Sunday, March 31, 2013

Påskdagen.


Lughán har bajsat i toaletten för andra dagen i rad idag! Jag nästan skakade av stolthet, lycka och glädje. Svårt att förklara i ord hur stort det känns, något som är så enkelt för många andra barn. Men det är stort, för honom är det väldigt stort. Glädjen i honom och glädjen i mig. Han har en period just nu då han känner på alla dörrar i köket. Skåpdörrar, kylskåp, papperskorg, ugn o.s.v. Som om han kollar läget liksom. Drar lite. Inte klar förrän han har kollat allt. Han har också börjat städa inför varje nattning. Lugnt och stilla, en pusselbit, en bil, ett djur i taget. Allt han sin plats. Visar mig hans nya säng som han alltid gör. “Titta min säng, mamma!”. Sin heliga borg. Försvinner i ett berg av dun och eskimåpussas med näsan. Frågar om jag är stolt över honom. Alltid. Idag var det påskdagen, och det är då man firar på riktigt i England. Svärfamiljen var för ovanlighetens skull över och vi åt mat. Hade äggjakt i hönshuset och åt choklad. Båda barnen älskade det. Uma vaknade tidigt imorse så det dröjde inte länge förrän hon började slokna och stora påsar uppstod under ögonen. Hon for som en fjunig, blond köttbulle genom trädgården och njöt av uppmärksamheten. Kallt men soligt. Förlossning kommer alltid på tal, det ska in och petas från olika vinklar och varje person bär på sin egen tolkning och åsikt. Bara det att jag bär ju på Det stora Blå inom mig alltid, alltid och nyckeln till det känner nog mest bara T till. Han ler mot mig i samförstånd över sin kopp te och klämmer min axel kärleksfullt när han kommer åt. Han har sett mig strida så länge nu att han själv börjar ledsna på folks tomma frågor och påståenden. Han är min bästa vän och partner in crime. Det märks i sättet han älskar mig på. Han säger alltid åt mig att jag ska skriva den där boken en vacker dag. En dag.

Uma är så arg för tillfället. Morrar som en liten arg tiger. Kastar saker och trycker in saker i kattluckan. Snor smink och far runt, i skor och i hattar. Yrväder, bustroll, varm och mjuk. Det är inte lätt att vara liten när man vill vara med dem stora. Storebror och kusinerna for runt I trädgården och hittade chokladägg på chokladägg, Uma sprang efter på pigga ben och ville hon också. Hann inte med tempot riktigt. Sist ut ur hönshuset med ett fast grepp kring sitt påskägg. Älskar dig Uma. Du uppfyller mig av det heliga ruset varje dag. Fulländad. Hon sjunger ömsom skriker hela dagarna och älskar att bli buren av pappas starka armar när mamma inte orkar. Längtar efter min kropp och att ha dig studsande på min mage igen, lilla groda. Mina barn. Båda sover. Jag är rik.

Saturday, March 30, 2013

Långfredagen

Igår var det långfredag och solen lös. Kallt, visst, men sol. Kallaste våren på 50 år i England. Vi hade gäster, målade ägg för andra dagen i rad, och jag pratade länge med en vän. Tom var ledig på förmiddagen och det tröstade mina ömma fogar mycket. Uma somnade på eftermiddagen, hon som aldrig sover. Så trött, så trött. Lughán somnade också, på mig, i soffan. Jag var världens sämsta mamma i torsdags så det var underbart med en dag i harmoni och kärlek. Sömn och mys och läsa bok, pyssla, leka. Trötta barn. Jag och Tom firade 5 år. 5 år sedan jag såg hans ansikte dyka fram bakom axeln på den där andra snygga killen, 5 år sedan vi pratade hela natten. 5 år sedan han körde mig genom Englands gröna dalar och stannade bilen och kysste mig. 5 år av den vackraste mannen jag vet. Jag älskar honom så att det gör ont i hela mig. Han hade köpt rosa rosor och ställt vid min sänggavel tillsammans med en ny bok. Känner mig väl. Få saker så underbara som en ny bok i sängen med rosa rosor och doften av dem, kärleken den största vilandes bredvid med sina långa, trygga armar runt min kropp bland tusen kuddar och täcken. Två sovande barn och en galning i min varma mage.

Vaknade av värkar i natt. Hade så ont att jag tänkte, "men va faaan, är det på g?" Somnade om och vaknade till en öm livmoder men inga värkar. Övar upp sig I guess. Jag är inte en sån som föder tidigt, med mitt inkompetenta cervix haha! Men kroppen tar mycket stryk nu. Linkar, haltar, skelett som bultar, höftkulor som är lösa och ryggvärk. Been there, done that, loosen up.

