Apgar 2

I söndags när Tom var hemma passade jag på att dra fram en påse med dokument som jag har velat sortera länge nu. Efter flytten så är det vissa saker som inte har blivit ordentligt fixade med än, som påsar t.ex. Tiden räcker inte riktigt till med barnen, och flimsiga papper är ju så roligt för små fingrar att fiffla med. Jag skriver  mycket och ostrukturerat, vissa viktiga saker, andra not so, så det i kombo med allmänt pappersarbete kan ibland urarta och hamna i en påse. The bag lady. Paper bag baby lady. Har väl minst 4 smockfulla. Tog tag i en. Solen lös och dammkornen flög, ögonen föll på ett tunnt rosa papper, och två andra som var daterade till Juli 2009. Det första, det rosa, var det consent form som jag skrev under på när Lughán föddes. Så mycket text om olika dödsrisker och sjuka saker och så en liten, skakig kråka till namn. Jag var för dålig för att hålla pennan ordentligt, Tom hjälpte. Höll min hand i sin. Stor möter liten, vi tillsammans. Känner inte igen handstilen. Det andra pappret är Toms consent form. Det är ett kontrakt som jag inte visste fanns förrän efter L hade kommit. Jag var så sjuk och L var så sjuk, läkarna ville söva mig för att få ut honom så snabbt som möjligt, samtidigt som de inte var säkra på hur min kropp skulle klara av att bli sövd då jag var så "she's a goner". Asplövig och frail och epeleptisk. Tom tvingades att välja. Mamma eller barn. Han valde mig, som man gör. Vad det nu är för val. Att tvingas välja. Men helst vill jag ha dem båda, du Gud som jag inte tror på. Jag ber dig. Minns ansiktena över mitt huvud och där i dimman min Tom, och guldpojken, solbränd, mörk och fulländad, men ljudlös. Apgar 2 står det på det tredje pappret i solen bland dammkorna. Och det sköljer över mig som om det vore igår. L överlevde för att han var en fighter, inget annat. Han hade inga odds på sina sida eller golden stars. Det var inget jag kunde göra, det var inget läkarna kunde göra. L mådde konstant urdålig under 12 timmar i min mage den där sista natten av intensivt värkarbete, då när jag gick sönder. Då allt var fel. Rörde sig inte, koncentrerade sig bara på att leva, leva, leva. Allt jag har hade lika gärna kunnat falla mellan mina mänskliga fingrar på mig där jag låg på bordet och det är något som jag tänker på varje dag. Inte på rädslan, chocken, eller "why me?" . utan på tacksamheten, rikedomen. Att det blev ljust och inte mörkt, att han inte gav upp. Det glittrar om honom, min prins, och han är stark som en oxe, mjuk som en björn. Han var lyft ur världens sjukaste kropp med rutten, infekterad vätska, och allt rörde på sig så himla snabbt runt honom men bilden i mig, av honom liggandes där lever fortfarande kvar som om det vore igår. Lång och solbränd, utan skrik. Inga andetag. Trodde nog att det var över efter det. Att nu skulle jag och han bara återhämta oss så skulle det bli bra sen. Men då ville inte min kropp och jag var så förbannat dålig. Bland alla maskiner så såg jag ändå bara honom. Så himla full av glitter bland all plast. Och vi ammar och jag hallucinerade och när jag hade honom nära så var himmelriket där, där, där, nu och här, samtidigt som ensamheten på badrummet med smärtan och mig själv och haltandet och det kalla kaklet och det röda blodet mot allt det vita, den ensamheten, det var helvetet. Det var helvetet, och i vilken annan situation som helst hade en mamma tagit sin nyföding under armen och sprungit för livet, bort från allt det onda. Men det var ju mina ben som inte bar mig. Och tro mig att jag skrek åt dem att de skulle sköta sig ordentligt, att de skulle kunna gå och springa bort från allt det sjuka. Jag mötte både min himmel och min Gud och även det lilla helvetet den där tiden, då efteråt. De levde vägg i vägg kan man säga, en vägg sydd av brokig sjukhusgardin. Tunn och flimsig. Kanske förstod jag då att detta är livet! Att det inte blir mer på riktigt än så här. Att helvetet ofta skedar med himlen och att få saker är upplevda utan den andre. Att det är kontrasten som ger en perspektiv, att det är det svåra som får frukten att smaka så mycket godare och friskare och att det är upplevd, kall metallsmärta som får en att verkligen uppskatta och hulka av tacksamhet över allt det sköna. Att det är vardagen med barnen jag uppskattar och är som mest tacksam över. Kärleken i hans födelse var enastående och det vackraste jag någonsin upplevt. Det var himmelriket. Och kroppen och min resa, min personliga kamp och rädslan över att förlora honom, den var/är separat. Jag gillar min kropp nu. Svårt att ogilla något som i all sin trasighet fortsätter att kämpa på och bära fram det dyrbaraste jag har. Själen är fri från köttet, samtidigt som det är viktigt att ta hand om sin tempelboning också. Kaffe och choklad och sexual healing går väl an, men menar mer "på riktigt"-tack. Typ fuck you åt alla som tar sig friheten att ömka den eller beklaga sig över min situation med mitt sköra inre a.k.a spiderweblivmodern. Den är ju superfin och jag ÄR en lucky bastard. Mitt livs viktigaste ord skrivna var den där, skakiga kråkan till underskrift på det där pappret. Lay me down and cut me open. Inte välja kejsarsnitt, välja chans till liv. Vill inte drunkna, vill inte dö, vill andas, leva och uppleva. The good days and the bad days. Skulle göra om allt flera gånger om i ett hjärtslag om det tog mig till mina barn, Att jag får natta dem, vakna med dem, leva med dem, skrika på dem, skratta och leka, älska, möta och ta del av dem. Tack kropp, tack själ, tack T, tack barn. För att jag får göra den här resan med er. Och tack universum som made it happen, att L fick sändas i min väg och att big bang hände. Lugháns födelse var big bang. Kolossalt, massivt, sprakande, överväldigande, mirakulöst och breathtakingly beautiful. Every single day the clock goes tick tock, and my heart goes boom, boom, boom. Mamma hjärta dig. Hjärta er.

