Skulle lägga Lulle.Sjöng för honom fint och klappade stora huvudet.
Plötsligt stack han ut en hand mellan spjälorna i sängen,och började klappa min mage.
Drog upp tröjan och började skratta vid synen av min mage.
Jag älskar hur ens kropp liksom blir en annan sak när man får barn.
Tycker mycket mer om den syn ett barn har på en kropp,än vad media och vår del av världen anser som vacker.Han tycker min mage är rolig.Lite dallrig.Eller ganska så mycket dallrig.
Med sönderskurna magmuskler och flera hundra små strimmor,tigerränder.
Vissa "vänner" som inte har barn,som sett min mage,har inte kunnat låta bli å bara
"Vaaaa,fåååår man en sån mage,när man har barn???.."Ögonen trillar nästan ut.
Nej.Det kan jag lugna alla människor med därute haha.Alla får inte en sån här mage.Min mage ser inte ut att tillhöra min kropp riktigt.Jag är egentligen inte så överviktig,mer normalviktig fast med en "rundör" som man så fint uttrycker det.Jag är kurvig.Välsvarvade ben,rumpa.Min mage har aldrig varit riktigt platt.Men mjuk har den varit,och len.Jättelen,jättemjuk,jätteren.En tonårsmage.Nu ser det ut som jag och min kropp har gått igenom krig.Och det har vi också gjort....Inte bara graviditet,men mycket sjukdom.Det sätter sina spår.Vilken operation som helst tar tid att läka,kroppen längtar efter att bli hel.Mina ärr har varit komplicerade,mitt första öppnade sig på flera ställen,så det var en grötig linje med myntstora hål.Mitt andra,nu med Uma,öppnade sig på mitten och ville aldrig läka.Fick en infektion som aldrig ville ge sig,och de fick bränna mig utan bedövning för att skapa ny hud.
Glad var jag för det,ändå,eftersom att annars hade en till operation varit enda alternativet.
Man får vara glad för det som är.En kvinna jag lärt "känna" på BTA Birth Trauma Association,hade också en infektion i sitt ärr.Barnmorskorna mätte djupet med en sax.(!!!)
Plötsligt stack han ut en hand mellan spjälorna i sängen,och började klappa min mage.
Drog upp tröjan och började skratta vid synen av min mage.
Jag älskar hur ens kropp liksom blir en annan sak när man får barn.
Tycker mycket mer om den syn ett barn har på en kropp,än vad media och vår del av världen anser som vacker.Han tycker min mage är rolig.Lite dallrig.Eller ganska så mycket dallrig.
Med sönderskurna magmuskler och flera hundra små strimmor,tigerränder.
Vissa "vänner" som inte har barn,som sett min mage,har inte kunnat låta bli å bara
"Vaaaa,fåååår man en sån mage,när man har barn???.."Ögonen trillar nästan ut.
Nej.Det kan jag lugna alla människor med därute haha.Alla får inte en sån här mage.Min mage ser inte ut att tillhöra min kropp riktigt.Jag är egentligen inte så överviktig,mer normalviktig fast med en "rundör" som man så fint uttrycker det.Jag är kurvig.Välsvarvade ben,rumpa.Min mage har aldrig varit riktigt platt.Men mjuk har den varit,och len.Jättelen,jättemjuk,jätteren.En tonårsmage.Nu ser det ut som jag och min kropp har gått igenom krig.Och det har vi också gjort....Inte bara graviditet,men mycket sjukdom.Det sätter sina spår.Vilken operation som helst tar tid att läka,kroppen längtar efter att bli hel.Mina ärr har varit komplicerade,mitt första öppnade sig på flera ställen,så det var en grötig linje med myntstora hål.Mitt andra,nu med Uma,öppnade sig på mitten och ville aldrig läka.Fick en infektion som aldrig ville ge sig,och de fick bränna mig utan bedövning för att skapa ny hud.
Glad var jag för det,ändå,eftersom att annars hade en till operation varit enda alternativet.