Vi har en stilla påskafton idag. Fix med hemmet och jag måste åka in till stan en sväng. Måste, måste, måste. Fogarna får hänga med så gott det går. Imorgon kommer barnens farmor på påskbesök, första gången på ett år. Det blir fint för barnen.

Thursday, March 21, 2013

Light, light, light.

Efter två veckor av sjukdom och regn och rusk verkar det som om att väderguden ville ge mig lite sol idag. Att vakna tidigt till, att sträcka sig i sängen och gäspa till. Att gå ut och leka i trädgården med, att njuta av. Huden dansar av D-vitamin och jag skiter i frosten och kylan så länge strålarna är varma. Har bakat tårtbottnar och vi har ätit lunch, jag har strukit kläder och barnen har bråkat. De har lekt i trädgården och min kåta katt har rymt ut i buskarna. Tårtbottnarna är av choklad, typ browniekonsistens och ska vara färdig med ganache, fyllning och allt tills på söndag. Min lillasyster fyller 20 och vill fira den med oss(!), familjen kaos och barnaskrik alltså. Så gulligt! Hon åker till London och killen sin på tisdag så vi festar till det nu. Det är mycket med allt, hus och barn och förberedelser och magen som växer sig stor. Trött. Huvudet är fixerat redan och det gör ont när jag går, mitt bäcken svagt och ligament och nerver vibrerar. Men bebis mår bra. Mitt hjärta! Längtar ihjäl mig trots att jag egentligen inte borde, det är ju trots allt dryga 6 veckor kvar till beräknat datum. Tisdag i nästa vecka är även Lugháns sista lekisförmiddag för sen är det påsklooov. Påsklov på engelska betyder 2,5 veckor av ledighet och chokladätande. Påsk som i vanliga fall brukar vara vår och varm är i år kyligare än någonsin, ovanligt sen med andra ord. Kan ju alltid hoppas på att det betyder en lång och varm sommar ;-)

Monday, March 11, 2013

Snö och sol.

Snöstorm imorse! Uma har blivit värre under natten,  ingen feber men rosslig hosta, snor, slö, gnällig och lös mage. Önskar att det fanns någon slags spak på barn som gjorde att man kunde lägga in en lägre växel åt dem. Men Uma kör på som vanligt, bara mer gnäll. Vet ungefär hur hon känner sig då jag vaknade med samma imorse,  ond andning. Men i hennes lilla minikropp känns det såklart mer. Fick bädda in henne ordentligt i vagnen med dubbla filtar, rånarluva, vantar och regnskydd på vagnen. Älska engelsmän, de har alltid paraply när det snöar. Lughán var världens trooper bland alla bitska, virvlande flingor i luften, travade längst med vagnen med stort fokus och koncentration. Min varma älskling. Glädjen i honom när han rusar mot fröken. Hoppas snön har lättat lite vid lunchtid när vi hämtar honom. Ikväll kommer min syster :) Sällskap! Hurra. En lugn helg har det varit och en lugn start på veckan blir det nu. Plocka, städa, leka, koka soppa, baka äppelkaka. Schemat för dagen. Och hjärtat i magen,  32 + 0 idag.

Sunday, March 10, 2013

Söndag.

Solen lyser men vinden viner kallt, det snöade imorse. Lätta, tunna flingor som snabbt försvann. Uma är pruttig och klagar på ont i magen,  och jag vaknade med halsont så vi tar det lugnt. Det är mors dag här i England, och Tom hade printat ut ett foto på mig, barnen och magen. Fick även en skål med färska jordgubbar och så hade barnen gjort handavtryck på små tavlor. Kändes som världens bästa födelsedag trots att det bara är mors dag. Blev så otroligt glad. Mitt hjärtas stora glädje.

När jag matade hönsen imorse upptäckte jag att en räv hade lyckats ta sig in och tagit Flower :( Massor av fjädrar överallt. Fan också. Önskar att hönor kunde prata,  de hade säkert varit så rädda hela natten.

Saturday, March 9, 2013

Lördag.