Sprattlig dag.

Sitter i soffan och myser och väntar på att T ska komma så småningom. Maten står och småputtrar på spisen, åh vad jag alltid slappnar av när maten är fixad! Uma den lilla rumpnissen är så himla klängig för tillfället att matlagningen är pest och pina, ofta lyckas jag distrahera henne med kritor och papper i 15 minuter ungefär men det är inte många maträtter som lagar sig själva på så kort tid. Speciellt inte när man är vegeterian och hackar ett ton grönsaker ;-) Solen i trädgården var helt underbar, myste ute långa stunden. Barnen skrek och slogs med pinnar medan jag satt och gottade mig med solen i ansiktet haha. Har fått mycket städat, sorterat och har lekt och pysslat, lite sprattlig och spretig dag med lite av varje, så all in all en fin dag. Men börjar bli tjock nu! Frust och pust när jag ligger på golvet och krålar runt med snabeldraken i högsta hugg. Värk i kropp och leder, varmt bad ikväll :) Imorgon kommer C och A på besök, hade egentligen min barnmorska som skulle komma också på eftermiddagen, men besöket blev uppskjutet pga en sjuk mamma som behövde stöd på sjukhus. Blir nog ombokat så småningom, bebis mår ju bra och jag mår bra så det är helt okej. Bra för Lu med bara förmiddagsfikat på schemat också, han blir så trött av det sociala. Uma ligger och skriker på en kudde so I better go, herregud vad den lilla damen skulle behöva sova mer. Får dra upp henne i knät som en groda och vira in henne i en filt, då blir hon alltid lugn. Precis som när hon var liten. Sjalbarn. Med mulligt, bulligt ansikte tryckt mot bröstet.

Sol! Och kallt!

