Prat

Vännen E åkte.Jag gick på konstutställning på tisdagkväll i Leeds.En kulig nattnattnatt var det,Uma skrek hela vägen dit och under hela utställningen.Ingenting hjälpte.Drack två glas vin,blev full,babblade med Tom i bilen hem som en galning.Bästa grejjen med att vara lite full när man befinner sig i bil i Leeds är att man liksom inte räds de andra bilisterna lika mycket.Bilisterna i Leeds kör som dårar.Blådårar.Helt knäppa i huvudet är dem.Leker med döden.Känner mig som militanta moralgubben Sture,men.Ni vet,jag har ju dyrbar last.Och rädd om mitt eget liv har jag också blivit sedan barnen kom.Utsällningen var i en kyrka,god akustik God skrikakustik.Uma höll konsert.Lulle i välkammat hår och skjorta fes omkring som en galning tillsammans med kusinen.Det var Toms pappa som ställde ut sin konst tillsammans med sina kurskamrater.Härligt,ärligt.Provocerande,lite läskigt.Fattar inte varför jag blev full på två glas rött.Eller fattar gör jag ju.Har bara varit full två gånger under de senaste två åren.En riktig liten nykterist.Men det ÄR ju så GOTT med rödtjut.

Uma skriker.Tror jag får gå till en homeopat med henne,för detta funkar inte längre.Dagarna rusar förbi i ett konstigt flimmer utan rutin.Obalans i tillvaron.Vill trösta,mjuka upp,Få henne att slappna av.Men inte ens tutte duger för det mesta.Den enda grejen hon egentligen tokdiggar är väl att sova tillsammans om natten.Mellan 11 på kvällen till kl.7 på morgonen sover hon med undantag av tre amningar,cirka.Men då ska hon upp,klockan 7 alltså.Lulle minns jag,kunde jag fortsätta amma,sova,amma,sova hela förmiddagen om jag ville.Men Uma är pigg som en lärka!
Vill upp och börja dagen!Passar ju mig,som ska upp med L i alla fall.

I tisdags var det även tre år sedan jag kysste Tom för första gången.Herre så tiden går.Min allra finaste,mjukaste,varmaste,lugnaste,argaste mest kärleksfulla man.Som står upp,vid min sida.Som vågar mig.Som vågar leva med mig.Som är min familj.