När jag var liten kunde jag inte klättra i träd.Har aldrig kunnat.Liten och tjock,föll hårt och dunsade i marken bara.Jag var aldrig den söta tjejen,den fina tjejen i klassen.För det är ju det som räknas eller,ens värde som människa,som barn.Tycker att det är läskigt att ha fått en tjej.Min älskade lilla guldklimp som bara är Hon liksom.Är rädd för barnkläderna på hyllan,rädd för bodysarna som det står "I am a girl på" i rosa.Rädd för den världen.Jag vet inte ens varför jag är så rädd.Att vara tjej är ju underbart!Hon är underbar!Men jag är bara så rädd för klättra i trädet syndromet.Rädd för att sätta på en klänning på en bebis och bara"its a giiiiiiiirl look at this pink dress its a giiiiirl.Lilla gulliga flickan.Baaaara söt,kan inte klättra i träd,för sårbar,liten å fin.Hon e ascool,asrolig,asfin.Så mycket mer än bara "its a giiiirl"..Ä jag vet inte.Är bara skraj.Skraj inför det som komma skall,hoppas hon kommer vara urstark.Mycket starkare än vad jag var när jag växte upp-Måste rannsaka mig själv och bena ut mina osäkerheter som kvarstår i mig som kvinna så att de inte speglas av i henne.Svårt.'Konversation på fejjan mellan två engelska tjejer med ettåriga döttrar,diskuterar hår..."Åh jag försöker få min lilla flickas hår att bli mycket tjockare än vad det är nu,det är så himla tunt och fjunigt liksom.Skulle göra vad som helst,betala vad som helst,bara hon hade lite tjockare hår som jag kunde fläta."
Ugh.
Umapuma bingbong.Älskade dotter.Du är fin.Lilla figur.
No comments:
Post a Comment