Fina Tom med huvudvärken är och handlar julmat.Julmat till vår första jul tillsammans,ensamma utan Sverige eller tjock släkt.Jul i vårt nya hus.Vi har flyttat nu.Det tog på krafterna,men det fick det vara värt.Jag vänder mig numera i smärta under natten med tjocka magen och svullna fötter,och Lughans sovrutiner är ur balans,men det var det värt.Apvärt.Hemskt mycket värt.Underbart värt.Ett riktigt fint hus är det,killrar i hela kroppen när jag går upp på morgonen,enkelt att få mysfaktorn att bli hög.Vill köpa julgran nu nu nu.Jag vill ösa på,ha en stor,mera mera.Tom vill ha en liten en,om ingen alls.Som alltid i vårt förhållande.Tom den obekväma,jag den vulgära.Jag fnyser också åt julhetsen men tindrar med ögonen i smyg åt julmusiken i affärena,tänker att jag vill köpa det och det och det.Tills jag plötsligt minns att Tom är ekologisk rakt igenom och skulle nöja sig mest med en.Sten?.En sten....Helst en sådan jag hittat själv på stranden och bränt in tusen kyssar och våra namn i.En sådan sten som jag burit i min behå mot min varma hud i minst sex månader innan jul.Fan att jag inte kom på det tidigare.Nu sitter jag som vanligt med fem olika knöggliga paket(som förblir knöggliga och lite halvdana trots att jag verkligen försöker att få släta,fina lena,glänsande)innehållande tröja,bok,ekologiskt hair wax o.s.v.Opersonligt.
L sover,äntligen.Gör ont i hela kroppen när han skriker och gråter.Han börjar bli stor nu,och med åldern växer även känslorna har jag märkt.Så mycket kärlek,men också så mycket ilska,besvikelse och uppgivenhet.Sparkar och sliter för minsta lilla.Stänger en dörr,gömmer mitt smink,en vass penna,kniven han av någon outgrundlig anledning fått tag på,o.s.v.Han blir så förvirrad.Han slår och sparkar mig,jag lyckas hålla tålamodet ända tills magen får sig en dask av ilsken barnfot,där går min gräns och jag får ryta till.Kärleksryter alltså.Bestämd ton,inte agressiv.Då slår han armarna runt halsen och vill inte släppa.Det är inte mig han är arg på.Han är arg på världen som är bara så himla orättvis ibland.Och den är ju det,orättvis världen.Men man måste liksom göra vad man kan för att göra det så bra det bara går.Med mycket kärlek,skratt och närvaro så blir nog livet fint tillslut.Livet är fint.Speciellt när man får stryka lurvigt,lockigt barnahuvud och torka salta tårar från en mjuk pluffsig kind.Barntårar.Hans panna luktar fortfarande barn.
Jag har beställt snickers,blomkål och lightly salted crisps från Tom.Jag som ALDRIG gillar att äta saltade chips.Dötråkigt ju.Jag är mer en vinäger eller kanske sour cream and onion tjej i vanliga fall.Men nu är det lättsaltat som gäller.Och doften av rent.Och doften av bensin.Jag älskar älskar älskar doften av rengöringsmedel och bensin.Jag blir hög och ser stjärnor av kärlek och tillfredsställelse.Graviddille deluxe om man säger så.Jäkligt härligt...
Mamma längtar efter dig little Oat.Lilla O.Mammas lilla O.
No comments:
Post a Comment