Thursday, January 28, 2010

JAG SJUK .t o r s d a g.

Mår illa och har så sjukt ont i ärret :-(..Lindra med lite tomatsoppa och film kanske.Men SJUTTON också.Och kursen som börjar i helgen.
Må gudarna vara fina och ge mig min hälsa tillbaka!

Wednesday, January 27, 2010

HEJ ALLA MAMMOR .o n s d a g.



HUR SLUTAR MAN AMMA!?

min son råkar vara tutte-lover number 1.Hjälp.Jag kan inte ens trappa ner.Detta tuttberoende verkar vara svårare än när jag slutade röka.fan.

I WAS ONCE LIKE YOU ARE NOW .o n s d a g.



GOD MORGON! .o n s d a g.

God morgon!

Det är så konstigt med tiden.Tiden går både långsamt och otroligt snabbt med småbarn.Det är redan onsdag och en och en halv vecka kvar bara tills mamma kommer hit över helgen!Ska bli så skönt att ha lite hemma-feeling runt sig.Saknar mamma.Saknar familjen.
Lughán har så ont i magen om nätterna för tillfället.Han låg och gnydde i sömnen mest hela tiden,så tillslut fick Tom gå upp och lägga sig i gäst-rummet,han jobbar ju idag.Bättre med en utvilad förälder en två sjukt trötta.Jag placerade Lughán på min arm i min famn,och där låg han resten av natten och snusade.Tröttande men ganska mysigt att ligga så nära,han är så väldigt vacker när han sover!
Har tittat på morgon nyheterna,vår vanliga rutin!
Nu ska jag göra i ordning Lugháns frukost och jag ska sätta på kaffebryggaren.Vädret är mulet och sedan mannen med pistol-händelsen igår är jag inte så jättesugen på att promenera.Men Lughán behöver frisk luft.
Annars har jag inga planer för dagen.Det lär bli en lång dag då Tom inte kommer hem tills sju-tiden ikväll.Jag saknar honom :-(

Tuesday, January 26, 2010

Liten!
Vill hålla om dig igen som liten min älskade son.


Känner mig sliten och ruffsig.gammal och trött.Uttråkad och oinspirerad.
Känner att jag vill träffa människor.
Jag börjar en kurs denna helg som kommer.Permaculture.Permakultur.
Sök på google vettja,svårt att förklara vad det är riktigt.
DÅ mina vänner.Ska jag träffa folk!

I'M GUNNA SHOOT YOU! .t i s d ag.

Och så kom Tom hem från jobbet och räddade tillvaron en smula.Jag lagade ostsås,kokade broccoli-buketter i två små kastruller p.g.a kastrullbristen och försökte tillfredsställa ett litet barns många bekymmer.Jag kommer sakna denna tiden så mycket när Lughán växer sig stor.Jag förstår nu att denna tid inte kommer att vara för alltid.Snusar extra mycket,bebislukten i hans nacke,mellan alla veck av olika tjocka hakor och hud.Älskade lilla barn.Smeker hans mjuka mage och små lena öron.Han är så söt.Hn kommer nog alltid vara min lilla bebis minsann haha.Stackars lilla pojke.Tänk om jag blir en sådan mamma som sticker till honom kondomer när åldern är inne,och ligger på lur med bullar och saft så fort han tar hem en vän.Hemska tanke.Må jag alltid vara någorlunda liberal och tillmötesgående på ett icke kvävande sätt.

