Mamma tog hand om Lughán imorse,det var underbart.Jag menar visst saknade jag hans korviga fingrar som krafsar mig i nacken och pruttar under täcket,men det var fint att sova ut.En sista morgon.
Är lite nervös inför imorgon,resan hem lär inte bli någon dans på rosor,fast bara vi kommer hem välbehållna så är jag happy.
Lugháns hosta har blivit lite värre.
Vilka ointressanta ord märker jag.
Sitter och tänker på att jag aldrig riktigt har tilhört något gäng i mina ungdoms dagar.Det sörjer jag en del.
Hamnade liksom i fel klass känns det som.Sedan när allt hände,var det under gymnasieåren och då hade jag redan hunnit fly till Järna och spenderade helgerna med bonn-partaj och one night stands i små små hus istället för att leva på riktigt.
Tror att jag har saknat det väldigt mycket,att umgås i gäng.Göra saker,uppeva,resa,dricka,skratta,gråta,samtala.
Sen skaffade jag barn och hamnade i England,mitt i ett hårt samhälle där endast de rika överlever.Blev jättesjuk och jätteskygg.Ja,alltså inte deprimerad,men socialt okapabel.
Längtar till att vara berusad av min ungdom och mina tankar igen.Känner mig ganska gammal.
Men det är jag väl inte?
Nej Nora du är inte gammal ;o) Trots att du fått bebis så kan man fortfarande leva livet o ha de ganska bra fast på ett annorlunda sätt ;o) Kram
ReplyDelete