Monday, February 27, 2012

Moster här och måndagsplaner!

Två morgontrötta bönor!Lite smink för att dölja de värsta påsarna under ögonen ;-)...Sååå "Assi" kom igår :) Jag är så lycklig!Och barnen likaså...Som ni såg fick jag svenskt gottegott som jag beställt :D Hurra!Svensk matkultur i sitt esse!..Vi skrotar runt här hemma,leker av oss lite energi innan vi tar oss in till stan :) Pizza Hut blir det nog och kanske lite shopping,vi får se.Efterlängtat mys blir det iallafall!


Published with Blogger-droid v2.0.4

Sunday, February 26, 2012

JIPPIIIIE!

Published with Blogger-droid v2.0.4

När man önskar att man hade en tävä.

Ikväll/inatt är det Oscars-dags!Jag är ju så himla naughty och älskar sådana saker.Så jäkla mysigt det hade varit att poppa popcorn och kika på vackra klänningar en hel natt...
Vackra klänningar alltså.Att titta på.Och att bli rörd,få en ursäkt att gråta glädjetårar så att det skvalar om det tillsammans med tacktalarna och så.Det hade varit fint :)

"A Love Letter to C-Section Moms (That Everyone Should Read) "

"If I were a DJ, I would be shouting "This one is for the c-section mommies!" And then all the moms who have had cesareans would cheer "Wooooooo!" We need that. Women who have had c-sections for reasons beyond their control need to feel the love that moms who got to have the natural birth they wanted are allowed to feel. Moms who have had c-sections need and deserve respect and love for the way they birthed. We need to honor all ways of birth, even the ones that didn't go as we planned. Because it is still the way some children are brought into our lives. Hear me out. This isn't about being pro-cesarean. This is about being pro-mom.

You see, some people seem to think there are two kinds of moms -- those who have c-sections and those who do not. This 'battle' divides us, and makes one side feel like a mother who didn't do the right thing.

I had a c-section. I didn't schedule it so I could preserve my vagina, nor did I pick the date because it was convenient. It was necessary and needed. And I really shouldn't have to explain more than that because well, do we go into detail on how there was sexy lingerie, lots of foreplay, and a glass of wine involved in the conception of your baby? No. Birth is (to some) a private and deeply emotional event in a woman's life. Being judged for having a c-section without knowing the details is ... well ... wrong. Many moms like me had to have a c-section in order to be a mother. It's as simple as that. Life or death. A choice that has to be made quickly given the circumstance. Many times the moms who had an emergency c-section or are still having a difficult time processing their birth or were made to believe they needed one despite their parental instincts are the ones who are often silent, and who are silently hurt. This love letter, this awareness I hope to instill in people, this is for you.

We are still mothers. We just had our babies through what I like to call a little kangaroo kind of pouch.

There may always be questions. Should I have trusted the doctors? Did I do all I could have? And that's okay. C-section moms bear the scar where our babies were born, and we shouldn't continue to be hurt by the insensitive words that many say without realizing that not all c-sections are frivolous choices. We love our babies just as much. Some of us are just as "crunchy" as homebirthers, we are attachment parents, we love our children and have amazing bonds with them.

Our vulnerability comes from feeling unsupported, and words hurt. I fear that some of my own articles on the topic could have even hurt women just like me, but I have always tried to choose my words carefully. I am a natural birth advocate, but am a c-section mommy. I can be both. I am proudly both. It's true that when you have pain or deep hurt because of something, sometimes anything on the topic is tough to read. You feel defensive; you feel the words are directed at you as if you did something wrong. Any woman (or man) who has been through something difficult can relate to that. And the subject of birth or how we birth is the same, perhaps even more challenging to process and work through. This is why we need even more compassion and understanding, These battles that are created -- the c-section moms versus everyone else -- should stop. Generalizing this isn't helpful for women to process they way they birthed if it didn't go according to plan.

Not everything in life goes according to plan.

One of my friends told me that her c-section was the best and worst experience of her life. And that's exactly it for me. It was the best because it enabled me to have my twins healthy after being diagnosed with HELLP syndrome, and the worst because it was frightening and not the way I wanted to birth. It took a long time, but I have come to terms with the way I birthed.

Sometimes the opposite of what we think is best ... is what is really best. Just like how this mom wanted to exclusively breastfeed but found that supplementing with formula helped save her from going into a depression and helped her baby thrive. We cannot judge unless we know the full and complete story, every angle, all the background, and I realize that's not really something we could ever completely know. I don't want the c-section rates to rise because I do want women to have the births they want to have. But I also don't want the women whose births were difficult and resulted in surgery to be made to feel like they did something wrong.

Maybe we can all be a little more kind in the words we choose, remembering those who are challenged with the very topic being discussed. Remembering that many women have guilt or sadness because they absolutely had to have a c-section. I know how hard the recovery is even a year or two after. But we deserve to find peace in the way we had our children. Our path to motherhood may not be the same, but it's our path, something we need to find the beauty in, because all moms deserve that. You deserve that."


Michele Zipp.

:) Godkväll!



Sitter och surplar i mig lite musli med soyamjölk,dricker lite ur en kall kopp kaffe.
Funderar över hur energin ska räcka till all städning som är kvar att göra! ;-) Har ni det bra,haft en fin helg?Hoppas det...

Igår jobbade Tom,jag och barnen slappade och pysslade med diverse saker här hemma..T slutade dock lite tidigare än vanligt igen,så jag hann pipa in till stan på egen hand innan allt stängde,blöjköp och annat "vardagsviktigt"..När barnen var lagda så svängde jag ihop en After Eight kladdkaka till idag,då barnens faster,kusin och farmor kom på besök :) (bör intagas med bästa vaniljglassen för bästa effekt,YUM!)Sen hade jag och T datenight som vi har varje lördag,fina man <3.Vi såg på "There Will be Blood",men den tog nästan fyra timmar att beta sig igenom då uma vaknade ideligen ;-) Förgrymmade onge!!!