Man får vara glad för det som är.En kvinna jag lärt "känna" på BTA Birth Trauma Association,hade också en infektion i sitt ärr.Barnmorskorna mätte djupet med en sax.(!!!)
Bristen på okunskap får mig att koka.Det är många trauman som sker varje dag,som hade gått att undvikas med hjälp av rätt personal och bemötande...Är det så mycket begärt liksom,att man blir bemött på rätt sätt..?
Man förväntar sig väl att en människa,speciellt inom vården,ska vara utbildad och kompetent.
Minns efter L,i badrummet och jag låg i mitt eget blod.
"Snart kommer ambulansen,Nora.Snart kommer ambulansen."
När en ambulans kommer och man tror att man ska dö,är det en sådan lättnad.Man tror att personalen ska veta vad den sysslar med.Om mitt barn skulle skada sig så vill man vila i vetskapen att,de som kommer i ambulansen vet vad som behöver göras,de kommar att göra allt som står i deras makt för att hjälpa mitt barn.
Det var en ignorant, ung kille som kom med den ambulansen.Jag såg skräcken och okunskapen i ögonen,och känslan i min mage sa
"måste till ett sjukhus,nu,han vet inte vad han sysslar med"..
Han började massera min mage i ambulansen,så att det forsade ur ärret,jag bad honom i panik att han skulle åka nu."Kan vi åka?"Han tejpade upp hela ärret med en konstig tejp,jag har skrivit om det förut,de kunde inte tro sina ögon på akuten,kallade in flera läkare och kopplade in lustgasen direkt
.Han var så sjukt äcklad av min kropp,den där ambulanskillen.
En nyförlöst,ammande,operationssvullen ung kvinna dränkt i blod.Fyfan vad äckligt...
Jag har levt med den där "äckelskammen" om min kropp så himla länge nu.
Hela tonårsåren,anorexin,förlossningen,eftervården,
en till graviditet,en till förlossning,akutsnitt,infektion.
Men Lughan.Han tittade på min mage och frågade -"va e de?"...
"Mage" svarar jag.
L säger: "magge"...
Han klappar min mage.Frågar "va e de" igen.
Och jag säger att:
"Det är mammas mage.Där du och lillasyster Uma växte sig stora från små,små frön.Där all god mat som mamma äter hamnar.All god mat som får mamma att må bra..."
Han tittar på mig och skrattar....Klappar honom på huvudet och lämnar rummet.
Hör hur han superfnittrar under täcket...."mammi magge"...hihihihihi...."silly mammi"....."Fiiiin mammi magge"...
Och bort flyger sexualitet,anorexin,skammen,hatet,ärret,bristningar,lös hud,extrakilon,deformerade magmuskler...
I min mage bodde mina barn.I magen hamnar all god mat som jag äter som ger mig näring.Kanske ger den mig också lite för många love handles,men hellre det än tom och kall och alldeles för svag och sjuk.Hellre mjuk och varm och älskad av min son och dotter,än seg hjärna av ätstörda små salladsblad...Hellre fokus på livet och glädje än ytan och kroppen...
Jag övar varje dag att äta allt och inte hålla tillbaka på något...Illamåendet som sköljer genom min kropp när jag tänker på snitten och fulheten,när det gör så himla ont i min mage,mitt ärr,trots att det är sex månader sedan Uma föddes...Då blir jag galen och vill bara äta sallad.Men gör gröt istället med banan och bär,kaffe med mjölk eller grädde i.Blir varm.Får energi.Hjärnan och hjärtat får energi att mota bort alla känslor av skam och smuts.
Min mage är bara en mage.
Och jag är inte här för att tillfredställa någon med min mage.Jag är inte här för att du ska få stånd,eller för att jag ska passa i den där bikinin.Jag är inte här för att passa i dem där midjebyxorna för se ung och snygg och trendig ut.Jag är inte här för att vara en MILF.Jag är inte ute efter att vara en yummy mummy.Jag är inte här för att någon ska tycka att det är skönt att titta på mig.I am not here to please you.
