I-AM-A-STRONG-WOMAN

Det är lätt att skylla på andra fast det måste kanske ha med mig att göra,trots allt.

Det är något inom mig som lockar ur något särskilt,en särskild känsla hos andra personer.

Jag blir den svarta snigeln i sandlådan,
Dem är barnen med spaden som vill vara där och hugga,pressa ner,sadistiskt peta.

Jag lockar fram "the bully personality" hos människor som annars är goda.

Why,oh varför?

Verkar jag verkligen så naiv och god och god och god?

Då kan jag tala om att jag kan vara svidande frän,som syra.
Jag kan fräta och fräta och fräta sönder själ.
Jag kan vara en häxa,om jag vill.
Men det villl jag inte,för det är inte jag.

Jag är typ sockervadd.
Kärleken du söker.
Jesus,om du vill.

Jag vill möta din själ och låta dig möta min.
Jag vill smeka din rygg och hålla dig varm.
Berätta för dig hur jävla fin du är och hur allt är som det ska vara.

Är världen påväg att bli ond?

Det är liksom som ett dis över ögonen på så många människor jag möter.
En kletig dimma,en distans mellan mig och dig.
Mellan himlen och dig.
Mellan allt som är heligt.

Jag undrar om det gör mycket ont i de allra flesta idag.
Som om hela mänskligheten håller sig för magen,går nerböjda och kvider.

Dimman studsar ut ur dig och in i mig och plötsligt får jag den där magkänslan av att inget är som det ska vara.Jag vill beskydda mig själv,mitt barn.Mina barn.

Ligga i fosterställning och inte vilja komma ut ur rummet innan maktspelet är över.
Tills kriget är över.Kriget mellan människor,med blickar,gester

överkänslig,jag?

Bara för att jag inte pallar spotta på den som redan ligger.

Pilutta dig.