Sjukt bra.Faktiskt.Brutal men otroligt bra.Jag och film alltså <3

Kroppen värkte av trötthet när vi hoppade i säng runt 1tiden.Skönt att vara så genomtrött i kroppen,natten till lördag kunde jag inte somna alls och det är sjuuukt jobbigt när man är småbarnsförälder...Att inte kunna sova när tillfälle ges.Man vet att man ska amma x antal gånger under natten,och man vet att man ska upp runt sextiden,men man kan bara inte sova.

Men natten var okej faktiskt.Somnade i varma Ts armar.Uma vaknade nog ca tre gånger mellan 2.00-07.00...Innan dess var det väl ca 5 ;-)...
Tur att hon är gudomlig på andra sätt haha!

Idag var det bus och lek och stök,började förmiddagen med att städa hela huset.Förutom ett fräscht badrum finns det inga andra "synliga" tecken på det längre.Tre ungar har en förmåga att förvandla hemmet till en krigszon på ett par timmar!Gullfisar-- <3

NU sitter jag minsann och väntar på att syster A ska komma på besök,hurra!Det blir en kortisvisit,hon åker redan på tisdag vidare in the UK för att möta sin BF,mysigt!Imorgon kommer dock mamma också,och hon stannar tills på fredag så lite mer sällskap får jag <3

Älskar min familj beyond belief.

Sitter och peppar inför städningen.Hua.

Ready,Steady.GO!

Med önskan om en forsatt skön söndagskväll för Dig!Much love x x x N.

Friday, February 24, 2012

Lilla Estelle Bernadotte....

Jag tycker att namnet är gudomligt fint :) Inte alls ett namn som jag själv skulle döpa mitt eget barn till,men en framtida drottning passar det perfekt.Mjukt men modernt.Pampigt nog åt en framtida drottning! ;-)

Kollade upp namnets popularitet,hamnar runt 1000-talet.Kan tänka mig att det kommer skjuta upp som en raket i namnlistorna under 2012 :) Har aldrig kollat upp Uma så det gjorde jag när jag ändå var på sajten.Det är tydligen bara 134 kvinnor som heter det i Sverige!Har aldrig tänkt på att det är så ovanligt...Folk brukar säga det,att jag har ovanliga namn på mina barn.Men jag har bara döpt dem till det jag har velat och känt inför dem just då :)...Det är ju en så personlig sak,namngivelsen.Då råkade det bli ett keltiskt namn och ett på sanskrit...Lite kul är det,att min första tatuering var en keltisk cirkel som står för life force...Mina andra tatuering är ett hinduistiskt aum-tecken i nacken...Släng om bokstäverna ;-) Mitt lilla,stora världsallt,min Uma...

The man is home...


Tjohoo,Tom kom precis hem :) Duschar av sig värsta dammet sen är han till service för mig ;-) han jobbar imorgon,som han brukar,så det är verkliegn en bonus när han slutar lite tidigare på fredagen...Att ha honom hemma vid fyra är väääldigt ovanligt.Har känt hur huset bara rasar med tvätt och damm och stök,så nu får han allt leka med barnen lite medan jag städar undan ordentligt.Uma är på mig hela dagarna,så allt tar hundra gånger längre tid än i vabliga fall...Idag så sov ju iochförsig barnen samtidigt,hehe,men det behöver ju inte T veta! ;-)..It's all about the teamwork!..Får se vad jag och barnen hittar på imorgon,trots att detär som en vanlig dag,lördagar för oss,med T på jobbet,så försöker vi ändå göra något extra mysigt.Kanske en fika på stan och en liten treat för barnen :) Kanske en liten bil till L eller så! :D Uma är så fixerad vid min telefon,så jag borde köpa en leksaks smartphone till henne haha!Snacka om icke waldorf..Vi får se hur det blir med den saken... ;-) Kram så länge!

Om trollsländan.

Det här med att älska sig själv.Nu kanske jag faktiskt trodde att jag älskade mig själv innan jag fick barn,men det gjorde jag ju faktiskt inte.När man inte har barn,och är tonåring,är man ju oberoende.JAG var oberoende.Jag har alltid haft svårt med relationer.Jag är en väldigt kreativ själ som hoppade in och ut ur människor,platser,relationer.If I lived,only for one day..

Jag trodde nog att jag var trollsländan.Skimrande,vibrerande,färgglad..men flyktig

Flyktig som fan.Förförde män men visade aldrig "tråkiga" jag.Flydde innan dem kom för nära.Jag var villig,och rolig.Alltid sminkad.Fick folk att känna sig som sina better self...Under min beröring.Jag levde för natten och pulsen och poesin och skimret och gråten och kroppen.Adrenalinet man får i kroppen när man har ätit för lite,druckit för mycket,och bär för höga klackar och kysser fel person

Jag trodde nog att jag fortfarande var trollsländan,tills kirurgen satte skalpellen i mig,och överläkaren under förlossningen gick över mina kroppsliga gränser..Jag kunde inte fly.

Jag kunde inte styra min kropp längre.jag kunde inte ta mig upp.Skalpellen och infektionen och kampen om rätt vård bröt mina vingar.Tog tag i mitt skal,min bild av mig själv och krossade den tills blodet flöt,i spegeln.Det var ju bara trasigt kvar.Och jag skrek i mitt vakuum.

Relationen fick sig en REJÄL gungning.Jag menar,jag var ju inte trollsländan längre.Hon som kunde se så jävla fin ut,alltid om hon ville.Nej,jag var trasig nu.Med synbara ärr på utsidan,och ännu trasigare inuti.Kände mig alls inte kvinnlig längre.Gömde mig.Bara grå.