En konstig sak hände idag när vi gick på promenad på kyrkogården.Jag är ganska rädd för Leeds,
och människor kan nog lukta sig till rädsla ibland tror jag.För jag råkar nämligen alltid hamna i situationer som inte är särskilt hälsosamma.
Lughán somnade i sin vagn och jag kände mig som duktiga mamman.
Långt borta såg jag en man närma sig.Han var flintskallig och gick liksom nerböjd.
han såg bekymrad ut och fifflade med något i sin hand.
'Det ser ut som om han laddar en pistol'-tänkte jag för mig själv,och kände mig allmänt road över min egna paranoida läggning.
Han närmade sig dock i faslig takt och 'Oh my God'.
-Det var ju en pistol!-
Såg hur han med febrila fingrar sökte efter patronerna,och klickljudet du vet när man fäller ihop en laddad pistol igen.
Jag tittade mig omkring och var helt ensam på en stor jävla kyrkogård och jag såg rubriken framför mig."Ung svenska ihjälskjuten på kyrkogård i Leeds,barnet skrek i vagnen medans hon sakta förblöd på marken"
'Vad löjlig jag är',tänkte jag.Pistolen måste ju vara fejk.Eller?
Mannen sänkte vapnet invid sidan och marscherade förbi.
Jag försökte inte att titta på honom för mycket.
Jag bara väntade på att han skulle skjuta mig.
Mannen hastade i alla fall förbi relativt snabbt och jag vände mig om antalet gånger medan jag halvsprang åt motsatt riktning.Han vände sig aldrig om.
Det var uppenbart att han höll en pistol i handen.

Detta är alldeles sant.
men den kan väl inte ha varit riktig eller?
Det vill jag bara inte tro.
Det finns väl sådana där plastpistoler som ser helt likadana ut som the real stuff.
Men det var patronerna och klickljudet och hans uppjagade anlete som förbryllade mig.
Tänk om han var på väg någonstans!

Medan jag rörde i ost såsen senare på kvällen försökte Tom övertala mig att ringa polisen och berätta vad som hänt.Tydligen är det även olagligt att vandra omkring med fejk-vapen.
Men alltså,jag kan bara inte göra det.
Vem skulle tro mig liksom?En liten snärta från Sverige som ba,
"Asså hej konstapeln det var en man med gun på kyrkogården,jag lovar!
han var flintskallig och hans ansikte såg liksom alldeles ihoptryckt ut"

Dessutom,skulle inte någon annan ha reagerat?
Han måste ju ha passerat flera människor.
Eller så kanske han hade haft pistolen i fickan hela tiden och drog upp den först på kyrkogården
där han trodde ingen människa skulle finnas.Förutom jag då.Alldeles för ung mamma på högklackat med en illigt röd vagn med sovande vackert barn i.

Fan,tänk om han hemsöker mig och skjuter ihjäl mig?
Det enda vittnet måste utplånas liksom!

Men ni som läser detta.om jag dör så vet ju du vad som hände,right?

HAN VAR FLINTSKALLIG!

Sunday, January 24, 2010

P.S ,s ö n d a g.


Ursäkta gråtmildheten,men;

Tack för att jag får vara frisk och leva!Det är så jävla mycket ont därute.
Tänker på alla som mister barn,föräldrar,nära,älskande kära.
Tänker på cancer och Haiti.

Tacksamhet.Jag ska vörda detta livet.
Skala av allt falskt och förlegat,
var den du är.
Älska dig själv och din kropp,
ditt hjärta som slår.
Du är perfekt.
Tack Lughán för att du valde att bli min.Jag ska alltid älska dig gränslöst.
Tack Tom för att du ser Mig och ingen annan.
Tack min älskade familj som aldrig lämnat min sida.
Tack för att hjärtat har oändligt många rum,
trots att endast fyra är synliga.

Tack för Kärleken

//Nora/Nori/Noling/Kanelsnurran

dotter,syster,fästmö,mamma.





ÄCKLIG KONST .s ö n d a g.


Kaffekopp i mitt konstrum.

man har varken tid att dricka upp sitt kaffe eller städa när man har fått barn.
Inte jag i alla fall.
Vem sa att kvinnor har bättre simultanförmåga än män?

Gör detta mig till man då.

SUNDAY .s ö n d a g.

Lite söndagsångest idag när jag vaknade.Känns som alla deltar i saker,jag deltar knappt aldrig längre.Till mammaliv följer isolering,om än så bara för en kortare tid.
Jag hoppas att jag kommer ut någon dag och säger hej till den barnfria världen igen,