Jag vill bara vara välmående och stark och ta hand om mina krigsärr/kärleksärr.
Min mage är bara en mage.
Man förväntar sig väl att en människa,speciellt inom vården,ska vara utbildad och kompetent.
Minns efter L,i badrummet och jag låg i mitt eget blod.
"Snart kommer ambulansen,Nora.Snart kommer ambulansen."
När en ambulans kommer och man tror att man ska dö,är det en sådan lättnad.Man tror att personalen ska veta vad den sysslar med.Om mitt barn skulle skada sig så vill man vila i vetskapen att,de som kommer i ambulansen vet vad som behöver göras,de kommar att göra allt som står i deras makt för att hjälpa mitt barn.
Det var en ignorant, ung kille som kom med den ambulansen.Jag såg skräcken och okunskapen i ögonen,och känslan i min mage sa
"måste till ett sjukhus,nu,han vet inte vad han sysslar med"..
Han började massera min mage i ambulansen,så att det forsade ur ärret,jag bad honom i panik att han skulle åka nu."Kan vi åka?"Han tejpade upp hela ärret med en konstig tejp,jag har skrivit om det förut,de kunde inte tro sina ögon på akuten,kallade in flera läkare och kopplade in lustgasen direkt
.Han var så sjukt äcklad av min kropp,den där ambulanskillen.
En nyförlöst,ammande,operationssvullen ung kvinna dränkt i blod.Fyfan vad äckligt...
Jag har levt med den där "äckelskammen" om min kropp så himla länge nu.
Hela tonårsåren,anorexin,förlossningen,eftervården,
en till graviditet,en till förlossning,akutsnitt,infektion.
Men Lughan.Han tittade på min mage och frågade -"va e de?"...
"Mage" svarar jag.
L säger: "magge"...
Han klappar min mage.Frågar "va e de" igen.
Och jag säger att:
"Det är mammas mage.Där du och lillasyster Uma växte sig stora från små,små frön.Där all god mat som mamma äter hamnar.All god mat som får mamma att må bra..."
Han tittar på mig och skrattar....Klappar honom på huvudet och lämnar rummet.
Hör hur han superfnittrar under täcket...."mammi magge"...hihihihihi...."silly mammi"....."Fiiiin mammi magge"...
Och bort flyger sexualitet,anorexin,skammen,hatet,ärret,bristningar,lös hud,extrakilon,deformerade magmuskler...
I min mage bodde mina barn.I magen hamnar all god mat som jag äter som ger mig näring.Kanske ger den mig också lite för många love handles,men hellre det än tom och kall och alldeles för svag och sjuk.Hellre mjuk och varm och älskad av min son och dotter,än seg hjärna av ätstörda små salladsblad...Hellre fokus på livet och glädje än ytan och kroppen...
Jag övar varje dag att äta allt och inte hålla tillbaka på något...Illamåendet som sköljer genom min kropp när jag tänker på snitten och fulheten,när det gör så himla ont i min mage,mitt ärr,trots att det är sex månader sedan Uma föddes...Då blir jag galen och vill bara äta sallad.Men gör gröt istället med banan och bär,kaffe med mjölk eller grädde i.Blir varm.Får energi.Hjärnan och hjärtat får energi att mota bort alla känslor av skam och smuts.
Min mage är bara en mage.
Och jag är inte här för att tillfredställa någon med min mage.Jag är inte här för att du ska få stånd,eller för att jag ska passa i den där bikinin.Jag är inte här för att passa i dem där midjebyxorna för se ung och snygg och trendig ut.Jag är inte här för att vara en MILF.Jag är inte ute efter att vara en yummy mummy.Jag är inte här för att någon ska tycka att det är skönt att titta på mig.I am not here to please you.
Jag vill bara vara välmående och stark och ta hand om mina krigsärr/kärleksärr.
Min mage är bara en mage.
No comments:
Post a Comment