Jag har fått lära känna dagen nu,genom mammaskapet.Hur det är att leva dagtid som en vanlig människa.Gå upp klockan sex,i säng senast tio(Okej,jag borde vara i säng senast tio ;-))

Jag lär känna mitt "tråkiga" jag.
Jag lever inte på min uppmärksamhetdrog längre.
Jag går osminkad ofta med finnar lysandes.
Jag kan inte skydda mig bakom snygg mage och tuttar längre ;-)

Jag är någons mamma.En mamma som behöver äta ordentligt för att orka,gå klädd i mer praktiska skor.Jag lär känna mig själv på nytt,att leva i stunden.Leka i parken med barnen t.ex.Utan alkohol och cigarett ...

Trollsländan är fortfarande där,men jag behöver inte "visa upp den" hela tiden.Jag är inte ett föremål man har i ett skåp att titta på,att ligga med.

Jag är inte någons älskarinna.Jag är lojal.

Jag älskar när tiden går.Snart fyra år sedan jag blev Toms.Jag trivs som sjutton med det.Det faktum att han älskar mig för allt jag är,allt jag varit,hur jag än ser ut.Alla sidor av mig.

Det var det som i början gjorde att jag stötte honom ifrån mig,respekterade honom nästan inte p.g.a hans kärlek till mig...Det måste vara något allvarligt fel på den som kan älska mig,right!? ;-)

De 'är bland det finaste och läskigaste som finns.Att bli älskad mitt i allt det "fula"..

Tänk vilken tur att jag fick barn nu och inte sen.Mitt wake up call kom när jag var 18 och inte 48,skööönt ;-) Fatta vilken otäck kvinna jag hade varit.Omogen och barnslig.Nu finns det ett hopp iallafall haha....

Ovanlig stund.

Det är nästan så att jag inte vågar skriva det här men...Båda barnen sover.Samtidigt.Nu har tjugo minuter gått.Gissar på att Uma vaknar snart och först utav de tu.Jag har mycket jag behöver göra egentligen,men tog mig en kopp kaffe och browsar på datorn.Funderar mycket över barnen och de kommande dagarna.Jag älskar mina barn över allt annat,såklaaaart,men för tillfället går L mig på nerverna.Eller,vi har verkligen bra stunder om dagarna,också.Men så har han sin trotssida som helt plötsligt kan slå till,med en sådan väldigt kraft att väggarna skakar och själen darrar som ett ledset löv...Lilla Lughán...Jag har ju problem med min kroppsbegränsning,okej med kramar och allehanda mys och bus,förstås,men just sparkar,slag,bit,nyp och skrik i ansiktet har jag svårt med.Jag har svårt när han sparkar mig i ryggen i soffan och han inte lyssnar när jag ber honom att sluta.Jag tycker det är svårt när han medvetet klämmer Uma's huvud mellan två stolar eller krånglar med precis ALLT vi ska göra.Det är så frustrerande att han känner så mycket och är så envis emd en sådan stor kraft,utan att kunna säga vad han egentligen vill.Jag kan fråga om vi vill gå ut och han skriker nej,springer ut i köket och tar något från köksbänken och kastar i golvet.Så ursinnig hela tiden.Det går mellan att krama,krama,krama och sparka,sparka,sparka.Tar ut honom så mycket det går,men han blir konstig även där.Sätter sig/lägger sig under en buske och vägrar röra på sig eller trampar i rabatterna som den lille rebell han är ;-) Han vill att allt ska vara precis på hans sätt,och det är svårt att veta vad detta särskilda sätt är ibland.Han får vredesutbrott på mig när det gäller sättet jag går på,sättet jag håller barnvagnen på,vilken sida av vägen o.s.v...Gormar som en flodhäst och bufflar mig i ryggen...Vad vill du Lughán?...Försök visa för mamma så hjälper jag dig.Jag vill bara få det rätt för dig.Jag är inte emot dig,jag är inte din fiende,jag vill hjälpa dig...Slutar alltid med skrik och gråt,vad vi än gör.Och Uma är ju som ett gnällande,tuttande plåster på mig,kan tänka mig att det är en av orsakerna till att han spårar så,han vet ju att jag ingenting kan göra när Uma är all over me.

Får gå ut och andas i köket ibland.Som genom en värk hahaha.Att ha barn kan kännas som en evighetslång förlossningsvärk vissa dagra ;-)..Det ÄR svårt.Det är det verkligen.Hur ska man reagera liksom?När man viker tvätt med bebbe U hängandes kring fotknölarna,vänder ryggen till och L har rivit ner allt på golvet och stampar på det.Gör mat och serverar,han kastar på golvet,Uma gråter.Torka händerna efter maten,han vägrar.Kastar med huvudet och råkar banga sig själv i bordet,gör illa sig själv och gråter,säger "Mamma dum,mamma ont på Lughán..."....Nej Lughán,du gjorde illa dig själv.Jag gjorde inte illa dig.Jag vill bara hjälpa dig.Kom så torkar vi hnden så kan vi läsa en bok i soffan sen om du vill....Men det dåliga samvetet sticker som nålar i hjärtat ändå...Han drar mig i håret.Han tar min telefon och kastar i golvet,klättrar upp på stereon och kastar laptopen(!) i golvet o.s.v...Det ÄR svårt att veta hur man ska hantera det.Det går liksom emot hela mitt jag att vara arg och tjatig.Det är inte jag att vara arg.Jag är ingen arg människa,jag är peace and love.I grunden.Jag blir mest tyst.Men ibland spricker även jag,såklart.Frustrationen är total.Som imorse t.ex..Vi har ju matleverans på fredagar.Grönsaker,mejeriprodukter och ägg kommer i lådor som placeras på vårt hallgolv...Jag var väl busy för ett ögonblick,hann inte ta upp allt på direkten,då jag plötsligt ser ett ägg fara genom luften.Då har Lulle pillat upp äggpaketet.Och jag tar tag i det,han släpper inte,han är stark som en tjur och jag och mitt PTSD kontrollbehov ba"VOFF VOFF VOFF" Skäller till så att jag blir hes och hjärtat går i bitar i samma stund.Ett ägg är ett ägg.Hur ska en tvååring veta det?Hur ska en tvååring veta att mattan blir förstörd och jag är rädd för hyresvärden.Hur ska en tvååring veta att ekologiska ägg är dyra,och mamma inte är rik.Hur ska en tvååring veta att ägg inte ska kastas med...?

