Live and let live.

Godkväll!

Hoppas allt är finfint med er....Jag har haft en helt okej dag gällande smärta,men nu börjar det smyga sig på igen.Svullnaden och ömheten.Lilla Uma växer ju så snabbt,så att ha henne på bröstet och magen hela dagen gör mig blåslagen.Sprattlande långa ben.Tror minsann att jag fått mig en blåögd version av Tom!Lång och smal,men med min mammas ljusa och rödlätta färger.Tom är ju väldigt mörk,likaså hans mamma.Även Lughan har hans färger.När han kom ut ur min mage såg det ut som om han hade varit på solsemester.Legat och glassat under ett par palmer med en paraplydrink eller två.Snyggot.Han var heligt fin.Fick aldrig hormonprickar,gulsot eller "cradle cap".Hmm jag undrar vad det är på svenska,ni vet sådär torrt på hela huvudet,som ett vitt stort eksem.Inget sånt.Han är heller aldrig sjuk,mot alla odds.Han som var så sjuk i infektion,stor dos av antibiotika när han kom ut,kejsarsnittsbaby å blablabla.
Läste ett citat häromdagen som handlade om att man ska vara lika kärleksfull och försiktig mot sig själv som man är mot sina barn.Det ligger nog ganska mycket i det.Tämligen omöjligt är det dock.Har nästan ständigt dåligt samvete.Dåligt samvete när det gäller nästan allt.Elektriska små chocker när det gäller minsta lilla.Startade efter Lulles förlossning.Pallade inte vara den sjuka mamman.Pallade det bara inte.Inom mig så revs det stora sår och rivs gör nog fortfarande.De liknar den skada man kan få efter en svår förlossning med den man får efter att ha legat i krig.Post war trauma v.s Post labour trauma.Samma nerviga ryck,samma ilande kyla.

Det är därför det är lite svårt nu,mitt i allt det underbara.Har det lite svårt med mig själv.Att vara sjuk igen.Alls inte lika sjuk som förra gången,men ändock sjuk.Och svag.Vill möta mina ögon i spegeln och le,men det är svårt när känslan av misslyckande är så total i
varje del.Ibland är det så i alla fall.Har lärt mig att känna mig bättre,men ibland så ekar det av tomhet i hela mig.Går stötar genom märg och ben,saknar mig själv.Saknar att vara mig själv nära.Det är viktigt att hålla sig själv i handen genom livet.Att leva och uppleva,med kärlek i sitt hjärta.

Nu,bad.Skönt.Hoppas det lugnar svullnaden något,svullnaden som hänger över.Som en pösmunk."Du har ju precis fött barn",ekar orden.Men det är after surgery svullnaden jag pratar om.Stor och öm.

Ah,åt ekologisk lax till middag.Apgott i min lilla låda..

Puss på er!