Det hände en så himla fin sak igår kväll.En fågel flög in i vår ruta.Jag hörde bara dunsen först,men kopplade inte det till någonting särskilt,tills jag såg fjädrarna på glaset.Jag ropade på Tom.Har alltid haft svårt för oskyldiga djur somdör så jag vågade inte titta.Tom sprang ut,där låg en fin vacker liten fågel på rygg med slutna ögon och flämtande bröst.Bruten nacke eller rygg trodde Tom och tog upp den i sina kupade händer.Satt och smekte dess huvud medan vi väntade på att den skulle dö.Ville att det skulle gå fort så att den inte behövde lida.Sedan fick jag hålla en stund!Jag har aldrig burit en vild fågel i mina händer förut.Blev helt tårögd.Den var så vacker.
Helt plötsligt började den röra på sitt huvud igen och den öppnade sina ögon!Efter att ha flugit ur min hand satte den sig på gräsmattan och väntade en stund.Sedan ropade den på sina föräldrar som kom flygandes över hans lilla huvud.Sedan flög han iväg tillsammans med dem.
Det kanske inte låter som en stor sak.Men denna händelse är absolut inom top then moments of my life!Har aldrig hållt en vild fågel förut,eller sett den på så nära håll.Så vacker,så vacker.
Vi måste ta hand om naturen!
No comments:
Post a Comment