FranceRegnet har lättat på sig under natten vilket betyder att det är fritt fram för en promenad senare,skönt!Brr,men kallt är det dock fortfarande.Var tvungen att sätta på värmen imorse,golvet var iskallt.!Längtar efter mina fårskinnnstofflor som blivit kvarglömda i Stockholm.
Det har varit en lugn och skön natt.För att Tom skulle få lite extra energi och spara på krafterna,sov han i rummet högst upp i huset inatt.Saknade honom så mycket,vad van man blir av att ha någon sovande bredvid sig.Kroppsvärmen och närheten.Sängen blev så väldigt stor och tom och jag saknade hans andetag.
Typiskt nog hade Lughán en riktigt tystlåten natt,jag sov rakt igenom utan att väckas alls från halv 1 till kvart över 5 på morgonen!Sedan amning,och sedan sov vi fram till 8-snåret!
Jag har precis ätit min frukost och ammat en sömnig liten baby som nu sover en stund,tänker att det är så otroligt mycket med huset jag skulle vilja orka med och städa idag.men det är svårt med bebis.Är världens sämsta på att vara organiserad,hitta lösningar,och vara praktisk i vardagliga situationer.
Eftersom att jag var så sjuk en så lång tid efter förlossningen,har jag fortfarande inte fått tillbaka kraften riktigt eller kommit in i någon slags rutin.
Hur gör man!?Kanske borde man skriva en lista över saker man bör hinna med att göra under en normal dag.
Känns som dagarna mest går utan att jag får någonting gjort.
Oktober månad.
Nu är det snart ett år sedan som Lughán blev till.jag och Tom besökte hans mamma i södra Frankrike.Vilken kärlekssemester det var.Vi åt ute varje dag i solen,pratade,drack vin och made love minst fem gånger om dagen.Lughán var inte planerad men en underbar överrasking och den finaste gåvan.
Längtar tillbaka till Frankrike och den semestern.Då var jag verkligen i högform,både psykiskt och fysiskt.Jag hade kraft och livsglädje.Saknar den känslan.Nu efter sjuk-tiden tappar jag kraft bara jag går och köper mjölk.
Men livet är oerhört mycket mer berikat dock,med Lughán hos oss.
Är så fascinerad och så väldigt stolt över att han är min,och allt vi har gått igenom tillsammans.
Nu ska jag passa på att borsta tänderna och annat smått och gott medans lill-sockerbiten sover!
Love
Det har varit en lugn och skön natt.För att Tom skulle få lite extra energi och spara på krafterna,sov han i rummet högst upp i huset inatt.Saknade honom så mycket,vad van man blir av att ha någon sovande bredvid sig.Kroppsvärmen och närheten.Sängen blev så väldigt stor och tom och jag saknade hans andetag.
Typiskt nog hade Lughán en riktigt tystlåten natt,jag sov rakt igenom utan att väckas alls från halv 1 till kvart över 5 på morgonen!Sedan amning,och sedan sov vi fram till 8-snåret!
Jag har precis ätit min frukost och ammat en sömnig liten baby som nu sover en stund,tänker att det är så otroligt mycket med huset jag skulle vilja orka med och städa idag.men det är svårt med bebis.Är världens sämsta på att vara organiserad,hitta lösningar,och vara praktisk i vardagliga situationer.
Eftersom att jag var så sjuk en så lång tid efter förlossningen,har jag fortfarande inte fått tillbaka kraften riktigt eller kommit in i någon slags rutin.
Hur gör man!?Kanske borde man skriva en lista över saker man bör hinna med att göra under en normal dag.
Känns som dagarna mest går utan att jag får någonting gjort.
Oktober månad.
Nu är det snart ett år sedan som Lughán blev till.jag och Tom besökte hans mamma i södra Frankrike.Vilken kärlekssemester det var.Vi åt ute varje dag i solen,pratade,drack vin och made love minst fem gånger om dagen.Lughán var inte planerad men en underbar överrasking och den finaste gåvan.
Längtar tillbaka till Frankrike och den semestern.Då var jag verkligen i högform,både psykiskt och fysiskt.Jag hade kraft och livsglädje.Saknar den känslan.Nu efter sjuk-tiden tappar jag kraft bara jag går och köper mjölk.
Men livet är oerhört mycket mer berikat dock,med Lughán hos oss.
Är så fascinerad och så väldigt stolt över att han är min,och allt vi har gått igenom tillsammans.
Nu ska jag passa på att borsta tänderna och annat smått och gott medans lill-sockerbiten sover!
Love
jag slutade amma doris när hon var sex månader även om alla ba "amma första året det är så mysigt". hade lite separationsångest såklart men KRAFTEN. den kom typ över en dag, ändå ammade jag bara en gång på natten i slutet.
ReplyDeletedet dippar ju fortfarande och jag fattar inte heller hur man gör för att få nånting gjort. men listgrejen funkar! jag kan skriva "rita en teckning" och plötsligt känns det som att jag har gjort nånting mycket större. förlåt om jag hoppar på dig med "mina egna erfarenheter". jag vill väl bara mena att det faktiskt blir bättre. när de blir mer rörliga t ex.