Det har varit en sådan där morgon då krisbrownien fick åka fram ur kylskåpet.För krisat det har det verkligen gjort.Inom Lughan.
Önskar att jag visste allt i hela världen,vad som pågick inom honom och så.Men det är nog inte en mammas roll trots allt.Att veta allting menar jag.Men det kan vara så himla frustrerande att vara sin bebis så himla nära,nästan för nära(så där så att det går igenom en,innanför huden,alltid)fast ändå inte veta allt.
Mummlandet och krafsandet inne i sovrummet har tysntnat nu.Kanske sover han äntligen,efter tre timmars kris.Man hoppas efter ett tag att de ska skrika sig till sömns,men sen ibland så tröttnar de ALDRIG och somnar ALDRIG.Bara skriker.Nu kanske någon som inte har barn tänker,"men va sjutton nu då.Kan hon inte få tyst på sitt eget barn.NÅGOT måste det ju vara som är fel".
Yeah yeah,kom igen om ett par år tänker jag.
Annars är det fint.Loggar in på fejjan och ser att det är sol i Svearike.Här är det mulet slusk,men mysigt på något sätt.
Var hemma hos en vän-familj igår.Frun i huset strykte och damsög så att svetten flög.Borde kanske ta tag mer i den delen av livet.Stryk-disk-och tvätt-delen.
Kanske när jag har ätit min krisbrownie.
No comments:
Post a Comment