Det har varit en lugn dag.jag målade lite,vi åkte på lite söndagsutflykt och drack te i Adams soffa.Lughán blev rädd och skrek ett tag,fast vande sig efter en stund och kom ut ur sitt lilla skal.Det är så fint när han gör det.Först är han så försiktig,nosar lite på sin omgivning innan han vågar le på riktigt.
han har börjat prata så mycket nu,ett litet fantasi-språk.Vi kan t.o.m ha en hel konversation sinsemellan.Små korta bröl..jag säger ö han säger ä...ö ä ö ä ö ä ö ä.Sen frågar jag om han har bajsat då säger han "djäh" det betyder "ja" har jag bestämt mig för.Och det gör det nog också för han har nästan alltid bajsat när jag tittar efter.
Han blir alltid så glad när jag har bytt blöja på honom.Så befriad.
jag låter honom alltid ligga en stund alldeles naken och sprattla.
Och jag blir så tårögd när jag tänker på att den där lilla nakna själen har simmat omkring inom mig.Den enda varelsen i hela världen som har hört mitt hjärta slå,inifrån.
Hans tjocka små sparkande ben,överlycklig ända ner i tårna ligger han där.
Med en stor måne-mage pekandes upp i skyn och knäppta små händer på små korvarmar.

Det kändes kallare idag igen i luften.usch jag vill ha vår nu.

Häromdagen tittade solen fram,det var som hela mänskligheten stannade upp kändes det som.I alla fall den del av mänskligheten som är bosatt i Britannia.
Stilla stannade alla upp och plirade med ovana ögon upp mot skyn.
Det var nästan ett religiöst ögonblick,varde ljus liksom.
Jag kände när jag såg solen att det finns ett liv.
-Jag Lever-
Dessa förbannade vintermånader säger jag bara.Apati.

Igår blev det gym och imorgon blir det gym.
Gillar gym fast ogillar muskelknuttarna som tror att de äger stället.
Typ:"kolla-mej-i-spegeln-smeka-lite-muskler"-typerna
Inte för att det är något fel med vare sig självkärlek,muskler eller att smeka sig själv,
MEN jag känner mig ju så förbaskat liten där jag står å spänner med en tre-kilos vikt i en
illa sittande t-shirt med bebiskräks på.Jag lägger inte ens märke till bebisspyorna längre.
Det är liksom part of the outfit.Hot mama du vet.

Nä fan,jag ska börja med anabola.

Släng dig i vägen Rambo!



Friday, January 22, 2010

BTW .f r e d a g.


Bloggen är helt upp och ner för tillfället.Hela "sidofältet" har placerat sig längst ner på sidan,under alla poster.Därav det skeva intrycket.Det är nog Blogspot som håller på och krånglar!
Ah well,får hoppas att det löser sig snart!

Kärlek

LYCKA! .f r e d a g.

Ja alltså,hej hej hej!Det är fredag och jag har fått världens finaste mail,med världens finaste besked så jag är så himla Lycklig!

Tummetott ligger och sover och Tom håller på att reda ut sina kvitton.Funderar på att börja laga Lugháns lunch,


hahaa bara för det så vaknar han!!!Återkommer senare!

Thursday, January 21, 2010

MEGAN FOX .t o r s d a g.


Megan Fox.Så jävla snygg.Kul med någon som vågar.Jag vågar inte.

Jag dansade av glädje hela vägen från gymmet idag.Snurrade kring lyktstolpar och kysste främlingar.
Nej inte riktigt så,fast jag hade gärna velat.
Det var så himla underbart,älskar min instruktör!Äntligen förstår jag!Jag förstår!

Wednesday, January 20, 2010

MANANA? .o n s d a g.

Jag har hetsätit i två dagar nu.Varför vet jag inte riktigt.Det blir lätt så när det är snurr och stress i huvudet.Vill aldrig någonsin mer se varken macaroni and cheese eller chips ever again.Tror att jag har s.k.a värld-ångest.Detta med Haiti.Det gör så förskräckligt ont.Kanske ondare nu när jag har Lughán.Man känner mer när man har barn,eftersom att man inte kan kapsla in sig i sig själv på samma sätt längre.Man måste vara mer öppen och tillgänglig för sitt barn hela tiden,varje sekund som klockan slår.

