Lite söndagsångest idag när jag vaknade.Känns som alla deltar i saker,jag deltar knappt aldrig längre.Till mammaliv följer isolering,om än så bara för en kortare tid.
Jag hoppas att jag kommer ut någon dag och säger hej till den barnfria världen igen,
Det har varit en lugn dag.jag målade lite,vi åkte på lite söndagsutflykt och drack te i Adams soffa.Lughán blev rädd och skrek ett tag,fast vande sig efter en stund och kom ut ur sitt lilla skal.Det är så fint när han gör det.Först är han så försiktig,nosar lite på sin omgivning innan han vågar le på riktigt.
han har börjat prata så mycket nu,ett litet fantasi-språk.Vi kan t.o.m ha en hel konversation sinsemellan.Små korta bröl..jag säger ö han säger ä...ö ä ö ä ö ä ö ä.Sen frågar jag om han har bajsat då säger han "djäh" det betyder "ja" har jag bestämt mig för.Och det gör det nog också för han har nästan alltid bajsat när jag tittar efter.
Han blir alltid så glad när jag har bytt blöja på honom.Så befriad.
jag låter honom alltid ligga en stund alldeles naken och sprattla.
Och jag blir så tårögd när jag tänker på att den där lilla nakna själen har simmat omkring inom mig.Den enda varelsen i hela världen som har hört mitt hjärta slå,inifrån.
Hans tjocka små sparkande ben,överlycklig ända ner i tårna ligger han där.
Med en stor måne-mage pekandes upp i skyn och knäppta små händer på små korvarmar.
Det kändes kallare idag igen i luften.usch jag vill ha vår nu.
Häromdagen tittade solen fram,det var som hela mänskligheten stannade upp kändes det som.I alla fall den del av mänskligheten som är bosatt i Britannia.
Stilla stannade alla upp och plirade med ovana ögon upp mot skyn.
Det var nästan ett religiöst ögonblick,varde ljus liksom.
Jag kände när jag såg solen att det finns ett liv.
-Jag Lever-
Dessa förbannade vintermånader säger jag bara.Apati.
Igår blev det gym och imorgon blir det gym.
Gillar gym fast ogillar muskelknuttarna som tror att de äger stället.
Typ:"kolla-mej-i-spegeln-smeka-lite-muskler"-typerna
Inte för att det är något fel med vare sig självkärlek,muskler eller att smeka sig själv,
MEN jag känner mig ju så förbaskat liten där jag står å spänner med en tre-kilos vikt i en
illa sittande t-shirt med bebiskräks på.Jag lägger inte ens märke till bebisspyorna längre.
Det är liksom part of the outfit.Hot mama du vet.
Nä fan,jag ska börja med anabola.
Släng dig i vägen Rambo!
Jag hoppas att jag kommer ut någon dag och säger hej till den barnfria världen igen,
Det har varit en lugn dag.jag målade lite,vi åkte på lite söndagsutflykt och drack te i Adams soffa.Lughán blev rädd och skrek ett tag,fast vande sig efter en stund och kom ut ur sitt lilla skal.Det är så fint när han gör det.Först är han så försiktig,nosar lite på sin omgivning innan han vågar le på riktigt.
han har börjat prata så mycket nu,ett litet fantasi-språk.Vi kan t.o.m ha en hel konversation sinsemellan.Små korta bröl..jag säger ö han säger ä...ö ä ö ä ö ä ö ä.Sen frågar jag om han har bajsat då säger han "djäh" det betyder "ja" har jag bestämt mig för.Och det gör det nog också för han har nästan alltid bajsat när jag tittar efter.
Han blir alltid så glad när jag har bytt blöja på honom.Så befriad.
jag låter honom alltid ligga en stund alldeles naken och sprattla.
Och jag blir så tårögd när jag tänker på att den där lilla nakna själen har simmat omkring inom mig.Den enda varelsen i hela världen som har hört mitt hjärta slå,inifrån.
Hans tjocka små sparkande ben,överlycklig ända ner i tårna ligger han där.
Med en stor måne-mage pekandes upp i skyn och knäppta små händer på små korvarmar.
Det kändes kallare idag igen i luften.usch jag vill ha vår nu.
Häromdagen tittade solen fram,det var som hela mänskligheten stannade upp kändes det som.I alla fall den del av mänskligheten som är bosatt i Britannia.
Stilla stannade alla upp och plirade med ovana ögon upp mot skyn.
Det var nästan ett religiöst ögonblick,varde ljus liksom.
Jag kände när jag såg solen att det finns ett liv.
-Jag Lever-
Dessa förbannade vintermånader säger jag bara.Apati.
Igår blev det gym och imorgon blir det gym.
Gillar gym fast ogillar muskelknuttarna som tror att de äger stället.
Typ:"kolla-mej-i-spegeln-smeka-lite-muskler"-typerna
Inte för att det är något fel med vare sig självkärlek,muskler eller att smeka sig själv,
MEN jag känner mig ju så förbaskat liten där jag står å spänner med en tre-kilos vikt i en
illa sittande t-shirt med bebiskräks på.Jag lägger inte ens märke till bebisspyorna längre.
Det är liksom part of the outfit.Hot mama du vet.
Nä fan,jag ska börja med anabola.
Släng dig i vägen Rambo!
No comments:
Post a Comment