Eller vet dem det?Att det är fel?När man säger att det är fel?
Jag brukar alltid säga..."Men han är ju så liten,han förstår inte.."

När börjar dem förstå då?När ska man begära av sitt barn att det ska förstå att:
"Det där är inte okej"

Det är ju inte så att han är dum i huvudet precis.Men han är ju liten.

Och inom mig ekar orden "Jag har så svårt att älska mig själv när du skäller på mig mamma"..

Ja men när barnen är överjävliga då?När barnet slår ett annat barn?När ditt barn tar en träleksak och kastar så hårt han kan mot fönstret,eller ännu värre,lillasysters huvud?

Vad gör man då?

Kära barnpsykologexperter.

Jag tycker inte om the naughty step som dem har i England,men det har hänt/händer att han med fast hand åker upp på rummet och får lugna ner sig med ett par böcker i sängen.Det kan vara enough att han får sitta själv en stund och vara i sin bokvärld.Bryta mönstret.Göra något annar o.s.v...

Han har ju varit sjuk också,så han är så väldigt trött.Han har ju egentligen slutat med sin nap under dagen,men nu sover han som sagt.

Älskade,bestämda,ursinniga lilla björn.Jag vill ju bara att du ska ha det bra gubben.
Jag kan inte skydda honom från allt,och det är ju inte meningen heller.Jag tror starkt på att barn måste få utlopp för sina känslor och beteenden,utan pekpinnar och "Du är feeeeel,du beter dig feeeel"tjat i örat...Jag vill inte tysta honom helt,eller försöka få honom att bete sig som en liten ängel,det är ju inte meningen.Men jag märker ju att det är självdestruktivt för honom ofta.Han gör ju illa sig själv.Vad gör man då?Väntar ut det?..Antar det.Bara finnas där.

Det blir skönt sen när barnen blir äldre och man kan hjälpa dem mer.Hjälpa till med aktiviteter och sporter hit och dit.Få utlopp för sina energier.Jag tror att han är ganska lik sin mor,min pojke ;-)

Jag har en väldigt stark känsla av att jag måste let him go liksom.Han har alltid varit så självständig.Han har aldrig varit symbiotisk med någon,inte ens med mig.Han är beroende av sin hemmamiljö och sin trygga familj,sina saker,böcker leksaker.Men han i sig själv har mycket integritet och längtar mycket ut.Vandrar själv.Hittar gömslen,egna platser som bara är hans.I hans värld.Upptäcka på egen hand.Inte hålla handen.Släpp mig...

Min syn på föräldraskap i grunden är nog ganska krass haha.Annorlunda och mer romantisk i praktiken,visst.Men grundsynen på "föräldraskapet" är nog ganska krass.Det är många idag som liksom claimar att barnen är ens allt(vilket dem såklart är)men det är ett sådant ansvar på något vis.Att lägga på barnen.Som om man förväntar sig något av sina barn i gengäld.Gåvan är ju att bara få vara med dem,leva med dem.Att vara en förälder.Försöka så gott man kan att ge verktyg som kan stärka dem som människor.Trygghet och kärlek och uppmuntran.Att ge en fågel vingar...Sen så flyger dem ju! :) Och det får man nog vara beredd på.Hur dem flyger,vart dem flyger vet man ju inte riktigt.Men ATT dem flyger är ju verkligen en realitet.Det är ju individer och inte en förlängning av sig själv.Man kan inte ba "ÅÅÅH,stay with me baby."....Kan ibland höra föräldrar som säger "och jag som har offrat SÅ mycket för dig"..Mänskligt att känna så,kanske,men ingenting man vill lägga på barnen.Och tragiskt också på något vis.Om man nu känner att man "offrar" så mycket,vad är det man offrar?Något intresse som man vill hålla på med som man inte tar sig tiden till?Då är det det egna ansvaret att se till att man make it happen,med hjälp av sin omgivning kanske...Bli inte bitter.Make it happen.
Går man tillbaka i tiden så handlade ju föräldraskapet mest om reproduction hehe.Man föds,växer upp,föder barn,uppfostrar dem,släpper dem fria.

Jag är ju en ganska svagstark människa,och jag tror att vissa kan uppleva mig som sårbar.Men jag hoppas att mina barn inte kommer känna något "måste" inför mig i framtiden.Det är nog en av mina största önskningar.Jag vill inte att de ska känna att jag är en mamma som dem behöver ta hand om.JAG är föräldern,inte barnet.

Jag tror att jag skulle dö lycklig om jag visste att mina barn kände:

"Med mamma kan man vara helt sig själv.Hon accepterar mig precis som jag är och uppmuntrar mig i allt mitt hjärta brinner för.Hon dömer inte och finns alltid där.Jag har aldrig känt att jag behöver ge henne något i gengäld för allt hon gjort/gör för oss,jag vet att hon har njutit av varje stund och att livets gåva för henne,är vi.Mamma är en egen person med egna intressen.Hon är stark och lugn och inte lika hysterisk som hon var när hon var ung(hahahaha)..Min mamma är en bra människa och en god vän."