Jag vet inte hur mycket jag har gråtit för detta med Haiti.Vridit mina händer.
Detta fattiga lilla land.
Önskar så att jag hade en utbildning inom det medicinska så att jag kunde ta mitt pick och pack och flyga.Eller åtminstone vara redigt rik.
Fem-månaders gråtande litet flickebarn som ingen vet vilka hon tillhör.
Fem-årig flicka som amputeras utan bedövning.
Att de väljer att amputera de flesta eftersom att det är den 'enklaste' lösningen då bristen på medicinering och läkare är stor.Katastrofalt att de som överlevt ändå riskerar att dö p.g.a bristen på hjälp.Hjälp de behövde dirket.Inte senare,inte nu.Nu är det ganska så mycket försent.Idag drog de efter 7 dagar ut en kvinna vid liv.7 Dagar.
En kvinna som de räddade ur rasmassorna efter 5 dagar hade tillbringat hela den tiden vid sin döda tonårsdotters sida.
Tänk på det du när du dricker ditt morgonkaffe och äter ditt hembakade bröd med smält smör på.
Det gör jag i alla fall.Bra eller dåligt vet jag inte.Hittills har tankarna bara lett till att jag inte orkar ta mig ur sängen och förbluffas över min otillräcklighet och stora ego.Där det mesta gnäll handlar om att vara eller att inte vara.

Och här tycker man att man har upplevt trauma i livet.I jämförelse med detta?
-"I don't think so,Sunny Jim"

'KLUDD' (WORK IN PROGRESS) .o n s d a g.



Piller piller piller piller piller piller piller piller piller piller piller piller.

Klistrar bandage och smällkarameller,smärtstillande tabletter,färgexplosion,blodiga spår,operations-trosor,latex vantar och förstoppnings pulver på mitt stora canvas idag.
Ja,någon slags terapi kanske.

-' Manifestation of a fallen soldiers solitude. '-

Monday, January 18, 2010

PRETTY TIRED .m å n d a g.


Hej och hå!
Det blev inget familjesim igår då Lughán vaknade på ett uselt humör och skrek sig igenom resten av dagen.Dock lagade jag mat och gick senare till gymmet och power-promenerade lite på en treadmill och cyklade lite..Tyvärr glömde jag mina hörlurar så jag kunde inte lyssna på musiken eller se på tv:n.
Men jag är stolt att jag tog mig dit.Natten var mörk och kall och jag hade alls ingen energi,så det var extra mycket stjärna i kanten till mig.Men vad ovan jag är att vara ifrån Lughán,jag ville aldrig säga hejdå.Såg hans lilla ansikte framför mig hela tiden.
men det är nog nyttigt att komma ifrån liteImorse gick jag på spinning,tummen upp till det också!Fast herregud vad slut jag var efteråt,skön känsla att vara så trött!Betyder att det händer något i kroppen i alla fall.
Senare på eftermiddagen idag gick jag till doktorn för att se om provsvaren från mina ultraljud undersökningar på ärr och axel visade.
De fann ingenting på axeln,han trodde att det kan ha att göra med dålig hållning/svag rygg.
Ärret var inflammerat i själva ärrvävnaden.Därav smärtan.Skönt att få läget kartlagt i alla fall.
Idag kom min stora beställning böcker från Amazon!Som jag har längtat!B.l.a en vegetarisk barnmats-kokbok som verkligen underlättar matlagningen till Lughán.Vi har nämligen bestämt att Lughán kommer äta enbart vegetarisk mat till att börja med i alla fall.Tycker att det är sjukt att det finns biff och skinka till fyramånaders bebisar.

Lughán vill bara ligga på mage och sprattla för tillfället.Han skjuter upp rumpan i vädret och försöker ta sig framåt,men det går inte och då blir han så frustrerad att han skriker i en timme i min famn.Sen vill han ner igen och cirkusen börjar om från början.
Eftersom att vi har trägolv måste jag försöka komma på ett mjukt underlag som ger honom tillräckligt mycket utrymme att rulla runt på.Lite klurigt är det.

Förlåt mitt kantiga språk.Jag är så himla trött och idag är hjärnan så inställd på engelska att svenskan inte faller sig riktigt naturlig!

Nu ska jag ta mig en ostbit och dricka te.Njuta av den tillfälliga tystnaden då jag äntligen fått Lughán i säng.

God natt!

Saturday, January 16, 2010

LÖRDAG OCH ALLA FESTAR UTOM JAG .l ö r d a g.

