Monday, October 12, 2009

Babblande bubblan.

Min lilla bebis åldrades alltför snabbt under natten och förvandlades till en liten mys-farbror med gubb-väst och för stora gubb-sockor i en angenäm dassbrun färg,så fint!!

Mamma och pappa åkte idag.Konstig känsla som alltid.Plötsligt är de bara borta och allt går så snabbt,och jag inser att jag faktiskt bor i ett annat land.Känner mig i den stunden alldeles liten och något inne i mig ropar "mamma,mamma kom tillbaka,jag är ju alldeles själv."Inser att jag är stor nu och måste vara själv och inte hålla Tryggheten i handen."Hejdå mamma",liksom och jag är ju mamma själv nu,då måste man vara stor.Man måste klappra med de högklackade skorna med snorig unge bryskt på armen och stega mot handikapp-toaletten på stan med bylsigt blöjpaket under armen.Den rollen är min nu,och jag ska tala om en liten hemlighet.Alla mammor därute,med undantag förstås,känner sig alldeles små och ensamma mestadels av tiden,tittar på sina barn och undrar för sig själva "är du verkligen min"?En liten livs levande person som enträget lär stå vid din sida med sin svettiga lilla hand,tills döden skiljer er åt,basta!Detta faktum är underligt och förvandlar hjärna och hjärta till något alldels tjockt och grumligt och är inte alltid lätt att kännas vid,trots att det förstås även är kittlande underbart.

No comments:

Post a Comment