Making you feel my love.

Usch,vad jag har gråtit idag.Gråtit så att det har skvalat om det.Ibland kommer det bara över mig,ibland extra mycket när tystnaden blir påtaglig och fåglarna kvittrar lite.Det ringer i öronen.Huvudvärk.Vill inte påverkas av andras åsikter,samhället o.s.v.Jag är en så himla snäll person så att det blir patetiskt det hela.Älskar andra mer än mig själv,bryr mig.Bryr mig för mycket,är inte försiktig med mig själv.Det började med förlossningen med L och sedan har det dåliga samvetet växt.Eller heter det vuxit?En mamma,men inte en hel mamma,en mamma med snitt."Its only fiction in your head",säger Tom,men jag vet att det inte är det.Vet faktiskt inte varför andra kvinnor reagerar som de gör när de hör att jag har haft snitt.Männen förstår ju ingenting,de har inte begåvats med en pulserande livmoder,en bärare av liv.Kvinnorna fnyser,vänder ryggen.

Jag är lite schizo.Älskar smink,skrattar länge,flamsar mest,älskar livet,gärna Starbucks,mums med shopping,skvallerblaskor yes please.Den ena delen.Den andra delen mörk.Eller,jag vet inte.Levande kanske är ett bättre ord.Den ytliga delen av mig tar jag till med när jag inte orkar med bruset längre.Humorn och skrattet mellan tårarna har alltid burit mig på sina vingar genom livet.Tycker inte att en förlossning är jobbig på det sättet,eftersom att man har så mycket ont på andra plan i livet.Jag har haft så mycket ont,inom mig,alltid,att förlossningssmärta är en bagatell,en positiv smärta,en vacker kraft.Förutom den med L,på slutet.Den var sjuk.Rygg mot rygg och kemikalier i blodet.Pressa,pressa.Det var som en busskrasch skedde oavbrutet,jag gick i bitar.En vän till mig hade också en bebis som låg rygg mot rygg under förlossningen,hon sa att i Norge kallar man de barnen för "star watchers" eller "star gazer" Det tyckte jag lät så fint.

Men,tillbaka till moi och det jag pratade om,de olika personligheterna.Tror att det sticker i folk,min personlighet.Jag är glad,jag älskar,jag är inte rädd för smärta.Tycker mycket om smink och rosa men läser mest böcker om healing och natural parenting.Är innerligt ekologisk,men upplevs naiv.Det sticker i folk."Lilla stackars våpet med de två kejsarsnitten".To posh to push eller?.."Rädd för att ta av klackarna på förlossningsbritsen eller,hahaha.Lilla slyna."Typ så.

Jag är verkligen skev.Vet ni,jag läser skvallerblaskor i början av mina förlossningar.När jag föder barn tar det ju så jävla låååång tid att jag gör så.Skummar igenom texterna om det senaste skvallret och andas.In genom näsan,ut genom munnen.Håller mig på ytan.Äter isglass.Under hela graviditeten läser jag "Ina mays guide to natural childbirth",en helt fantastisk bok,men under själva förlossningen är det "Heat Magazine" som gäller.Tills det börjar flimra för ögonen och jag glider ner i poolen.
Det är därför jag älskar att föda barn så länge som det går i hemmet.Så fort värkarna kickar in,vill jag ut,in till stan och bruset.Vidröra vid människor,andas igenom värkarna diskret i ett hörn.Vill vara själv.Betrakta människan.Jag älskar människor.Jag älskar de "tillfälliga gästerna i mitt liv",som Jonas Gardell säger.Och när man är i en förlossning blir man extra känslig.Promenerar med lätthet ut och in under huden på människor,men kan även lätt bli trampad på.Jag är van att bli trampad på.Diverse övergrepp o.s.v i bagaget.Det gör att det kan vara lite farligt för sådana som mig att ha komplicerade förlossningar."Ta mig,slå mig,skända mig,besudla mig".Ta ifrån mig rätten över min kropp som du har alltid har gjort,jävla manlighet.Sex och så.Kallt och blod och hård metall uppkörd i det heliga.Skär upp min kropp på mitten.Jesu blod.Stänger av,i huvudet.Avtängd.Jag checkar ut nu.Det får man göra när man ligger på operationsbordet.Jag checkar ut från verkligheten,orkar inte med strålkastaren.Orkar inte med trycket på bröstkorgen där de står och sliter ut min bebis,mitt barn."See you later alligator,vi ses i nästa liv,nu dör jag visst" Tror jag varje gång,sen måste man sugas upp från mörkret igen och orka leva.Barnet är här nu,nu ska du vara supermama,nu ska du upp och stå,och komma i form,nevermind blodsmaken i munnen,du ska stå upp nu."Stora flickan.Stora misslyckade jävla våp som inte klarar av att fullborda en förlossning,dumma jävla våp som tycker om smink och kommer från Sverige,dumma jävla våp som har mod till att gråta inför dina barn och världen när du har blivit MAMMA,när du har ansvar.Skäms.Du ska STÅ upp kvinna och ta slagen,ta häftklamrarna i magen,ta metallen i fittan,ta skalpellen i magen,ta blodet på din säng,i ditt badrum,ta orden från de andra,de som har fött naturligt.Du misslyckade..Du ska ta allt,du..Bra jobbat?,skulle inte tro det,va.Du krystade ju aldrig.Du läser bara skvallerblaskor."

Jag ligger i dungen bland träden en sommardag,och vinden smeker min kind,min kropp.Jag är herre och queen över min egen sexualitet och min egna kropp.Varje gång värkar kommer omsluts jag av värme och kraft.Värme och kraft.Jag får vara varm,det är varma tårar,varma skratt.Någon smeker min rygg,jag tror det är Gud.Gud säger "Vad duktig du är Nora,mitt barn,som ger liv.Du kan.Du kan visst.Jag har gett dig din kropp,din livmoder,dina barn är skapta av dig,för dig.Allt är som det ska vara."
Ser ner på min mage och livmodern inom mig som spänner sig,slappnar av,
spänner,slappnar av.
Tillslut föder jag,och i samma ögonblick föds även jag.Jag föder mig själv.Jag är hel.