Jag har nu klippt min lugg med kökssax såhär närmare midnatt.
Det blev fasligt snett och stopp i avloppet.På det blev min nytvättade behå nersölad med ilskna små kliande hårstrån som inte vill försvinna.De andra amnings-behåarna ligger i tvätten.Om du ammat någon gång,vet du att din värsta mardröm typ är att gå till sängs med nakna bröst.Sensationen av dyblöta lakan av söt bröstmjölk och tunga gungande sprängfyllda tuttar som spänner och hänger kors och tvärs inte är en något vidare trevlig upplevelse.
Eller du kanske tycker om det?..Ja det gör inte jag iallafall.Fy.
Nej duktigt med support skall det vara nattetid så man slipper med att känna av åbäkena till bröst.
Mjölkjuver.
När jag råkar se en skymt av mina ammande bröst i badrumsspegeln fryser jag nästan till is.Vad tog mina bröst vägen?Ja alltså,de har inte blivit mindre,Snarare groteskt stora,i olika storlek dessvärre.
Ja,de har väl aldrig varit några perfekta Pamela Anderson tuttar precis.Men de var iallafall mina,unga och relativt okej.
Nu vet jag inte vad som har skapats.Väldiga knöliga utväxter som droppar söt vätska på badrumsgolvet.Bröstvårtor stora som tallrikar och blodådror så synliga att de syns även när ljuset är släckt.
Det är en ammande kvinnas sanning det
.
Det enda som är värre än detta måste vara när man slutar amma.När allt det som fyller tuttarna försvinner.Och bara skalet blir kvar.Tomma påsar liksom.
Läskigt!!!
Fast vissa kvinnor är nog mycket lyckligt lottade och märker kanske inte så stor skillnad på sina bröst före och efter amning.Är du en av dessa lyckliga eller en av de som ger flaska till ditt barn istället har jag bara en sak att säga.Lovprisa dina bröst.Ta hand om dem,de är dina.Mina bröst är inte mina längre.De tillhör Lughán.
Fast mitt barns lycka är ju även min lycka.Så det är ju värt det,såklart.Alla fina stunder vi har med amningen.Och så fint han växer av min mjölk.Det är ju fantastiskt vad naturen har att ge.
Om bara naturen kunde vara så snäll att ge mina tuttar tillbaka.I samma skick som de än gång var.Please....En stressad ensam ung mammas lilla enda önskan..
Nähä inte det.Ja jag får väl nöja mig med dessa då.
Godnatt.
Det blev fasligt snett och stopp i avloppet.På det blev min nytvättade behå nersölad med ilskna små kliande hårstrån som inte vill försvinna.De andra amnings-behåarna ligger i tvätten.Om du ammat någon gång,vet du att din värsta mardröm typ är att gå till sängs med nakna bröst.Sensationen av dyblöta lakan av söt bröstmjölk och tunga gungande sprängfyllda tuttar som spänner och hänger kors och tvärs inte är en något vidare trevlig upplevelse.
Eller du kanske tycker om det?..Ja det gör inte jag iallafall.Fy.
Nej duktigt med support skall det vara nattetid så man slipper med att känna av åbäkena till bröst.
Mjölkjuver.
När jag råkar se en skymt av mina ammande bröst i badrumsspegeln fryser jag nästan till is.Vad tog mina bröst vägen?Ja alltså,de har inte blivit mindre,Snarare groteskt stora,i olika storlek dessvärre.
Ja,de har väl aldrig varit några perfekta Pamela Anderson tuttar precis.Men de var iallafall mina,unga och relativt okej.
Nu vet jag inte vad som har skapats.Väldiga knöliga utväxter som droppar söt vätska på badrumsgolvet.Bröstvårtor stora som tallrikar och blodådror så synliga att de syns även när ljuset är släckt.
Det är en ammande kvinnas sanning det
.
Det enda som är värre än detta måste vara när man slutar amma.När allt det som fyller tuttarna försvinner.Och bara skalet blir kvar.Tomma påsar liksom.
Läskigt!!!
Fast vissa kvinnor är nog mycket lyckligt lottade och märker kanske inte så stor skillnad på sina bröst före och efter amning.Är du en av dessa lyckliga eller en av de som ger flaska till ditt barn istället har jag bara en sak att säga.Lovprisa dina bröst.Ta hand om dem,de är dina.Mina bröst är inte mina längre.De tillhör Lughán.
Fast mitt barns lycka är ju även min lycka.Så det är ju värt det,såklart.Alla fina stunder vi har med amningen.Och så fint han växer av min mjölk.Det är ju fantastiskt vad naturen har att ge.
Om bara naturen kunde vara så snäll att ge mina tuttar tillbaka.I samma skick som de än gång var.Please....En stressad ensam ung mammas lilla enda önskan..
Nähä inte det.Ja jag får väl nöja mig med dessa då.
Godnatt.
No comments:
Post a Comment