Frost på marken men solen är här. Dagen ser lovande ut, håller tummarna för fortsatt solsken så att vi kan njuta av det i trädgården idag. Jag är SÅ trött för tillfället, och när jag sitter vid sandlådan i vanliga fall i mörkret så håller jag nästan på att somna, så solen hjälper denna arma moder haha! 30 + 3 idag, så 10 veckor kvar to go. Detta med tröttheten kommer nog inte förändras nu, it's here to stay! Jag är så himla full av bebis och det är som det ska vara. Det tar på krafterna att växa nytt liv, underbara liv. Önskar att jag hade köpt den där gravidkudden under min första graviditet, det hade nog hjälpt sömnen om natten, men har alltid tänkt "äsch, det är ju bara nio månader" - men på min tredje, långa graviditet känns det som den där kudden hade varit bra iallafall ;-) Får arrangera med många strökuddar under min stora kula och det är lite pilligt. Sen har jag kryp i benen och blir alltid jättehungrig eller kissnödig när det äntligen börjar bli bekvämt haha! Har många gånger stått naken i mörkret i köket runt midnatt, skoffandes kylskåpemat bara för att lindra det värsta gapande hålet. Har inte haft så under någon tidigare graviditet, men så tar jag ju även hand om två andra galningar på heltid. Och ett hem och ett hus och en katt och en man ;-) Vi har slut på mat i huset, så bokade matleveransen en dag tidigare den här veckan så det kommer mellan 9-11 på förmiddagen idag istället för imorgon. Barnen älskar när det ringer på dörren och de får hjälpa till att packa ur all mat ur påsarna. Torsdagar är verkligen min och barnens "helg", pyjamas på tills klockan 10, bad och lek och rita och baka och mys. Onsdagar är absolut vår mest upptagna dag så det är skönt att bara vara utan måsten på torsdagar. Är tacksam varje dag över att jag får dela vardagen med de personer jag älskar mest av allt. Nu - dags att ta tag i pyjamasaporna! De sjunger så de skrålar om det och har suttit och myst under en filt i fotöljen medan jag har dammsugit. De har gjort en lek av dammsugaren, att det är ett läskigt monster som de måste gömma sig för, hoppar upp i fotöljen och gömmer sig bakom kuddar och filtar när snabeldraken drar fram ;-) Nu pockar Uma på min uppmärksamhet, lutar sig fram och pussar mig ideligen på munnen. Lughán vill mysa. Hoppas att Du får en fin dag :)

Helg

Älskar helg, älskar ledighet. Älskar bara varandet med familjen. Älskar att ha en nyduschad man som nynnar och är ledig och vandrar runt i tofflor och kokar te och inte har bråttom. Älskar när han gör kaffe till mig och barnens glädje över att vara alla vi, vi fyra. Och bebis i magen. Och kanin, katt och höns. Becoming us. Älskar när jobbstress och tröttstress inte existerar, när man inte ens vet hur mycket klockan är än. Älskar mitt söndagsbad som jag tar med en bok eller tidning, när jag hör barnen stöka där nere och T som sätter på musik. Det finns ett citat jag sett sväva förbi någonstans, något Paolo Coelho sa. Det går ungefär så här: "If you think adventure is dangerous, try routine, it's fatal". Att leva, tillsammans, och att ta vara på tiden är lite som att springa. Spring, spring, spring. I början gör det ont, det är svårt. Eller, för mig var det svårt. Jag som aldrig var en person som älskade att städa eller att vara stilla, jag som levde på natten och sov på dagen, jag som levde under mitt smink och sprang och sprang, iväg från mig själv. Rutin var världens jobbigaste ord. Att stanna upp, att vara nykter, naken och för första gången riktigt älskad och att älska. Det var svårt. Men precis som när man springer så gör det mest ont i början. Sen kommer rytmen, sen känns det inte som man springer riktigt längre, utan du svävar. Lyfter blicken och ser omgivningen, bästa känslan. Så är helger och vardagar med en familj. Jobbar man bara tillräckligt hårt för det man vill ha och skapa i livet, you will achieve what you want. På det ena eller andra sättet. Och det är det bästa glidet, den drogen och det ruset som känns mest av allt. Det du får efter att du har kämpat hårt och svettats länge.

