Laxen i ugnen och sammandragningar.

Syster A har åkt hem,mamma är kvar.Lax i ugnen som doftar gott,gott,gott och underbart barn som sover i sin säng.Många värkar hit och dit under dagen,men inget sammahängande.Börjar känna mig lite trött nu,det har hållt på så här i ca två veckor nu.Av och till.Lugna vågor.Men jag tar det lugnt.Ett datum är bara ett datum,och bebis kommer när bebis ska komma.Men däremot hetsar folket och minnena kommer tillbaka,från tiden med L,efter L.Jag vet ju inte än hur min kropp kommer att fungera.Och om den fungerar,kommer ärret att hålla?Vad som än händer,kommer det att bli väldigt annorlunda den här gången.Det ÄR redan annorlunda.Det har förändrat mitt liv.Den inre resan har varit lång,och än är den inte slut.De pratar om hemmaförlossning som om det vore något modigt,i mitt fall är det enda utvägen.Att fjättras på en bår på rygg i bebisfabrik mellan tunna gardiner,infektion och kyla är inte part of my truth anymore.This is England.Jag ska återta kontrollen över mitt liv,min kropp i den mån jag kan.Det finns inga garantier när det gäller graviditet och förlossning.The biggest leap of faith you will ever do.Men det är min kropp.Bara min.