Uma är krasslig och regnet strömmar ner från himlen. Det är grått och ljuset gör ont i huvudet. Lughán ville se på film men tittar i boken hellre, sneglar ibland mot tv-rutan eller kryper upp på mig och klappar magen,  återvänder sen till sin bok. Det luktar målarfärg. Uma's rum har blivit solrosgult under förmiddagen och igår blev köket olivgrönt. Jag känner mig svullen och spänd idag. Själen rastlös. Kroppen är så full av bebis och trycket på lungor och revben är stort, 8 weeks to go. Men jag är himla liten i kroppen och är bra på att grow big babies så det känns som det är dags snart. Trots att det inte är det. Jag är inte sån som får bebis snabbt eller tidigt, min gravida kropp är flegmatisk och tät. Dricker helt sjuka mängder och pissar som en häst. Lägger T's motvilliga hand på magen på kvällen när sammandragningarna gör mig spänd och trött. Delat föräldraskap heter det ;-) Här, ta lite du med. Kulan räcker till flera och manshand täcker nästan hela ytan, sveper med trygga, varma rörelser. Det är ett jäkla sug i dem, vågorna. Inte smärtsamma men det trycker på. Ibland känns det som om fosterhinnan skulle spricka när som helst och ibland uppstår känslan av en bebisfot som kittlar cervix,  det är ömt och varje gång jag tar i, tar i för mycket studsar det som knivar. Så är det ju inte, men. Det känns. Jag vet att jag klagar lite, jag vet att jag är en lucky bastard. Jag grinar glädjetår varje morgon när jag får megaspark i sidan när jag ber om det. Att vakna till hicka. Att jag kommer att få träffa bebis. Jag drömmer om den lilla människan därinne och våran resa tillsammans. Alltid magisk. Jag är lycklig. Är bara trött just nu. Försöker att vara den allra bästa jag kan. Ber att kroppen ska hålla och bära oss ända fram, i land. Med bebis tryggt i famn.

Monday, March 4, 2013

Som en trasig liten skorpa.


 31 + 0

 
I väntan på storebror.

 Morgonkula.

 Krasslig skorpa.

Måndag och vi är lite sega. Uma är lite värre idag igen, fröken sårbar, trasig skorpa. Blir alltid så himla ynklig och klängig när hon mår dåligt, min lilla plutt. Vill bara sitta famnen och bli buren som en liten kängurubebis. Energin när vi är ute är det dock inte något fel på, hämtade upp Lughán vid lunch från lekis och passade på att utforska skolgården. Samlade pinnar och pratade. Sen gick vi till affären för jag fick akut chokladbehov, barnen älskar också mörk choklad så de fick sig en bit. Resten av dagen har vi mest myst under filt, läst böcker, lagt pussel, sjungit och ritat. Jag gjorde grönsakssoppa till lunch och T kom hem redan klockan 17.00 från jobbet. Lyx! :) Det märks att vi går mot ljusare tider också, stor skillnad när det fortfarande är ljust runt fem. Barnen blir som tokiga när de ser T i fönstret. Uma somnade som ett litet ljus på kvällen. Lughán också. Läste "busiga bebben" som nattsaga för första gången under den här graviditeten, läste den mycket när Uma låg i magen men då var han ju så liten. Lughán är världens finaste med magen. Klappar alltid, pussar och vill gosa. Pratar om vad bebisen tycker om att äta och dricka. Världens finaste lilla storebror. Min kärlek. Det har varit en mulen dag i York, hoppas på lite sol imorgon. Beroende på hur Uma mår tar vi kanske en sväng till stan. Sitter och hetsäter kvällsmackor och frukt innan bad och sängdags, räds gravidhungern jag får kring midnatt. Igår fick jag gå upp igen för att äta som en grottkvinna. Katten satt bredvid med huvudet på sne och tittade på mig som om jag vore en alien, i min morgonrock, ilsket ätandes smörgås med tjockt lager ost. Annars är det bra. 31 fullgångna veckor idag. Vild och varm.


Sunday, March 3, 2013

Saturday, March 2, 2013

Ett risigt Umintroll.




I detta nu står min avelshingst i bara kallingarna och målar väggarna i vardagsrummet haha. What a hero. Och fin utsikt för mig, här har jag legat hela kvällen, i fleecefilten med grodan på, med kopp te och bok och pratat med Honom. Inte ofta egentligen som vi gör det. Bara pratar i 2 timmar non stop. Antingen ser man en film tillsammans eller så sitter man med sitt, telefon eller laptop eller tv-program eller bok eller skrivblock om kvällarna. På varsitt håll men ändå tillsammans, byter enstaka meningar och ord och jag kan babbla på lite om barnen och dagen som gått.

