så sjuk.En ung,dålig,mamma.Trodde blint och bannade mig själv och min hjälplösa fula,fega kropp som inte kunde ta sig upp ur sängen tillräckligt fort.


Efter denna förlossning är jag mera hel.Minns allt,vet allt.Mitt allt,min kropp.Nu är jag bara(mellan lyckorusen) ledsen.Sådär innerligt ledsen.Ibland sitter jag verkligen och sörjer med tårar som inte vill ta slut.Svårt att förklara,svårt att kommunicera.Svårt att förklara en så innerlig sorg.Min kropp fungerade inte.Fungerar inte.Varför?Vill ta alla världens kvinnor i min famn och trösta,värma upp.Mjuka upp.Få kvinnor att le åt barnafödandet igen.För trots att de allra flesta förlossningar går jättebra.Finfina straight forward förlossningar.Så finns det vi som det inte går bra för.Vi som får det jävligt uppkört i nyllet på oss att vi är dåliga mammor med snitt,att barnet inte var menat att födas.Att vi borde ha dött.Att vi inte har kämpat.Att vi skulle vara sämre människor,dåliga mammor bara för att vi aldrig krystat,trots att vi kämpat otaliga timmar utan smärtlindring och sedan varit dödsjuk i olika infektioner.Tvi er säger jag bara.Tvi er äckliga människor som känner,tänker,tycker och säger på det sättet.Och nej,jag tänker inte ursäkta mig som uttrycker mig på det här sättet.Jag vill vara kärleksfull,det vill jag.Men jag måste även stå upp för mig själv.För så mycket skit som jag har fått ta sedan min son föddes,är oacceptabelt.Did you hear me?

Minns under snittet med Uma.Hon hade fötts och alla var glada,jag blev ihopsydd.Låg utan känsel i en öppnad kropp som hade kämpat så många timmar.Tom höll henne medan han pratade med en av barnmorskorna.Det var svårt för mig,där jag låg,att se henne ordentligt.Toms hand skymde hennes ansikte och jag sa gång på gång "får jag se henne,jag vill se henne,kan du flytta din hand".Han hörde inte vad jag sa på ett bra tag.Maskiner som surrade och kirurger som pratade.Ville se mitt barn,hålla mitt barn,ha henne naken på mitt nakna bröst medan livet mellan oss via navelsträngen fortfarande pulserade.Pusta ut,hon och jag.Bara vi.Vi som har kämpat,samarbetat tillsammans.Den sorgen är svår att förklara.

Men också vackert,förstås.Det är också så otroligt jävla vackert att ligga utan känsel i kroppen men helt varm inuti,inte kunna röra sina armar men röra hennes ansikte med mina läppar.Känslan av mina läppar mot hennes varma,nyfödda kinder och hennes andedräkt mot min hud.Under operationsrummets skarpa ljus.När man riktigt känner hur blek man är,men hur frisk hon är.Vi klarade det!De första andetagen....

Skönt.Måste bara gråta ibland lite bara.Men bara ibland.Sen blir jag stark och kan hjälpa andra.

Efter snitt kan man ju inte ta hand om sig själv.Bara att bresa med benen mellan alla slangar och låta andra vuxna torka.De är vana,orkar inte bry sig,men man själv skjunker.Första toalett besöket vill de ha ett urinprov av dig.Man måste kissa i en obekväm grej.Kissa efter kateter och operation när de har vrit där och pillat med urinblåsan.Flyttat runt lite under operationen.Det gör så ont så att man tror att man svimmar och det liksom bara faller ur en.Lite kiss men mest blod.Darrar på mig med små engångstrosor som skär in i svullen mage och darrar ut.Ut för att ge urinprovet till personalen.Ingen där,tvekar och tänker,ska jag verkligen gå ut i korridoren och försöka hitta någon.Hon kommer,tittar på mig,på min skamsna uppsyn och ner på blodet och kisset och hon ba:"Thank god I haven't had my dinner yet".Och Uma skriker i sin plastbox och jag måste tillbaka,så fort jag kan halta.jag kan inte andas.

Vist är det tabu att jag pratar om detta?Tycker det är befriande att skriva om saker vi människor ofta skäms för.Varför skäms vi?

Och ja,jag vet att många kvinnor älskar snitt.Föredrar snitt t.o.m.Epidural yes please och så vidare.Men just jag är inte sådan.Jag tror nästan religiöst på kvinnans förmåga att föda barn,tror på vårat psyke.För det mesta är mentalt.Tror på styrkan.Tror på stöd från omgivning.Smärtan under en förlossning blir nämligen svårast att hantera när man är rädd eller spänner sig.Eller när någon bestämmer över din kropp."Ligg på det sättet eller det sättet.Krysta si och så."