Igår tog vi det lugnt. Idag kom T's syster och barnens kusin på besök, vi har ätit pannkakor och praliner, lekt i trädgården, tittat på film, pratat. Barnen har lekt så bra och jag älskar att se hur lilla Uma hakar på de stora, tumme-size som hon är. De far först och hon springer efter med dansande, blonda lockar. Det är så rörande att se vad det innebär att vara lillasyster, både good and bad. Hur hon lär sig så fort, hur hon iakttar, hur hon följer efter och fogar sig. Hur hon så gärna vill vara med och också vara stor. Lika stor som storebror. Hur hon försiktigt smakar på nya ord och kikar under lugg. Ibland om dagarna blir det tyst och när jag smygtittar genom dörrspringan ser jag hur de har krypit upp i fotöljen omlindad filt och Lughán läser för Uma. Pekar och visar och hon försöker så gott hon kan. Hjärtskärande, rörande och så väldigt varmt. Min lilla tjej. Ljusa, tindrande, vilda blåklocka. Med ljus i ditt hjärta och kraft i din blick. Så knubbig, len och mjuk men fjäderlätt. Min mormor kallade mig för baktung fjäril när jag var liten, och den beskrivningen passar även in på Uma. Hon är mjuk och bullig över hela sig, knogar som små prickar som förvinner in i mjukt marshmallowfluff. Samtidigt är hon mini och så himla lätt på foten, smyger runt överallt och man hör henne inte. Håller på att trilla över henne då hon ljudlöst har följt mig in i köket och överrumplar mig när hon smiter sina korta små tjocka armar tätt kring mina ben. Hon glider ner från köksstolen ljudlöst, och man finner henne ofta sittande i soffhörnet under en filt som hon har bonat för sig själv, alltid lyckas hon smuggla mellanmål eller frukostsmörgås i ett fast grepp till andra delar av hemmet än just köket. Ibland smyger hon ner i Lugháns säng och låtsas att hon sover. Provar på hur det är att vara honom i hans säng, i hans lakan med zoo-djuren på, omgiven av ett hav av bilar och figurer. Lilla varelse. Barnen i mitt hjärta. De bråkar så mycket samtidigt som det är helt beroende av varandra, Uma frågar alltid efter Lughán och Lughán fågar alltid efter henne. Det första han gör på morgonen är att rusa in till henne, tända hennes lampa och säga "good morning little sister Uma, there you are!"

Imorgon börjar Lughán förskola igen efter sportlov och han är så himla glad. Pratar om sin fröken och om hur Uma ska sitta i den röda vagnen och han ska gå bredvid och hålla i och "cross many roads, press the button and look at lorries". Barnen badade innan de gick och la sig och vi blåste bubblor, Uma är rädd för hårtvättning som vanligt och Lughán älskar att dra ur pluggen på slutet och titta på hur vattnet försvinner, så länge han befinner sig utanför badkaret på tryggt avstånd. Trötta, rena barn i nytvättade lakan är bland det godaste som finns, är så himla kär. Halvan och sopbilen är favoriten för tillfället och han njuter av den stunden. Fick flytta på hans motorcykelgubbe och ta med den ner i vardagsrummet då han tyckte den såg "läskig ut utan ansikte, very scary"  Drack vatten, somnade bums. Han övar sig mycket på de olika veckodagarna för tillfället och är lite förvirrad över varför det heter olika saker på engelska och svenska. Varje morrgon vid frukostbordet tittar han på klockan som hänger på väggen och pratar om hur mycket klockan är. Klockan, veckodagarna och det eviga pusselläggandet är i top five fun things to do för tillfället. Och att rita! Ritar hela tiden. Fortfarande inne i sin spiderweb period men tycker även det är roligt att göra pirater. Ett öga är liksom större än det andra ;-) Och att mysa med min mage tycker han väldigt mycket om också. "Mum, have you got a baby in there, can I have a look?" - drar upp tröjan och kramar, pussar, stryker. Barn vet och barn förstår.

Prins L.

Nu sova.

Kalla vindar.

