Åh,suck vad ont jag får av att ränna efter barnen.Eller barnet närmare bestämt.Ni vet igår när jag skrev att allt gick så jädrans smidigt.Ja,sen gick det åt helvete,haha.Lughan sov bara en halvtimme och sedan fick han fnatt.Sprang omkring och stortjöt p.g.a diverse anledningar.Hittade en av min mammas kvarglömda vantar och började tjuta efter mormor.Det var helt enkelt inte mycket annat att göra än att knata ut till parken,med bebis i bärsjal,tunga vagnen och L o.s.v...Kul att man inte får lyfta tungt på tre månader efter ett normalt snitt.Hur har man tänkt då!?Nej,nej.Här är man superwoman som bollar barn och dammsuger redan efter två veckor.Men man är ju tvungen ju!!!Kan ju inte ligga i sängen å käka praliner precis när man har hem och barn och man.Visst låter jag som en korkad hemmafru?Haha det blir så ibland.
Fick ta igen överansträngningen senare i form av ursinnig smärta.Gick på toa på kvällen för att kissa,kändes som hela det inre slets upp.Man är ju sydd i såpass många lager,och urinblåsan är lite blåslagen efter behandlingen den fick under operationen.Satt där på toa och flåsade mig igenom en liten kissning,som värsta superförlossningen deluxe.
Blir så arg.Grrrr liksom.Lilla anuskropp.Läk,lääääk.
Idag för en månad sedan plumsade jag omkring i poolen i vardagsrummet och mös med magen och värkarna.Tiden rinner likt sand mellan fingrarna.Om ett dygn föds Uma.Klockan 15.35 på eftermiddagen,den tolfte.En månad gammal.Hon har börjat prata nu,och ler så att hjärtat brinner av kärlek.Gurglar små läten,vill få kontakt.Kan ligga hur länge som helst på mitt knä och bara njuta medan jag killar henne under fötterna,Myser med hennes mage.Jag är så otroligt kär i henne.Lilla loppa.
No comments:
Post a Comment