Saturday, October 23, 2010

Pojken med himlen i sin famn.

L bär omkring på himlen.

Han ÄR himlen,det känns på hela lukten,känns i hela uppenbarelsen
.
Drar in hans kaneldoftande nacke,sötman från äppeljuicen som är inkletad i lockarna sedan frukost.

Han böjer sig fram,pussar mig först varsamt och släpper sedan greppet med ett smack,lämnar spår av hallon på min kind.
Mjuka kinder som vanilj.

Han är himlen.

En personlig kudde att sjunka ner i när allt blir tungt.Litet pill med de små fingrarna i mina ögonfransar och lugg,smekande händer på min panna som förvandlas till hårda slag efter ett tag och det killrande skrattet när jag grymtar till,lite missnöjd.

Han suckar av välbehag när jag läser för honom,
miljoner gånger på rad boken "hitta på".

Det finns ingenting i hela världen som är så helande som barn.
Helig helig helig.

Min son.


1 comment:

  1. Vad helt otroligt fint skrivet, blir helt varm och kan bara hålla med.
    Våra små barn har himlen i sin famn.
    Jag sitter här i höstiga sverige och läser din fina och härliga blogg, och blir så jätteglad! Så tack för det :)
    Hälsningar Sunniva i Järna (vet inte om du minns mig, jag umgicks med Hanna och Rani när ni gick på Nibble)

    ReplyDelete