TÄNK om ens barn kände så.I slutändan.Gud,det önskar jag mig.
Låt mig bli en good enough mamma till mina barn.

Föräldraskapet är tufft.Man kan ha ambitioner och tankesätt gällande hur man vill att saker ch ting ska vara,men i slutändan handlar det npg mycket om att follow the flow.Som en porlande bäck.Att vara ödmjuk och felxibel.Att njuta av tiden vi har med varandra,i stunden.
Att se solen genom regnet,även när nätterna känns långa och dagarna är svåra.Ständigt emdveten om kärleken och livets stora kraft som skapande de små,mina små mirakel.Egna människor med förhoppningsvis långa liv framför sig :)

Att inte vara så hård mot sig själv.

Jag tror att en av anledningarna till att det kan kännas så svårt ibland,
är för att man genom föräldraskapet lär sig att man måste älska sig själv.

Man måste lära sig att älska sig själv,uppskatta sig själv,respektera sig själv,inte vara så hård mot sig själv.Tillit till livet.Kanske är det den magiska nyckeln till låset,insikten om att ett tillfredsställande föräldraskap börjar innifrån..

Nu vaknar Lullebullen,ha!Gissningen var fel..

Puss.


Thursday, February 23, 2012

Hon står!!!!

I'm still standing..Kronprinsessan den stronge!
.
Förresten.Detta med att kronprinsessan STÅR upp redan.WTF?Var det bara jag som gick dubbelvikt i fyra veckor????Varför måste kronprinsessor vara så "normala" hela tiden.En "normaaaal förlossning utan dramatik" hade hon tydligen.Ja,jag önskar då sannerligen inget drama gällande någon när det handlar om barnafödande,men lite mer exotic kunde det väl ha varit?Hade inte det varit liiite lustigt om pressen hade fått stå och trycka med sina varma kaffekoppar i 35 timmar utanför sjukhuset istället för 3,5??Måste hon ha ett sådan kungligt cervix som bara var mjukt som smör och öppnades som en vårblomma i solen? :) Nejdå.Det är jätteroligt alltihop haha.Och jag är så himla glad att allt gick bra :)Nu lät jag ju sådär bitter igen.Bittra bloggen.Jag ÄR inte bitter,men jag LÅTER bitter.Kanske borde gå i skribentkurs eller någe sådant alltså.Nu bajsade Uma.....Eh.Och åt upp mitt favoritläppstift ur sminkväskan.WTF!FML!LOL!BRB!Back to reality.


*What the Fuck
*Fuck My Life
*Laughing out Loud
*Be right back.

Torsdag eftermiddag!




Hej finingar! :) Lughán och hans farmor ligger och vilar medan Uma leker rövare i min sminkväska haha.Barnens farmor är över från Frankriker ett par dagar,hon stannar visserligen hos Toms syster,men just nu är hon här.Sovandes haha.Vi har busat i parken och Lughán blev sååå trött så att han däckade <3 Mammas lille varma pluttgubbe. Vädret är det lite si och så med,andra dagen med regn,men varmt är det iallafall.

Har en grönsaksgryta på spisen som står och puttrar inför kvällen,använder upp de alldra sista grönsakerna innan maten kommer imorgon :) Matleverans på fredagar är efterlängtat..Skrämda morötter och potatis är det enda vi har kvar.

Lördagens film trillade ner i brvlådan,ska titta på "There will be blood"...Vi har ju dejtkväll varje lördag,så det ska bli mysigt.Efter Lughán kom har jag inte sett så mycket film,så jag arbetar mig igenom alla de filmer alla andra redan har sett haha..

Bäst hittills:"Lars and the Real Girl."

Varmt rekommenderad.

Min pannkakstårta som ni ser.Åt sista biten idag :P Rullar väl fram snart.

Publicerade bilderna på FB,som man gör,fick jättemycket positiv respons hahaha.Det är väl inget speciellt med den :) Det roligaste är när folk säger att jag är en sån supermamma som bakar.Nu innehåller ju inte just den här tårtan något raffinerat socker,men jag är ju emot socker och bakning egentligen.För vissa kan det kanske vara oskyldigt,men jag vet inte hur gulligt eller charmigt eller supermamma-aktigt det är att baka hur mycket som helst(som jag gör) och få ungarna att käka upp det sen ;-) Nästan taskigt.Man vet ju aldrig om man när en framtida sockerberoende vid sin barm.Jag vet ju hur det är,det där med sockret,och det är faktiskt inte kul.

Men NU ska vi inte vare så bittra haha.Jag älskar ju att baka,det är som terapi för mig.Precis som smink.Men ge fan i den där supermammastämpeln,för en supermamma det är jag INTE och har heller inga ambitioner efter att vara ;-) Jag är jag.

"Dålig" mamma."Bra" mamma.Så jäkla boring att sätta sådana svartvita stämplar.

Jag är bara en mamma.En stolt sådan,men inte särskilt speciellt. :)

Peace people.

Den hemliga monarken ;-)

Nej men hörrni.Faaaan vad kul med den kungliga födelsen.JA,jag satte mig nyvaken upp i sängen med håret ståendes i en crazy mess och grät så att det skvalade imorse.Grät ännu mer när pappa Daniel på Aftonbladets exclusive video berättade om sina känslor som var all over the place.Ja,hallelujah :) .Tur att förlossningen gick så snabbt och smidigt så att pressen slapp vänta så länge ;-).Ja,inte kan det vara lätt att föda till den uppmärksamheten haha.Det är ju inte som att ringa hem till bara mamma precis :)...Made my day it did.Grattis Viktoria och Daniel!


Published with Blogger-droid v2.0.4

Monday, February 20, 2012

....



