Vaknar upp till ljus morgon och sjunker djupare in i madrassens bekvämlighet.Ju starkare hörs uppfodrande små skrin från barnkammaren och jag tar mig upp.Dagen idag blir lång,Tom kommer inte hem fören till midnatt ungefär.Vi saknar honom,såklart,men klarar oss.Dricker stora koppar varm choklad och gläds åt hur levande gräset ser ut.Alla bin som surrar och hur mjuk luften ser ut att vara.Igår gick vi,jag och L,längst landsvägen.Hand i hand.Det är så himla stort att se honom i kontrast till omvärlden.Jag känner ju honom så himla väl i hemmamiljön.Men världen är så stor så stor och han är en sådan vacker liten pojke.Fjunen till hår som vajar i vinden,bekymmersrynkan i pannan,intensiv mörk blick.På stadiga ben,kort som en tumme.Iklädd skor och stickad tröja tultar han vägen fram och jag blir så rörd av livets mirakel.Älskade liten pilt.Upplevelsen av själens ensamhet ör kristallklar,vass och vacker.Inser att jag bara kan finnas till som en klippa i stormen,men resan,livets resa,kommer han att göra själv.
Det kan vara svårt att förstå att jag har gett en fågel vingar.
No comments:
Post a Comment