Halloween

Igår var det Halloween.Jag och Tom firade inget speciellt,så som det tråkiga par vi har gått och blivit haha.De flesta av vännerna gick ut och partade medans vi stannade inne och tog hand om en fisig och grinig ,underbar bebis.Ja,han är underbar.Även när han skriker.Vi satt och skålade med lite portvin över en skål pasta med köttfärssås.Det var fint.Portvinet var mycket äckligt fast festligt.Vet inte hur längesedan det var som jag och Tom satt och skålade kristallglas och tittade varandra djupt i ögonen.
Sen kom smällen.Utanför fönstret hördes världens största smäll.
Det var en smäll och sen var allt tyst.Mitt i det fina portvinsögonblicket slocknade ett liv.
En ung man på sin fina svarta dyra motorcykel kom i mycket hög fart och såg inte bilen som svängde in på vår gata.Sirener,avspärrningar och delar av motorcykeln överallt.Han hade nog föräldrar antagligen.Kanske kärlek,kanske många vänner.

Vem han än var,ett liv iallafall.
En ung man,mitt i livet.
Han kanske ville känna av farten.Känna vinden och suget i magen.Frihetskänslan man får av att köra motorcykel i riktigt hög hastighet.
Jag vill gärna tro att han älskade sin motorcykel och att han älskade livet.

Ett liv slocknade bara sådär utanför mitt fönster.Det var väldigt väldigt obehagligt.


Och mitt i allt gick busiga små halloween-utklädda barn med äggen redo att kasta på dörrarna till husen som tillhörde de människor som inte hade något godis att ge.Det var en konstig syn.Små små häxor och djävular som vandrade omkring bland blåljusen i mörkret och regnet.
Hela natten har ett utrednings team varit vid olycksplatsen och mätt,putsat,betraktat och lämnat rapport.Vems fel var olyckan?
Tänker mycket på personen i bilen som var oskadd.Vilken mardröm.Och den unga mannen på motorcykeln förstås.Och hans anhöriga.
Det är bara så hemskt.

I övrigt gjorde jag inte mycket igår.Det var en stilla dag och jag hade lite små-ångest över att inte ha några halloween-planer alls.Att inte vara inbjuden till något,saknad av någon.
Jag och tom trampade varandra en del på tårna och han är så trött så trött.
Tom sov nästan hela dagen igår för att han är så kraftlös.Varför vet jag inte.Det är nog lite av varje.Ansvaret,föräldraskapet,jobbet,höstmörkret.

Natten var orolig.Vi är lyckligt lottade med att Lughán oftast sover sig igenom hela natten och somnar om direkt efter att han ammats,men denna natt var det inte så.Man som förälder lever liksom i ständig rädsla över att sitt barn ska förändras och rutinerna raseras.
Han hade så ont i magen inatt så han kunde inte komma till ro efter amningen,trots att han sov i stora sängen.
Jag drömde även många mardrömmar och for upp som ett skott ideligen och skrämde våde man och barn.Drömmer hela tiden att jag har glömt Lughán någonstans.Att han ligger under sängen,i badrummet,har fått täcket över sig och inte kan andas eller har ramlat ner någonstans.

Så från klockan fyra har jag inte fått någon sömn och regnet öser ner utanför fönstret.Huvudvärksväder.

Får se vad som dagen har att ge.Lughán sitter i sin baby-bouncer och gosar med sin tjocka lilla gosemus.Så söt!

Kärlek