Två stora munnar.

egg on toast

Prince of Sweden

Trollungen sussar och mannen lyssnar på fotboll och jag har precis badat skumbad.Skönt!
Hatha Yogan tog kolen på mig igår.Här tänkte man harmoniskt sätta igång sin ammande after labour kropp igen på ett väl balanserat fint sätt men,
NEJ!
FY!
Jag har så jävla ont i kroppen idag.Har typ knäckt högra handen och axeln har inte gjort så här ont på månader.Fiasko liksom.
Och jag som studsade omkring som en liten lycklig flodhäst innan passet och satsade stenhårt i lla rörelserna.Dumt.
Det finns ju olika sorters yoga.Hatha Yoga tror jag mest innehåller stretch-övningar.
Min ledare var hiskeligt smal,en sådan där hälsomänniska med naturligt smink och fast rumpa.Hon bara la upp benen i en liten knut bakom nacken och sa,"gör efter mig".
Du skulle ha sätt mig.jag är både ovig och klumpig i grunden,på det icke tränad på över ett år.
Ja sannerligen ett fiasko.
Det var så öronbedövande deprimerande att jag och mitt blodsocker var på väg till McDonalds för att tröstäta,men då kom bussen som tur var!

Idag har jag degat runt i mjukiskläder och ojjat mig.Tom tycker att jag varit jobbig.jag har varit jobbig.Jättejobbig.
Men jag fick i alla fall till lite matlagning som tur var.Samt en tripp till Mothercare för inköp av vattensäkra blöjor och små badbyxor till Lughán.För imorgon bär det av på familje-sim.Mysigt!
Hoppas att han inte drar på sig någon läskig vatten bakterie bara.
Ska försöka promenera på löpbandet också.För tillfället måste jag nog vara rädd om axeln och det kanske är det mest axel vänliga så att säga.

Det är kul att laga mat
Hittade en flarra vitt vin i skåpet och då blevmatlagningen ännu roligare!
Älskar vin i mat!
Kag lagade spenatsoppa för det var det enda vi hade kvar i frysen!

Hej!

Friday, January 15, 2010

Fredagfredag! .f r e d a g.

Ska kila på Hatha Yoga senare ikväll och simma lite hade jag tänkt.Vi får se hur det går med de planerna.Nu väntar i alla fall lite målning och smink-påläggning!Passar på medan lilla skrutt sover!

Hoppas verkligen att internationell hjälp når Haiti snart.

Thursday, January 14, 2010

NU .t.o r s d a g.


Jag har inte skrivit på alldeles för länge.Det känner jag i hela kroppen.

I morse åkte jag,Tom och Lughán till waldorf förskolan för en liten visit.Det var mysigt.Vi bakade bröd och sjöng som vanligt.Men oj vad tröttande det var.Kände mig som ett vitt litet slött lakan när jag kom hem.

Sedan har jag också så sjukt ont i min onda cello-axel vilket är mäkta irriterande.Tror verkligen,eller jag vet att det är något allvarligt fel med hela skuldran,nerver och muskelmassa.men axel/skuldra är ett komplext område så ingen doktor lyckas luska ut vad problemet är.
Förtidspensionär,here I come!

Jag har äntligen fått tummen ur röven(va?) och köpt gym-kort till mig och Tom!
Shared membership,so to speak.
ja, vi får väl se hur det blir med den saken.
Igår gick jag och simmade i alla fall.Det var så himla skönt.
Sedan hamrade jag min kropp i ett hett bubbel-bad där jag satt ända tills en tjock gubbe klev på mitt ena ben och snurvlade snor i vattnet,då gick jag upp

Tom ska försöka lite bygga lite muskler,och jag ska väl försöka få till någon slags fasthet över den något "efter-jobbig-graviditet" svampiga kroppen.

Tom har fortfarande inte något jobb och slutet av månaden närmar sig med stormsteg och
lite penga-ångest pirrar nog runt i båda våra kroppar skulle jag tro.
Huh.
Mycket har att göra med det opålitliga vädret.Det regnar,snöar,regnar,snöar om vartannat
och det isiga underlaget gör att Leeds sjukhus svämmar över av brutna lemmar och ben.

