Ack man.Tråkdag.Grå dag.Huvudvärksväder deluxe.Lughan röjjer och jag känner mig lite usel som inte leker mera,med honom.Men jag sitter dånad med världens huvudvärk och snsusande bebis på mig.Som en liten koalabjörn fastklistrad på bröstet.Frustrerande att fortfarande må dåligt i kroppen.Är oftast jag som lagar all mat och fixar med grejjorna här hemma,så tycker inte om att förlora "kontrollen".Allt blir lite halvklart här och var.Tom är påväg ut med honom,önskar verkligen att jag kunde följa med.Bara lite frisk luft.
Står emot frestelsen att äta upp alla kakor vi har i skafferiet.Mmm,kaka.Fast jag är så ruskigt trött på socker.Blä.Blö.Vill äta,vill inte äta,vill äta,vill inte äta.Vill baka.Älskar att baka.Men mitt immunförvar är så himla dålit sedan operationen och antibiotikan så jag borde verkligen hålla mig ifrån the white drug.
Längtar efter musik och film och energi.Kaffe snart.Sedan planera,planera,planera.Skriva matlistor och listor på saker vi behöver,planer inför nästa vecka o.s.v.Det enda en handicapped woman kan göra.Detta eviga listskrivande.
Nu har dem gått ut.Lughan rusade fram till mig och kysste mig över hela ansiktet.Underbara lilla liv.
Lughan sparkade mig förövrigt på ärret,torsdagmorgon.Det är svårt det där.Fysisk smärta inför barn.Han förstår inte.Blev bara arg på mig när jag tog ner honom från Umas vagn som han klättrade på när hon sov,sprattlade till med hela kroppen och fick in en fullträff med hälarna.Och jag föll.Föll och föll och föll och föll.På knä och kved och tårarna vällde fram och han blev rädd.Fick hålla om honom och hålla mig,och Uma vaknade,och pillrena åkte fram.Och jag kunde inte vara en rolig mamma resten av dagen,bara sitta och läsa.Och då blev han arg på mig.
Komplicerat.
No comments:
Post a Comment