Godkväll!
Har precis satt mig i fotöljen för lite chill-time,bara för det lär väl Uma vakna ;-).Busy day,hey,hey,hey!Men riktigt rolig och skön har den varit!Så otroooligt najs med en vardag fri från sjukdom som rullar igen!Lagade mat och fixade,lekt med barnen,tvättat o.s.v...Sen läggning av barnen <3 Sen stekte jag pannkakor tills imorgon och fixade en grönsakspaj till Toms matlåda och vår lunch!Det är pannkakornas dag imorgon in the UK,samma i Sverige?Tänkte göra en äkta pannkakstårta!Muuuums,tycker jag iallafall haha.Får se vad barnen tycker ;-)

Födelsedagskalaset var toppen,blev så otroligt varm av att se Lughán leka med de andra barnen.Det märks så tydligt i sociala sammanhang att han växer till sig nu.Leker självständigt och skrattar.Min lilla mini-människa!!Världens bästa.Älskar honom så att det känns som det går sönder inuti,värker i hela bröstkorgen.948 dagar gammal.

godmorgon måndag!

Hej fina! :) Allt bra med Dig?Hoppas det...Sååå,måndag igen.Och bloggen ekar tom.Viljan och längtan finns,men inte tiden.Full rulle oavbrutet,mycket med allt.Försöker ta till vara på alla moments jag har ensam med Lughan på helgen,igår fikade han och jag själva på stan t.ex.Sådana stunder vibrerar som gyllene fjärilsvingar i bröstet på mig.Älskade,varma,stora,lilla pojken min.Så mysig.Syskonen strular sinsemellan,men han är som ett lamm när vi är själva.Ullig,bullig,mjuk.Snällstark.Lulle bullen kanelbullen är även lulle-bull(tjur!)..Bufflar och stångas som en riktigt stut.Vi ska snart bege oss ut,vi ska på treårs-kalas.Tom jobbar.Lughan tittar på djungelboken,den klassiska,gamla du vet.Uma råkade somna vid bröstet,försöket dra ner på ammandet om dagarna så mycket det går,så när hon väl får bröst så däckar hon totalt.Översvämning.Death by milk.Sjutton vad ont jag har i tuttarna.Igår ammade hon inte något mellan kl.11 på förmiddagen,tills kl.19.00 på kvällen.Hurray.Mycket med hjälp av T dock,Han bar omkring på henne när hon slet i tröjan på mig och skrek för mycket.Försöker tänka att jag gör det för hennes skull.Hon äter ingen mat,och nu när hon varit sjuk så har det känts som jag har en tremånaders istället för en 13-månaders.Tuttarna bränner och värker.Nä,I've had enough.Har inte riktigt blivit frisk sedan senaste febervändan själv,fryser och känner mig svag och febrig hela tiden.Magen krånglar som sjutton också,knappt inget jag kan äta för tillfället utan att få kramp.Jag märker att jag klagar ;-) Barnen är vad jag lever för,men det hade ju varit en bonus om kroppen följde med lite bättre i svängarna.Mamma kommer om en vecka och stannar fyra dagar,skönt att få sällskap.Jag är verkligen helt slut efter de senaste veckorna.Eller kroppen är slut.Sömnlöshet och ständigt tutteri gör mig svag ;-) Håller tummarna för att ungarna inte blir smittade idag av sjuka barn hahaha.Sjuka barn alltså.Som bara ammar och gnäller. ;-) Tur att dem är så himla delikata.Med tuggvänliga kinder och gudomlig andedräkt.Varma händer,mjuka lår etc.etc.Kärleks-injektion är den bästa av *bli-pigg-medicinerna*...det och kaffe.. :D Puss fina Du!Nu ska vi snart röja barnaparty!Håll i hatten...


Published with Blogger-droid v2.0.4

Tuesday, February 14, 2012

Tiny Valentine's...





Precious little ones..

The greatest treasures are those invisible to the eye but found by the heart.







Happy Valentine's


Godmorgon fina Du! :)

Hurraaaaa,jag mår bättre idag!Så otroligt skönt...
Kunde glatt vinka av T till jobbet imorse,love it!Gudarna har hört mina böner ;-)

Barnen är också bättre idag..."Bättre" as in better than yesterday.Fortfarande inte bra.
Det blir en stay inside och mys,lek,städdag idag.Känner jag mig själv rätt så kör jag alltid på i hundra knyck trots att jag borde ta det lugn efter sjukdom,blir så himla rastlös.Ska börja med att tackla stora tvätthögen som måste sorteras :)

Alla Hjärtan's dag idag :) Trots att det är jäkligt kommersiellt känns det ändå som (ännu)ett tillfälle att ge något fint,säga något fin till sin man.Det kan man ju göra varje dag om man vill,men även idag ;-)När man är mamma till små är det ju lätt att veckorna rullar på utan romans,vi har ju dock "date-night" eller filmkväll varje lördag,men jaja.Liiite gulligt är det trots allt med alla hjärtans,trots att jag skippar rosor och kort-biten.T har ju varit min hero nu när jag har varit sjuk,så hans "present" har jag ju redan fått.Tänker lite extra på tacksamheten över allt vi har skapat tillsammans,genom motgångar och glädje.Oh baby,älskar honom så.

Alla hjärtans dag för mig är ju inte enbart om att ha en "boyyyfriend" utan man kan ju lika gärna göra någt tillsammans med en vän,sin mamma,syster,bror,mormor eller någon annan människa som betyder mycket.Sina barn t.ex ;-)

Mina barn är mina valentine's,any day! :D

Barnen mina bråkar nuuuu.Måste kila :)

Monday, February 13, 2012

Vill bli frisk och se fräsch ut igen!

