Wednesday, June 13, 2012

Kalla Junimornar'.

Hej vackra. Barnen sover och jag blickar ut över vår frusna trädgård. Är det verkligen Juni? Mystiska Juni. Kalla Juni. Fryser på morgonen, fryser på kvällen. Om solen visar sig pikar den någon gång runt 12snåret för att åter mulna när eftermiddagen tar vid. Barnen är vackra, mjuka och galna. Bråkar mycket. Älskade Uma klämde världens minsta fingertopp i dörren idag, så platt och blå. Världens minsta, runda Uma. Fast 17 månader igår. 17 månader sedan du kom till mig. Minns precis hur det kändes, stunden jag fick se dig. Minuterna innan. Hur T såg ut och hur kroppen kokade. Sen kom du. När ett barn kommer stannar livet. Jag hoppas att alla får uppleva det någon gång, som anhörig. Att bara betrakta det. Man tror på Gud, stunden man ser ett barn komma till världen. Nu håller min lilla skrutta på att bli stor. Större. Kärleken så stor, trots tidigt tvåårstrots(hehe).

Idag besökte jag och Lughán förskolan, i rummet intill toddlergroup. Bara 15 minuter ungefär. Älskade knytt. Han säger "lilla vän" och stryker min kind. Sluter ögonen och tar vara på varje liten millisekund av det. Min blivande 3åring. Tre år sedan jag blev mamma. Den här tickande månaden, 17 Juni- 17 Juli är svåra, varje år. Älskade barn, att du fick leva. Att jag fick leva, att vi var ämnade för varandra. Vet att sånt kanske låter ganska så mycket bullshit, men jag känner så. Att han och jag dog och uppstod och att det är heligt. Tacksamheten över det är ständigt närvarande, även de dagar som är så himla tuffa.

En liten pojke på lekis idag har precis fyllt 1 år. Han kröp fram till mig och upp i min famn, gav mig världens största leende och började gosa med mig. Ena armen runt min hals, andra handen med tumme i sin mun. Det sköt som en löpeld av värme i mig och det kändes som mina kinner höll på att explodera kärleksdöden, tårarna sved. Vad är det med barn? Och djur? Money can't buy it. Var tvungen att vända mig bort så att inte hans mamma skulle se. Pinsamt liksom. Men så oerhört rörd över det ögonblicket.

 All that matters är ni, barn.

No comments:

Post a Comment