Sunday, October 18, 2009

Om jag bara hade mera tid


Om jag bara hade mera tid att skriva.Blir så alldeles hemma i mig själv när jag skriver och lugnet sprider sig som en värmande grönsakssoppa,inifrån.

Men det är svårt att finna tiden.Jättesvårt.Att ha barn slukar timmar,speciellt barn som inte sover.Lughán sover väldigt sällan dagtid.
Jag önskar mig en gammaldags skrivmaskin i julklapp.Som jag kan sitta och knattra på i stillhet inne på mitt rum när jag känner för det.Har fått ett sådant behov av att dra mig tillbaka på sista tiden.Vara själv,ta hand om mig själv.Läsa givande böcker och hasa runt i mina senapsgula ull-sockar.

Jag har sugit dammråttor med skräll-maskinen halva dagen idag.Tänkte att det är inte mycket annat av nytta man kan ta sig till när pengarna tryter och det är söndag.Jag har alltid anat att det nog kan vara så att jag är lite allergisk mot dammsugarljud.Kan man vara det?Ja,det kliar iallafall över hela kroppen nu såhär i efterhand.Usch!Ja men rent blev det iallafall.

Vi åkte till bondens marknad på morgonen jag och Tom.Bara för att titta och dofta höststämning.På söndagar är det nämligen gratis att parkera,så det är ju väldigt bra.
Luften var iskall och klar och underbar.
Det var en ganska liten marknad denna söndag,så efter en snabb titt,promenerade vi runt på stan ett tag och pratade lite om saker och ting,höll hand och försökte få Lughán att slumra en liten lur i barnvagnen.Försöket gick väl sisådär,han sov cirkus fyra minuter och sedan var det vaket litet troll igen.

Annars har jag mest ätit.Ja,och ammat förstås.Bröd,tomatsoppa,kött-stuvning och många koppar kaffe är druckna.Skymningen faller kall över Leeds och Lughán vilar mot mitt nakna bröst.Favoritplatsen uppenbarligen.
Utanför mitt fönster hörs ambulans-sirener och jag tackar min lyckliga stjärna att det inte är mig de är ute efter denna gång.Är trött på hela sjukhuseländet.Minnena är så påträngande nära så jag blir alldeles illamående.

Tycker inte om de delar av ens liv som man liksom inte kan göra något åt.Händelser som bara gjorde så jävla ont i stunden.Som kom och gick och som man nu måste minnas sådär hjärtskärande klart och uppenbart,som om det vore igår.Trots att dagarna blir till veckor,månader och år.Forever in the history of your life,liksom.

I min ficka i den stickade koftan som hänger över stolen i köket finns ett cigarett-paket.När det ligger cigaretter i huset har jag svårt att motstå.Trots tanken på ruttnande tänder och astma-attacker.Det är som om jag ibland bara längtar så innerligt efter något självdestruktivt.

Men jag vill ta hand om mig själv,det vill jag verkligen.För första gången i mitt liv.

No comments:

Post a Comment