Sitter i mörkret i Lullebullens rum och väntar på att han ska somna.Just nu låtsassnarkar han haha!Älskade,snoriga lilla troll...Han satte sig precis upp och ville att jag skulle torka hans näsa,sen ville han ha äppeljuice ;-) Men den gubben går icke,my dear friend!Han åt inget av maten jag lagade,däremot fick Han sitta i Umas high chair senare och surpla i sig weetabix och mjölk ;-) Det är ju lite si och så med maten nu när de är sjuka,så jag är ganska soft gällande önskemålen ang.mat..Så länge han dricker ordentligt och äter något överhuvudtaget är jag happy...Ja,Umas matintag behöver vi ju knappast ens nämna.Prinsessan på ärten är vad hon är ;-) Har faktiskt,believe it or not,kännt mig lite oroad över hennes lack of iron.Så länge hon ammar är det ju ok antar jag,men att vara vego och vägra allt vad grönsaker heter är inte så bra när det gäller järn.Öser i färsk persilja,spenat och aprikos i det mesta,men det är så minimala mängder hon får i sig iallafall..Har totalt gett upp hoppet att peta i lite mat via sked,och på så sätt hjälpa henne på traven,så fort hon ser den börjar hon gråta.Är inget fan av sked i vanliga fall,men nöden har ingen lag ibland.Har varit så himla desperat att få i ungen näring.But hey.Lever på hoppet..One day,baby uma shall eat some freakin' food!Bästa med att vara sjuk?Man tappar sockerlusten,så det är fjärde dagen utan raffinerat white shit.Ja,alltså,mjöl slinker ju ner,och även vit pasta å ris.Men har varit sockerfri.Är så fruktansvärt beroende av socker att det nästan har blivit som ett handikapp,så det skulle vara så befriande att kicka den dåliga vanan.Det är ju först i Juli som nästa viktiga födelsedag sker(Lulles)så jag har ju lite free time att verkligen försöka bli av med beroendet.Ska verkligen försöka boosta immunförsvaret nu,att vara sjuk hela tiden suger verkligen..Hoppas ni har fått en fin start på veckan,i min feberdimma känns det fortfarande som helg..Hoppas jag känner mig bättre imorgonbitti!Kram <3


Published with Blogger-droid v2.0.4

Back in bed och love bug bake....

Hallåå!Linkade som sagt upp med hjälp av alvedon tidigare,Tom skulle iväg på småjobb ett par timmar...Uma är extra-mammig när hon är sjuk..Inte på det mysiga sättet ;-) utan klagosång!Klängig och aggressiv,bits och rivs men inte med pappa,hmmm.Kände mig lite pressad inför Valentines imorgon,så jag experimenterade ihop en sockerfri(agave nectar) kladdkaka med mascarpone creme...Så himla dum idé hahaha!Stod där och skakade,helt svimfärdig.Alvedonen gick ur kroppen så febern och värken i ryggen tog mig med storm igen,mmm sweet.Vilar en stund nu.Förberedde en veggie version av chili con carne med ris till,så det får dem väl vara happy med ;-) Lagar jag inte mat i detta huset så äter ingen!Så man blir ju orolig när man är sjuk..Måste.Laga.Mat...Hoppas jag börjar må bättre snart för T måste verkligen jobba imorgon...Tror att L kommer bli glad över min love bug cake,trots att den blev lite platt,haha!Kram så länge <3


Published with Blogger-droid v2.0.4

:'-(((((

Liten krasslig ärta...


Published with Blogger-droid v2.0.4

OOTD

Outfit of the day liksom...Linkar omkring med hjälp av alvedon,hallelujah!


Published with Blogger-droid v2.0.4

Sjuk...


Hej fina ni! :) Jag är dundersjuk.Barnen har varit sjuka sedan i fredags,ögoninflammation.Igår blev jag sjuk.Det är värk i hela kroppen,hals,nacke,rygg,mage och huvud..Feber.Känner mig mer död än levande,och jag hatar att känna mig så otillräcklig.Tycker inte om att vara den sjuka mamman.Hon som har knappt kan bli vidrörd då huden är så öm...Jag får flashbacks sedan sjukdomstiden efter förlossningarna..."måste bli frisk,måste orka,måste stå på benen,måste återfå min energi,måste sluta ha ont,måste orka vara bästa mamman åt barnen...."

Men min kropp tar inte tillsägelser så bra ;-) Som ni vet.

Hälsa är så viktigt.Att få vara frisk.

Människan i allmänhet är ju inte så bra på att uppskatta det vi har fören vi har förlorat det..Gud,hur tänkte du då?När du skapade oss så...;-)

Ögoninflammation förresten.Så jäkla nasty.Det gör ont i mig när jag ser på barnen,så dem lider!Det är nog första gången som vi på riktigt är helt isolerade inomhus,utan att kunna ta oss ut under en längre tid.Blir jäkligt irriterad på folks ignorans när det gäller barnsjukdomar,vet inte om det är en generell grej i barnavärlden eller om det är ett engelskt fenomen.Man tar ALLTID med sig sina barn ut,även när de är sjuka.Det var en liten niomånaders knodd,med rasslande lungor och ihopklibbade ögon på lekis i onsdags.Jahapp liksom.Tack för den ;-) Jag förstår att man inte kan undvika att barnen blir sjuka,men ser inte nödvändigheten i att ta med så små barn out and about när de uppenbarligen mår piss..Den enda som "tjänar" på det är ju hemmamamman i fråga som får sig ett coffee break på 1,5 timme,men sådana ego-boostar får man sätta åt sidan när man får barn,enligt min skarpa tunga haha!

Ta hand om dig! <3

Stor kram från sjukstugan!


Monday, February 6, 2012

Let it snow,let it snow,let it snow.






Bakning!







