Mamma

Jag tror att uma tror att hon fortfarande är i magen.Vill helst bara ligga tätt intill kroppen,jag får inte röra på mig.L lite förvirrad,"har det alltid varit såhär,med uma här?'undrar hans små ögon.Gick till läkaren själv för ett par månader sedan.Balansen ville sig inte riktigt.Vet inte hur man går längre,själv utan barn.Vet inte hur man går på toa,lagar mat,borstar tänder,köper något,klär på sig,tänker tankar utan att vara mamma längre.Fantastiskt,konstigt,underligt,stort.Att vara mamma är att ge sitt allt,ge kärlek,ge tiden,ge hjärtat,sig själv,vara där,vara trygg,närvara och sedan ha modet att släppa barnen fria och att stå ensam igen.Att inte vara rädd.Vara modig.Står utanför och bortom de som inte är mammor.Osynlig hinna mellan deras verklighet och min.Upplevelsen av livmoder,blod,överlämnandet,fängelset,friheten,värken i hjärtat o.s.v.Samtidigt känner jag mig inte särskilt nära "mammorna" heller.De trånande blickarna,magbilderna,arkiveringen av bebisutvecklingen steg för steg.Bebis böckerna.Urk.Skriver mycket förstås,om barnen,livet.Hur jag upplever saker,men aldrig strukturerat,indelat,klart eller tydligt. Jag bara är,mitt i varma,stundvis kalla,smeten.Mellan bajsblöjor och skrik och fingrar i håret och smörgåsmunnar att torka och livet som pulserar.Förundrad över ensamheten men också gemenskapen.Förundrad över att jag får se dem två leva,växa uttrycka sig.Vara individer,inte objekt.Vara barn,inte kön.Vara barn.

Published with Blogger-droid v1.6.5