Andnöden och ljuset.

Jag är så LYCKLIG när det blir helg och vi får ha lite familjetid tillsammans.Livet bara rusar på och ibland känns det som om man aldrig hinner älska och prata tillräckligt innan man bara MÅSTE gå och lägga sig för att sova på kvällen innan en ny dag börjar.

I och med att Oktober är bröstcancer månad så väcks även uppmärksanheten till liv lite extra.
Jag har läst många bloggar som är skrivna av cancer sjuka.Det gör så fruktansvärt ont,ibland känns livet så otroligt orättvist.Inget barn ska behöva förlora sin mamma.

Tanken på att jag inte skulle få se L växa upp ger mig andnöd.Jag vill finnas där,hålla hans hand.
Smeka hans huvud,mamma är här.

Vi har det så otroligt bra på många plan,vi i denna delen av världen.
Det gäller att verkligen se våra möjligheter och vara tacksamma för det.

Saknas det någonting i ditt liv,vad vill du göra?

DU kan förändra.Du prioriterar,du skapar.Och älska innan det är för sent.

Livet kan förändras så himla snabbt.

Det är läskigt att vara förälder ibland.Kan vara svårt att hitta lugnet inom sig när man bara vill skydda sitt barn.
Men jag försöker så mycket det bara går att bara följa med i Lughans utveckling.
Gunga med i den magiska upplevelsen det är att få vara mamma.
Att se sitt barn växa.
Jag vill vara som en trygg ram för mitt barn.Allt därimellan får han själv måla.