Mörkret har dragit in över York. Redan i onsdags började det att smyga på, men "tillfällig molnighet" tankarna försvann på riktigt idag. Dag två av mörker och kalla vindar. Det är svårt at förklara hur kallt i England känns när de flesta som bor i Sverige har det nog med snön, men engelsk kyla är snäppet värre tycker jag. Det är mörkt, grått, rått och blåsigt. Hela världen är grå. I Stockholm, i snön, känns luften mer torr och snön bringar ljus. Gamla hus som vi har här håller inte isoleringen så bra, tofflor är ett måste och jag täpper till dörrspringor så gott det går med filtar och handdukar. Det är så dragigt. Och mörkt som sagt. Till och med barnen vill inte gå ut, vilket är vanligt ;-) Lyckligtvis hade Tom matat hönorna på morgonen innan jobb så det var inget måste att vi gick ut direkt. Vi lekte hela morgonen, jag rensade ut lådor med kläder under sängen och vek ihop alla mina storlek 34 plagg i en låda för sig, ingen idé att ha kvar sånt i min enda låda med kläder när jag inte lär komma i dem på ett bra tag. Typ 1 år. Eller 9 månader upp, 9 månader ner. Blir alltid barbamamma under mina graviditeter, men det är bara att gilla läget. Tycker att den här graviditeten är värst hittills, kanske för att jag hade hunnit komma tillbaka till "min" kropp så gott det gick efter Uma. Mellan Lugháns födelse och Umas conception tog det ju bara 9 månader, och då jag var sjuk så länge efter Lughán hade min svullna post operativa mage knappt hunnit skjunka något innan det var dags igen hehe. Så här i efterhand tänker jag mycket på vilket mirakel det var att jag bar henne till slutet, att hon växte så bra, att vi klarade det! Alla mina graviditeter har varit big miracles och jag håller tummarna, önskar och hoppas att också denna lilla skrutt får växa sig frisk och stark och stor. Hittills funkar det ju toppen iallafall, mäter 2 veckor "större". Och visst känns bebis stor. Är full av bebis. 30 fullgångna veckor på måndag.

Älskar lugna dagar med barnen. Man får gjort så mycket samtidigt som man har all tid i världen för varandra. Trots att de bråkar mycket är bandet dem emellan så påtagligt starkt, de har ju alltid levt så nära inpå varandra att de nästan är som tvillingar. Lughán läser ofta för Uma, kryper upp i en fotölj tillsammans under en filt. Hon pekar och han berättar. Så rofyllt. Sådana guldkorn behövs verkligen och man får världens bästa energiboost i kroppen. Längtar helg, längtar Tom.

Trött.

Torsdag och jag är trött. Städar och fixar men fogarna gnäller,  Uma vill bli buren mycket och trycket ökar ju längre grav fortskrider. Ligger på soffan med stenhård mage och mensvärk från hell, får nog ta det lite lugnare imorgon men det är svårt! Trötthet lindras bäst med konstant rörelse och barn sitter ju inte precis stilla hehe :) Ska hoppa i ett varmt bad nu och läsa lite! Har fått hem en liten läslampa som man bara klipper på boken så nu blir det ännu lättare att tjuvläsa i sängen utan att Tom märker. Twiggy har börjat använda  bebismagen som sovplats, Uma stal min kylda latte och barnen bjöd på godaste sandkakan.

Onsdag, hejdå mormor och övertrötta barn.

Uma är övertygad om att mormor är "at work". "Jag älskar min mormor", säger Lughán. Mamma åkte vid lunchtid och sedan dess har vi haft det lugna gatan. 10 veckor tills vi ses igen, men vi har tur för moster A har slutat sitt jobb nu och ska joina pojkvännen sin i England, hon kommer att bo hos oss av och till fram till dess att bebis har kommit så det är härliga tider som ligger framför oss! Betyder att den här schletna mamman kanske kan komma iväg på ett frisörbesök innan baby boom :) och så får jag sällskap och kvällarna, nattuggla som jag är.