Igår kväll såg jag och Tom på 'Slumdog Millionaire' som gick på tv här i England för första gången.Den var underbar.Ja,jag är medveten om att jag nog är den sista människan på jorden att se den filmen,men i alla fall så var den himla fin.
Älska Indien <3.>

Wednesday, January 13, 2010

Monday, January 11, 2010

Sunday, January 10, 2010

BARN .s ö n d a g.

Sedan jag fick barn tänker jag mycket på andra barn.
Och moderskapet.
Tänkte i början att kanske är jag en dålig mamma.Sådana tankar tycker jag inte borde finnas,och jag tillåter dem inte längre att finnas heller.Jag är den enda mamman för mitt barn,och det är perfekt.Däremot kan man ju sätta upp några små-regler om vad man vill och inte vill ha i sitt barns liv.Typ.Jag vill inte vara onykter i mitt barns sällskap eller jag vill aldrig slå mitt barn.Okej,då får jag följa det.T.ex

Tänker på att det måste finnas så väldigt många ensamma barn därute som inte har människor som älskar dem eller ger dem kärlek.Tänker att jag är glad och tacksam över att jag har så mycket kärlek att ge min son.att han alltid är varm och att jag alltid kommer finnas vid hans sida och aldrig sluta älska honom.
Då kanske det inte spelar någon roll om jag inte passar in i den typiska bull-mamma rollen där jag bara tvättar kläder och bakar gyllene limpor och alltid har håret i en välborstad brun fläta.

Tänker på alla barn därute.

Imorse skulle jag koka kaffe.Jag gick ut i köket med Lughán på höften och fyllde på te-kokaren med vatten.Lughán blev så fascinerad över hur vattnet rann ur kranen,han älskade ljudet.Så jag lät vattnet fortsätta rinna ett tag.Hela han lyste upp,och trots att han hade skrikit i två timmar i sträck tidigare och mitt tålamod var helt borta,kunde jag inte låta bli att smälta och älska hela honom i det fina ögonblicket när han förtjust och med nyfikna ögon betraktade det flygande plaskande vattnet när det trummade mot metall-sinken.

Sen fick jag ont i magen och var tvungen att stänga av kranen för att jag tänkte på alla barn som inte ens har tillgång till ett glas rent vatten att dricka.Barn som ligger där i sin oskyldighet,uttorkade och i behov av klart vatten.

Lughán blev ledsen.Jag hällde upp vattnet i kaffebryggaren och fick återigen magknip över att Lughán blev ledsen över att jag stängde av vattnet.

Ibland är det komplicerat att vara mor.

Eller som när Lughán fick en tröja över ansiktet när jag var på toaletten och vilken panik han fick.Hur han bara grät och grät och armarna sprattlade hjälplöst åt sidorna och lättnaden han uttryckte när jag tog bort tröjan.
Ville mest bara gråta då när jag tänkte på alla barn därute där ingen kommer och tar bort tröjan för ansiktet på dem.De små bebisar som blir slagna och alls inte förstår.
de små barn som aldrig får vara trygga eller tröstade när de gråter.
De barn som inte har någon att lyfta upp dem när de fallit.

Barn förstår ju inte.

Det brukar jag påminna Tom och mig själv om ibland om natten när Lughán vaknar klockan tre och vill att dagen ska börja,då man i trötthets-dvalan får känslan av att man bara vill släpa honom till ett annat rum och låta honom ligga där på trägolvet och skrika bäst han vill,
han förstår ju inte.
Det ser man ju på hela honom.Han förstår verkligen inte varför jag inte vill gå upp med honom klockan tre på morognen.
För barn finns nog inte tid och rum på samma sätt.

Tänker på barnen.






Friday, January 8, 2010

Today .f r e d a g.




Idag har jag inte gjort så mycket.Förutom att shoppa lite svarta kläder,vandra på en snöig kyrkogård och förfrusigt tårna.

Thursday, January 7, 2010

I love you more than life itself .t o r s d a g.




I Love You More Than Life Itself

always

alltid

forever

för alltid

vi.

Ny kamera! .t o r s d a g.






Oh happy day!Lycka på jorden och änglarna de gråte av glädje,
en ny kamera minsann.
Inte för att detta forum gör bilderna rättvisa,
men hej hå,vad gör det om hundra år?...och gladast var nog räven

Att ta tag i sitt liv. .t o r s d a g.