Vardagsrummet blir fint. T är himla livsegen och praktisk, han utför de flesta sysslor med stor precision och vet alltid hur man fixar saker praktisk. A lonely wolf. Om man någonsin skulle hamna på en öde ö så är T en person alla skulle vilja ha med sig. Han skulle dra fram yxan och få saker gjorda. Ibland ser jag honom framför mig som han kommer se ut när han blir gammal. Med grånat hår och skrattrynkor runt sina varma, bruna ögon. Påtandes i trädgården och vattna allt med omsorg. Det finns ingen som kan titta på en på samma sätt som han. Han lägger märke till varje detalj men med så mycket kärlek. Han ser dig. Han säger inte mycket men ögonen och händerna säger allt. Och ser skönhet i allt det fula. Han tycker bäst om mina avigheter och det är så speciellt.

Mitt lilla Umintroll har mått sämre och sämre ju längre dagen har gått idag. Hon min lilla som aldrig blir sjuk. Röd och randig i ansiktet och himla snorig, hostig, ynklig. Blev så trött på slutet av kvällen och ögonen rann och rann. Pekade på alvedonflaskan i badrummet hehe! :) Smart tjej. Hon fick stanna hemma med mig och vi myste och la pussel och ritade medan Lughán följde med T, tydligen hade han varit dunderenvis med att bära allt på affären så det tog dem en timme att släpa påsen med kattsand till bilen ;-) Lughán var övertygad om att det var kattmat och var inte imponerad när jag försökte förlara att kattsand funkar ungefär som Twiggys toalett. Hon bajsar i det. Lughán var chockad, arg och irriterad över min dumhet haha! Älska. Han myser ju så himla mycket med min mage och idag tog han fram en plastskål och placerade under tröjan. Frågar ofta om jag har mjölk i mina tuttar.

Nu ska jag och mitt feberhuvud gå och lägga sig också. 


Gravidpluffs



31 fullgångna veckor på måndag och nu börjar gravidpluffset smyga sig på. Har gått upp 14 kg hittills och trots att det är mindre än vid tidigare graviditeter så får man iallafall den välkända svullnaden överallt. Inte ben, fötter eller händer/fingrar än, men ansiktet blir rundat och liksom pluffsigt. Tuttarna växer. Rumpan och låren växer. Tycker att det är lite mysigt haha! Får se hur jag känner om ca 8 veckor då man inte har så långt kvar, men nu. Nu är det ganska mysigt :) Tycker om att kalla mig tjock och att vara tjock, brukar hota T att hoppa på honom med min runda gestalt. Blir ju alltid barbamamma under mina graviditeter, boom-magar :) Längtar så himla mycket efter att få träffa bebis och se vem hen är, men försöker hålla i mig själv. Tålamod. 2 månader kvar, ganska lng tid trots allt.

Lördag! Jag har chillat hittills med min onda hals. T sa - " ligg du!" och jag som vanligtvis får rastlöst sprattel i benen av att stanna i sängen låg och drog mig till klockan nio. Lulle vaknade kring 6 och ville väcka Uma, det är svårt det där. Försökte locka honom in i vårt sovrum och mysa i sängen istället men lilla grodan a.k.a Uma hör även viskningar tydligen så då kom det ett glatt rop inifrån hennes rum. Båda barnen är så trötta för tillfället, ingen av dem sover ju under dagtid längre och har inte gjort på länge nu, så det är klurigt när en av dem vaknar tidigt och väcker den andra. Man kan inte slamra så mycket heller då vi ligger vägg i vägg med grannarna, måste alltid gå ner. Nu är klockan 6 inte så tidigt i jämförelse med 4.30- 5 som var trenden ett tag haha, men sömn är ju så viktigt. Särskilt när de båda är lite förkylda. Båda snorar. Ute i trädgården nu, jag skulle fixa med några texter men min Twiggy som löper stör och lägger sig över tangentbordet hela tiden och vill bli kelad med. Efter lunch ska jag ta tag i huset men det har varit en så skön morgon. T ska ta med Lughán och käpa målarfärg, jag och Uma ska leka och städa.