:) Ett par bilder från Söndagens bakning!Det är som terapi för mig,jag älskar det verkligen.KAn sitta och browsa och drömma mig bort i en hel evighet när det gäller olika recept och bakverktyg! <3 Det är så underbart med de som verkligen kan det här med bakning,i England har dem en fransman som heter Eric Lanlard,han är en av landets främsta konditor.To die for!Själv är man mest glad amatör haha :P Men det är en rolig sak att göra tillsammans med barnen med :) I vanliga fall bakar jag med relativt bra ingredienses,men när det gäller cup cakes så är det bara att gå all in! ;-) Smeten är inte söt,men frostingen är ;-)...Det är okej ibland! :D Lughán fick äta den han gjorde själv :) Gullungen !

Måndag!

Hej på er finingar! :)

Måndag och ny vecka!

I lördags var Tom ledig,så vi passade på att mysa hela familjen :)..Vi bestämde oss för att ta en sväng till Pizza Hut för att äta lunch tillsammans,vi tänkte att Lughán skulle få promenera av sig lite av sin never ending energy,så han fick knata in till stan.Det brukar han göra när det både är jag och Tom,men när jag är själv får han sitta snällt i vagnen tillsammans med lillasyster ;-)

Det var förbaskat kallt.Så otroligt rått och blåsigt.När vi kom fram var det tio minuters väntetid också,men Uma sov i vagnen och jag och Lughán sjöng sånger och pratades,å tillslut fick vi komma in!Mysigt <3

Sen började det att SNÖA!Det var så fantastiskt att jag fick tårar i ögonen.Älskade snö.Efter lunch tog Tom emd sig barnen hem i vagnen,då snöandet tilltog i styrka!Jag fixade med ett par ärenden i stan :) Lyckorus över alla snöflingor!Folk tjoade "Happy new Year" och "Merry Christmas" haha,engelsmän och snö alltså :P..Exotic!

Igår,Söndag,var Tom på kurs hel dagen,så jag och barnen var själva!Båda barnen var lite ur balans,det är helt enkelt vissa dagar då allt inte går i lås.Luhán var sur större delen av dagen,förutom när han var ute och lekte i snön ich hjälpte mig att dekorera cup cakes!

Lilla älskling.

Uma var inte lika imponerad av snön måste jag säga ;-)
Det är väldigt mycket "mamma,mamma,bäääär mig" oxg gnäll just nu!Tom undrade i lördags hur jag pallade allt gnäll,men det är ju bara så det är liksom.Märker knappt att barnen gnäller,jag bara kör på med mina planer iallafall ;-)

Så skönt när Tom kom hem tillslut igår <3

Idag har vi haft en innedag faktiskt,inte ofta det händer,men det är välbehövt ibland!Jag fejjade hela huset och lagade en grönsakssoppa inför kvällen...Mumsade på cup cakes!

Lughán tittade på en film,och så har vi lekt mycket.Som vanligt!
Uma har totalvägrat att sova idag,så hon däckade totalt i Toms arnar när han kom hem från jobbet runt sextiden.Gick verkligen inte att väcka henne,så jag fick lägga enr henne i sängen.Klockan sju vaknade hon igen,då kände jag bara "neeeeej,inte en till uppesittarkväll"-Kvällarna mina är så dyrbara,det är då jag kan göra sånt som jag inte har ro till att göra under dagen,typ kolla upp recept,göra iordning matschema,dricka en kopp te eller kaffe i lugn och ro..Det händer ofta att jag "dygnar" med barnen,alltså har Uma på mig konstant både nattetid och dagtid,och då blir man liksom lite kockoböng i skallen ;-) Måste kunna andas och ta en dusch ibland hehe!MEN hon somnade igen,vid bröstet nere i soffanmoch hon sover ännu.Har varnat Tom att det lär bli en riktigt tidig morgon imorgon!Jag måste ändå gå upp och fixa med hans lunch.

Imorgon blir det nya tag,ut ska ta mig ut med barnen,hurra!
Vad vi gör får vi se...

Hoppas att ni har det bra! <3


Thursday, February 2, 2012

Godmorgon Torsdag!

Hej fina Du!

Idag är det kallt ute,jag linkar omkring här hemma.Barnen sitter vid bordet redo att äta gröt med hallon och honung som jag har gjort i ordning.Blir nog en lugn dag,båda barnen är snoriga och lite sänkta.Blev så sjukt irriterad igår när vi gick på lekstund i skolan,en person drog dit sin tvååring som både hade aggressiva svinkoppor över hela ansiktet,blod runt mun och näsa,plus halsfluss!?Hur är man funtad då!?Sen kom en annan mamma och pratade om att hela familjen hade varot sjuk i både kräk och diarré.Alla barnen hade brun(!)grönt snor.Helt sjukt.För mig är det oacceptabelt att dra med sitt sjuka barn till lekstunden.Det är hemmamammor vi snackar om.Åldern 0-3 år råder på lekstunden,hade jag haft en nyfödd hade jag gått i taket.Tror faktiskt att jag ska vara arga morsan och ringa till skolan,tycker att det inte är ok att ta med ungen som har svinkoppor som blöder!Och ingen behandling ger hon heller,eftersom att man är waaaldorf.Nej du.

Sååå vi har en 24-timmars kräkåbajs-sjuka samt svinkoppor att vänta in ;-) Kuuuul!


Jag är egentligen gladare än vad jag låter hahaha.Är inte "arg" på mamman,utan mer irriterad på fenomenetn"ta med mitt sjuka barn till lekis"-ändring på det!Trött efter natten som gått,Uma har varit hardcore med amningen.

Tom jobbar i närheten idag,så han kommer hem för lunch.Tänkte överraska med en citronpaj.Stackaren har varit vaken hela natten p.g.a tandvärk,tandläkaren igår som måste ha borrat för nära en nerv!Stackars mitt stora hjärta...

Hoppas Du får en fin dag!Det är kallt i Sverige va?Tänkte väl det...


Kram!