Jag vill ta tag i mitt liv.det lovade jag mig själv på nyårsafton.
Det har väl gott sådär hittills.Apropå brytna löften,har med dunder och brak brutit löftet att inte äta socker.
Bara för ATT har jag förtärt den ena frestelsen efter den andra.
Hetsätit apelsinmarmelad,trots att jag egentligen inte tycker så väldans mycket om det.

Men den vegetariska och ekologiska biten går superbra!
lite sugen på burger king,men det är i slutändan inte värt det.
Allt talar verkligen emot förtärandet av kött.Speciellt gris.
Enligt undersökningar är 1%av hela UK:s befolkning redo att ge upp kött för miljöns skull.

1%!!!!!!
Jäkla gris-land liksom.

nöff-nöff!

Men tillbaka till detta om att ta tag i sitt liv.
Bort med dig passitivetet,hello intiativ.
Vill att år 2010 ska vara fyllt av intiativ och att inte tacka
!!NEJ!!
hela tiden till allt och alla.
Vill bli bättre på att ta hand om mig själv,ta mig ur dvalan efter graviditet och förlossning.

-Att ta på sig fina kläder,plocka undan,ställa tillbaka.
Duscha mig och barn,vika kläder,sätta på en maskin.
Ta en promenad,gå och simma,klippa håret.
Ta sig tid till att måla var dag,kanske skriva en rad eller två.Prata svenska med Lughán,
läsa fler böcker.-

and on and on and on.

Vi får se hur det går!
Pepp-Pepp-Pepp.

Redan torsdag? .t o r s d a g.

jag är lite chockad.vart försvann dessa dagar?

well well.Kort uppdatering liksom.

Potatis i ugnen.Maddi,Toms mamma har åkt hem,kommer sakna henne,fast skönt för mig och Tom att finna lite tid för varandra,det fattas.
Pengarna har kommit hurra.Mina mamma-pengar alltså.Första gången jag överhuvudtaget har haft några pengar på kontot sedan Lugháns födelse.Hur jag har överlevt vet jag inte riktigt.
Tack i alla fall jävla piss-system för den långt om länge efterlängtade kosingen ni lovade för en halv evighet sedan.

Sååååå jag tyckte att jag förtjänar en liten present.Så jag har köpt en ny kamera!!

:-D :-D :-D
:-D :-D :-D

Ja,alltså.Inte den mest fancy one dårå men helt hygglig och olidligt efterlängtad!Är så glaaaad!

Monday, January 4, 2010

Hej hej hej! .m å n d a g.

Lugán har skrikit sig hes av upphetsning och utmattning.
Det är underligt det där.
Han är liksom så trött att hela kroppen förvandlas till en pustande trött liten svamp,
men huvudet nickar hit och dit och ögonen rullar.Som om han helt enkelt inte kan få nog av denna världen.Han vill inte somna.VILL INTE SOMNA,MAMMA.
-om han kunde prata alltså.-

För tillfället säger han bara 'dadadadadadadada'
och 'aaaaaaaaaababababa'.

Jag försöker titta på honom med ett förstående ansiktsuttryck,då brukar han skratta.
Här tar man sin mamma-uppgift på allvar och min son bara skrattar.
Det börjas redan nu.Tonårsrevolten.Hua!

Det har varit ett par störda dagar som jag nu vill lägga bakom mig och aldrig någonsin röra vid igen.
Tom fick frustrations-fnatt igår och vände
upp-och-ner på hela huset kändes det som.
Lughán bara skrek som vanligt och jag ville bara luta mitt ansikte mot mina handflator och kvävt skrika,i don't want this in my life.
Men det gjorde jag inte.

jag är så förvirrad för tillfället.Detta med jämställdhet,mammaskap och relation.
Vad är mitt,vad är ditt?
Är vi på varandras sida eller motarbetar vi bara varandra.
Ja visst ska man tänka positivt,men jag är så rädd att man tillsluta hamnar i förnekelse.

Är det faktiskt så att i slutet av dagen så är det ändå bara kvinnorna som får dra ansvarslasset medan männen utbildar sig till givande poster i livet.