Friday, March 1, 2013

Dagsformen. 30 + 4



Här är min dyrbara last. Som har sprattlat glatt hela dagen lång. Värker och ömmar och utför akrobatiska tricks, verkar som jag väntar ytterligare en galning. Välkommen in i familjen crazy bananas säger jag! Efterlängtad, efterlängtad, så innerligt efterlängtad. Varm och go därinne. Keep growing little one. Njuter av sparkarna. Vi ska snart gå och lägga oss, är så sjukt trött och snorig, men måste få i mig lite hamstermat först. Får sådana hungerattacker annars så jag måste tvinga i mig. Musli med soyamjök och kanel. Gnaga, gnaga, gnaga. Magen är så känslig för tillfället och jag får ont av det mesta, gjorde misstaget att äta för mycket pasta vid lunch och det fick jag betala för sen. IBS - kramper. Har ju varit så trött de senaste dagarna och imorse när jag vaknade förstod jag varför. Förkylning på ingång! From hell! Ont i kropp och knopp och hals och lederna känns igenmurade. Behöver oljas upp och svepas in i en ullkofta, i säng med en bok typ. Men det var bara att knata upp tillsammans med barnen. Besök fick vi också! Så ansvarsfullt av mig som inte bokade av i tid ;-) Städmani fick jag också en timme innan typ. Låg på alla fyra i trappan och dammsög och gnodde. Måste ta det lugnt. Kollapsade runt lunchtid men fick världens finaste brev på posten så det var fint :) Ritade med barnen och det ger alltid mycket energi. Och gott kaffe på det så var jag nästan som vanligt igen. Lite feberskakig var jag nog runt eftermiddagen dock. Så tack för helg! Fast med erfarenheten jag har så vet jag att helger inte betyder vila hehe, ännu mer stök och en karlslok som dumpar skit på golvet. Ujuj. T är underbar och erbjuder sig att ta ut barnen en sväng på promenad men då vill ja alltid följa med, har svårt för att slappna av utan barnen. Lättast är nog om de går ut i trädgården, så kan jag slappna av mer. Annars vill jag alltid vara med. Hoppas sömnen läker förkylningen i natt! Brinner på sparlåga. Lille arma kroppen. T kom hem en timme tidigare än vanligt, runt 17.00 ungefär, så mellan 18.00 och 18.30 efter maten medan barnen tittade på The Simpsons(I know, det är det enda program de tycker om haha) så tassade jag uppför trappan, tappade upp ett bad till barnen och snarkade i sängen och pratade med mamma. Sen bada barn och jag lät T göra det mesta, jag kröp ner i Lugháns säng så länge. Fick sällskap av en Uma efter ett tag och sen kom Lughán, brandbilströja på, bok, puss, godnatt. Sen tröttchocken. Städade och röjde undan och har sen svarat på mail och pillat lite. Nu gnager jag som sagt. Sen sängen. Ljuvliga sängen. Ögon som svider.

Om jag stannade tiden nu.


Så skulle jag berätta för dig hur ljuvlig du är när du dansar och showar. Hur söt du är när du vill vara med och också kunna. Pillar med omaka pusselbitar och  blir så frustrerad när det inte riktigt passar, hur du härmar allt Lughán gör och hur envis du är med att låta ditt hår få vara orört. Inte pilla med saxen! Inte pilla med borsten! Hur vaniljdoftande du är och hur mycket *pang-på-kärlekskomet* du framkallar i hjärtat på en när du smyger ut ur badrummet efter bad med ankunge-look, blött hår och rosig kind och omvirad handduk, lägger dig i Lugháns säng på min arm där jag har kraschat med min foglossning och bara blickar upp i taket under täcket och hör på L när han bråkar med pappa i badrummet. Tandborstningen. Hur du faller i pappas armar och vill att han ska natta och läsa Cave Baby som vanligt. Du är min, du är liten, du är mjuk, envis och arg och galen. Och jag är galen i dig.
 Så skulle jag berätta för dig hur fin du är när du med stora koncentrationen omsorgsfullt lägger pusselbitarna på sin rätta plats. Hur du tålmodugt söker efter den tappade biten och lyckan när du hittar den. Glädjen när du fullbordar ditt pussel och sträcker ut dina armar i triumf. Hur du nässlar dig in i min famn och lägger händerna kring mina kinder, klappar min mage. Frågar om vi kan gå in och mysa i mammas och pappas stora säng och det kan vi förstås. Ligger där och pratar om allt möjligt, sen urartar det ofta i någon slags *under-täcket-fight* och jag och magen måste fly fältet då dina sparkar, även de välmenade, är så himla starka. Hur glad du blev ikväll när jag tog fram din brandbilströja och du kröp ner i sängen och jag läste Halvan och Sopbilen för hundrasjuttiofjärde gången. Hur du låtsastjurar när boken är slut och vill att pappa ska pussa godnatt och inte mamma. Trots att jag ser busglädjen i din blick när jag lyckas stjäla en puss iallafall innan jag säger att I love you to the moon and back och hämtar T som är bäst på att bädda kåldolme. Hur bruna ögon du har och hur du gör mig lugn och rik och varm.

 Leka arg.

 "Fotar du?"






 "Nathaniel scratched me!"

Och så jag. I ljuset. Ljuset som är ni som omgiver mig.