Det har varit en vecka i sorgens tecken.Idag åkte jag och Tom tillsammans med Lughán till en park i närheten för att andas lite frisk luft.Lughán har fått bronkit och hostar som en tok.Lilla stackaren.
Anledningen till att jag inte har skrivit så mycket denna vecka
är för att jag i tisdags fick veta att en vän till mig har tagit livet av sig i söndags.
Jag har inte orkat finna orden riktigt.
Tänker på rösten,skrattet,leendet,håret.Själen.
Tänker på hur ung hon var.
Tänker på alla hennes anhöriga och människor som stod henne långt mycket
närmare än vad jag gör.
Tänker på hur viktigt att älska så mycket som möjligt medan tid ännu finns.
Tänker på att detta aldrig någonsin får hända igen,vi finns till för varandra.Vi måste finnas till för varandra,vi måste det.
Jag vill att hon ska vara varm nu.
Vila i frid.
Anledningen till att jag inte har skrivit så mycket denna vecka
är för att jag i tisdags fick veta att en vän till mig har tagit livet av sig i söndags.
Jag har inte orkat finna orden riktigt.
Tänker på rösten,skrattet,leendet,håret.Själen.
Tänker på hur ung hon var.
Tänker på alla hennes anhöriga och människor som stod henne långt mycket
närmare än vad jag gör.
Tänker på hur viktigt att älska så mycket som möjligt medan tid ännu finns.
Tänker på att detta aldrig någonsin får hända igen,vi finns till för varandra.Vi måste finnas till för varandra,vi måste det.
Jag vill att hon ska vara varm nu.
Vila i frid.
Usch... Sånt är verkligen hemskt... =(
ReplyDeleteJag fick höra om någon från Kristofferskolan som tagit livet av sig (är det samma person?) för inte så länge sen. Jag kände henne inte alls men det är ändå riktigt ledsamt att höra...
Det är bara att höra av dig om du känner att du vill prata. Vi finns till för varandra, som du sa <3
Kram på dig!