L har sovit sedan länge.Jag och Tom har suttit uppe och tittat på Children in Need galan,men nu har även Tom gått och lagt sig.Barn är så väldigt väldigt viktiga.Alltid.Blir så rörd av alla berättelser om barn i olika livsstuationer.Mycket sorg och smärta men också så otroligt mycket glädje.Har speciellt svårt att se barn som har förlorat sin eller sina föräldrar.Höra orden av saknad och längtan.Vill aldrig,aldrig skiljas från mina barn.
Tror hela tiden att man inte kan älska mera,att hjärtat kommer brista.Men det kan man.Älska mera.Kärleken till min L växer varje dag.Jag är så otroligt lycklig och tacksam över den gåvan.Jag vill stanna nu och här,tiden går för fort.Han växer och blir stor och jag är en gråtmild pöl av öm öm kärlek.Jag är lyckligare än vad jag någonsin varit,tack vare Tom,L och bebis i magen.
Min finaste familj,som sover sött.Bara jag och det hickande bubblet i magen är vakna!Vi myser...
No comments:
Post a Comment