Stilla regn över de engelska kullarna och himlen lyser vit.
Jag har börjat gå i sömnen.Eller egentligen inte i sömnen,för jag minns ju allting dagen efter.Men det är som om jag ser saker i sömnen och agerar innan jag fattat att det inte är verkligt.Så där så att jag efter långa stunden förstår att jag bara är knäpp i huvvet,gå och lägg dig Nora.Det handlar mest om L.Drömmarna,eller känslan.Spritter till från noll till hundra och letar febrilt med hjärtat i halsgropen och skärrade pip.Letar under täcket,vid fotändan,under T,på T,under sängen.Stackars Tom.Igår tyckte jag mig se en syn som är för läskig för att berätta och så sprang jag naken ut och tjöt tills Tom bara,"Go to bed you crazy girl".
My God liksom.Skärp mig.Blame it on the gun man.Han som sköt i Cumbria.Såg en dokumentär igår om händelsen.Blev så himla illa berörd.Följde hans väg,steg för steg.Även de beskjutna som överlevt såg tillbaka på honom som en normal,snäll man.En sådan person man minns med värme.Och det är då det blir jobbigt för folk tror jag.Det går lite bra att sörja om man vet att det var ett monster.En förvirrad mentalsjuk.Men en normal medelålders man med ett berikat socialt liv och tillsynes hjärtat på rätta stället.Det är då det blir svårt att förstå.Tyckte det var så himla sorgligt med den grå lilla damen som mist sin identiska tvillingsyster.Ett hjärta i två personer sa hon.
No comments:
Post a Comment