Vi är fria human beings!Vi är fria.Lyssna till livet.Tillit.

Föd barn på det sätt just DU vill föda på.(Om du inte är som jag då,utterly useless hehe)
Vill du ha epidural?fine,vill du ha snitt?fine,vill du ha utan smärtlindring?fine.

Du är en super mama no matter what!
Just Du,Du,Du är allra bäst.Du har kämpat för ditt barn.

Ingen annan har rätten att säga vad som är rätt och fel.

Så talade den heliga Nora.Over and Out.


Seg lördag!

Ack man.Tråkdag.Grå dag.Huvudvärksväder deluxe.Lughan röjjer och jag känner mig lite usel som inte leker mera,med honom.Men jag sitter dånad med världens huvudvärk och snsusande bebis på mig.Som en liten koalabjörn fastklistrad på bröstet.Frustrerande att fortfarande må dåligt i kroppen.Är oftast jag som lagar all mat och fixar med grejjorna här hemma,så tycker inte om att förlora "kontrollen".Allt blir lite halvklart här och var.Tom är påväg ut med honom,önskar verkligen att jag kunde följa med.Bara lite frisk luft.

Står emot frestelsen att äta upp alla kakor vi har i skafferiet.Mmm,kaka.Fast jag är så ruskigt trött på socker.Blä.Blö.Vill äta,vill inte äta,vill äta,vill inte äta.Vill baka.Älskar att baka.Men mitt immunförvar är så himla dålit sedan operationen och antibiotikan så jag borde verkligen hålla mig ifrån the white drug.

Längtar efter musik och film och energi.Kaffe snart.Sedan planera,planera,planera.Skriva matlistor och listor på saker vi behöver,planer inför nästa vecka o.s.v.Det enda en handicapped woman kan göra.Detta eviga listskrivande.

Nu har dem gått ut.Lughan rusade fram till mig och kysste mig över hela ansiktet.Underbara lilla liv.

Lughan sparkade mig förövrigt på ärret,torsdagmorgon.Det är svårt det där.Fysisk smärta inför barn.Han förstår inte.Blev bara arg på mig när jag tog ner honom från Umas vagn som han klättrade på när hon sov,sprattlade till med hela kroppen och fick in en fullträff med hälarna.Och jag föll.Föll och föll och föll och föll.På knä och kved och tårarna vällde fram och han blev rädd.Fick hålla om honom och hålla mig,och Uma vaknade,och pillrena åkte fram.Och jag kunde inte vara en rolig mamma resten av dagen,bara sitta och läsa.Och då blev han arg på mig.

Komplicerat.

Wednesday, February 2, 2011

jäppjäpp

Duktig dotter snarkar. Ihopknycklade bebisögon(det vänstra)är det bästa som finns....
Published with Blogger-droid v1.6.5

soon snark knark?

Jag undrar om puman vill sova snart....tekniken tutte in da mouth verkar fungera,trots piggelin till bebis. It's a drug you know.milky milk.
Published with Blogger-droid v1.6.5

Tuesday, February 1, 2011

20 dagar fyllda,idag!Nu.Nu.Nu.Kärlek.

Älskade Uma.Ammar,gnyr,frustar,gnäller.Ler.Hon kan inte somna om,jag lyfter upp henne tätt intill mitt ansikte.Håller henne under armarna.Litet,rött,rynkigt ansikte.Somnar.Konstig ställning att somna i kan man tycka,svävandes i luften.Upplyft.Men hon bara njuter.Och jag njuter tillbaka.Njuter av hennes mjuka mjölkkinder och liten knappnäsa.Drar in doft,kärleksdoft.Doften av Uma,doften av bebis,doften av dotter.Kärleken rusar i näsan som wasabi.Får ögonen att tåras.

Tack för att Du är min!Tack för att Du kom,till mig,till oss.Till storebror och mother,father.
Vi älskar Dig,vår Uma.20 dagar gammal och tiden som står stilla i det heliga rummet inom mig,rusar snabbt ändå.Jag ska bära dig.Jag bär dig.

Lughan har varit tilltufsad taliban idag.Tjuter gällt och arg och stormar.Imorgon släpps han lös bland de andra barnen i lekgruppen för första gången på ett par månader.

Och mamma,mina barns mormor åker hem.Nu får det vara slut på lidande sjukstuga!

Kom liv!