Efter att mamma hade gått fick barnen se en film, och Uma somnade i min famn, älskar när hon gör det. Med filten omvirad och lugna små andetag, precis som när hon var liten. Jag känner mig som allra rikast när jag bara får vara, med barnen. Lukta på dem och leka med dem, prata och umgås. Med andra ord känner jag mig ganska så dunderrik dagarna i ända då jag ju trots allt är en desperate housewife/stolt och glad hemmamamma. Fast lite mer glamour i tillvaron hade förstås inte skadat ;-)

Båda barnen vaknade dock på fel sida imorse och dagen bestod mestadels av dragkamp dem sinsemellan, men det är mycket p.g.a tröttheten. Uma grät krokodiltårar så fort hon vaknade imorse och ville inte släppa iväg T till jobbet, Lughán har mest morrat. Det vände vid fyratiden efter Umas powernap och vi spenderade två timmar med att lägga pussel. Älska pussel! Lughán är inne i en riktig pusselperiod och han lägger bitarna med stor koncentration och rofylldhet, sträcker ut armarna i triumf när han har klarat sina 30 bitar och ropar "tadaaaa!"- "Again!!" - säger han och delar snabbt pusslet i 30 lösa bitar och börjar om på nytt. Han är väldigt systematisk på det sättet, han är ju likadan med sina bilar, dinosauriemagneter och djur. Bygger långa, raka vägar, helst i dörröppningen,och piper som en stucken gris om man råkar komma i vägen. Uma är snabb att följa efter i storebrors spår och gör så gott hon kan med sitt pussel, men hennes tålamod är mycket tunnt, som det är för en 2åring :) Lägger sig raklång mellan alla pussel, helst naken, och tjurar. Hon har börjat dra av sig blöjan och kläderna med, säger att hon är "kissig" trots att hon är bytt på nyss ;-), vilket inte fungerar så jättebra i dragiga, engelska hus. Skönt med våren och sommaren så småningom, längtar efter att slippa overalldusterna varje morgon. Helt okej med bar rumpa i trädgården o.s.v.

Vi glömde bort tiden uppe på Lugháns rum, solen hann försvinna och vi väcktes ur vår pusseldvala med att ringklockan ringde klockan 6, Tom undrade varför huset var helt släckt. Och ingen middag hade jag fixat heller haha, så det fick bli tortellini med tomatsås och sallad, Uma äter mest hummus för tillfället så hon fick en klick på tallriken. Crazy child, hon har minst sagt en underlig mathållning. Saker hon äter är t.ex inlagda rödbetor, hummus och keso, men hon gillar inte smaksatt yogurt. Hon tycker om honung, men inte sylt. Rostat bröd, men bara vitt. Wholemeal spottar hon ut men hon äter glatt av mitt rågbröd. Hon äter ost och smör och riskaka med god aptit, gärna söta kex, och popcorn, men hatar allt vad grädde/vaniljsås och sockerkaka heter. Födelsedagstårta ratar hon totalt, men ger man en brödpinne med ostsmak t.ex så ser det ut som om hon har hamnat i himlen av glädje. Hon älskar glass! Grönsakssoppa tycker hon om så länge den är uppmixad, däremot vill hon gärna att man pryder kanten på skålen med broccoli och potatisbitar, så länge det inte är i soppan går det bra. Hon äter gärna en bit äpple men skulle inte röra en äppelpaj. Hon älskar kaffe. Banan är fortfarande number 1 i fruktsammanhang, men till min glädje har hon återupptagit sin glömda kärlek för blåbär och hallon, hurra säger jag! Bär är bra. Vindruvor älskade hon förut men tycker är för surt nu, hon brukade rata allt vad apelsin heter men har börjat tycka om det nu. Det går lite upp och ner ;-)

Morgondagen ser lugn ut, vilar ut efter all stoj och lek. Ska städa och bada barn, leka i trädgården. På fredagar får vi vanligtvis besök, men C och A var upptagna den här veckan så matleveransen blir största höjdpunkten för barnen. Annars blir det nog mest att vi ritar och målar och läser. Böcker, målning och pussel står högst upp på favoriterna just nu :) Och trädgårdslek förstås, barnen blir molokna om de inte får ge hönsen mat dagligen. Och Otho sin sallad ;-) Längtar efter helgen! Håller tummarna att solen vill kika fram igen, vi ska nog åka ut till Kirby och hälska på vänner samt promenera i naturen lite, så sol skulle uppskattas :) I nästa vecka börjar L lekis på måndag igen.

