Friday, February 3, 2017

Stilla

Det är fredag morgon. Malie är på förskola till klockan tolv. På waitrose får man billig soya latte om man har kort. Hon i kassan råkade hälla i en vanlig kopp istället för take away. Det kanske är ett tecken på att jag skulle stanna upp en stund. Känner mig alltid så otrevlig när jag sitter vid bordet som har soffa när jag är själv. Så många gånger har jag ilsket glott på han, den enda, medan jag har klämt in mig vid det minsta bordet med de två stolarna. Jag, mina tre barn och dubbelvagnen. Men idag är jag mannen. Jag stannar en stund, här i det stilla. Trots att jag har minst tre viktigare saker att göra denna skälvande timme utan barn. Jag drack vin igår, två glas. Jag kanske bara inbillar mig, men dricker jag merlot så får jag en sån himla huvudvärk nästa dag. Det är inte bara negativt med att känna sig lite bakis. Jag tycker, trots "locket", att jag får en annorlunda rytm och även nerv. Ser allt med så starka färger, ögonen pallar inte riktigt. Samtidigt forslar det inspiration genom mig. Det manifesterar kanske inte i något, men känner iallafall livet otroligt mycket, dagar som dessa. Ångesten är också där men inte etablerad. Snurrar till och fastnar i en oro. Särskilt när det gäller barnen. Älskar dem. Innerligt. Vill vara den bästa för dem. Men igår hade jag en enda kväll utanför hemmet och tappade fokus. Skickade in dem utan att de hade gjort sin läxa. Veckan bara försvann? Hann prata med Björnens lärare om det när jag inser men Blåklockan hann fladdra in till sig. Tänker att kanske precis just nu inser hon att vi har glömt, att mamma har glömt. Tänker att kanske precis just nu knyter sig hennes lilla ömma mage och hjärtat pickar lite extra hårt. Min blåklocka faller på insidan och ingen annan ser, bara jag. Min lilla, lilla skorpa. Ska inte glömma igen, sa alla föräldrar unisont.