Jag menar inte att jag inte vill vara hemma med mitt barn.Men trots att Tom är underbar så måste man ändå som mamma gå omkring och känna tacksamhet om han tar bebis en stund.
Som om att det sägs i det tysta.
'Nu har jag tagit honom en halvtimme,det borde räcka för resten av dagen och du borde vara tacksam'
Det är inte så att han säger så,jag tvivlar starkt på att han tänker de tankarna,
men det känns liksom.i luften.

Jag är så jävla rädd för att bli bitter med värkande leder och tomt sinne.
Vill våga nämna för min omgivning att jag också behöver tankerum och andningsrum
alldeles själv,
utan att få fan vad dålig mamma du är uppkastat i ansiktet.Tänk om jag aldrig kommer få något stöd i detta landet.
Piss-politik.Både globalt och privat.

Jag minns min förlossning.I början du vet,när det gick bra.
jag ville vara själv.
Jag behövde vara själv.
Men det kunde jag förstås inte säga till Tom eller någon annan.
Vad är det för kvinna liksom,inte vilja vara med sin man,pappan till barnet under detta viktiga livs-givande skeende?

Men jag lovar.Jag ville vara själv.
Jag ville inte behöva tänka på någon annans behov eller upplevelse i den stunden.
Det är en så jävla sjukt intim privat sak som kräver största möjliga koncentration.
Det var min kropp.Det är min kropp.
Är så rädd att någon ska ta min kropp utan tillåtelse.

Jag vet att det låter konstigt detta.
Men kan ofta uppleva en upplevelse som totalt olika saker i en.
När man ligger där,efter en förlossning.
Urkvinnan inom sig som man har upplevt.
Den sjuka kraften,den sjuka smärtan.
Allt som var så sjukt och inte alls som alla jävla pretantiösa waldorf-böcker
där kvinnan liksom ligger och skriker lidelsefullt i symbios med sin man och i hans kärleksfulla armar med ett perfekt litet blodigt bebis-huvud,utpushat ur en naturligt behårad gren,

utan mer en känsla
av ren och skär panik över en kropp som svikit en
och ett stilla rum,
och det ekar bara ensamhet bland alla grattis-blommor och blad och blod,
spritdoftande händer och kanyler.

Då orkar man liksom inte att sin man skickar sms till alla sina vänner och säger hur bra allting gick och hur bra vi nu mår.

Jag tror att förlossnings-ögonblicket är en av de mest ensammaste stunderna i en kvinnas liv.
I mitt liv.

Det är en tomhet som fortfarande inte lämnar kroppen

Ursäkta svamlet.


Sunday, January 3, 2010

TRÖTT .s ö n d a g.


Liten Lughán


Under gårdagen gick jag och Lughán upp vid sex-tiden och jag åt egg on toast medans Lughán åt äppelkompott.Tänk att jag går upp klockan sex en lördags-morgon.Tiderna förändras.Sedan gick vi(jag, Lughán och Tom) på långpromenad runt Roundhay Park tills tårna var stelfrusna och hungern slog till.
Pratade om framtiden och om att våga vara arg.

Sedan mötte vi upp Maddi,Joe,Ella och Jasmine för en fika.
Drack kaffe och värmdes upp inifrån.
Lughán och Jasmine har börjat små-fajtas nu redan.
Fast Lughán förstår förstås inte riktigt än.
Lughán suger på Jasmines leksak.Jasmine slår Lughán i huvudet med bok.

Idag vet jag inte riktigt vad som händer.Det blev en tidig morgon för både mig och Lughán.
Natten var inte bra alls,då Lughán låg och gnällde för sig själv i sömnen hela natten och vaknade till och skrek i timmar vid flera olika tillfällen..kanske mardröm?

Jag är mycket trött,puss!


Friday, January 1, 2010

SÖMNDRUCKNA .f r e d a g.






BAD HEAD .f r e d a g.

För mycket vin igår.Huvudet halvt idag.

Men lika glad är jag ändå,firar in det nya årets första morgon med kall ostpaj och grönt te.
Tittar på dokumentär.

Tsunami:Where Was God?
Tycker att det är viktigt att försöka förstå vad som faktiskt hände.