Baby M

Måndagen den tredje Februari fyllde min älskade, mjuka 9 månader. Nio månader sedan jag gick mot mitt dödsbord, utslagen. Minns precis blekheten, utsattheten, ensamheten. Kudden, hur den kändes, tyget mot min nacke. Håret mot kudden. Bara jag och taket, lamporna som snurrade, speglingen av mitt uppskurna, but if you close your eyes, does it almost feel like nothing has changed at all. Ligger på rygg och buken runt ärret är fortfarande uppsvullet, känner inte igen området. Som om hela kroppen skrek nej, pallar inte detta. Infektionen i blodet, i huvudet. Trodde inte att jag skulle kunna stå upp igen, mentalt. Rehab resten av livet. Men. Nu är jag här, Och hon är här. Och let me tell you, hon är ljuvlig. Precis som hon var, när hon föddes. Man får som en direkt reaktion på sitt barn när det föds, och det är oftast något som följer en resten av livet. Med Maie var det, jäklar vilken kraft. L och U var så väldigt medtagna vid födseln efter en helvetesresa till jorde, medan Malie kraschlandade med full kraft och vitalitet, som hon skrek! Hela insidan skrek hon ut. Inte i panik eller ett ledset skrik, men ett "aaaaaargh, here I am" Jord, jord, jord. Malie är oxe och en typisk sådan. Urkraft, tung, envis, stabil. Äter mycket mat. Det enda som inte stämmer är bristen på sömn, men håller på att undersöka gluten, om det kan vara det. Hon är varm, pulserande jord. Varm, röd jord mellan mina fingrar, älskade barn. Värmer upp hela insidan på mig så att jag brinner. Brinner för dig. Står upp, fysiska kraften som aldrig tar slut. En mänsklig liten dammsugare som suger upp allt hon kommer åt, ivriga fingrar som spretar efter jordklumpar och hårstrån. Tjocka, korviga ben som man kan vända och vrida på hur som helst, kittlig, särskilt under låret och under fotsulorna, revben.  Varma tinningar, röda ilskna kinder, bruna, mjuka, snälla ögon. Stark men också känslig. Vill att man klappar hennes huvud om och om igen tills hon somnar, snuttar sin tumme. Lilla barn. Lutar huvudet mot min bröstkorg. Jag tänker för mycket, spretiga tankar som far omkring i världens elddans, men när hon ligger så, mot min bröstkorg, stannar allt. Barn är så otroligt bra för mig. Lever för stunderna av rå, ren skönhet, blir inte vackrare än detta, blir inte mer smärtsamt än detta. Malie älskar att bada. Hysteriskt mycket så. T doppar de stora först, sedan kryper M fram till dörren, nakken. Klappar, dunkar, skriker på dörren, släpps in. Här är jag. Badet! Kastar sig fram, ställer sig upp mot badkarskanten och skriker glädjetjutet. Världens gladaste lilla människa. När hon väl är i slutar hon aldrig veva sina armar som en elvisp. Propeller, propeller, fly high with me baby. Mammas kerub. Mammamammamamma i monitorn. Världens bästa Malie, mammas elefantunge. Värdefulla lilla hjärta som slår, God only knows tacksamheten över hennes hjärtas slag.