Vårsol och barnmorskebesök.

Solen! Solen, solen, solen. Frosten i trädgården täcker fortfarande grässtråna på morgonen, men solen är här. Och värmer på det mest magiska sättet ever. Det känns som om solen är det enda som saknas i livet. Som om lyckan alltid är hos en så länge solen lyser. Vi har varit ute i trädgården hela förmiddagen, matat hönsen och lekt med Otho, sen hade vi pannkaksfest med dark chocolate spread, banan och keso, hallonsylt. Hann inte dricka upp mitt kaffe innan barnmorskan ringde och bad mig komma lite tidigare, inga problem då mamma är här :) Känslan att gå till barnmorskan utan dubbelvagn var helt otrolig! Så skönt. Jag har ju min privata barnmorska som jag hade med Uma också, men jag går fortfarande kvar med NHS då de är lite mer grundliga i undersökningen, vill gärna hålla koll på blod och infektionsvärden. Allt såg bra ut men jag mäter ca 2 veckor "större" än vad jag är, men det är normalt för att vara mig. Brukar få stora bebisar trots att jag är ganska liten. I blame it on my man! Skönt att allt såg bra ut. Det känner jag ju att det är. Bara bra. Till bredden fylld av kärlek.

Måndag

Mamma är här. Lite sjuk och krasslig, men ändå här. Barnen älskar det såklart och springer ner till vardagsrummet på morgonen och hoppar upp i gästsängen. I lördags åkte jag in till stan på egen hand, känns som det var minst en månad sedan sist. Vandrade omkring och bara var. Tror att jag har blivit lite folkskygg, tycker att det känns jobbigt med mycket folk och magen. Minns när jag var höggravid med Uma precis i jultid och trängdes på Yorks trånga gränder. Man känner sig lite mer sårbar med en mage som tutar ut. Min mage med världens vackraste innehåll. Min bebis. Vår älskade trea. Längtar som en galning men vilar i nuet, gläds och njuter av alla sparkar och känslan av att bära liv. Trots alla krämpor så är det allt det magiska som strålar starkast. Magic belly.

På lördagkvällen gick jag och Tom iväg en sväng för en bit indisk mat på min favoritrestaurang i York. Kommer inte ens ihåg senaste gången vi gick ut och åt tillsammans, men det har kanske hänt tre gånger på tre år tror jag. Dyrbara tillfällen. Det var så fantastiskt gott och jag älskar att ha T så. Framför mig i världens rörigaste restaurang. Så mycket liv och rörelse runt oss men han lyser stilla, med varm, brun blick.

Nu är det måndag och jobb igen, men mamma åker först på Onsdag så det är fina dagar nu.

Internet, yeah!

Så otroligt skönt att vara tillbaka online. Glitter, glitter.

Happy Friday

Så underbart med helg :) Tom har jobbat tung vecka så nu längtar jag efter familjemys. Veckan har gått i rasande tempo, bara gårdagen som var helt ledig. Det var en lovely dag :) Vi badade,  bakade,  lekte i trädgården,  målade, tittade på film, la pussel och läste böcker. T kom inte hem fören kl 6.30 så barnen kastade sig i hans armar. Gör mig inget att T är sen, däremot är det nästan omöjligt att få barnen att äta utan honom. De väntar alltid. Idag har C och lilla A varit här och lekt på förmiddagen, tur var det för det kom en kille som skulle fixa diskmaskinen vår, och han var så sjukt arrogant och överjävlig. Alltså, med två småbarn och en småtung graviditet är arroganta gubbar det sista man vill ha att göra med, ut ur mitt hus! Fy! Efter en paus för lunch kom min barnmorska K och en student. Vi pratade länge och kollade så att bebis mådde bra. Så vild och crazy därinne, bubblade som en galning. Mitt vildhjärta. Allt var perfekt! Däremot mäter jag större än de 26 veckor och 4 dagar som jag är. Tycker dock att det är skönt att jag mäter större, har ju inga problem att växa bebisar iallafall,  och det är ju det allra viktigaste ♥ Betyder även att bebbe får extra bakningstid om mina egna datum stämmer.