Jag har pratat länge med mammi i telefon,skönt.Vissa dagar känns ensamheten verkligen påtaglig.Att jag bor i ett annat land och inte har någon vän eller familj som hoppar in på fika en vanlig tisdag sådär.It's all part of my destiny,så kan man tänka ibland. Fast just idag,när infektionen är förklarad tillbaka och man måste på akut ultraljud för att kolla insidan,ett hem att ta hand om,och två små galna troll att se efter,då hjälper det inte att tänka destiny.Tänker mest på att jag inte har tid att vara sjuk,inte någon tid att besöka sjukhus. Vill bara vara med mina barn,mina underbara två. Uma ler och skrattar,gurglar och sover.L far mest omkring och ropar "tooooa patt"= stooora paddan (ur favoritboken). Gnager på inlagda vitlökar gör han också,den lilla galningen.
Published with Blogger-droid v1.6.5
No comments:
Post a Comment